Recension:

Tove Jansson: Arbeta och älska

Tuula Karjalainen

av Mattias Svensson

Tuula Karjalainen Tove Jansson: Arbeta och älska recension Mattias Svensson Neo nr 2 2014

Plötsligt föreslog den då 81-åriga Tove Jansson att de skulle ta en whisky. De rökte och drack whisky medan de samtalade om konstnären Sam Vanni. Redan med denna inledning om sitt enda möte med författaren, målaren, illustratören Tove Jansson fångar Tuula Karjalainen hennes sympatiska mångsidighet. Hon skapade betydligt mer än den Muminvärld som gjort henne känd, hela tiden insisterande att konst skapas för sin egen skull och inte bör underordnas program eller social nytta. Och konsten måste ha glans. Liksom livet. Därför köpte hon brokad och parfym snarare än mjölkpulver och ylle när hon besökte Stockholm efter kriget. Trots hunger och brist på allt var glansen det hon saknat mest.

Artikeln publicerad i Neo #2–2014

Lämna en kommentar