Ung politik

Politiska ungdomsförbund påstås ofta vara vakthundar åt sina moderpartier, så att de inte låter pragmatismen och bekvämligheten gå för långt. Men lika ofta är det ungdomarna själva som behöver vaktas. Vi tittar tillbaka på några av de smutsigaste striderna, de värsta fuskarna och de största skandalerna.

av Andreas Ericson

Skandalerna – Fylla, dataintrång och krogbråk

I valet 1994 återtog Socialdemokraterna makten efter tre års borgerligt styre. Blötast firades segern i Jönköping där en förfärad ombudsman för de lokala Kristdemokraterna under valnatten fick ta emot smädelser via fax från staden SSU-klubb. ”Vi har vunnit! Rövaknull!” hälsade ungsossarna. Även Vätternmetropolens moderater häcklades av glada sossar som natten lång sjöng Internationalen i deras porttelefoner.  Bland de segerrusiga ungdomarna som utpekades som ansvariga för fridsbrotten återfanns dessutom Ingvar Carlssons egen svärson.

1990-talet framstår ändå som städat jämfört med vad som komma skulle. Tiden efter millennieskiftet har nämligen präglats av våldsamma skandaler kring unga politiker. Värst av alla gick det kanske för ungliberalerna 2006 då man ägnat valrörelsen åt att tappa Socialdemokraternas BBS-nätverk på information. Kanske inte så farligt, om det inte framkommit att höga tjänstemän i Folkpartiet hetsat de ansvariga till ytterligare dåd. Partikansliet belägrades av journalister och partisekreteraren och presschefen avgick under tumultartade former. Till LUF:s syndaregister under samma period ska läggas en förbundssekreterare dömd för grov misshandel (efter att ha slagit ett 9,3 kilo tungt stearinljus i huvudet på sin hyresvärd) samt en styrelseledamot dömd för hets mot folkgrupp efter att ha heilat på offentlig plats under ett blött valborgsfirande i Uppsala 2008.

SSU hade det också tufft valåret 2006. Förutom att lösenordet till BBS-nätverket från början avslöjats av en SSU-medlem, så greps ordföranden efter att tillsammans med några förbundskamrater ha hamnat i krogbråk på det ökända fyllenästet Crazy Horse i Stockholm. SSU-toppen förvärrade dessutom situationen genom att drucket hota vaktstyrkan med justiteministern och därefter tillkalla journalister lagom för att dokumentera hur ordföranden fördes till fyllecell med piketbuss.

Eländet fortsatte för SSU 2007  när en resa till Bryssel gick över styr och hotellpersonalen efter en festlig natt fick sanera ett rum från avföring. SSU-sällskapet valde att skylla snusket på en katt, vilket inte köptes av hotelledningen. Ordförande Jytte Guteland fick försvara sina medlemmar i en Expressenintervju där hon sju gånger förklarade att de var vuxna människor.

Striderna – sexkartor, slag och inlåsningar

”Jag önskar att jag kunde säga att ingen i förbundsstyrelsen kartlagt våra sexliv för att använda dem emot oss” citerades Ung  Vänsters vice ordförande i Aftonbladet 2004 och det är lätt att förstå honom. ”Men det kan jag inte, för det är faktiskt så”, fortsätter han. Att organiserade feminister ritar kartor över de kvinnliga medlemmarnas sexuella kontakter för att avslöja deras politiska ambitioner visar vilka höga insatser ungdomspolitikerna spelar med. I Ung Vänster var falangstriden så smutsig att man såg sig tvungen att hålla extrakongress.

Mest berömt av alla inbördeskrig är det så kallade ”Slaget i Lycksele” 1992 då Fredrik Reinfeldt med minsta möjliga marginal slog ut konkurrenten och nuvarande regeringskollegan Ulf Kristersson i kampen om ordförandeskapet i MUF. Före omröstningen hade sex av nio styrelseledamöter förklarat att de vägrade att sitta kvar om Reinfeldt blev vald, efter omröstningen grät många öppet och till banketten på kvällen dök Kristerssonfalangen upp iförda sorgkläder. Striden skulle lämna djupa ärr efter sig och påverka även moderpartiet under lång tid.

Redan 1971 hade FPU haft en minst lika hårt strid , då Lars Leijonborg slog ut Per Gahrton med en enda rösts marginal efter att en kandidat från Sörmlandsdistriktet ska ha blivit inlåst på en toalett tills han lovade att lägga ner sin röst.

Fusket: Bidragsbedrägerier och luftmedlemmar

En stor del av ungdomsförbundets intäkter kommer från det allmänna, via överskott från Svenska Spel,  eller i form av bidrag från staten och kommunerna. Hur mycket pengar det blir avgörs av hur många medlemmar ett förbund har, vilket innebär ett visst incitament att redovisa så många som möjligt. Redan 1994 avslöjade Dagens Eko att deras källor berättat att samtliga riksdagspartiers ungdomsförbund under ”de senaste 20 åren” fuskat med siffrorna. Men förbunden slog ifrån sig. ”Under alla mina år på lokal och central nivå har jag aldrig varit i kontakt med något bidragsfusk”, förklarade SSU-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson.

MUF-ordförande Fredrik Reinfeldt fick å sin sida bemöta den befängda anklagelsen att hans  förbund anordnade vilda fester enbart för att samla personnummer till bidragsansökningar. Enligt Reinfeldt var påståendet absurt. ”Det är klart vi värvade medlemmar på fester”, sade han men förklarade att det alltid rörde sig om riktiga och betalande medlemmar. Skandalen den gången gick i varje fall så långt att en 16-årig SSU-are dömdes till fängelse för bedrägerierna.

Peo Thyrén – gammal popidol i punkbandet Noice – var en av dem som ansåg sig stå upp för ärlighet. Som nyfrälst ombudsman i KDU Stockholm i valrörelsen 1994 fick han dock börja dagtinga med sitt samvete när han ombads redovisa dubbelt så många medlemmar som det verkliga antalet.

När han protesterade fick han svaret från ledningen att pengarna behövdes för att klara valet. ”Det är en otrolig dubbelmoral i ett parti som talar om kristna värderingar”,  förklarade han. ”Detta har varit en av de värsta veckorna i mitt liv. Jag har gått ner sex kilo”, berättade han för Expressen.

2005 var det dags igen för rättarting när en ny generation sett fördelen med frikostig medlemsinskrivning. Inom SSU ansågs också ett viktigt incitament ha varit interna strider där det gällde att redovisa så många medlemmar som möjligt för att få ökat inflytande på kongressen. Efter många turer fick SSU skriva ner sitt medlemsantal från 29 000 till 1  233.