Tysk strategi erövrar världen

Köp statsobligationer, stå emot en invasion eller hitta rätt brödkö i ett kommunistiskt Polen. Strategispelen blir allt fler och vinner nya anhängare. Varje år samlas 150 000 av dem på en spelmässa under fyra dagar i tyska Essen.

av Patrik Strömer

 

 

Det går inte att föreställa sig innan man varit där. Alla dessa människor, som lämnat Monopol, Risk och Alfapet för länge sedan. Och nu är på jakt efter nästa kick, det spel som med sina intrikata regler skapar en särskild sorts interaktion mellan deltagarna. Besökarna på Internationale Spieletage i Essen är mer blandade än vad en förstagångsbesökare möjligen föreställer sig. 

Men att en mässa i Essen årligen lockar 150 000 besökare under fyra dagar, kan te sig förvånande för den som på sin höjd spelar ett vanligt hederligt analogt spel tillsammans med familj eller släkt i samband med julfirande. Och hur många kan föreställa sig spelturister som reser med en tom resväska och som måste gå till tyska posten redan första dagen, för att skicka hem sina nyinköpta spel när de inser att bagageutrymmet inte kommer att räcka?

Förklaringen ligger i att det är en hobby och en bransch där både producenter och konsumenter drivs av engagemang och en stor portion självdistans. Även om videospel omsätter betydligt högre belopp årligen och mer tid ägnas åt World of Warcraft än åt brädspel, så är brädspelen en växande marknad internationellt. I USA har tillväxten inom branschen legat runt 15 procent årligen de senaste tio åren. Allt fler upptäcker hur roligt, socialt och intellektuellt stimulerande det är att spela de nya spel som finns på marknaden.

 

I korthet handlar det om interaktion och meningsfulla beslut. I stället för att var och en rullar tärningar och flyttar en pjäs, eller svarar på frågor, så påverkar mina val dina framtida möjligheter. Det gör varje parti unikt och även om en person slutligen står som segrare, så har alla varit med och bidragit till att utforska vilka drag och strategier som kan vara lyckosamma och vad som inte tycks fungera. ”Det viktiga är inte att vinna, men det viktiga är att spela för att vinna”, som Dr Reiner Knizia, en av brädspelsvärldens mest produktiva designer uttryckt det.

Den kollektiva läroprocessen skapar en särskild samvaro, speciellt i sällskap där man kan metaspela och ägna sig åt table talk, alltså att kommentera spelet, påverka eller tipsa medspelare och till och med skratta högt när man inser de negativa konsekvenserna av den situation man själv försatt sig i.

Den ökade populariteten för traditionella brädspel har fått draghjälp via internet. Redan i början av 90-talet började spelentusiaster posta recensioner i forum och på egna hemsidor. När Die Siedler von Catan lanserades 1995 blev det spelet som satte stenen i rullning. Från 1979 och första utdelningen av det prestigefulla ”Spiel des Jahres” i Tyskland hade det visserligen kommit en mängd kvalitativa spel, men Siedler (Settlers) har än i dag, efter 20 miljoner sålda exemplar, inklusive expansioner, karaktären av inkörsport till tyngre spelupplevelser. När Washington Post skrev om Settlers för tre år gav det omedelbart god respons från läsarna.

Vad är då lockelsen med tyska spel, eller Eurogames som de oftare benämns internationellt när även förlag från andra länder publicerar liknande spel? Det varierar förstås från person till person, men tre karaktäristika tror jag är framträdande: 1. Det är sällsynt att någon blir utslagen i förtid, så till skillnad från Monopol och Risk behöver ingen vänta på att de andra spelar klart. 2. Slumpen finns, men är ofta hanterbar och används mer för att skapa variation än för att avgöra huruvida din aktion lyckas eller inte. 3. Det är hanterbar spellängd, ofta under en timme, vilket gör att det går att spela olika partier under en kväll, eller ändå hinna med när andra åtaganden kallar.

Även ett spel som tar längre tid i anspråk, som Nations, blir aldrig långtråkigt. Rustan Håkansson med flera har gjort ett gediget jobb med att låta spelarna balansera krig, politisk stabilitet, innovationer, kolonier och historiska ledare i ett episkt civilisationsspel. Efter tre timmar undrar man vart tiden tagit vägen.

Mac Gerdts har skapat flera framgångsrika spel. Antike var hans första, med en unik rondellmekanism som begränsar vilka aktioner man kan genomföra under sitt drag. Imperial kom året efter, där man genom att köpa statsobligationer styr olika länders agerande och där inget land är ”ditt”, eftersom andra kan bjuda över dig. Trots krigstemat är aggressiviteten nedtonad. Spelet har hög komplexitet, men är ändå lättfattligt. Mac Gerdts menar att branschen i sig fungerar som ett spel:

– Man ser olika aktörer, hur de växer och byter inriktning. Det är som att se ett riktigt bra strategispel på riktigt.

Han är lite bekymrad över att den tyska marknaden inte verkar växa mer. Men intresset ökar desto mer i andra länder och alla hans spel har språkoberoende komponenter. Så länge det finns regler på engelska går det att sälja utomlands.

– Det som gör spel så häftigt är att det finns interaktion och reaktion. Om du tar en stad från datorn, så händer ju inget, men gör du samma sak från en motspelare så märker du vad som händer. Det ger en särskild spänning.

I en annan monter finns 7 Days of Westerplatte där man kan spela polska soldater som ska hålla ut mot ett tyskt anfall i september 1939. Designern Lukasz Wozniak menar att temat inte tycks avskräcka, trots att krig och konflikt länge varit känsligt i Tyskland. Så lanserades första utgåvan av Risk som att man skulle ”befria” världen, medan det i resten av världen marknadsförts som ett spel för att erövra världen. 

Det är inte enbart nöje som driver fram nya spel. Karol Madaj arbetar på IPN, den polska motsvarigheten till Forum för levande historia. Han har skapat Kolejka, där spelarna ska stå i kö utanför hyfsat tomma butiker i ett kommunistiskt Polen. Med över 80 000 sålda exemplar får spelet ses som en kommersiell framgång, men historiefunktionen är i detta fall viktigare. Även Strajk! har en liknande funktion, i det spelet är det Lech Walesa som är förebild och man ska bilda fackföreningar och strejka mot regimen. Letnisko, ett spel där man ska ta emot polska turister som kommer med tåg för att sommarsemestra under 30-talet, kan möjligen ha ett obskyrt tema för den oinvigde utanför Polen.

– Alla spel har ett utbildningssyfte, mina teman är alltid historiska, säger Karol.

– Vi har även samarbete med judiska museet i Warszawa och jag arbetar nu med ett spel på polska, hebreiska och engelska.

Kolejka har i internationell press beskrivits som ett ”kommunistiskt Monopol”, vilket visar att referensramarna i vanliga medier fortfarande inte omfattar den nya generationens brädspel. Även om gamers tycker om att missionera, är det fortfarande en ganska sluten krets som ägnar sig åt hobbyn.

En given samlingsplats är boardgamegeek.com som är världens största databas för spel. Det är också en community där 600 000 registrerade användare kan diskutera strategier, fråga om regeltolkningar och tipsa varandra om bra spel. Scott Alden är en av grundarna som drivit sajten sedan 2000 och i dag har sju anställda. ”Aldie” ser på framtiden med tillförsikt:

– Vi ökar med 30 procent om året, och hälften av användarna är från USA och andra hälften från övriga världen. Våra medlemmar är företrädesvis 30–50 år, har ofta familj och har helt enkelt inte så mycket tid som när de var yngre och spelade videospel. Då är brädspel bättre, för man kan ägna en timme eller två och sedan vara klar.

En sak som är svår, är att alla inte kan reglerna till nya spel. Och att förklara ett spel genom att någon läser varje paragraf rakt upp och ner, är lika konstruktivt som att ordföranden i en bostadsrättsförening inleder årsmötet med att högläsa ur stadgan.

– Regelförklaringar på video, där du omväxlande tittar på din läsplatta och på spelet, är mycket bättre för att få alla att förstå vad det handlar om. Man lär sig genom att spela, det är en process. Första gången jag förklarar ett spel så tycks jag alltid glömma någon regel eller förklara något på fel sätt.

Att köpa helt nya spel är alltid lite av en chansning, som att köpa en bok. Man kan känna förtroende och förväntan, men just denna upplevelse kanske blir annorlunda? De stora förlagen publicerar inte så många speltitlar varje år, men får in hundratals intresseanmälningar och färdiga prototyper. De flesta faller bort redan i den grova sållningen.

Tidigare kom en del entusiaster till Essen med egna spel i 500 eller kanske 1 000 exemplar och så hoppades man kunna sälja dem. Ett fåtal sådana spel har senare blivit utgivna hos mer etablerade förlag. Men det är en ekonomisk chansning och små upplagor ger ett högre styckpris.

Numera lägger allt fler upp sina spelprojekt på Kickstarter. Genom crowdfunding kan man pejla intresse och betalningsvilja i förväg..

Åsikterna om kickstarter går isär. ”Aldie” igen:

– Kickstarter har gjort fler spel möjliga, jag har själv backat flera. Men det gör samtidigt att fler mediokra spel kommer ut på marknaden.

John LaRuffa lyckades kombinera en affärsresa i Europa med ett besök på mässan före hemresan till USA:

– Kickstarter är ett nödvändigt ont. Varje spel är försenat och den framtida marknaden blir obefintlig eftersom potentiella kunder redan köpt spelet. Men samtidigt är jag nyfiken på bra spelidéer, så det är svårt att låta bli att stödja något som man tror att man kan gilla.

 

Crowdfunding används på flera sätt. Stephen Conway och David Coleson har drivit podcasten The Spiel i sju års tid. Inför Essen 2011 hade de en Kickstarter-kampanj för att samla in pengar till resan. Det lyckades och de producerade flera videor från mässan, liksom en pedagogisk film från fabriken Ludofact i Tyskland, som visar hur man rent fysiskt tillverkar spel. I år hade bara Stephen möjlighet att åka till Essen: 

– Problemet med Kickstarter är att folk inte sätter samma värde på digitala medier, som på en fysisk produkt. Det var en av anledningarna till att vi började med en liten förlagsdel inom vår verksamhet. Yttersta målet är att hitta andra sätt att motivera en växande publik att uppskatta och vilja betala för det vi gör.

Eftersom det är så många entusiaster som ägnar sig åt sällskapsspel, finns inte alltid ett överordnat kommersiellt driv. Det finns konkurrens, men vänlighet och öppenhet är signifikant. Och de som designar spel tillhör inte något särskilt förlag, utan kan pitcha sina idéer till andra förlag. Dessutom är det inte ovanligt att flera designer samarbetar om att göra spel. Sammantaget skapar en sådan miljö en nyfikenhet och kreativitet som är nödvändig för att helt analoga och fysiska spel ska kunna ha en framtid.

Även om kort, tärningar, spelpjäser, pengar och ett spelbräde fortfarande är de bärande ingredienserna i en spelupplevelse, rör sig utvecklingen sakta mot symbios mellan digitalt och fysiskt. Allt fler spel finns för surfplatta och en annan utveckling är augmented reality där digitala hjälpmedel bidrar till spelet. Det kooperativa realtidsspelet Escape har en cd med 10 minuters ljud som höjer spänningen och styr spelrytmen. När det gäller barnspelen, som verkligen är högt utvecklade på den tyska marknaden, är det magneter, balans och snabbhet som ofta återkommer som en bärande del i spelidén.

Kraven är högre, produktionen bättre och själva spelmekanismerna mer utvecklade. Och så länge entusiasmen, glädjen och uppfinningsrikedomen finns, är det som inbiten spelare bara att låta sig ryckas med. Det får nog plats två spel till i resväskan.

Patrik Strömer tipsar

Fem bra spel

1. Terra Mystica. Strategiskt med variabel uppsättning, men sedan inget turmoment. Trots fantasytemat ett väldigt välgjort Eurogame.

2. Funkenschlag. Känt som Powergrid utanför Tyskland. Köp kraftverk och råvaror, tjäna pengar och se till att du har tillräcklig kapacitet. Finns flera extra kartor att köpa för ytterligare variation.

3. Las Vegas. Spela aldrig Yatzy igen. Här används tärningsslagen mer strategiskt och interaktivt. Och slumpen kan spela en irriterande stor roll i slutet av varje omgång.

4. 6 Nimmt. Alla spelare väljer kort samtidigt och försöker undvika att behöva plocka kort från bordet. Upp till 10 spelare och det tar inte längre tid för att man är fler.

5. Pandemic. Kooperativt spel där spelarna tillsammans försöker hindra sjukdomar att sprida sig över världen och hitta botemedel. Lyckas och vinn, eller se världen gå under.

Fem bra spel från Essen 2013

1. Nations. Ett svenskt spel, utgivet på finska Lautapelit. Utveckla din civilisation från antiken fram till tiden före första världskriget. Lång speltid, men alla är med till slutet och kan vinna.

2. Glassroads. Uwe Rosenberg har skapat ett komplext men snabbt spel  (45–60 min) där man har en glashytta i gränstrakterna mellan Bayern och Böhmen.

3. A Study in Emerald. Sherlock Holmes och Cthulhu möts och spelet är fyllt av strategi, paranoia och interaktion.

4. Russian Railroads. Trots temat inte ett typiskt tågspel, utan vad spelvärlden kallar ”Worker placement game” med många olika strategier som kan leda till seger.

5. Twin Tin Bots. Programmera dina robotar och försök hämta kristaller. Hög interaktion och stor fnissfaktor.