Intervju: Anna Lihammer

”Vår historia blir en spegling av vår tid”

Ett makabert mord inleder aktuella kriminalromanen Medan mörkret faller. Genom poliserna Carl Hell och Maria Gustavsson skildrar arkeologen Anna Lihammer det svenska 1930-talets otäcka samhällsklimat.

av Mattias Svensson

– Det finns många väldigt oroande paralleller, men jag har ingen ödestro på att historien upprepas av sig själv. Vi väljer och styr framtiden, säger historikern Anna Lihammer, som skrivit romanen Medan mörkret faller om 1930-talets Sverige.

– Det finns många väldigt oroande paralleller, men jag har ingen ödestro på att historien upprepas av sig själv. Vi väljer och styr framtiden, säger historikern Anna Lihammer, som skrivit romanen Medan mörkret faller om 1930-talets Sverige.

Vikingatiden handlade mer om fredligt jordbruk än om barbariska vildar, avslöjade arkeologen Anna Lihammer i sin populärhistoriska bok Vikingatidens härskare (Historiska media, 2012). I Uppsalas svala akademiska miljö vid 1930-talets början fanns tvärtom barbariet under ytan, vilket hon skildrar i kriminalromanen Medan mörkret faller (Historiska Media, 2014). Lihammer, som till vardags arbetar på Riksantikvarieämbetet i Stockholm, kommer att skriva fler böcker framöver om poliserna Carl Hell och Maria Gustavsson och det svenska 1930-talet. Vi träffas för ett samtal om den epoken, historiska lärdomar och mord. Anna Lihammer Medan mörkret faller historia Carl Hell Maria Gustavsson vikingatiden Neo nr 3 2014 info

Medan mörkret faller inleds med ett makabert mord. En man förlamas levande, blir utsatt för borrning i kraniet och dränks sedan i ett likkar. Fanns den sortens möjligheter i Uppsalas akademiska miljöer på 1930-talet?

– Den fysiska miljön fanns och finns kvar. Jag har beskrivit hur källaren ser ut och hur man hanterade kroppar. Liknande miljöer fanns på andra medicinska institutioner, men på de anatomiska institutionerna hanterades bara döda kroppar. Dock började lobotomin praktiseras inom psykiatrin vid den här tiden.

Du talar i efterordet om “en mörk del av det moderna Sveriges historia då rätten till den egna kroppen efter döden kunde övergå till samhället”, hur såg den här hanteringen ut?

– Kropparna kom från sinnessjukhus och fattigvårdsanstalter, som man kallade det då. Människor som dog utan släktingar eller när släktingarna inte hade råd med begravning. De som begravdes från samma institutioner hamnade på egna, undanskymda begravningsplatser. De gömdes undan, till och med i döden.

– Meningen är inte att svartmåla medicinarna, men vi har medvetet lämnat det här samhället bakom oss.

En del av intrigen handlar om så kallad rashygien och den svenska steriliseringslagen, som då var politiskt aktuell. Vad finns att säga om den?

– I boken är det den första lagen från 1 januari 1935 som är aktuell. Då beslutades om sterilisering av människor med psykiska sjukdomar, de man då kallade sinnesslöa. Fokus var alltså på arvsanlagen. Lagen utvidgades 1941 då även dem politiker, myndigheter eller läkare bedömde skulle bli dåliga föräldrar kunde steriliseras, av sociala skäl.

Var steriliseringslagen en stor fråga på sin tid eller är den stor i våra ögon så här i efterhand?

– Alla dåvarande partier var överens. Samtidigt måste diskussionen och åtgärderna ha satt oerhörd skräck i de samhällsklasser som drabbades. Det var ju människors rätt att få barn som ifrågasattes.

– Men diskussionen fanns. Vi ser ofta människor från andra tidsepoker som en grå massa där alla tänkte likadant, men det fanns en levande debatt även då. För en nutida person som tittar tillbaka är det svårt att bortse från att vi vet hur det gick, men jag tror att få på 1920-talet kunde föreställa sig 1930-talets dominerande värderingar.

Dina romangestalter, poliserna Carl Hell och Maria Gustavsson, har många värderingar som känns mer moderna än tidstypiska – jämlikhet mellan män och kvinnor, mycket tydligt avståndstagande från sterilisering som metod och rasbiologin som vetenskap. Fanns den sortens artikulerat och principiellt motstånd på 1930-talet? Var det vanligt?

– Det fanns definitivt, men var kanske inte det vanligaste. Men det är inte nutidens diskurs jag fört in. Den tyske författaren Kurt Tucholsky satt exempelvis i Hindås och korresponderade med bekanta i Europa. Han var född i Berlin, regimkritisk, tyskjudisk, flydde 1929 och kunde ur vanliga tidningsnotiser förutse oerhört mycket av vad som skulle komma. Återigen: Det som var har aldrig varit oemotsagt, det fanns en levande debatt

Du kommer att skriva fler romaner med samma huvudpersoner. Vad är lockande med just den här tiden och kan du säga något om vilket skede romanen kommer att utspela sig i?

– Jag kommer att fortsätta med den här tiden. Inte för att jag är intresserad av krigshistoria, men däremot av hur ett samhälle så fullständigt kunde krackelera som det tyska från slutet av 1920-talet. Även av hur det var att leva i ett land som Sverige i en tid när man kunde behandla människor på ett sätt som man inte kunnat förr.

– I dag är det svårt att föreställa sig hur det var, att inte bli respekterad som individ, en helt annan betydelse av samhällsklass och kön som är lätt att glömma bort när vi ser tv-serier i dag med skådespelare i dåtidens kläder.

Anna Lihammer Medan mörkret faller historia Carl Hell Maria Gustavsson vikingatiden Neo nr 3 2014 citat

Är det något särskilt som utmärker perioden?

– Individualismens tillbakagång. Ta steriliseringarna. Man fick inte välja att steriliseras som preventivmetod. Samhället fick bestämma att man inte skulle få skaffa barn, men man fick inte välja det själv.

Med växande framgång för främlingsfientliga partier, i skuggan av en ekonomisk kris och med krigshot från en militariserad diktatur som Ryssland är det många som drar paralleller till 1930-talet. Är det befogat?

– Det finns många väldigt oroande paralleller, men jag har ingen ödestro på att historien upprepas av sig själv. Vi väljer och styr framtiden. Så mycket är annorlunda. Demokratin har en betydligt starkare ställning och i dag tror ingen på rasbiologi.

Hur ser du generellt på att lära av historien? Gör vi det och vad kan vi lära?

– Historien är en oändlig brunn av erfarenheter, men det är ju också så att man plockar upp det man vill använda. Ett exempel jag kan nörda länge om är hur mycket av vår bild av vikingatiden som utformades i slutet av 1800-talet.

Kan du ge ett exempel på hur det tog sig uttryck?

– Dåtidens arkeologer ville väldigt aktivt hitta sådant som passade med en storslagen svensk historia, med stora män, kungar och erövrare. Och blev oerhört besvikna när innehållet i stora gravhögar inte motsvarade de förväntningarna. ”Till råga på allt ett fruntimmer”, skrev arkeologen [Hans] Hildebrand i sin dagbok efter en utgrävning. Vår historia blir på så sätt en spegling av vår tid.

Artikeln publicerad i Neo #3 – 2014

Lämna en kommentar