Tidsresor

av Andreas Ericson

Jag gillar att läsa gamla tidningar. Det finns flera osaker till det.

Det första är givetvis att man får känna sig lite smart. Hur lite jag än förstår av min egen samtid kan jag med lätt överseende låta en gammal Expressen från 1978 eller 2002 glida förbi på mikrofilmsläsaren med den trygga vetskapen att jag i alla fall har mycket bättre koll än alla som skriver där.

Ja, löntagarfonder är en idiotidé där borgerligheten absolut ska sätta hårt mot hårt. Nej, Irakkriget kommer inte bli en säker marsch mot fred och stabilitet i regionen. Och har ni förresten koll på den där killen bin Ladin?

Men om man fortsätter läsa infinner sig en annan känsla. Har man tur kan man börja glida in i den bild av världen som dominerade den tid texterna skrevs i. Och har man upplevt den själv dyker plötsligt de egna minnena upp. Små spår av vardagen. En elitserietabell, en tv-tablå, en skivrecension, en annons för en krog med billig öl.

Och om man har verkligen lyckan på  sin sida, kan man plötsligt befinna sig i flera tider på en gång. Det är svårt att förklara – med flumvokabulär skulle man väl säga transcendent tillstånd – men det kan kanske liknas vid hur man uppfattar den verklighet man upplever i drömmen. Det man en gång trodde var förlorat återkommer.

Det är den känslan jag verkligen eftersträvar. För det är då jag tror något händer med förståelsen för den tid som varit och den som är. Det går att se vad som förändrats, och vad som består. Och på så sätt kan man också förstå det som händer just nu, och kanske, kanske ana vad som väntar runt hörnet

Den som har nära till ett bibliotek kan lätt experimentera själv. Plocka en valfri rulle ur mikrofilmshyllan och sätt igång och läs. Inte bara förstasidorna och rubrikerna, utan allt annat också. Allt som var viktigt nog att stå i tidningen då. Och allt vi glömt sedan dess.

Pröva! Och bered er på en resa.

Artikeln publicerad i Neo #6 – 2014

Lämna en kommentar