Frank Furedi

Tolerans är inget för mjukisar

En marxist vill rädda liberalismen genom att tala om moral.

av Mattias Svensson

Varför har du skrivit en bok om tolerans?
– Jag höll ett föredrag i Holland om yttrandefrihet. Efteråt kom en person fram till mig och sade: ”Jag håller helt med, förutom att ingen borde få kritisera profeten Muhammed.” I Berlin träffade jag en israelisk intellektuell som höll med om att i ett demokratiskt samhälle får man kritisera Muhammed, men inte förneka Förintelsen. Det är väldigt ovanligt att möta riktigt toleranta, liberala personer som kan hålla fast vid friheten som princip.
Men har toleransen inga gränser?
– Var jag än kommer så får jag frågan: Kan vi tolerera de intoleranta? Och jag svarar att det är tolerans. Det är först inför någon man avskyr eller vars åsikter man hatar som ens tolerans prövas. Och jag menar att det finns en moralisk auktoritet i att verkligen visa den toleransen.
Du menar att tolerans inte ska förväxlas med att aldrig kritisera andra.
– Tolerans är tvärtom att döma andra. Utan att bedöma vad vi anser vara intressant eller primitivt i exempelvis olika kulturer är dialog och kritisk diskussion omöjlig.
På vilket sätt är vi dåliga på tolerans i Europa?
– I England talas det ofta om nolltolerans mot hatiska åsikter. I praktiken betyder det noll diskussion och noll frihet.
– Detta kommer från precis de människor som hävdar att de är öppensinnade och toleranta! Ena dagen är de trevliga, nästa dag vill de förbjuda dina åsikter.
Men är det inte så att hat föder våld och att man bör stoppa det i tid?
– Starka övertygelser eller ord leder inte till våld. Förbud eller filtrering får inte bort de här åsikterna, de drivs bara bort från arenor där de kan bemötas och ifrågasättas. Därmed förlorar vi den moraliska auktoritet som ligger i att tolerera och bemöta föreställningar. Det verkar som om vi förbjuder ”farliga sanningar”.
Du pratar om moralisk auktoritet. Är det så viktigt?
– Jag har en pojke i 16-årsåldern. Mina handlingar visar också vad han kan göra. Beter jag mig fegt och ynkligt kan jag inte förvänta mig att han agerar korrekt. Då har jag förlorat moralisk auktoritet.
– Det är väldigt tydligt i relationen mellan far och son, men det är likadant i hela samhället. Om vi säger att frihet är viktigt kan vi inte ha det måndag och tisdag, men inte på onsdag. Vi måste vara konsistenta.
Vilken respons har du fått på din bok?
– Övervägande positiv. Det mest omdiskuterade har varit mitt avsnitt om neurovetenskap. Vi hör ofta argumentet från beteendeekonomer och andra att vi inte kan lita på att folk kan göra det rätta, så de måste puffas i rätt riktning av någon ledare.
Vilken är din kritik?
– Jag gillar inte den fatalistiska synen att människan saknar moraliskt självbestämmande. Det är såklart ett ideal att sträva efter, inte alltid en realitet.
– Sedan gör jag också den enkla poängen att i en demokrati är det regeringens uppdrag att leverera enligt det mandat den fått av väljarna.  I dag tror regeringar i allt högre utsträckning att deras roll är att förändra hur vi beter oss, göra oss hälsomedvetna och välja vissa saker. Jag anser att det är fundamentalt antidemokratiskt.