Smuggling

av Mattias Svensson

En cirkus har uppträtt i Lausanne och är nu i Göteborg. Men de fem kvinnorna i gruppen The Flying Trapets Queens har skadat sig, en ligger på bår. Läkarintyg på skadorna finns. Lokaltidningen gör reportage från den hyrda gymnastiksalen utanför Lausanne. På Tullstationen i det tyskockuperade Danmark spelar den yngsta och vackraste flickan en melodi på sin munharpa, och sällskapet vinkas igenom med all sin utrustning.

Så smugglades en judisk mor och hennes fyra döttrar genom Europa till Sverige undan Hitler. Ihop med mycket av deras egendom. Bara i den gummiboll som den yngsta dottern hela tiden hade i handen fanns rikedomar för fyrahundratusen mark.

Det kan vara en skröna, säkert något skarvat och i vilket fall som helst väl berättat i förövarens egna memoarer Över gröna gränser (Söderströms, 1953). Finländaren Algot Niska, del av det olympiska fotbollslaget i Stockholms OS 1912, ägnade slutet av 1930-talet åt att smuggla judar ut ur Tyskland.

Niska blev redan på 1920-talet en omtalad folkhjälte genom att förse törstiga finländare och svenskar med sprit. I Finland rådde totalförbud, även om folk drack mer än förut och smuggelsprit till och med såldes från utrikesdepartementet. I Sverige fanns motbokens klass- och könsrelaterade ransoner. Kunder och villiga hjälpredor i skärgården fanns det gott om. Niska samlade även dessa eskapader i en bok, Mina äventyr.

Turen står smugglaren bi, brukade Niska säga. Som när han vandrade ut från den tyska arresten genom att låtsas vara en inlåst besökare. Med ursäkter blev han anvisad en bil till tågstationen. Bravaderna är som gjorda för filmatisering och böckerna borde ges ut på nytt. Inte bara för underhållningsvärdet. Genom sina lagbrott gjorde Algot Niska mycket gott och liten skada. Det borde mana till eftertanke och nyanser i hur vi ser på hans efterföljare.

Artikeln publicerad i Neo #4 – 2013

Lämna en kommentar