Vänsterns goda, fina hat

Politiker som hotas och misshandlas. Journalister som trakasseras och avstår från att skriva om ämnen som kan provocera. Den autonoma vänstern i Sverige är ett hot mot demokratin, men ändå försvaras den av många i offentligheten.

av Ivar Arpi

Illustration: Kristin Lidström

Illustration: Kristin Lidström

”Din äckliga borgarhora, den dagen vi ses bör du frukta för ditt liv.” ”Det vi ska göra mot dig är bara självförsvar, äckel.” ”Hur har du mage att klaga på våldet från oss, när samhället vi lever i slår tillbaka mot oss, tack vare kapitalister som dig.” ”Du ska dö en plågsam död.”

Det ovanstående är bara ett axplock av alla de hot som 21-åriga Svea Hasanbegovic fått utstå på nätet. Gemensamt för hoten är att de kommer från personer till vänster på den politiska kartan. När hon har varit ute vid bokbord har hon kallats ”kapitalisthora”. Vad är det då som provocerat så mycket? Jo, att Svea är med i Liberala Ungdomsförbundet (LUF). Hoten har gjort henne mycket försiktig.

– Jag undviker diskussioner överlag. Jag talar inte längre offentligt om politik, inte ens med mina vänner, förutom på bokbord eller kampanjer.

Svea Hasanbegovic är inte ensam om att drabbas av hot och trakasserier från vänsterhåll. Och flera av dem jag har pratat med under arbetet med den här artikeln som har drabbats av hat, hot och våld från den autonoma vänstern, är just unga politiker. Jag har pratat med en ungdomspolitiker i ett av allianspartierna som helst vill vara anonym. Under kampanjen för Europaparlamentsvalet 2009 blev hon och en partikamrat omringade av ett tjugotal ur den autonoma vänstern. De fick kläderna sönderrivna och hår bortslitet. Det var tjugo mot två. Av en slump klarade de sig undan innan något ännu värre hann ske.

Jag har träffat 21-åriga Hugo Selling, organisationssekreterare för Fria Moderata Studentförbundet, som Revolutionära fronten lurade till ett möte genom att utge sig för att vara en student från Södertörns högskola som ville intervjua honom. Han hade änglavakt som undkom oskadd. Han har även fått dödshot.

Jag har intervjuat 20-årige André Frisk, förbundsombudsman i LUF som blev nedslagen bakifrån en lördagskväll för ett år sedan. Innan han blev nedslagen hörde han hur de skrek ”borgarsvin”. Slag och sparkar haglade över honom när han låg ned. Efter denna händelse är han mycket vaksam på sin omgivning. Ivar Arpi Vänsterns goda, fina hat Neo nr 4 2014 Janne Josefsson Ametist Azordegan  Anna-Lena Lodenius Svea Hasanbegovic Hugo Selling Pavlina Ekdahl citat2

Pavlina Ekdahl, aktiv i LUF, utsattes för systematiska trakasserier av den autonoma vänstern när hon i tjugoårsåldern flyttade till Lund för att studera genusvetenskap. Orsaken var att hon bodde på Smålands nation, som har en tydlig vänsterprägel. En kväll fick hon besök av två män som kallade henne för ”liberalt svin” och gjorde klart för henne att det skulle gå illa för henne om hon inte flyttade. Händelserna påverkar henne fortfarande.

– Det är många, även journalister, som inte tar tydlig ställning mot detta. Men vad får det för konsekvenser om man tillåter vissa att använda våld? Jag är socialliberal feminist och även jag har drabbats av hat och hot från den autonoma vänstern. Och om en sådan som jag utsätts, hur långt kan de då tänkas gå?

Sedan högerextremister ur Svenska Motståndsrörelsen attackerade ett demonstrationståg i Kärrtorp 15 december förra året har det varit mycket diskussion om extremismens hot mot demokratin. Främst har det handlat om högerextremism. Men det största hotet mot demokratin i Sverige kommer från autonoma vänsteraktivister, menar åtminstone Säpo. ”De har större förmåga än vit makt-anhängarna att använda våldsamma metoder”, enligt Säpos chefsanalytiker Ahn-Za Hagström. (Sydsvenskan 19/12 2013).

Det är en uppfattning som även förs fram i den statliga rapporten Våldsbejakande extremism i Sverige – nuläge och tendenser (Ds 2014:4) som släpptes i januari i år. I den utreddes olika sorters politisk extremism. I motsats till den mediala bilden av att det främst är högerextremismen som är farlig, konstaterar rapportförfattarna att det är den vänsterautonoma miljön som utgör det största hotet mot det demokratiska systemets grundläggande funktioner. Främst handlar det om Antifascistisk aktion (AFA) och Revolutionära fronten (RF). Främst handlar det om att dessa grupper har en förmåga att agera samordnat och systematiskt, vilket saknas bland de högerextrema. De vänsterautonoma angriper och försöker påverka myndighetspersoner, förtroendevalda, politiskt aktiva och enskilda personer. Vänsterautonoma har alltså enligt rapporten en tydligare avsikt än andra extremister att systematiskt angripa förtroendevalda. I synnerhet under valrörelser. Ivar Arpi Vänsterns goda, fina hat Neo nr 4 2014 Janne Josefsson Ametist Azordegan  Anna-Lena Lodenius Svea Hasanbegovic Hugo Selling Pavlina Ekdahl citat1

Under valkampanjen inför Europaparlamentsvalet 2009 blev den folkpartistiske riksdagsledamoten Fredrik Malm attackerad av en autonom vänstergrupp vid ett möte i Uppsala. Förutom att störa och skrika förolämpningar kastade de även ägg. Efteråt skickade gruppen Revolutionär Ungdom ut ett pressmeddelande där attacken motiverades med att Malm var ”sionist”. Ägget missade dock Malm men träffade en annan valarbetare – Francesco Kovacs – som satt fängslad i Gulag i nio år som en del i Sovjetunionens utrensningar av oliktänkande.

Även om flera av dem jag pratat med har gjort polisanmälningar har många av dåden varit av sådan art att utredningarna har lagts ned. Ibland på grund av bristande bevis, ibland för att brottet ansetts ringa. Anna-Lena Lodenius är journalist och har sedan slutet av 1980-talet skrivit om både höger- och vänsterextremism, och hon menar att detta är en strategi som extremvänstern använder sig av.

– Det är utmärkande för extremvänstern att begå många små brott. Då undgår man uppmärksamhet, och folk kan fortsätta att säga att extremhögern är värre.

– Men ur en demokratisynvinkel är extremvänsterns påverkan på människors möjlighet att uttrycka sina åsikter ett lika stort hot som extremhögerns enstaka, men fruktansvärda, mord.

Illustration: Kristin Lidström

Illustration: Kristin Lidström

Sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 har de vänsterautonoma delvis bytt fokus. I dag har de utökat sin strategi till att även attackera och trakassera politiska partier på lokal nivå och inte bara på riksnivå. Men man riktar sig inte bara mot SD, utan även mot allianspartierna.

– De ringde mitt i natten till mitt minderåriga barn för att på så sätt hota mig: ”Din pappa ska passa sig jävligt noga.”. En annan gång var det ett annat sms som också kom till mitt barns mobil: ”Du får skörda som du sår. Vi vet var du bor. Vi ses i ditt vardagsrum.”

Detta berättar en moderat lokalpolitiker i Skåne som jag talat med, och han vill helst vara anonym. Det hörs på honom att han är upprörd över det som hänt.

– Jag är personligen inte rädd för de här människorna, men jag måste tänka på familjen. Därför kan jag inte gå ut och ge detta ett ansikte för då ökar hotbilden direkt.

– Man pallar inte hålla på med politik. Samtidigt vet jag att det är just att få mig att sluta som de vill. Men efter allt det som hänt den senaste tiden så undrar man om det är värt det.

Uppdrag gransknings Det goda våldet (7/5) visades hur långt den autonoma vänstern, särskilt RF, kan tänka sig att gå. Bland annat misshandlade de en far och son som var slovakiska gästarbetare. Och de attackerade en lägenhet där en äldre kvinna och hennes barnbarn sov. Men reaktionerna på programmet var blandade. Det finns ett återkommande mönster att de journalister som uppmärksammar den autonoma vänsterns aktioner straffas, inte bara av extremisterna, utan också av kolleger. ”Kan inte Janne Josefsson bara komma ut som nazist/SVP [Svenskarnas Parti] en gång för alla?”, twittrade Ametist Azordegan som arbetar på Sveriges Radio, när hon tittade på programmet.

– Det säger något om debattklimatet att hon kan kalla mig nazist, trots att jag två veckor innan hade gjort ett reportage om just nazister. Och sedan fick hon stöd från många. När hon intervjuades i Dagens Nyheter och Aftonbladet fick hon inte en enda kritisk fråga om vad hon hade sagt, säger Janne Josefsson när jag ringer upp honom.

– När vi skulle göra programmet om vänstervåldet så mötte vi motstånd redan inne i tv-huset. Reaktionen var att ”men de gör ju nåt bra!”. På det sättet har vänsterextremisterna lyckats. Man granskar dem inte. Många ser antifascisterna som goda och tror på att deras våld är självförsvar.

Även Magnus Sandelin, som länge skrivit om politisk extremism och 2007 gav ut boken Extremister. En berättelse om politiska våldsverkare i Sverige, menar att det finns en naivitet inför vänsterextremismen. Han är inte förvånad över de reaktioner som Janne Josefsson och Uppdrag granskning-redaktionen fick efter sitt program. Han är själv van vid det. När han för den nu nedlagda tidningen Arbetets räkning skrev en artikelserie om den autonoma vänstern år 2000 tyckte många av hans kolleger att det var fel av honom att granska denna. Ivar Arpi Vänsterns goda, fina hat Neo nr 4 2014 Janne Josefsson Ametist Azordegan  Anna-Lena Lodenius Svea Hasanbegovic Hugo Selling Pavlina Ekdahl citat3

– När det gäller militant eller våldsam vänsterextremism så har vi ett stort antal personer, offentliga debattörer och andra som faktiskt urskuldar, ursäktar eller förringar det eller ibland kanske till och med försvarar det. Som att Dagens Arena menade att Uppdrag Granskning svek sitt tittaruppdrag med sitt program om vänstervåldet [Daniel Mathisen, Dagens Arena 6/5].

– Jag vet också journalistkolleger som har en fot, eller har haft en fot inne i den här autonoma miljön. Det förekommer att de har det samtidigt som de arbetar som journalister.

En annan journalist på en av Sveriges största nyhetsredaktioner som jag talar med är både rädd för att utsättas för drev och för att riskera sitt jobb, och vill därför vara anonym. Debattklimatet i den svenska offentligheten påverkar även hur nyhetsjournalistiken bedrivs, säger denne till mig.

– Jag känner mig tvingad att ta bort i mina reportage. Man måste ta bort jättemycket för att inte trigga vänsteretablissemanget. Tycker man inte exakt som den vänstern så brunmålas man. Jag är själv vänster, men dagens vänstervind gör mig orolig.

– Det har också gjort att jag själv inte orkar längre. En stor del av min nyfikenhet som journalist har försvunnit. Jag är livrädd för de reaktioner som Aftonbladets ledarsida och kultursida triggar.

Illustration: Kristin Lidström

Illustration: Kristin Lidström

Att journalistkåren är och har varit vänstervriden i sina partisympatier är något som medieforskare som Kent Asp och Jesper Strömbäck har visat. Detta är något som Janne Josefsson menar påverkar rapporteringen om den autonoma vänstern. När han i Uppdrag granskning synade Vänsterpartiet 2004, och avslöjade att dåvarande partiledaren Lars Ohly, trots att han påstått motsatsen, faktiskt hade stöttat de kommunistiska diktaturerna, möttes Josefsson av hård kritik från journalistkolleger.

– Reaktionen var att jag inte borde ägna mig åt att granska ”våra” partier. Detta har inte förändrats. Journalistkåren präglas fortfarande av den här inställningen till vänstern.

Det är ensamt att skriva om extremvänstern. Det säger alla journalister jag har pratat med. Kollegerna tycker att man sysslar med fel saker, menar Anna-Lena Lodenius.

– Även när man skriver om kopplingar till terrorism och antisemitism får man reaktionen att man inte borde hålla på med det. Att man i stället borde ägna sig åt att visa att högerextremisterna är värre. Vänsterextremister får överlag mycket stöd i offentligheten.

– Jag gjorde mitt första reportage om extremvänstern 1994 i tv-programmet Striptease [en föregångare till Uppdrag granskning]. Då var det bara Mats Johansson, som då var chef för Timbro, som gav mig stöd och som jag som vänsterskribent sällan hamnat på samma sida som i andra frågor. [I dag är Mats Johansson riksdagsledamot för Moderaterna.]

Det senaste halvåret, efter Kärrtorp, har flera offentliga personer svävat på målet eller rentav försvarat vänsterextremisterna. ”Vi med mörkt hår är inte rädda för AFA”, skrev Mikael Feldbaum, chefredaktör på Tidskriften Arena, på Dagens Arena (18/12 2013). Vidare skriver han att ”känslan av tacksamhet mot AFA är utbredd bland oss med mörkt hår”. Feldbaum verkar här bekräfta den vanliga bilden att den autonoma vänsterns våld främst är självförsvar.

Petter Larsson på Aftonbladet kultur underkänner tanken om att vänsterextremism har något gemensamt med jihadism eller högerextremism, i en kritik mot en statlig utredning om våldsbejakande extremism (SOU 2013:81) (16/12 2013). Larsson lägger ut texten om hur lindrigt det vänsterextremister utsätter människor för är jämfört med vad andra extremister gör. Dessutom hävdar Petter Larsson att vänstervåldet aldrig drabbar vanligt folk. Vilket för det första är fel, och för det andra väcker frågan varför det skulle spela någon roll. Ivar Arpi Vänsterns goda, fina hat Neo nr 4 2014 Janne Josefsson Ametist Azordegan  Anna-Lena Lodenius Svea Hasanbegovic Hugo Selling Pavlina Ekdahl citat4

Liknande åsikter framförde Ann Heberlein i Sydsvenskan (20/12 2013). ”Det är skillnad om man slåss för eller mot fascism, om man är för eller emot alla människors lika värde och rättigheter.” Och lite längre ned i samma text skriver hon ”Här har vi alltså å ena sidan en grupp människor som faktiskt vill något gott – försvara varje människas rätt till liv och existens oavsett etnicitet […]”. Heberlein gick så långt som att kalla vänsterextremisterna – ”de som gör något” – för hjältar.

Även akademiker rycker ut och försöker släta över vänsterextremismen. I Uppdrag gransknings program intervjuades Magnus Wennerhag, sociolog på Södertörns högskola, som var en av fem forskare som för några månader sedan skrev på DN Debatt (5/4) att det var fel att regeringen ville motverka vänsterextremism. Det hotade demokratin, menade de. Inte vänsterextremismen alltså, utan försöket att motverka den. Detta eftersom vänsterextrema vill ha ”mer demokrati och bättre villkor för underordnade grupper som invandrare, kvinnor och HBTQ-personer”. När Wennerhag konfronterades med videor på vänsterextremister där de misshandlar och vandaliserar blev han så gott som svarslös. 

Detta är det goda, fina hatet. Detta är extremisterna som gång på gång undkommer kritik, som anses goda, nästan fina, för ”de gör ju ändå något”, som Ann Heberlein uttryckte saken. Det är många som köper de autonomas egna definition av godhet.

– Detta är människor som klär sig i skrudar av godhet och solidaritet. Men det är min erfarenhet som journalist att det inte alltid överensstämmer med verkligheten, säger Janne Josefsson.

Det är också något Mathias Ståhle, journalist på Eskilstuna-kuriren som skrivit mycket om extremvänstern, understryker när jag ringer honom.

– Problemet är när det här ändå ganska begränsade våldet tillåts bryta ner våra demokratiska strukturer. Vi har jobbat hårt för att få upp dem och visst tål de rätt mycket stryk, men de tål inte så mycket stryk när det kommer inifrån. Demokrati är ingenting man bara har. Antingen gör man demokrati hela tiden, varje dag, eller så har man den inte. Så enkelt är det.

Illustration: Kristin Lidström

Illustration: Kristin Lidström

Överhuvudtaget finns det en uttalad försiktighet hos de journalister jag pratar med. Folk är rädda för att utmana den autonoma vänstern, inte minst för att man blir så ensam om man gör det. Och de jag har pratat med är alla journalister som har högt anseende och anses modiga. Ändå känner de att de inte vill sticka ut hakan.

– Den effekten som det har är att man känner att man hellre skulle ägna sig åt trädgårdsjournalistik. Att skriva sånt som folk gillar. Kritik får man alltid tåla, men när det handlar om det massiva hat man får efter att man skrivit om extremvänstern … Det går man inte helt oberörd ifrån, säger Magnus Sandelin.

Har du avstått från att skriva om vissa saker på grund av att du vet hur reaktionerna kommer att bli?

– Ja, och jag har tackat nej till journalister som vill göra intervjuer. Det är när jag har känt att jag inte orkar med ytterligare en vända med massa personer som ska hata en och kanske värre.

Även Anna-Lena Lodenius säger att hon väljer sina tillfällen. Man måste fråga sig om kampen är värd det, menar hon.

– Den autonoma vänstern vill att endast de som har ”rätt” ska få höras och att alla andra ska hålla käften. Det här drabbar verkligen inte bara nazister, utan en mängd politiker, opinionsbildare på högerkanten och journalister. Och folk ger upp, de orkar inte. 

Kanske är Janne Josefsson den svenska journalist som tydligast symboliserar oräddhet och rättspatos. Men även han känner av det som Sandelin och Lodenius pratar om. Till och med Janne Josefsson tänker en extra gång innan han granskar vänstern eller extremvänstern.

– Om jag som har en stark position tvekar, hur ska vanliga människor tänka då? Och andra journalister? De tystnar väl bara, kan jag tänka mig. Och om ingen motbild kommer fram så kan människor få för sig att dessa radikala åsikter är helt okej.

– Vänsterfolk kan se nazisternas mörka demokratisyn. Men de ser inte den mörka demokratisynen hos extremvänstern. Det är värt att kritisera journalistkåren för att man har blundat för den här mörka demokratisynen hos dessa delar av vänstern.

I dag finns ett allt större tryck på journalister att ta ställning. Men det är milsvid skillnad på att ta ställning för grundläggande demokratiska rättigheter, som att även Sverigedemokrater har mötes- och yttrandefrihet, och att aktivt motarbeta politiska partier som man anser står för dåliga värderingar. Både Anna-Lena Lodenius och Janne Josefsson berättar att de har kallats ”svikare” och ”förrädare”. Den som kommer med en sådan beskyllning menar att journalister inte ska vara neutrala bedömare, utan att de ska förmedla en på förhand bestämd världsbild. Bara med en sådan logik blir det möjligt att kalla journalister för svikare och förrädare när de utför sin faktiska uppgift. Lodenius menar att det just nu finns en stor vilja att skruva upp och överdriva tendenser i samhället för att motivera den autonoma vänsterns prat om att deras våld är självförsvar.

– Sanningen betraktas som kontraproduktiv information, säger hon.

Det är också något som den anonyma journalisten som arbetar på den stora nyhetsredaktionen upplever.

– Man tillåts inte bara vara journalist, man förväntas också vara aktivist.

Även Janne Josefsson har gjort liknande reflektioner. Om man ska resonera om vad konsekvenserna blir av en viss publicering så har man kommit en bra bit från den journalistiska principen publish and be damned

– Jag blir tokig när jag hör de här resonemangen. Det är besläktat med att vilja förbjuda tankar och åsikter, och då är vi inne på farlig mark.

Var sjätte politiker har utsatts för hot, våld eller trakasserier, och för sverigedemokrater är det så mycket som varannan. Den autonoma vänstern hotar, trakasserar och misshandlar ungdomspolitiker. En del skräms på det viset bort från politiken. Även vuxna politiker som utsätts tröttnar.  Samtidigt känner journalister press på sig att inte rapportera när attackerna kommer från vänster. Vilka konsekvenser får detta för demokratin? 

Artikeln publicerad i Neo #4 – 2014

Lämna en kommentar


110 kommentarer

  1. hanne skriver: 26 januari, 2016 kl. 12:49

    Skrämmande!

    Svara
  2. Om agendasättande journalistik | Projekt Morpheus skriver: 26 september, 2015 kl. 12:35

    […] saknar den politiska mångfald som representerar väljarnas åsikter. Till råga på allt finns det vänsterextrema grupper som hotar journalister och redaktörer att vinkla artiklarna enligt deras åsikter. Detta […]

    Svara
  3. Gösta Johnsson skriver: 10 augusti, 2015 kl. 10:19

    Fega journalister! En skam för sitt skrå när man inte objektivt rapporterar om de verkliga händelsernas bakgrund när det gäller vänsterextremismen.

    Svara
  4. Nitay Guggenheim skriver: 9 augusti, 2015 kl. 16:40

    Det var ingen rolig läsning direkt…men även om jag saknade detaljerad information om detta tidigare, så är inte detta överraskande, på nåt sätt!! Extremvänster förbehåller sig rätten att mobilisera inför kampen. Det är alltid deras definition av situation som gäller.. Att ”Samhället slår tillbaka mot de svaga,” behöver inte betyda annat än ..jag är så fruktansvärd missnöjd med mitt liv, någon ska betala för det…Att ta personligt ansvar för dina/era handlingar för att skapa något för en själv och därigenom bidra till samhället..???? Ett individuellt perspektiv existerar inte när den stränga marxismen bestämmer, annat om när den kallar för kamp… De är dessa konstantmissnöjda individer utan förmåga till självdistans som bestämmer när målet helgar medlen i deras bisarra klasskamp, de är förföljda av, upptagna med och ser i varje given situation..för annars lever den enskilde i en oförklarlig inre kaos. Samhället skall tvingas då att anpassas till deras frånvända verklighetsuppfattning.. > Che Guevara komplex !!

    Svara
  5. Jan Wiklund skriver: 9 augusti, 2015 kl. 12:40

    Vad måste göras?

    1. Sluta ljuga. Det är början. Tala om vad kostnaderna för invandringen egentligen är och försök inte låta påskina att det är ett nollsummespel. När kostnaden är lika hög eller högre än kostnaden för vårt Försvar, så får man en riktig bild.
    2. Gör en balansräkning. Det behövs arbeten och bostäder. Påbörja ett nytt miljonprogram omgående! Det går inte att vänta längre. Det finns ingenstans att bo för våra nyinflyttade och heller inte för de ungdomar som ska söka sig hemifrån. Bostäderna bör i första hand byggas i Stockholm, Göteborg och Malmö, då det är dit våra nyanlända i huvudsak flyttar och där chanserna till jobb är störst. Intäkter och kostnader måste beräknas så att de kommuner där man bygger dessa nya bostadsområden slipper ta kostnaderna själva. Det är en nationell angelägenhet.
    3. Stoppa arbetskraftsinvandring. Inventera kompetensen i den grupp som redan finns i Sverige innan nya arbetsvisa utfärdas. Inga bärplockarvisum då vi har en halv miljon som redan nu kan plocka bär!
    4. Låt länsstyrelserna inventera arbetsmöjligheter. I varje län finns oändligt många arbets-uppgifter som inte utförs p.g.a. kostnadsskäl eller av andra orsaker. Naturvårdsprojekt, skogs- och vattenvårdsprojekt, underhåll av vägar i glesbygd, turistprojekt, restaurering av kulturminnesmärken mm. Allt är möjligt att utföra nu när vi har gott om folk att utföra jobben, och som redan har en samhällslön.
    5. Lyssna till människors behov, farhågor och önskemål. Låt folkbiblioteken bli nav i en integrationsverksamhet som gör skäl för namnet. Språk, historia, naturvetenskap borde utgöra naturliga gemensamma centralpunkter i kommunikationen mellan svensk kultur och befolkning och nyanlända.
    6. Återför makten i skolorna till lärarna. Skolverket är en byråkratisk fossil som bör få en helt annan roll. För varje ny administrativ pålaga som skolverket inför skulle man tvingas ta bort två andra. Tjänstemännen ska vara ute i skolorna och därifrån återföra verklighetsbeskriv-ningen till Skolverket och politikerna. Gör föräldrarna ansvariga för sina barns uppträdande i skolan fram till 18-årsdagen. Gör det möjligt att ta bort störande element i skolorna och sätta dessa i speciella åtgärder. Garantera studiero för dem som vill studera.
    7. Se till att de lagar som gäller för migration verkligen tillämpas. I dag kan inte Migrationsverket tillämpa svensk lagstiftning då man inte kan kontrollera inresandes uppgifter. Enligt uppgift tar det bara 30 minuter att avgöra ett asylärende. Det har tagit mig längre tid att skriva detta från det jag började. Det är en helt absurd situation som göder den kriminalitet som finns i ”flyktingindustrin”. Flyktingsmugglare blir miljardärer på våra skattepengar.
    8. Uppmuntra bra projekt och idéer. Det finns exempel där integrationsprojekt har lyckats väl. Ta vara på dessa och mångfaldiga dem!
    9. Stå emot konfessionella särintressen. Sverige är en sekulär demokrati och detta är grundvalen för vårt samhällsbygge. Varje krav på samhällets förändring utifrån en religiös syn måste avslås, oavsett om det är muslimska, kristna, buddhistiska eller andra intressen som förs fram. Religionsfriheten är ett viktigt fundament, som vi ska vara rädda om, men religion ska ha en roll som andlig vägvisare och rådgivare och inte forma samhällsstrukturen.
    10. Erkänn att alla människor har ett okränkbart människovärde. Svart eller vit, kristen eller muslim, gammal eller ung, välutbildad eller ej – vi bidrar alla till ett diversifierat samhälle, och har ett absolut människovärde. Låt honnörsorden vara respekt och omtanke, inte särintresse och egoism så kanske vi klarar framtidens utmaningar. Kanske.

    Svara
  6. Beate H skriver: 9 augusti, 2015 kl. 11:04

    Jag blir skrämd av motviljan att inse hur illa det är i Sverige idag. Vad är det för nötter som leder land och ”journalistiken”?

    Läser i din (fantastiskt bra!) text vad Josefsson säger ”– Jag blir tokig när jag hör de här resonemangen. Det är besläktat med att vilja förbjuda tankar och åsikter, och då är vi inne på farlig mark.”

    Läser vad Wolodarski skriver idag ”Den dagen en folksamling tar sig rätten att med våld bestämma vad som ska få sägas i samhällsdebatten är vi illa ute.”

    Vadå ”då är vi inne på farlig mark” och ”den dagen”?!!

    Vi är DÄR. Det SKER. Det är inte ”DÅ” det sker NU.

    Antingen agerar myndigheter och media NU vilket redan är försent, eller så kommer folk att organisera sig och då kommer vänstern att upptäcka hur försvinnande lite 4% är i sammanhanget. Våld föder våld och att inte agera är också att ta ställning.

    Till och med Jan G ger SD rätt men utan att säga att de har haft rätt hela tiden förstås, deras BUDSKAP har varit rätt men PARTIET är fortfarande vidrigt för..sitt budskap…? Ibland svider sanningen men den blir inte mindre sann för det, eller?

    Vilket jävla mesland Sverige har blivit. Från föredöme till gycklare på rekordtid!

    Svara
  7. Det extrema Sverige, statsindividualismen och den Sverigevänliga folkrörelsen | Sjunne [ dot ] com skriver: 20 juni, 2015 kl. 12:52

    […] Det betyder att vi inte kommer att behandla våra meningsmotståndare som de behandlat oss. Däremot kommer vi inte glömma vad de åsamkat oss med sitt fina goda hat. […]

    Svara
  8. Eddie skriver: 22 februari, 2015 kl. 21:23

    Vad bra du skriver!

    Svara
  9. Venstresidens gode, fine hat | Ekte nyheter skriver: 9 februari, 2015 kl. 15:25

    […] En ny strategi hos vänstern är att via bulvaner organisera ”folkliga” manifestationer, gärna nämnda partipolitiskt obundna spontana demonstrationer, vilket i praktiken är välorganiserade arrangemang av ideologerna, med AFA, RF och dylika, som misshandlar oliktänkande, såsom nazisternas SA gjorde på sin tid. Bit för bit försöker vänstern infiltrera skolor, universitet, sjukhus, för att avskaffa den ”felaktiga” demokratin. Vänstern löser alltid sina ideal med ökade repressalier och kan man sin historia ligger det i ideologins natur. Jag hoppas att vi kan kämpa för ett öppnare samhälle, för fler alternativa livsstilar, för ett öppnare samtalsklimat och för människor med olika bakgrund som ändå anknyter till landet Sverige. Sveriges framsteg ska bevaras och utvecklas, och inte förstöras av kulturmarxism, våldsvänster och den värderelativism alltför många politiker och journalister ger uttryck för.Les mer.Del: […]

    Svara
  10. En höger värd namnet dansar inte efter nyvänsterns pipa | lennartnord skriver: 20 januari, 2015 kl. 11:01

    […] Vad säger det om oss som land när vi rycker ut till slavhandlares, mördares och terroristers försvar samtidigt som tunga debattörer och politiker i åsiktskorridorens mittfåra försvarar politiskt våld? […]

    Svara
  11. Jojo skriver: 4 december, 2014 kl. 23:11

    Bra artikel
    Har letat efter denna text i flera år.
    Hänger inte så mycket på nätet och det blir tyvärr mest Aftonbladet och Expressen jag läser.
    Tyvärr blir det nästan ett beroende att gå in och läsa deras, ofta faktafelsbaserade och vinklade artiklar.
    Sydsvenskan är på god väg. Har tyvärr blivit en riktigt samhällsfientlig tidning de senaste 10 åren.
    Åsiktskorridoren på dagens tidningar verkar vara väldigt smal.

    Svara
  12. Dagens boktips – gratis e-bok! | Sverigedemokraterna i Hörby skriver: 21 november, 2014 kl. 10:55

    […] till Sverige) är det parti som flest journalister röstar på och att vänsterextrema grupper hotar journalister och redaktörer att vinkla artiklarna enligt deras agenda. Detta har lett till en smal åsiktskorridor där den […]

    Svara
  13. Om hyckleri, hat, hot och våld | Cattasbubbla - Just read it ! skriver: 10 september, 2014 kl. 13:30

    […] de som hävdar de är feminister men ändå älskar våldsvänstern som gett sig på flertalet kvinnor i sin ideologiska kamp. Det finns de som hävdar att de är feminister men hånskrattar åt kvinnor […]

    Svara
  14. Journalister står inte längre för trovärdighet | Cattasbubbla - Just read it ! skriver: 6 september, 2014 kl. 15:35

    […] Arpi har skrivit om ett av de trovärdighetsproblem medierna har, nämligen att det anses som fult att skriva om det […]

    Svara
  15. Demokrati under attack | Jan Millds blogg skriver: 1 september, 2014 kl. 11:30

    […] Vänsterns goda, fina hat (Arpi) […]

    Svara
  16. Something old, something new, something blue | Ljuva morgondag skriver: 28 augusti, 2014 kl. 11:37

    […] Dagens Samhälle under rubriken Borgarbarnens våld utmanar demokratin. Den är väldigt lik hans egen artikel i Magasinet Neo från tidigare i […]

    Svara
  17. Sånt som jag försöker förstå – om rättfärdigandet av våld från vänster | Tidens sand skriver: 22 augusti, 2014 kl. 23:58

    […] nazister och andra som själva gjort sig skyldiga till våldsbrott utifrån en våldsam ideologi. Det stämmer helt enkelt inte, men egentligen spelar det mindre […]

    Svara
  18. Mats Johansson skriver: 4 augusti, 2014 kl. 15:17

    Heja, Neo. Läs även denna:
    http://www.matsjohansson.net/2014/08/arets-artikel-finns-i-neo.html

    Svara
  19. Pride | Susanna's Crowbar skriver: 1 augusti, 2014 kl. 00:42

    […] till och med kommenterats av skribenter i etablerad media (DN/Håkan Boström, SvD/Paulina Neuding, Magasinet NEO/Ivar Arpi. De på ytterkanten på vänster-höger-skalan har sökt elda upp ett ”klasshat” (Åsa […]

    Svara
  20. simon einevik skriver: 30 juli, 2014 kl. 18:58

    hälre nazist än communist. om man kollar på exempel genom historien så ser man tex stalin o pol pott.. där stalin va ”den snälle”.. dom utrotar utan ursjilning o allt dom behöver seja för att ”rättfärdiga” de e att dom e ”statens fiende” sen sejer ja INTE att de e bra me nazismen häller men där kan iaf NÅRA gå relativt säkra iaf jämmfört me communist nationer.. nasarna utrotade ca 6 000 000 judar svarta o andra ”icke arier” medans stalin utrotade mellan 90 000 000 och 18 500 000 ”stats fiender..” pol pott utrotade 90% av sin befolkning.. mm trolit att alla dom va statens fiender utan orsak.. så om ja ska välja mellan 2 dåliga system e ja 100% säker på att ja skulle välja nazist för communister e värre än nazister

    Svara
    • Macke skriver: 31 augusti, 2014 kl. 23:16

      Dat troll thoe… 😉

      Svara
  21. Thomas skriver: 30 juli, 2014 kl. 18:39

    En ny strategi hos vänstern är att via bulvaner organisera ”folkliga” manifestationer, gärna nämnda partipolitiskt obundna spontana demonstrationer, vilket i praktiken är välorganiserade arrangemang av ideologerna, med AFA, RF och dylika, som misshandlar oliktänkande, såsom nazisternas SA gjorde på sin tid. Bit för bit försöker vänstern infiltrera skolor, universitet, sjukhus, för att avskaffa den ”felaktiga” demokratin. Vänstern löser alltid sina ideal med ökade repressalier och kan man sin historia ligger det i ideologins natur. Jag hoppas att vi kan kämpa för ett öppnare samhälle, för fler alternativa livsstilar, för ett öppnare samtalsklimat och för människor med olika bakgrund som ändå anknyter till landet Sverige. Sveriges framsteg ska bevaras och utvecklas, och inte förstöras av kulturmarxism, våldsvänster och den värderelativism alltför många politiker och journalister ger uttryck för.

    Svara
  22. Sebastian skriver: 30 juli, 2014 kl. 11:14

    Troligen förstärks denna trend av att extremvänstern känner att de har vind i seglen och att de vinner kampen. Det måste vara en oerhörd kick för dessa ”aktivister” när de märker att de kan nå sina mål och sen vågar gå ännu längre och pressa tillbaks det ”fascistiska kapitalistiska borgerliga samhället” ännu ett steg.

    Hela den svenska samhällsdebattens median (med åtföljande åsiktskorridor) har de senaste åren drivit okontrollerat åt vänster. Det största ansvaret för detta faller på Reinfeldt och nymoderaterna som i sin iver att triangulera åt vänster givit upp sin traditionella roll som motvikt till vänstern. Moderaternas partistrateger gör nog bedömningen att om M skulle höja rösten mot avvarter inom vänstern blåser man liv i högerspöket och blir måltavla för hela mediaetablissemanget. Bättre att tiga och hoppas att man kan försvara jobbskatteavdraget, RUT och ROT. Men detta är en gigantisk felbedömning.

    Idag finns det ingen stark kraft i den svenska samhällsdebatten som tar kampen mot extremvänstern. Till och med moderata politiker gör poserande vänsterutspel som bara för några år sedan skulle varit otänkbara.

    Följden blir en okontrollerad drift åt vänster. Nymoderaterna svek har skapat ett samhällsklimat där de omöjligen kan vinna debatten – eller valet.

    Det finns ingen motvikt och resultatet är att extremvänstern idag driver hela samhällsdebatten framför sig. Enskilda högerdebattörer kan inte vända detta. Det är nödvändigt att ledande politiker säger ifrån, och förhoppningsvis att några av de ledande dagstidningarnas ägare byter ut sina chefredaktörer. Det skulle belönas med snabbt stigande upplagor.

    Svara
  23. Extremvänstern hotar demokratin | Petterssons gör skillnad skriver: 27 juli, 2014 kl. 08:42

    […] det senaste numret av Magasinet Neo uppmärksammar skribenten Ivar Arpi hotet från den autonoma vänstern, hur partiaktiva misshandlas […]

    Svara
  24. Så kan extremismen tyglas | En ganska liberal blogg skriver: 26 juli, 2014 kl. 11:28

    […] att beväpna sig och störta regeringen. Detta sker i en miljö där borgerliga politiker blir hotade och misshandlade, och där den autonoma vänstern enligt SÄPO utgör det största hotet mot […]

    Svara
  25. ErikFBerger skriver: 26 juli, 2014 kl. 10:00

    Det är ännu värre. Polismyndigheten i Västra Götaland gjorde en sammanställning av alla politiskt motiverade brott och fick ihop en lista på flera tusen anmälda fall under en period av några år. Inget av dessa fall ledde till fällande dom. (Kommer inte ihåg detaljerna.)

    En annan del av extremvänstern som borde ha uppmärksammats i denna artikel är djurrättsaktivisternas våld mot pälshandlare och djuruppfödare. Sen ska man inte glömma de vänsterextrema radikalfeministerna som öppet driver manshat och vars systematiska trakasserier fick bloggaren Pär Ström (Genusnytt) att ge upp för ett par år sedan efter att ha fått ett semarium han anordat saboterat av skrik- och skrän-aktivister.

    Extremvänsterns organiserade hot, trakasserier och våld är systemhotande och är idag det enskilt största hotet mot den svenska demokratin. Varför sätter inte justieministern och andra ledande poiitiker ner foten?

    Svara
  26. Helgläsning v30 | Nej, det kan vi inte skriver: 26 juli, 2014 kl. 00:31

    […] Magasinet Neo avslöjar hur journalister förväntas vara vänsteraktivister och hur man straffar de som inte är det. […]

    Svara
  27. Christer Pettersson skriver: 25 juli, 2014 kl. 10:01

    Detta är inte ett vänster- (eller höger-) problem.
    Detta är ett socialt problem. Huliganer (fotboll) Autonoma (politik) Vit makt (politik) Kriminella grupperingar (MC-klubbar)

    Individer eller grupper av individer som samlas kring ett gemensamt tema och använder våld för att de upplever sig vara diskriminerade, illa behandlade av myndigheter eller allmänt frustrerade över att inte få bära vapen eller sälja droger.

    Jag tillhör den gruppering som skriker åt andra bilister som inte blinkar eller kör för fort eller använder mobilen i bilen.

    Dock kliver jag inte ur bilen och hotar med eller utövar våld. Jag är allt för väluppfostrad.

    Våld mot politiker eller varför inte mot människor i allmänhet är något man måste ta på allvar. Det är därför vi har försvarsmakt, poliser och slutligen vårdapparaten om de andra misslyckas.

    Svara
    • Daniel Petersson skriver: 31 juli, 2014 kl. 12:17

      Problemet med din kommentar är att du inte verkar inse att alla de andra grupperingarna du räknar upp har det skrivits högvis med artiklar om. Men den i Sverige heliga kon vänstern kritiseras aldrig av journalister, oavsett om den är ful eller fin. Tänk efter en gång till och ta det lugnt i trafiken.

      Svara
  28. Fältmarskalken skriver: 25 juli, 2014 kl. 09:57

    Det allvarligaste i detta är – och här ges mångfaldiga exempel i den synnerligen upplysande och välformulerade artikeln – alla de medlöpare, som på olika sätt försvarar eller förringar de verk som utföres av de brottsliga kommunistiska ligornas medlemmar. Ligamedlemmarna är i egentlig mening inget annat än simpla brottslingar som icke respekterar de lagar folkstyret satt upp. Medlöparna, vänsteranstrukna politiker, journalister och akademiker, avslöjar däremot att det inom vänstern finns utbredd uppfattning att yttrandefriheten blott och bart är till för dem som omfattar socialismens – mot friheten och människovärdet stridande – lära.

    Svara
  29. SVD:s tröttsamma ledarskribenter | Svensson skriver: 25 juli, 2014 kl. 07:48

    […] har vi Ivar Arpi, mannen som uppmanade sig själv att hålla käft men uppenbarligen inte klarar av det och […]

    Svara
  30. Vänstern har rätt att använda våld | Svensson skriver: 25 juli, 2014 kl. 07:47

    […] mot en vänsteraktivist i Kärrtorp. Men detta tycks borgerliga ledarskribenter, oavsett tidning, inte begripa. Vet inte om det bero på att de är allmänt obildade, inte kan läsa eller bara är […]

    Svara
  31. Vardagsvänstervåldet, identitetspolitiken och Sveriges undergång « Avpixlat skriver: 25 juli, 2014 kl. 07:20

    […] uttryck detta vardagsvänstervåld kan ta sig. En betydligt längre text på samma tema titulerad Vänsterns fina goda hat skrev Arpi i Magasinet Neo för ett par veckor sedan. Det är en skrämmande men dessvärre – […]

    Svara
  32. Andreas skriver: 21 juli, 2014 kl. 13:49

    Modig och välskriven artikel. Precis som Bibbi skriver så är det självklart att det är den vänsterdrivna kampanj journalistiken som ligger bakom läsar/lyssnar tappet inom public service.

    Frågan är huruvida denna vänster vridna media kommer att få medvind och skena iväg nu när de rödgröna tar makten efter nästa val.

    Svara
  33. E L skriver: 15 juli, 2014 kl. 12:23

    Hej!

    Jag vill vidarebefordra en välvillig bedömares relevanta kritik mot din artikel:

    ”Saker man kan fundera kring vad gäller själva texten: Varför intervjuas ingen ur den autonoma våldsbejakande vänstern? Varför ställs inte de citerade journalister som påstås ursäkta deras handlingar till svars mer direkt? Tackade de nej?

    Sedan har jag en invändning också: Att ”den autonoma vänstern” används så svepande är ett problem för artikeln. Största delen av den autonoma vänsterrörelsen är ju fredlig, betydande delar dessutom uttalat pacifistisk. På samma sätt som vi inte får underskatta demokratihotet från grupper som RF och AFA, är det också viktigt att skilja dem från alla aktivister som bokstavligen aldrig gjort en fluga förnär.”

    För mig själv som är demokratiskt sinnad så går artikeln inte i direkt dialog med mig, den skjuter bredvid av bland annat de skäl som anges ovanför. Om du är demokrat, varför går du inte i dialog? Varför hörs inte fler röster i artikeln? Varför bedöms autonoma vänstern inte utifrån en helhet utan från dess sämsta element?

    Den uppenbara tolkningen är väl att du helt enkelt är en opinionsjournalist och att detta är en partsinlaga som utger sig för att vara undersökande i sitt format. Dess egentliga syfte handlar inte om att förbättra eller undersöka ett samtalsklimat utan verkar handla om att förbättra ditt ”lags” positioner. I mina ögon blir artikeln bedräglig och då blir det svårbedömt om det du fångar här ens är ett problem och utifrån vems perspektiv det är ett problem. Demokratins? Kanske, men då måste en mer balanserad och seriöst sinnad bedömning komma till, enligt mig.

    Jag är för ett bättre samtalsklimat, och vill gärna se intellektuell och kritisk diskussion kring politiskt våld. Denna text hade kanske kunnat ta sig in i en sådan diskussion ifall den hade varit mer dialogisk. Dit nådde den tyvärr inte.

    Svara
  34. Vänsterns goda fina hat?! | Veronica Kerr (KD) skriver: 15 juli, 2014 kl. 10:12

    […] artikel som twittrats livligt om det senaste dygnet, ”Vänsterns goda fina hat” från samhällsmagasinet Neo. Artikeln gav mig en skrämmande bild av att när hat kommer från vänster anses det bättre […]

    Svara
  35. Samtiden – Värdegrundsdemokrater vs åsiktsfrihetsdemokrater skriver: 15 juli, 2014 kl. 08:59

    […] är 89 kronor en god investering, även om en av dem finns på nätet – Ivar Arpis ”Vänsterns goda, fina hat”. Över till […]

    Svara
  36. Vänsterns goda fina hat hotar demokratin | Varjager's Weblog skriver: 13 juli, 2014 kl. 16:11

    […] mer om vänsterns goda fina hat. Läs mer om media och […]

    Svara
  37. Höger och vänster | Hemma hos POS skriver: 13 juli, 2014 kl. 14:11

    […] 13 juli 2014: Häromdagen länkade jag till denna bloggpost i en kommentar till en artikel av Ivar Arpi i Samhällsmagasinet Neo (en artikel som jag f.ö. rekommenderar; den handlar om den autonoma […]

    Svara
  38. Mentat skriver: 13 juli, 2014 kl. 14:10

    En mycket viktig artikel!

    Det är också väldigt talande att den här diskussionen bara förs hos Neo eller möjligen på SvD:s ledarsida men aldrig på sedvanlig nyhetsplats eller inom public service, som verkligen har genomslag hos folket.

    Svara
  39. Rikard Höglund skriver: 13 juli, 2014 kl. 13:28

    Goddag. Jag önskar att jag skulle bli förvånad över detta. Jag har mina rötter i den autonoma rörelsen under perioden (ca.) 1988-1995, då vi i Stockholm stred mot VAM och andra högerextrema grupper. I Malmö 1995, under högtidlighållandet av Kristallnattens offer, hölls tal av vänsterpartister och socialdemokrater där man hyllade PLO och ifrågasatte Israels existensberättigande. Där klev jag av tåget. Min kritik bemöttes med simpel binärt resonemang om att vissa är onda och andra är goda, den som ifrågasätter detta är ond. Jag stred inte mot nynazister för att jämna vägen för totalitära kommunister och muslimer. Jag stred mot totalitära ideologier, för en humanistisk och liberal solidarisk statsbildning.

    Malmö bör ses som en provkarta på vart resten av Sverige är på väg mot. när en vänsterextremist på åttonde mars knivhuggs i ett bråk mellan två grupper (radikala socialister och nationalsocialister) demonstreras det över hela landet. När en kurdisk invandrare boende på Seved utsätts för ett överlagt och planerat mordförsök, blir det knappt notiser. Mannen hade hängt en israelisk flagga i sitt fönster. gärningsmännens etniciteter, religion eller annan identifierande karaktäristika är inte av intresse i media.

    Hur många tror att man i media valt att mörka hudfärgen om det rört sig om vita nynazister? Antingen skall gärningshens hudfärg och härkomst alltid nämnas, eller aldrig. Det är lika.

    Jag gråter nästan av vanmakt när jag läser och hör vad den Malmöitiska vänstern kläcker ur sig. Man arbetar mot en pervers förening av totalitär stats-socialism och islamism.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard Höglund (humanist i Tage Danielssons tappning)

    Svara
  40. hanne skriver: 13 juli, 2014 kl. 11:16

    Journalisthögskolan kallas ju i folkmun för socialisthögskolan. Inte utan orsak. Endast de med ”rätt åsikter” orkar att ta sig igenom denna utbildning/hjärntvätt. Börja med att göra något åt detta.

    Svara
  41. Ivar Arpi attackeras | WTF? skriver: 13 juli, 2014 kl. 08:00

    […] (stor del av den) gullande med extremistvänstern i en artikel i Neo under rubriken ”Vänsterns goda, fina hat”. Då blev han attackerad av dem som uppenbart gillar just den delen av vänstern för de […]

    Svara
  42. curt haglund skriver: 12 juli, 2014 kl. 18:05

    Vilken underbar artikel som både ger en aning hopp, men också visar autonoma vänsterns hot mot vår demokrati. Jag blev både glad och rädd när jag läste artikeln. Tack för att ni vågade!

    Svara
  43. Akademikern Nilsson skriver: 12 juli, 2014 kl. 17:11

    En mycket bra artikel, men som inte lär få något större medialt genomslag, just på grund av de tystande strukturer som blir belysta. Man vill inte att denna smutsiga verklighet ska etableras i vanliga människors medvetenhet, så journalisterna gör som varghatarna i inlandet, ”skjut-gräv-tig”.

    Tyvärr är allt detta mest symptomatiska biverkningar av den kommunistsjuka som länge rått i Sverige. Man spelar ut ”nazist-kortet” och viftar med sina röda fanor och framställs som goda av sina kollaboratörer i journalistleden. De som infiltrerat och som försöker omvälva inifrån med metoder som används av republikanerna och Fox News i USA. Dvs presentera en ”sanning” tillräckligt många gånger och det blir en sanning. Vänsterextrem eller ej, men de har då läst på sin Goebbels: ”Om en lögn upprepas tillräckligt många gånger blir den en sanning”. Visst blir det så när man gång efter annan från det vänstervurmande etablissemanget ger frikort för politisk terrorism. Vet t ex Ametist Azordegan att hon själv ger bilden av att ha Joseph Goebbels som idol?

    Varför slår inte det fria samhället hårdare mot dessa mörkrets kommunistiska krafter? Det är ju ingen hemlighet att kommunismen (beroende på vilken beräkning du stödjer dig på), MÖRDAT 110-130 miljoner människor, bara för de haft fel åsikt och protesterat. Ändå riktas fokus mot nationalsocialismens mellan 8-11 miljoner mördade.

    Nej, den som försvarar vänsterideal har inte i ett fritt demokratiskt land att göra. Kommunismen och socialismens röda fanor har sin färg av allt blod de spillt på vägen mot makt och inflytande. Kom ihåg detta och slåss för demokratin och yttrandefriheten!

    Svara
  44. Gary Aelius skriver: 12 juli, 2014 kl. 16:38

    För demokratin är det avgörande att fler journalister blir modiga. Ju fler som visar civilkurage, desto starkare blir den gruppen. Feghet motarbetar demokratin!

    Svara
  45. Cort Adeler skriver: 12 juli, 2014 kl. 09:39

    En grei artikkel, med mange navn, men hvor var navnene på de venstreekstreme trollene? Name and shame!

    Svara
  46. Anders_S skriver: 12 juli, 2014 kl. 09:04

    Jag kritiserar regelbundet den autonoma vänsterns metoder och det våld som riktas mot politiker och civilpersoner. Jag förhandlar med polisen vid demonstrationer etc och företräder åsikten att problem ska lösas genom samtal och dialog. Jag föreläser på polisutbildningar, jag samarbetar med liberaler och många andra som inte delar mina politiska åsikter. Men jag utsätts aldrig för hot eller nåt annat. Detta trots att jag deltar eller arrangerar i de flesta antirasistiska arrangemang i Göteborg tillsammans med autonoma. Kanske beror det på att jag vet vad jag pratar om. Kanske beror det på att jag inte angriper personer och organisationer, utan metoder och handlingar. Kanske är det för att jag anser att högerextremism är ett betydligt större hot än vänstern.De angrepp, hot och våld som beskrivs i artikeln ovan är sånt som jag kritiserat otaliga gånger och sånt jag tar kraftfullt avstånd från. I skrift såväl som på möten och annat. Det kan också nämnas att jag i 40 år arbetat mot rasism, ordnat 100-tals antirasistiska demonstrationer, möten och annat, skrivit 100-tals antirasistiska artiklar och flygblad, men aldrig fått ett hot från högerextremister heller (ett par gånger på 1970-talet blev jag dock överfallen). Kanske beror det på hur medmänniskor behandlas? Jag vet inte, kan bara konstatera att det går utmärkt att kritisera och manövrera i högerextrem miljö eller autonom miljö utan att råka illa ut.

    Svara
    • Gary Aelius skriver: 12 juli, 2014 kl. 16:36

      Om du är kritisk till massinvandringen är det en helt annan sak.

      Det intressanta är också att vänsterligisterna är oerhört fega. Vågar inte gå ut med namn eller bild. Känner bara förakt för dessa ynkryggar!

      Svara
    • martin skriver: 13 juli, 2014 kl. 11:55

      ”..
      Det kan också nämnas att jag i 40 år arbetat mot rasism, ordnat 100-tals antirasistiska demonstrationer, möten och annat, skrivit 100-tals antirasistiska artiklar och flygblad, men aldrig fått ett hot från högerextremister heller (ett par gånger på 1970-talet blev jag dock överfallen). Kanske beror det på hur medmänniskor behandlas? Jag vet inte, kan bara konstatera att det går utmärkt att kritisera och manövrera i högerextrem miljö eller autonom miljö utan att råka illa ut.”

      Tror du att hon tjejen i JJs program som anmält 11 överfall under ett år skulle kunna undvika hot och våld och trakasserier från dina vänner i våldsvänstern bara genom att vara artig? Hade du varit ärligt hade du avslutat din kommentar såhär:
      ” …eller autonom miljö utan att råka illa ut, FÖRUTSATT ATT MAN HAR RÄTT ÅSIKTER.”

      Demokrati på vänsterristiska?

      Svara
    • CarlInge skriver: 15 juli, 2014 kl. 17:42

      Bästa Anders S
      Du har ingenting att frukta från de autonoma, den saken är klar. Glasklar!
      Och de högerextrema upplever nog inte dig som särskilt farlig heller.
      Så kör vidare du. Det tycks ju gå bra. Som föreläsare på polisutbildningen tjänar man pengar.
      Artikeln avser faktiskt aktörer av en annan kaliber.
      Du ”deltar eller arrangerar i de flesta antirasistiska arrangemang i Göteborg tillsammans med autonoma”, skriver du. Ändå sparkar dom inte dig i huvudet, konstaterar du.
      Anders… är du alldeles, alldeles säker på att du förstått vad/vilka artikeln handlar om!?

      Svara
    • Maria skriver: 16 juli, 2014 kl. 07:27

      Ok, så du ”vet vad du pratar om” och därför blir du inte attackerad eller hotad. Dessa barn till politiker som mottar sms och samtal med hot…. De vet alltså inte vad de pratar om och får därför skylla sig själva? Utveckla gärna!

      Svara
    • Simon W skriver: 25 juli, 2014 kl. 10:03

      Det beror kanske på att de har de ”rätta” åsikterna?

      Du bevisar i alla fall det inte förekommer något ”högerextremt” våld mot dig.

      Svara
  47. Fredrik skriver: 12 juli, 2014 kl. 03:51

    Hela den statliga normbildningen i detta lands kulturella sfär utgår från marxistiska tankefigurer. Vänsterns kulturella uppfattningar hålls härvid under samhället och etablissemangets beskydd.
    Hela borgligheten har succesivt tvingats anpassa sig och acceptera detta för att inte skjutas fullständigt i sank.

    I Sverige bedrivs västvärldens starkaste statliga normbildning. Medborgarna skall via normbildning fostras till rätt normer och åsikter. I detta klimat växer sig politisk korrekthet, konformism och konsensus sig stark vilket håller medborgarna i ett järngrepp. Men ger också ett räddhågset samhällsklimat med en strypt åsiktskorridor, villkorad tankefrihet och intolerans mot normbildnigen avvikande åsikter och uppfattningar.

    Att gå i polemik med normbildningen är inte lätt i detta land och under rådande klimat. Den som gör så brännmärks med fruktade etiketter.
    Normbildning, att skapa ”rätt” normer, och rädslan att skapa ”fel” normer har blivit centralt på landets etablerade medierna. Dessa agerar likt en grindvakt som skyddar de marxistiskt-politisk korrekta normerna mot friktion och mot oliktänkande.
    Härvid förminskas sådant som kan skapa fel normer och sådant som anses skapar rätt normer förstoras i rapporteringarna och på ledare och kultursidorna.
    Att exempelvis belysa vänsterextremismens misshagligheter anses bli att svika det självutnämnda uppdraget.

    Att Sverige framledes står inför ett antal stora demokratiska dilemman står helt klart…

    Svara
  48. Gunilla? skriver: 12 juli, 2014 kl. 01:36

    Mycket bra Ivar Arpi! att du vågar föra fram dessa frågor! Det är en insats för demokratin!

    Svara
  49. Rebecka skriver: 12 juli, 2014 kl. 00:34

    Jättebra, nyanserad artikel!

    Svara
  50. Våldsvänstern växer | En Elak Jävel skriver: 12 juli, 2014 kl. 00:26

    […] Jag älskar demokrati, mänskliga rättigheter och frihet, men hatar rasister och extremister. Det har länge varit allmänt känt att våldsvänstern, alltså det som kallas autonoma grupper på vänsterkanten, begår fler brott och är ett större hot mot demokratin än nazistsvin. Måsteläsning för politiskt intresserade är NEO:s granskning av demokratins fiender i AFA och RF.  […]

    Svara
  51. Nemo skriver: 11 juli, 2014 kl. 20:50

    Lite omdefinierat:

    ”Demokratisk narcissism” ett uttryck som – om ”Demokratisk” byts ut mot något annat (och för att förtydliga, få slut på missbruket av ordet) – väl avspeglar vad det handlar om.

    Svara
  52. Hur det goda hatet kväver Sverige | Varg i Veum skriver: 11 juli, 2014 kl. 17:38

    […] resten av artikeln om du är intresserad av annat än maktens […]

    Svara
  53. mimmi skriver: 11 juli, 2014 kl. 17:06

    Om vi låter oss skrämmas av våldsvänstern, får dom vad dom önskar.
    Vi alla som är för demokrati måste stå emopt all form av -ism.
    Sverige verkar vara den sista DDR-staten.
    Man får inte kritisera något som är under all kretik.
    För då är -ism eller -fob, av alla dessa former.
    Och den dagen Sverige blir en demokrati igen, med riktig yttrandefrihet, utan en massa ”ant-vita medelålders män” ect ect., då kan vi kalla os ett demokratiskt land.
    Men nu??!! Icke sa Nicke.
    Har själv bott utomlands mer en halva mitt liv, varit i Sverige 10-år nu.
    Svenskarna lever i sin egen lilla bubbla och tror dom är stora och viktiga i resten av världen.
    Skrattretande, tycker jag.
    Så alla -ismer-fob anhängare, stå upp för er sak när Sharia tar över.

    Svara
  54. Citatet ang politiskt våld | Häxanmexan skriver: 11 juli, 2014 kl. 16:30

    […] om du normalt sett inte läser länkar så tycker jag du ska läsa vad Ivar Arpi skriver om ”Vänsterns goda, fina hat”  i Neo .. och bilda dig en egen uppfattning. EN journalist .. Janne Josefsson .. granskar […]

    Svara
  55. Andreas skriver: 11 juli, 2014 kl. 15:24

    Detta är ett otroligt angeläget ämne sett ur ett historiskt perspektiv.

    Den yttersta vänstern har aldrig haft mycket för avvikande åsikter och i de fall de haft makten gjort sitt bästa för att undertrycka dem.

    Vilken form av demokrati har man om man inte är beredd att bli kritiserad//granskad?

    Alla former av hot och våld i politiskt syfte från vilken sida det än må vara skall beivras med kraft och frenesi.

    /Andreas

    Svara
  56. Erik Jonsson Thorén skriver: 11 juli, 2014 kl. 15:16

    Uppfriskande läsning!

    Svara
  57. Det goda våldet.. | Fredrika Bremer skriver: 11 juli, 2014 kl. 15:11

    […] Wow, sjukt bra artikel om vänsterns goda hat. […]

    Svara
  58. » Venstreekstremes gode, fine hat skriver: 11 juli, 2014 kl. 15:02

    […] magasinet Neo skriver Ivar Arpi i en lang artikkel om hvordan svenske venstreekstreme truer og mishandler sine politiske motstandere. Og det rammer […]

    Svara
  59. Naiva skriver: 11 juli, 2014 kl. 14:53

    Problemet är ju att man blivit uppfostrad av vanföreställningen att Vänstern/Kommunismen och Högern/Fascismen är varandras motpoler. Detta är man inte. Jag är inget fan av USA – Men dom har rätt syn på det politiska spektrat.

    http://4.bp.blogspot.com/-LCMSQaew_Cw/T9vt4Yr9C9I/AAAAAAAACbw/fw9_jgYHgiY/s1600/left+vs+right.jpg

    http://electiondayhq.wikispaces.com/file/view/ps5.jpg/378277094/ps5.jpg

    Svara
  60. Kalle skriver: 11 juli, 2014 kl. 14:50

    Södertörns vänster i ett nötskal. Med demokrati som vapen så tror de att de inte bara kan rösta om prioriteringen utan även om utfallet. Demokratisk narcissism är ett bra begrepp på deras inkompetens.

    Svara
  61. K Ritiker skriver: 11 juli, 2014 kl. 13:29

    Tack Ivar Arpi för en bra, viktig och väl researchad artikel.

    Jag hoppas att den kommer att länkas flitigt på nätet, för gammelmedia kommer inte att ta upp tråden.

    Svara
  62. Fundering skriver: 11 juli, 2014 kl. 12:44

    Jag uppskattade väldigt mycket att läsa artikeln. Jag undrar, kan det vara så att extremistorganisationer, oavsett höger- vänster- rasism- eller djurrättsskyddare, drar till sig våldsromantiker och för våldsromantikern så blir det kanske mest en fråga om vem som hinner rekrytera honom/henne först?
    Ideologin, uppfattar jag, reduceras till ett alibi för våldet, som är det primära. Även ABB insåg ju att han gjorde något fruktansvärt, men han ansåg sig kunna göra det genom att gömma sig bakom sitt hemsnickrade manifest.

    Hur ideologiskt våld oavsett ursprung överhuvudtaget kan försvaras av någon som kallar sig demokrat är för mig obegripligt när vi vet så mycket om vad som hände på 1900-talet.

    Svara
  63. Lars skriver: 11 juli, 2014 kl. 12:30

    Ett sammanbrott för demokratin i Sverige skulle innebära total fysisk utradering av den autonoma vänstern och dess påhejare eftersom ingen demokratisk rättstat finns kvar och skyddar dem, men det fattar dem inte.

    Svara
  64. Bob skriver: 11 juli, 2014 kl. 12:02

    Jag är också övertygad om det Bibbi. Själv bojkottar jag papperstidningen sedan 10 år tillbaka och har adblock på när jag läser nyheter. Och jag betalar inte tv-licens. Tyvärr mitt enda sätt att protestera. Och det verkar effektivt eftersom det börjar kännas ekonomiskt för media då fler verkar göra det. Jag prenumererar på NEO eftersom jag vill gynna deras journalistik. Hoppas fler tar efter, då blir media tvungna att rensa upp på sina redaktioner för att ägna sig åt sitt arbete istället för propaganda

    Svara
  65. Valle skriver: 11 juli, 2014 kl. 11:14

    Håller med. Den vaknande nationalismen i flera europeiska länder är dessutom i mångt och mycket en konservativ reaktion på liberala/vänster-idéer vars implementering i samhället gått för långt. Nazismen är en omstörtande, progressiv, ”modern” företeelse. Långt från konservatism som präglas av försiktighet och ”vi-vet-vad-vi-har-men-inte-vad-vi-får”. Trots detta gör svenska journalister allt för att sätta likhetstecken mellan nationalism och nazism. Det är så dumt och obegåvat. Jag tror faktiskt inte det är ett utstuderat beteende. Snarare ren och skär obegåvning hos människor som saknas känsla för samtiden. Vilket iofs inte är så konstigt med tanke på yrkeskategoriens enorma segregering.

    Svara
  66. hej skriver: 11 juli, 2014 kl. 11:01

    Aldrig läst något mer ensidigt.

    Svara
  67. kaj åhlund skriver: 11 juli, 2014 kl. 10:48

    När man som jag vid 75 års ålder får uppleva ett Sverige som var otänkbar före Olof Palmes inträdande som pariledare och Statsminister skräms man av hur ett land så snabbt kan förändras, inte genom krig och naturkatastrofer utan genom att systematisk politisera och hjärntvätta en annan arme nämligen journalister inte till att granska och ifrågasätta utan att systematiskt förmedla att kommunismen/sociallismen är god.
    Sedan fördömer, hånar och hotar man alla som inte delar den åsikten.
    Man har lyckats koppla ihop Nazismen med högern när verkligheten är att Nazism är en förkortning av Nationalsocialismen vilket är vänster, man startar redan i skolan så i dag är det en sanning.
    Ingen granskning/ifrågasättande förekommer.
    Sanningen är tyvärr att Sverige inte längre är en Demokrati!
    Kaj Åhlund

    Svara
  68. Cami skriver: 11 juli, 2014 kl. 09:39

    En extremist är en extremist! Det spelar ingen roll från vilket håll eller vilken skala eller nivå, det är odemokratiskt!

    Svara
  69. Bibbi Nidars skriver: 11 juli, 2014 kl. 09:28

    Jag är säker på att den vänstervridna kampanjournalistiken, nu även på ‘borgerliga’ tidningar som SvD, är en av anledningarna till att dagstidningarna och övrig etablerad media tappar läsare.

    Svara
    • Gary Aelius skriver: 12 juli, 2014 kl. 16:45

      Du har nog helt rätt! Trovärdigheten tappas helt. Varför skulle folk betala för politisk indoktrinering och rena lögner?

      Svara
    • Gary Aelius skriver: 12 juli, 2014 kl. 18:36

      Helt rätt! Varför betala för politisk propaganda och lögner?

      Svara
  70. Mattias Lind skriver: 11 juli, 2014 kl. 09:25

    vänta lite här nu. Fredrik Malm stöder en regim som systematiskt bryter mot folkrätten och sysslar med terror och kollektiv bestraffning mot civilbefokningen. Jämfört med ett ägg så låter ju dessa i revolutionär ungdom som ärkedemokrater.

    Bara för att man sitter på makten, innebär inte det att man är en god demokrat. Maria abrahamsson hävdar i en radiointerjuv att nazityskland är mer demokratiskt än Kuba bara för att Hitler blev vald. Enligt mig ingår även begrepp som mänskliga rättigheter och respekt för folkrätten i begreppet demokrati. Annars har vi en dumokrati.

    Svara
  71. Stefan Karlöf skriver: 11 juli, 2014 kl. 08:38

    Mycket bra. Ser fram emot mer på samma tema. Lyft fram dessa extremister i ljuset.
    Behövs för balansen och för demokratin.

    Svara
  72. Peter skriver: 11 juli, 2014 kl. 06:25

    Bra och intressant krönika,tack.
    Aldrig har yttrandefrihet och åsiktsfrihet varit så hotat som nu i modern tid.

    Svara
  73. Skandal SVT om Mona Sahlins nya hugg! | Häxanmexan skriver: 11 juli, 2014 kl. 02:47

    […] Vänstern goda fina hat […]

    Svara
  74. Lucas skriver: 11 juli, 2014 kl. 01:53

    Jag lollar när jag ser att det inte blivit några reaktioner på detta. Jag tror jag är höger och uttrycker ofta åsikter som denna. De svaras inte. Det beror på att de ställs till döva öron. Vänstern kan inte förstå att de gör fel. Det beror på att de är korkade och inte över huvud taget gjort vaken en historisk eller, för den delen, demokratisk analys. Deras energi borde värderas högre och de bör lotsas in i den civiliserade debatten så vi slipper denna lågt stående del i vårt land som, ur mina ögon, är pinsam och frustrerande.

    Svara
  75. Annika skriver: 11 juli, 2014 kl. 01:38

    Tack!! Mycket bra, väldigt intressant. Önskar alla läser detta.

    Svara
  76. Jesper skriver: 11 juli, 2014 kl. 00:00

    Per-Olof:
    Intressant iaktagelse som hade kunnat vara korrekt om det inte var för en känd historisk händelse: ”de långa knivarnas natt”.

    I övrigt anser jag att texten tar upp många viktiga punkter men att slutsatserna och bagatelliseringen av nazismen är både farlig och felakttig i sak. Du nämner i texten att den nazistiska rörelsen i Sverige inte kan genomföra samordnade aktioner. Men om man tittar tillbaka några månader, år så ser vi att den slutsatsen är felaktig. En uppmärksammad händelse är SP och SMRs aktioner mot dagstidningar runt om i småland förra året; samordnat, omfattande och på flera platser samtidigt. Hot mot demokratin kan också ifrågasättas om man jämför organisationers mål. Svenskarnas Parti vill inte enbart avskaffa parlamentarismen utan även göra sig av med ”svenskfientliga” dvs fackföreningar, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet osv. Vilket HOT är större?

    Sen tillslut tänkte jag gå lite OT och ställa en fråga som du kanske funderat över (men inte skrivit om här i vart fall). I samband med nazisternas attack mot en antirasistdemonstration i kärrtorp kom det högljuda rop från de borgerliga ”titta på vänsterns våld! Det är mycket värre!”. Hur kommer det sig att man gör det? När det är UPPENBART för alla att kärrtorp inte hade något som helst med vänstervåld att göra.

    Svara
  77. Leif Jonsson skriver: 10 juli, 2014 kl. 23:39

    En klockren analys, dagens debatt är så snevriden så man skäms när man läser/tittar/lyssnar på media cirkusen.

    Svara
  78. morgan skriver: 10 juli, 2014 kl. 23:25

    tack för en bra artikel! Utnämningen av Mona Sahlin att motverka extremism lär knappast handla om vänsterextremism……..

    Svara
  79. Marcus skriver: 10 juli, 2014 kl. 23:10

    Mycket bra artikel!
    Blev själv väldigt upprörd att även Sveriges artist-elit tar vänsterextrema under sina vingar och försvarar dessa. När man tvingade Peace & Love festivalen att ta tillbaka Kartellen med hänvisning att det var odemokratiskt att ta bort dem blev det ännu tydligare att vänstervåld nonchaleras bort och är accepterat. Att sjunga om att mörda och misshandla människor och dessutom helt stå bakom detta borde inte höra till en festival som bygger på fred och kärlek. Det är aldrig rätt med våld.

    Svara
  80. Maja skriver: 10 juli, 2014 kl. 22:49

    Jag skulle kunna bli mållös, om jag inte rört vid flera av dessa varbölder redan och då är jag bara en vanlig kärring, en svensk svartskalle, en lapp- från norra Sverige!
    Mitt hopp är att om JAG ser allt detta, som redan bloggat blygsamt som en av alla medborgare på olika plattformer.

    Om jag fattat skiten borde det finnas flera. Men vi behöver er journalister som törs gå å bräschen .

    Tack!!

    Svara
  81. Caligula skriver: 10 juli, 2014 kl. 22:37

    Stående applåd. Klockrent!

    Svara
  82. Bengt Johansson skriver: 10 juli, 2014 kl. 21:23

    Nu har Mona Sahlin utsetts till att belysa dessa demokratiska problem.
    Hon säger: Jag skall skydda demokratin och bekämpa rasismen. Ni hör!
    Redan innan hon börjat, så har hon slutrapporten klar.
    Hon har små chanser att belysa problemet.
    Sahlin är helt fel person att bringa reda i detta.

    Svara
  83. När man ville göra ett bondeoffer av Peace & Love 360 | Deepedition skriver: 10 juli, 2014 kl. 21:15

    […] Arpi gör en god genomgång av det som nu kallas ”det goda hatet”. Problemet med Arpi och flera andra som lyfter fram vänsterextremism som värre demokratiskt hot […]

    Svara
  84. Micke Jonasson skriver: 10 juli, 2014 kl. 21:04

    En bra och orädd artikel om det ”fina hatet” med sina sympatisörer inom den i mångt och mycket vänstervridna journalistkåren.
    Jag hoppas att du står pall för skitstormen som nalkas från vänsterhållet!
    Ni är inte många kvar med pondus och integritet.
    Med vänlig hälsning Micke

    Svara
  85. Bengt Johansson skriver: 10 juli, 2014 kl. 20:42

    Det var t o m så att de tyska nationalsocialistiska först hette tyska arbetarpartiet.
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Nationalsocialistiska_tyska_arbetarepartiet

    Svara
  86. Ofer Maimon skriver: 10 juli, 2014 kl. 17:38

    Väl skrivet.

    Det går att upprepa att extremvänstern ännu inte haft ihjäl någon, samtidigt som extremhögerna har det. Men innebär det att det inte är ett problem att AFA och RF hotar, misshandlar och trakasserar fritidspolitiker, journalister och andra? Bankar in yxor i dörrar mitt i natten?

    Att påstå att dessa grupper slåss för demokrati är ren lögn. De slåss för ett samhälle där endast de till vänster om socialdemokraterna ska ha yttrandefrihet. Med undantag förstås för allt för högervridna vänsterpartister som naturligtvis även de ska hålla käften.

    Svara
  87. Jonas G skriver: 10 juli, 2014 kl. 16:15

    Kul att kommentarsfält finns, ser allt för sällan nu för tiden!
    Bra artikel

    Svara
  88. Gary Aelius skriver: 10 juli, 2014 kl. 15:44

    Återigen en stark artikel av Ivar Arpi. Oerhört viktigt för demokratin, med modiga och kloka journalister som Arpi och Josefsson!

    Att många journalister fegar ur visar bara hur svag den svenska journalistkåren är i en internationell jämförelse, där många verkligen vågar riskera livet för demokratin och yttrandefriheten.

    Demokratin behöver modiga journalister, inga fegisar!

    Svara
  89. Per-Olof Samuelsson skriver: 10 juli, 2014 kl. 15:01

    Det kanske är en bagatell i det stora sammanhanget, men jag anser inte att nazister ska kallas ”högerextremister”. Nationalsocialism är en form av socialism, och socialism är alltid vänster, oavsett om den kallar sig nationell eller internationell. Jag har bloggat om detta:

    http://perolofsamuelsson.wordpress.com/2014/03/13/hoger-och-vanster/

    Svara
    • Mats skriver: 11 juli, 2014 kl. 12:29

      Att Ernst Röhr framförde några arbetarvänliga innebär långtifrån att nazisterna var det.

      Att Hitler lät mörda honom visar väl inställningen liksom att socialdemokrater var de första nazisterna slängde i koncentrationsläger.

      De facto var de som stog för stödet för dem i Sverige Högerpartiet.

      Svara
    • Magistern skriver: 11 juli, 2014 kl. 18:40

      Per-Olof:
      Att nazism skulle vara socialism är helt inkorrekt, oavsett om du bloggar om det eller inte. Att kritisera extremvänstern är en sak, historie-revisionism är en helt annan.

      Svara
    • Andreas Larsson skriver: 11 juli, 2014 kl. 22:05

      I sammanhanget är det viktigt att skilja på vad som är retorik och vad som är fakta. Begreppet nazist används i de flesta fall i ett retoriskt syfte för att smutskasta en meningsmotståndare. Många blandar sedan ihop detta och tror att det är fakta vilket de sedan sprider vidare som fakta.

      Alla som idag kallas för nazister är inte det utan de kan vara nationalister, ultranationalister, socialkonservativa, konservativa, etc.

      Är alla dessa ideologier vänsterideologier? Svar nej.

      Sen är höger-vänster-skalan förlegad så det är väl egentligen inte så viktigt att diskutera hur vida nazism är vänster eller höger. Även där är det oftast i ett retoriskt syfte som människor vill klistra skit på motståndarsidan genom att hävda att nazismen också är höger (eller vänster).

      Svara
    • Henrik skriver: 12 juli, 2014 kl. 00:35

      Jag har exakt samma åsikt som du. En kollektivistisk vi-mot-dom-ideologi med liten individuell frihet är inte höger utan vänster.

      Svara
    • Hans Kvarnbrant skriver: 12 juli, 2014 kl. 12:49

      Tack P-O, äntligen någon som har fattat!

      Svara
    • Jo skriver: 12 juli, 2014 kl. 21:37

      Jag håller med. Det är Sd, Moderaterna och Fp som är högerextremister.

      Svara
    • Daniel skriver: 13 juli, 2014 kl. 13:39

      Och nationalismen är alltid konservativ och höger. Ska vi fortsätta leka märka-ord-leken? Det finns väldigt lite socialism i nationalsocialismen… Den här frågan är inte antingen eller – extremism oavsett vänster eller höger är farlig till och med nyliberaler har ju försökt bomba i Sverige. Det som Arpi missar att sätta fingret på är när våld och terror används inte bara för att tysta utan för att göra ner hel en politisk rörelse ungefär som folkpartiet skulle vara skyldig för Israels oförrätter för att Ahlmark var deras partiledare än gång i tiden.

      Svara
    • Siwerth skriver: 15 juli, 2014 kl. 13:55

      Frågan är om det är socialismen eller nationalismen som gör nationalsocialismen extrem? Nationalismen är ju en av hörnstenarna i den fascistiska ideologin. Att du tar upp NSDAP från 1921 är väl lite vanskligt då Hitler förvandlade partiets inriktning en hel del när han tog över partiet första gången och det är de förändringarna i partiets politik som kom 1921 och när Hitler tog över partiet igen efter att ha suttit i fängelse som blev partiets nya inriktning. Du vet också att den folkgemenskap med socialistiska idéer som dom punkter du lägger fram i ditt inlägg som Hitler så gärna ville ha var enbart ett sätt att få in väljare till sin nationalsocialistiska politik med den nationalistiska och antisemitiska politik i förgrunden.

      Svara
    • Tar Atanamir skriver: 19 juli, 2014 kl. 02:26

      Kommunism och socialism är precis som nazism och fascism eller judehat och klasshat uttryck för den kollektivistiska totalitarismen.

      Att dela in alla världens ideologier på en en-dimensionell skala är bara att tillgängliggöra möjligheten för de totalitära kollektivisterna att kasta guilt-by-association-stämplar på alla som inte håller med dom till 100%.

      Svara
  90. Tomas skriver: 10 juli, 2014 kl. 14:55

    Gulags hyenor; dessa journalister och kulturpersoner som relativiserar extremvänsterns våld.

    Svara
  91. Vänstervåldet försvaras av media | Dissidenten Stenkvist skriver: 10 juli, 2014 kl. 13:42

    […] Länk: […]

    Svara