Annie Lööf

”Vi är nog de mest liberala”

Från Ayn Rand och Margaret Thatcher till lättsamma pocketböcker och Karin Söder. Annie Lööf har slipat många kanter från sin profil, men tänker fortfarande sticka ut.

av Mattias Svensson

Foto Christopher Hunt

Ska vi avskaffa spelmonopolet?

– Gud, jag måste ju svara som partiledare här. Nej. (skratt)

Ska vi avskaffa Systembolagets monopol?

– Nej.

Tycker du det själv också?

– Nej, men jag måste svara som partiledare.

Näringsdepartementet ett stenkast från Stockholms Central är en ointaglig tegelborg. Receptionisten tar emot bakom matt, tjockt glas och man får lägga identitetshandlingarna i en låda som skickas in för påseende utan möjlighet till fysisk kontakt. Många säkerhetsdörrar ska passeras innan man når kanslikorridorerna. Det är dystert och sterilt; ingenting som hotar, ingenting som stör, tankarna och rummen lika svala.

Annie Lööf är allt annat än dyster, men som nytillträdd ordförande för Centerpartiet och näringsminister i alliansregeringen har det hon tycker och tänker blivit allt mer svårtillgängligt. Både under sin kandidatur och som ordförande har hon dolt sina ambitioner under snällismer. Premiärtalet i riksdagens partiledardebatt handlade om en ”möjlighetspolitik” som ”tar tillvara hela Sveriges förmåga och potential”. Sverige ska vara tryggt, grönt och fritt. Det är nog svårt att hitta någon som är emot.

– Nu sitter jag på ett förtroende att driva de frågor majoriteten av centerpartister faktiskt tycker, och då får mina personliga åsikter ge vika i vissa lägen. Det är en utmaning givetvis eftersom jag har varit ganska tydlig med vad jag tycker.

Den nya rollen innebär förvisso en del tydliga besked. När Neo testar Lööf i ett antal sakfrågor om ekonomisk och personlig frihet (se nedan) för att utröna ”Hur nyliberal är du?” håller hon egentligen bara med i en enda fråga: att tullar och handelshinder ska avskaffas, även om hon också försöker nyansera bilden.

– Vi är nog de mest liberala i de här frågorna i Alliansen i alla fall. Vi är de enda som kan tänka oss att ha gårdsförsäljning och vill utreda möjligheterna att licensiera spelbutiker.

– Det kanske inte säger så mycket, men det säger en hel del om Alliansen.

Det säger en del om Centern också att liberalismen är den naturliga utgångspunkten för ett ideologiskt samtal med dess ordförande. På 1990-talet hette ideologin ”ekohumanism” och var så vag att den beskrevs som ”lite hummande, lite eko, och så har du en –ism”. Väljarna blev inte klokare av att i valet 1998 möta budskapet ”Det här är Lennart” från dess kortvarige ordförande Lennart Daléus (1998–2001). I praktisk politik var Centern samarbetsparti med Socialdemokraterna och Göran Persson, främst om att höja skatterna på allt utom momsen på mat.

I det partiet hade Annie Lööf aldrig ens blivit medlem.

– Jag hade inte valt Centerpartiet på nittiotalet. Det är den ideologiska processen i slutet av 90-talet och 2000-talet, som också var tydlig under 1950- och 60-talet i Centerpartiet, som jag tycker är intressant.

Varför gick du med i Centern?

– Sommaren innan jag började trean på gymnasiet fick jag Johan Norbergs bok Till världskapitalismens försvar som jag läste och blev jätteintresserad av frihetsfrågor. Det var 2001 och Göteborgskravallerna och globalisering var aktuellt. Under hösten i trean läste jag sedan igenom samtliga partiprogram och fastnade för Centerpartiet.

Vad fastnade du för?

– Centerpartiet hade ett nytt idéprogram, ny partiledare och de betonade verkligen människan.

– Det var människan i samklang med ekonomin, med ekologi, småföretagande, självbestämmande, mycket av det jag lägger i begreppet frihet. Alltså mer människa, mindre stat. Mer civilsamhälle, mindre stat.

Men det var inte bara frihet och partiprogram som lockade Annie Lööf till ett politiskt engagemang.

– Det som också gjorde att jag började bli intresserad, det var alla fördomar om politiker. Jag ville visa att man faktiskt kan påverka som ung. Att det inte bara var ett gäng gamla gubbar som satt och bestämde.

I dag tio år efter att hon blev medlem är Annie Lööf, 28 år, minister och ordförande. Partikarriären gick fort, redan efter någon månad hamnade hon på listan till kommunfullmäktige i Värnamo.

– Jag var en ganska känd fotbollsprofil på den tiden i Värnamo och de hoppade ju jämfota när det kom in en person med en annan målgrupp än den traditionella politikern. Så jag blev ersättare i kommunfullmäktige och ordinarie i socialnämnden 2002.

Valet 2006 blev Annie Lööf en av sex inkryssade ledamöter i riksdagen. Med 2 296 personkryss – 13,28 procent av Centerns röster i Jönköpings län ersatte hon förstanamnet på listan, Margareta Andersson, som varit riksdagsledamot sedan 1994. Medan Andersson motionerat om att förbjuda boxning och andra kampsporter och om obligatorisk samhällstjänstgöring, motionerade Lööf om att avskaffa LAS, införa platt skatt och bryta Systembolagets monopol, ofta ihop med parhästen från Centerns ungdomsförbund, Fredrick Federley.

Inspirationen till sådana förslag tipsade Lööf tidigare om på sin hemsida. Utöver Johan Norberg rekommenderade hon liberala klassiker som Ayn Rands idéroman Och världen skälvde och Robert Nozicks Anarki, stat och utopi, en liberal kritik av bland annat John Rawls egalitära filosofi. Det är läsvanor som fått vänsterbloggare och akademiker som Lars Pålsson Syll att tugga fradga.

Det verkar vara ett problem, för dig eller för en del andra, att du har läst böcker?

– Jag tycker det är rätt charmigt, haha. Det finns en fobi mot författare som sticker ut i Sverige, tycker jag. Jag skäms inte alls för vilka böcker jag läser. Men inga böcker jag läser är någon politisk bibel.

Så vad är det du gillar hos Ayn Rand?

– Framförallt gillar jag Dagny Taggart, en stark kvinna i näringslivet som slåss mot överheten och staten. Det tilltalar mig som är född i Gnosjöandan, med mycket av att kunna själv och ta-sig-församhet, den här frihetliga ådran av att testa på och vara lite envis.

Och vad gillar du inte?

– Jag är ju inte nyliberal i det avseendet att jag tycker att alla ska klara sig helt på egen hand. Det måste också finnas ett skyddsnät.

Skamsen eller inte, den som i dag letar efter partiordförande Lööfs läsvanor på hennes omgjorda hemsida får följande information. ”Läser: Dagstidningar och lättsamma pocketböcker när jag är ledig.” Bland förebilderna nämns inte heller, som tidigare, Margaret Thatcher, bara tidigare Centerordföranden Karin Söder. Premiärministern i Storbritannien som ledde den ekonomiska liberalisering som tog landet ur 1970-talets ekonomiska kris, bröt med den korporativism som lamslog samhället och var drivande bakom världens hittills mest framgångsrika internationella miljöavtal – Montrealprotokollet 1988, som förbjuder freonanvändning – är tydligen inte längre en politisk förebild. Lööf säger sig i dag beundra Thatcher som ”den första kvinnliga premiärministern” och svarar undanglidande att det ”finns många fördomar” kring vad hon gjorde.

Inget har präglat Annie Lööf så hårt som FRA-frågan under 2008. Hon var då Centerns talesperson i integritetsfrågor och hade redan varit ledamot i Integritetsskyddskommittén.

– Just FRA-striden är det som har präglat mig mest, det var där jag fick mitt nationella genombrott. Jag skulle också vilja säga att FRA var ett eldprov i ledarskap. Att våga stå upp för sitt eget partis idéer i sitt eget parti, att stå upp för dem internt i Alliansen, att förhandla och läsa in andra länders lagstiftningar, samtidigt som man i alla medier utmålades som svikare. Det var psykiskt påfrestande.

Är det något du ångrar i dag?

– Absolut inte. Det är unikt att man återremitterar ett förslag, att det ligger så pass länge i Riksdagen och att det blir så stora förändringar från det att regeringen lägger en proposition till det slutgiltiga lagförslaget.

Men blev det bra eller bara mindre dåligt?

– Vi behöver en lagstiftning som reglerar signalspaning, det var vi aldrig emot. Så här några år senare kan vi konstatera att det mesta som sades då i kammaren har infriats. Det kom en tilläggsproposition samma höst, jag satt själv med i den parlamentariska utredningen om vilka ändamål man får spana för.

Just på integritetsområdet, har det kommit väldigt mycket lagstiftning, det är inte bara FRA, det är datalagringsdirektiv, det är Ipred och mycket annat … 

– Ja, Sverige översköljs av EU-direktiv som vi ska genomföra för att både effektivisera och samordna. Alltså, det finns alltid goda intentioner, terror- och brottsbekämpning, men för en politiker och ett parti som har frihet som en av sina grundvalar så är det ett stort problem att alla de här lagarna blir pusselbitar i ett övervakningssamhälle.

Centerpartiet hade framförallt inför 2006 en väldigt stark profil i de här frågorna. Ändå har Sverige gått mot en ökad övervakning. Hur kommer du att tackla det problemet och profilera Centern i de här frågorna?

– Som partiordförande har jag extra bevakning av de här frågorna när vi förhandlar internt i alliansen. Vi behöver arbeta aktivt på EU-nivå, men också uppmärksamma andra integritetsområden, inom sjukvården, trafiksäkerhet, nakenskanning på flygplatser.

Trots att hon satte sig upp mot partiledningen och äventyrade Allianssamarbetet fortsatte Annie Lööfs karriär efter FRA-striden. Hon valdes in i partistyrelsen 2009 och blev efter valet 2010 ekonomisk talesperson och sattes att leda Centerns eftervalsanalys. Rapporten I skuggan av alliansens framgång efterlyser ett tydligare Centerparti. FRA-frågan nämns som en stor besvikelse: ”Centerpartiet tappade mark som frihetlig kraft i såväl väljares som opinionsbildares ögon.”

En annan slutsats i samma rapport är att Centerpartiet upplevs som ett intresseparti för landsbygd och företagare och behöver bli ett tydligare idéburet parti. Det avgörs inte minst av Centerns hållning till EU:s jordbrukssubventioner.

Vad är dina ambitioner på  jordbruksområdet? 

– Det finns ett stort problem med EU:s jordbrukssubventioner, inte minst om man tittar på solidariteten med länder utanför EU. Centerpartiet kommer fortsätta att arbeta för att reformera EU:s jordbruksstöd. Men i en takt, givetvis, där vi också kan ha lika konkurrensvillkor mellan EU-länderna.

Är inte det en väldigt bekväm hållning där man alltid kan skylla på andra för bristen på förändring?

– Jag är en politiker som gillar resultat och då måste man vara med runt bordet och diskutera. Under Alliansens tid har vi höjt tonläget om att minska EU:s budget, och reformera jordbruksstödet till att ha det mer miljöanpassat. Den linjen ska vi fortsätta driva, men den får inte bli så radikal att vi inte ens får vara med i mötesrummen.

Vad tycker du om miljöskadliga subventioner? Några av de fartyg som trafikerar Östersjön är hårdsubventionerade fiskebåtar, som både fiskar ut haven och släpper ut mycket. Vad vill du göra åt det?

– Givetvis ska vi minska de skadliga subventionerna. Det tycker jag är en viktig ambition om man vill vara den gröna rösten. Det ska dock ske i en takt så att vi inte slår ut stora delar av ett viktigt näringsliv. Vi har under lång tid byggt upp de här subventionerna och då har vi också ett ansvar när vi fasar ut dem.

Varför är det ansvaret alltid mot dem som får subventioner och inte mot dem som betalar pengarna eller får miljön förstörd?

– Ja, det är en intressant synpunkt  faktiskt. Det man har gjort nu är att man försöker byta ut fartygen i Östersjön, men jag kan de här frågorna för dåligt ska jag säga.

Den egna profilfrågan går lättare. När jag frågar om ambitionerna på näringslivsområdet är det svårt att få hejd på Annie Lööfs ambitioner: innovationsstrategi, regelförenkling, kostnadsminskningar, regionalt företagande och arbetsrätt. Att ambitionen att gynna företagande stundtals går längre än de liberala principerna om fri konkurrens märks dagen efter intervjun, då Annie Lööf stolt meddelar att amerikanska storföretaget Facebook får 100 miljoner kronor av regeringen för att etablera sig i Luleå.

Liberala ambitioner hindras å andra sidan av övriga regeringspartier, här som på andra områden. Lööf är tveksam om vad som går att åstadkomma med arbetsrätten.

– Centerpartiet har varit det parti som verkligen har stått upp för en reformerad arbetsrätt, men vi inser också att vi kommer ingenstans på det, säger Lööf.

Hon är dock inte uppgiven. Det är återigen avvägningen att ge avkall på vad man vill för att kunna förhandla om steg i rätt riktning.

– Vi har genomfört en del, lärlingsprovanställningar till exempel. Nu är det läge, tycker jag, att samla parterna och politiken och diskutera vad vi kan göra för att få en mer flexibel arbetsrätt, för att göra det möjligt för svagare grupper att ta sig in på arbetsmarknaden. Här måste vi göra något.

Annie Lööf har mycket att göra. 2014 möter hon väljarna som ledare för ett parti som stundtals legat under fyra procent i opinionsmätningarna. Då om inte förr behöver hon kunna visa på politiska resultat och tydligare ambitioner för Centern.

Hur nyliberal är Annie Lööf?

Tio kortfrågor om ekonomisk och personlig frihet.

Ska vi avskaffa spelmonopolet?

– Gud, jag måste ju svara som partiledare här. Nej. (skratt)

Ska vi avskaffa Systembolagets monopol?

– Nej.

Ska vi legalisera droger?

– Nej.

Ska vi avskaffa statsskatten och ha en platt, låg inkomstskatt?

– Nej. Men gärna sänka den statliga inkomstskatten successivt för att minska marginaleffekter.

Ska vi avskaffa tullar och handelshinder?

– Ja.

Ska staten alls subventionera jordbruk och fiske?

– Inte staten. Men vi ska dra nytta av stöd och subventioner inom EU.

Ska EU-subventionerna fortsätta?

– Ja. Men med större miljönytta.

Ska vi avskaffa monarkin?

– Eh… Nej.

Ska vi avskaffa lagen om hets mot folkgrupp eftersom den inskränker yttrandefriheten och straffar åsikter?

– Hmm. Jag vet ju att jag har jobbat med den i KU men jag tror att jag hade en egen linje där. I Centerpartiet vill vi inte avskaffa den.

Ska vi avskaffa sexköpslagen?

– Nej.

Varför ska klassiska liberaler som vill ha personlig frihet och marknad rösta på Centern?

– För att Centerpartiet är ett frihetligt parti. Vi är det parti i Alliansen som står upp för valfrihet, som står upp för integriteten, som står upp för marknad och konkurrens. Vi är också tydligast för arbetskraftsinvandring.