Visst är det borgerligt!
Vi fortsätter att göra ett nyfiket samhällsmagasin som vilar på breda värden.
av Paulina Neuding
”Det har varit väldigt lätt att göra fel, och lätt att tycka fel och läsa fel böcker … Du vet aldrig riktigt vilka oskrivna regler du bryter mot förrän du gör det.”
Så beskriver författaren och krönikören Bengt Ohlsson sin bild av kulturvänstern i det här numret av Neo. Det är första gången Bengt Ohlsson intervjuas som en borgerlig profil i ett borgerligt sammanhang. Och det slog mig under vårt samtal att han lika gärna hade kunnat prata om en högborgerlig middagsbjudning: komplicerade koder, lätt att straffa ut sig genom att göra fel.
Så varför kalla sig borgerlig?
I programförklaringen till det här numret av Neo, som du hittar på nästa sida, står det att ”Neo är en borgerlig tidskrift”. Vi har aldrig använt ordet ”borgerlig” för att beskriva oss själva tidigare. Nu gör vi det för att understryka att Neo är ett nyfiket magasin som vilar på breda värden. Och att vi är måna om att rymma såväl liberala som konservativa perspektiv.
Men borgerligt?
Jag tror inte jag är ensam om att rösta borgerligt men samtidigt känna visst främlingskap inför borgerlighet som identitetsmarkör, eller som fråga om klasstillhörighet. Kanske var det till sådana som mig KD-ledaren Göran Hägglund riktade sig när han försökte göra sig till talesman för verklighetens folk för två somrar sedan. Då målade han upp en annan bild av den borgerliga klassen: Vi skulle inte längre känna igen varandra i gemensamma koder vid matsalsbordet under kristallkronorna – utan vid köksborden. Inför hans beskrivning av det rediga, sunt-förnuftiga verklighetens folk tycks för närvarande 3,9 procent av svenska väljare känna igen sig. Jag räknar mig inte till dem heller (och Bengt Ohlsson tyckte retoriken var oerhört obehaglig, berättar han i intervjun på sid 2-7 ).
Så vad återstår av borgerligheten?
Idéerna, förstås. När ekonomen och historikern Deirdre McCloskey utforskar grunderna för västerlandets välstånd landar hon i dygder hon kallar borgerliga. Samhällen som premierar samtal, förhandling och handel framför konflikt och erövring, som tolererar innovation och nymodigheter även om det äventyrar traditionell försörjning, blir inte bara rika. De ger enskilda människor både frihet och värdighet (The Bourgeois Virtues: Ethics for an Age of Commerce och Bourgeois Dignity: Why Economics Can’t Explain the Modern World ).
Det finns bara en enda sak som är viktigare än att Neo är borgerligt, och det är att Neo är Sveriges bästa politiska magasin. Det är vi skyldiga er läsare. Och det är vi skyldiga det borgerliga Sverige.
