Recension:

Unstoppable

Ralph Nader

av Mattias Svensson

Jäsande väljarmissnöje och populistiska strömningar är inget som skrämmer konsumentaktivisten Ralph Nader. Tvärtom vill den regleringsglade Nader (intervjuad i Neo nr 5/2010) förena dem alla. Han sträcker i Unstoppable ut handen till konservativa, libertarianer och tepartyaktivister. Målet är en folklig allians mot ett politiskt maskineri som alltmer ägnas åt ständiga krig, att gå storföretagens ärenden och som gömmer makten i överstatliga institutioner utanför demokratisk kontroll.

Nader har gjort sin hemläxa. Han hänvisar till ekonomer som Friedrich Hayek och Adam Smith som båda ville ha sociala skyddsnät som komplement till fria marknader. Lyfter fram konservativa som värnat miljön och småböndernas äganderätt.

Själva programmet har också sympatiska drag. Man behöver inte vara isolationist för att tycka det är märkligt att USA:s enorma försvarsbudget saknar årlig redovisning. Effektivitet i hanteringen av skattepengar och striktare prövning innan de strömmar till storföretag torde också ha många vänner.

Andra punkter är inte så okontroversiella som Nader vill påskina. Hans uppskruvade retorik mot våldsamma datorspel och onyttig mat är löjlig, och direkt kontraproduktivt blir det när motståndet mot frihandelsavtal övergår i en plädering för nationell självförsörjning. Det stora problemet för Naders projekt är nog att disparata grupper till höger och vänster säkert kan vara överens om mycket, men sällan brinner för samma frågor.