Intervju: Edmund Phelps

”Sverige har följt samma nedgång”

Traditionella värden och ett brott med den moderna kapitalismen ligger bakom den nuvarande krisen.

av Mattias Svensson

– Det hade varit trevligt att visa dem.

Ekonomipristagaren från 2006, Edmund Phelps, sitter i en soffa på Grand Hôtel i Stockholm, på Europaturné för att tala om sin nyutkomna bok Mass flourishing – how grassroots innovation created jobs, challenge and change (Princeton University Press, 2013) och samtalet glider in på hans avlidna föräldrar. Det är inte så långt från ämnet som man kan tro. Phelps har skrivit en annorlunda ekonomibok med ett både historiskt och humanistiskt perspektiv på varför modern kapitalism är att föredra framför alternativa samhällssystem. 

– Argumentet för den moderna kapitalismen är framför allt icke-materiellt. Det utmärkande för modern kapitalism är möjligheterna till ett gott liv, säger Phelps. Fast tillägger snabbt som den ekonom han är att ”det skadar inte plånboken heller”.

Att mäta icke-materiella parametrar är inte enkelt, men Edmund Phelps gör ett ambitiöst försök. Till det mest mätbara hör människors skattning av lycka och tillfredsställelse med livet och på jobbet. Sådana mätningar antyder att i samhällen präglade mer av modern kapitalism är människor mer lyckliga och framför allt mer tillfreds med sin jobbsituation jämfört med samhällen präglade av olika slags socialism eller det partssammansatta styre som bygger på samverkan mellan stat, näringsliv och fackföreningar, ofta influerade av traditionella värderingar som kallas korporativism. Dynamik och innovation tycks vara överlägset för att skapa goda arbetsplatser där människor trivs och blommar upp.

Men Edmund Phelps har inte stannat där. Med hjälp av litteratur, poesi, skulpturer och målningar från den historiska period på 1800-talet då tillväxten tog fart försöker han i sin bok fånga den anda och inställning som var avgörande för utvecklingen. Hur livet ter sig när tempot och förväntningarna på en bättre morgondag stiger.

– Den moderna ekonomin var väsentligen sjösatt redan omkring 1830-talet i Amerika och Storbritannien. Då fanns alla nödvändiga institutioner för dynamisk utveckling.

– Jag skriver om individualism, vitalism och självförverkligande. Individualism handlar om att tänka själv, gå sin egen väg, bryta med det konventionella, särskilja sig från gruppen. Vitalism är att anta utmaningar och forcera hinder.

– Självförverkligande är behovet att gå ut och visa vem du är. Man vill uppfinna, göra någonting nytt och galet för första gången, visa folk att kreativitet och nya idéer brinner inom en. Jag antar att det låter omodernt i dag. Ingen säger längre att de är av rätta virket.

Fast Edmund Phelps gör det. Sist i boken finns en tidslinje över ekonomiska, kulturella och intellektuella händelser av stor vikt, där hans eget Nobelpris och en konferens om värden som grund för nationers välstånd samt kollegan Roman Frydmans (se Neo nr 3/2011) bok är inskrivna på slutet. Någon falsk blygsamhet hyser han inte. 

Det är så vi kommer in på diskussionen om hans föräldrar, som han också gärna hade velat visa sitt senaste verk. Phelps berättar om att tonsättaren Igor Stravinskij sade att han gjorde sin musik för att visa sina föräldrar att han kunde. Fast när han verkligen etablerat sig var de döda. Då skjuter hustrun Viviana Montdor, som kommit ner för att hålla ordning på tiden, ömt in att ”Så var det för dig också.”

– Ja det stämmer. Min pappa fick bara uppleva min lärobok Political Economy 1986. Min mamma levde inte länge nog att uppleva någon bok som hyllar arbetet.

Vi vill göra något med vår tid på jorden som sätter avtryck, och Edmund Phelps menar att detta är en god kraft som leder till att människor får det bättre materiellt och trivs bättre med sina liv. Men han pekar på att innovationstrycket i ekonomin sackar sedan många decennier, och tycker sig märka en annan anda i samhället.

– Jag tycker mig märka en ökande besatthet kring att tjäna pengar snarare än att ha ett liv med experimenterande, upptäckande, äventyr. Min generation tyckte att det var okej att åka till Paris ett tag och vara fattiga och ha kul, se sig omkring och uppleva någonting nytt och spännande. De brydde sig inte så mycket om att ha en hög ingångslön på första jobbet.

En annan värdeförskjutning som Phelps kritiserar är en ökad betoning av det gemensamma, från familjen till samhället i stort, vilket kräver individens underordning.

– Jag tror att familjebanden är starkare i dag. Det är nog svårare att lämna en farmor som är sjuk eller morfar som inte mår bra eller någon bror som behöver lite hjälp. På 1800-talet var det inte alls ovanligt att bryta upp helt. Nu kan du knappt få folk att flytta från sitt hus. Så traditionella värden har stärkts – familjen, samhället, att tjäna andra.

 Många skulle säga att det är dygder som berikar livet.

– Ja det är en tragisk ironi att dessa högst respektabla värden kan ha en förödande effekt på innovation. Traditionella värden har uppmuntrat korporativistisk politik, som det nära samarbetet mellan industri och statsmakt. Samt en ny sorts korporativism, en fixering vid socialt skyddsnät och solidaritet.

Solidaritet och sociala skyddsnät är grundmurade värden bland svenskar och Sverige framställs i boken som relativt traditionalistiskt och inte särskilt innovativt. En annan bild än den värdemässigt moderna avstickare vi brukar identifiera oss som. Men Phelps mildrar de kritiska passagerna.

– Vad jag försökt säga är att Sverige har följt samma nedgång som drabbat andra länder.

– Under en period omkring 1890–1925 ungefär hände en hel del i Sverige. Hösten 2006, när jag fick Nobelpriset, berättade en företagare för mig att så gott som alla de tio största svenska börsföretagen fanns redan 1922. Då är förstås Ikea en stiftelse, men ändå. Det är inte så många nya succéer.

Phelps menar att avtagande innovation är den underliggande orsaken till att lönerna stagnerar i breda befolkningslager och till att stat och politiker med stimulanser blåst upp finansbubblor i ekonomin.

– Bostadsbubblan skapades av staten i samarbete med bankerna. Men den är bara ett uttryck av många för en allt desperatare politik. Det började redan med skattesänkningarna under Reaganadministrationen på 1980-talet. Allt för att hålla sysselsättningen uppe.

 Men du menar att orsaken är en annan?

– Den underliggande orsaken är en rätt allvarlig nedgång i innovationstakten i amerikansk ekonomi. De följde tidigare nedgångar i Storbritannien, Tyskland och något senare även Frankrike.

 Någon som lyssnar på TED-talks eller väntar på nästa Apple-telefon får knappast intrycket av minskande innovation.

– Tja, framtiden är osäker. Det är inte på något sätt galet att känna hopp om framtiden. Men vad jag talar om är inte några smarta killar i Kalifornien, utan en allmänt utbredd experimentlusta.

– Det finns så många omständigheter som talar för en minskad dynamik, att önskan, förmågan och utrymmet för innovationer har krympt. För det första: Produktiviteten har minskat. För det andra: Strax därefter sjönk sysselsättningen på vilket följde högre arbetslöshet, därpå började lönerna stagnera. Och det är en hel del ruttet i ekonomiska institutioner, i hur företagen sköts.

– Alla de parametrar som en makroekonom borde titta på talar för att något oroväckande pågår.