Recension:

The walking dead

av Ivar Arpi

Foto: Gage Skidmore

Foto: Gage Skidmore

Tänk dig att vakna upp på ett sjukhus. Du har legat för döden, men överlevt mot all förmodan. Det är bara det att sjukhuset du vaknar på är öde. Något har hänt. Så börjar första avsnittet av zombieserien Walking Dead, vars femte säsong just börjat sändas i USA. Det som skiljer serien från i princip allt annat i zombiegenren är att fokus ligger på hur de överlevande känner, tänker och socialiserar. De odöda fungerar mest som glutamat i dramat. Därför tilltalar Walking Dead även dem som i övrigt inte vill veta av genren. I grund och botten skildras livet så som det är, även om det är i ett lite mer naket och rått tillstånd. Inte ens efter jordens undergång är livet endast en kamp om överlevnad, utan om något mer. Om att upprätthålla värdighet. Sensmoralen kan tolkas som att kampen mellan barbari och civilisation är något vi bär med oss, oavsett yttre omständigheter.

Publiceringsdatum: 2015-01-27
Artikeln publicerad i Neo #6 – 2014

Lämna en kommentar