Recension:

Who’s afraid of Academic Freedom?

Akeel Belgrami & Jonathan Cole (red)

av Patrik Strömer

I tider när friheten att uttrycka sig generellt ifrågasätts, med hänvisning till att någon kan bli upprörd, när universitetet i Oxford ställt in en debatt mellan två män efter påtryckningar från en kvinnlig student och när Lars Vilks föreläsning vid Universitet i Karlstad orsakar allmänt palaver. Då är lyckan stor över att få öppna en bok om akademisk frihet.

Det finns här en del historiska beskrivningar om hur det moderna universitetets tillblivelse har sina rötter i Wilhelm von Humboldts tankar om en samhällsinstitution som bedriver forskning och undervisning i nära förening – och under frihet – samt finansieras på ett sådant vis att oberoendet garanteras. Utifrån det tidiga 1800-talets föreställningsvärld innebar detta att kyrkans inflytande kunde minska, samtidigt som staten ansågs fungera bättre i rollen som frihetligt sinnad mecenat.

Akademisk frihet är inte bara en individuell frihet för professorer eller studenter. Det finns också ett samhällsvärde i att framtida lärda kvinnor och män i någorlunda unga år kan lära sig att tänka kritiskt, värdera information och ägna ett arbetsliv åt att i huvudsak arbeta med sin hjärna. I det avseendet är akademin inte enbart föremål för en abstrakt frihet. Den är också instrumentell och behöver dessutom praktiska möjligheter för att kunna bli verklighet.

Antologier lider så gott som alltid av att de intressanta texterna är för korta, medan utfyllnaden tar för stor plats. Här är de intressanta texterna för långa. Skälet är att de utgår från en syn på akademisk frihet som förväxlar idealet om sanningssökande med politisk aktivism. Intressant, eftersom det så uppenbart innebär att akademin överges och lämnar plats åt ett politiskt slagfält.

Halmgubbar är alltid irriterande, särskilt i kombination med förnumstig överlägsenhet. Akeel Belgrami är visserligen något på spåren när han analyserar John Stuart Mills argument för yttrandefriheten, nämligen att sådant som en gång betraktades som fel numera ses som sanning. Men eftersom Mill använder sig av induktiv slutledningsmetod, så går det aldrig att säga när sanningen är uppdagad. Den paradoxen blir dessvärre inte upplöst, men läsaren får sitt tålamod ordentligt prövat när Belgrami bekymrar sig över att ekonomskrået så envist håller fast vid falska teorier, och anger nedsippringsteorin (trickle-down) som exempel. Ja, i samma avsnitt använder han ordet ”obtuse” (trög, ointelligent) – och så har han inte orkat ta reda på att ingen skolad ekonom torgfört den teorin, den verkar i stället härstamma från en komiker på 1930-talet. Så mycket för det aktiva sökandet efter sanning!

Judith Butler upprepar sig så ofta att hennes bidrag till slut blir en parodi. Budskapet är att amerikanska universitet måste bojkotta allt samröre med Israel, eftersom palestinska studenter trakasseras i vägspärrar när de är på väg till sin utbildning. Ett förvisso reellt problem, som nu inte kan lösas genom att tankeutbytet stryps på annat håll.

Noam Chomsky skriver med guillousk pösighet från en upphöjd parnass. Få kan som han låta bli att argumentera, spara in på sitt tänkande och bara bemöta med ett ”ludicrous” (skratt-retande, löjlig), för att raskt skena iväg i tangentens riktning och påstå att Iran aldrig varit ett hot mot USA. Som om ambassadgisslan aldrig funnits.

När ytterligare bidrag uppmanar till bojkott av Israel, blir det inte mycket kvar av vare sig frihet eller akademiskt tänkande. Lite räddas ambitionen av Richard Shweder från University of Chicago som fortfarande klamrar sig kvar vid forna tiders ideal, och hyllar traditionen av forskning.

Det finns nog få som är rädda för akademisk frihet, men viljan att i verkligheten låta lärosätena stå fria och oberoende är i praktiken låg. Och den akademiska strykräddheten är påtaglig i ett klimat när fler borde kunna känna sig trygga i att stå på fast, forskningsförankrad grund.

På det hela blir skriften ett tidstypiskt exempel på hur viljans aktivism tagit över det objektiva sanningssökandet. Universitetens oberoende är uppenbarligen hotat och det ideal som tjänat som förebild i över 200 år kan vara på väg att vältas över ända.