Recension:

The fourth revolution

John Micklethwait & Adrian Wooldridge

av Mattias Svensson

En del böcker vänder perspektiven. Landar rätt i tiden med både en god problembeskrivning och en väg framåt, gärna grundad i både fakta och historia. Economistskribenterna John Micklethwait & Adrian Wooldridge har skrivit just en sådan bok. Det stora uppdraget – The fourth revolution – under de kommande decennierna är att göra den demokratiska staten bättre. 

Ja, du trogne partimedlem, grå statsbyråkrat eller bespottade politiker. Räta på ryggen. Din tid är kommen. Ditt uppdrag kunde inte vara viktigare.

Västvärldens demokratiska stater är översvällda, skuldsatta och inkompetenta. Informationsteknologin har revolutionerat livet, men i USA har 94 procent av federala IT-projekt under de senaste tio åren misslyckats. USA:s federala skuld är uppe i 13 biljoner dollar. Eller om man räknar åtagandena i socialförsäkringssystemen 70 biljoner. Och med försvarsåtaganden 211 biljoner. Delstater och städer har sina egna skuldberg. Detroit har redan gått i konkurs.

Europa är inte bättre. Frankrike har inte haft en balanserad budget sedan 1975. Statsutgifterna har skenat och skuldsättningen likaså, inte minst sedan euron satte fart på lånekarusellen.

Som om det inte var nog framstår auktoritära stater som effektivare alternativ. Blickarna i allt större delar av världen går mot Singapore och Kina. Längtan föds efter en stark ledning som levererar vad folk vill ha och arbetar långsiktigt.

Micklethwait & Wooldridge invänder nyktert att det inte är Kinas meritokratiskt utvalda elit i de stora statliga företagen som driver landets tillväxt. Beaktar man värdet på konfiskationer av land och andra tillgångar har de faktiskt förlorat 1,47 procent i värde mellan 2000 och 2009. Ju större andel staten äger, desto lägre produktivitet. Korruptionen grasserar i alla auktoritära system.

Men demokratins problem är på riktigt, och för första gången finns en del att lära av reformer och experiment på andra ställen än i väst. Brasilien villkorar exempelvis vissa sociala utbetalningar med regelbundna läkarbesök och att barnen faktiskt går i skolan. Några västliga demokratier har också börjat. Författarnas första exempel är Sverige. Våra reformer av pensionssystemet och valfriheten i välfärdssektorn samt att vi minskat statsutgifter och skuldsättning är avundat i resten av världen.

Den historiska uppgiften ligger dock framför oss. Micklethwait & Wooldridge beskriver de tre tidigare revolutionerna som ändrat statens funktion. Thomas Hobbes krav på social ordning, liberalernas krav på individens frihet samt välfärdsstatens framväxt på 1900-talet. Nu behövs en fjärde som får styrsel på den stora staten. Staten kan med fördel både minska och ta bättre hand om de svaga genom att minska stöden till företag och skatteundantagen för de rikaste. Hur välfärden ska kunna bli bättre och effektivare vet vi däremot mindre om. Där är inte de stora planernas tid, utan experimenterandets.

Läs mer om Sverige som ledande reformland.