Straffets funktion

Straff har diskuterats i nästan alla tider. Det har ofta funnits bestämda uppfattningar om vilka straff som fungerar och vad människor i allmänhet egentligen tycker om straff.

av Benjamin Juhlin

Benjamin juhlin straffets funktion kriminalitet Neo nr 6 2014 Foto: Bob Jagendorf

Hur väl fungerar straff?

Den avskräckande effekten är enligt forskningen begränsad. Paul Gendraus och Francis Cullens metastudie från 1999 visar att de flesta undersökningar som gjorts kommit fram till detta.

Ett exempel var David Lees och Justin McCrarys undersökning av ungdomsbrottslighet i Florida. De tittade på om det fanns en lägre benägenhet att begå brott innan eller efter den dag man fyller 18 år, vilket i det senare fallet innebar ett något längre straff. De fann ingen stor skillnad, men däremot en viss olikhet i risken att bli arresterad igen efter brottet, den minskade efter 18-årsdagen, vilket givetvis har att göra med att fängelsestraffet blev längre.

När det gäller fängelsestraff finns dock en positiv effekt i och med att den  straffade under en period hindras att begå nya brottt.

Är vanligt folk för hårdare straff?

Ett forskningsprojekt som leddes av Henrik Tham presenterade 2010 rapporten Svenskarnas syn på straff som analyserade folkviljan i frågan om straff. Den visade att många svenskar ansåg att straffen generellt borde höjas, men att de när de fick ta ställning till konkreta brottsfall och föreslå straff i själva verket föreslog lägre straff än en domarpanel som fick bedöma samma fall. Den folkliga rättskänslan verkar alltså underskatta rättspraxis.

I synen på olika brott fanns framför allt en skillnad mellan vanliga människor och domarpanelen när det gällde narkotikabrott, där de utbildade domarna bedömde ett högre straffvärde än vad den andra gruppen gjorde. 

När gällde våldtäkt och relationsvåld var domarpanelen och fokusgruppen däremot mycket eniga om straffvärdet.

Diskriminerar svenska domstolar några grupper?

Det har i USA forskats mycket om huruvida det förekommer diskriminering i rättssystemet. En metastudie som Travis Pratt genomförde 1998 visade att det inte fanns bevis för någon sådan.

I Sverige har inte lika mycket resurser ägnats till att utreda hur exempelvis invandrare behandlas i rättssystemet, och det var därför som Göran Perssons regerings särskilde utredare Masoud Kamali lät Jerzy Sarnecki vara redaktör för en antologi om frågan. Den hette Är rättvisan rättvis och publicerades år 2006.

Den visade att det inte var högre sannolikhet att invandrare dömdes för brott, men att deras straff var hårdare än vad infödda fick för samma brott. Detsamma gäller för män och personer över 21 år.

Publiceringsdatum: 2015-01-28
Artikeln publicerad i Neo #6 – 2014

Lämna en kommentar