Självklart

av Thomas Gür

Kommentar till intervjun med Magnus Henrekson i Neo nr 3 2014. Thomas Gür Magnus Henrekson Paulina Neuding Neo nr 4 2014

På Centrum för rättvisa, CFR, där jag sitter i styrelsen, får vi gång efter annan in fall där någon kommun arbetar idogt för att tvångsinlösa enskilda familjers fastigheter, för att underlätta etableringen eller utvidgningen av en affärsverksamhet eller industrianläggning. Motivet är att det gynnar kommunen att arbetstillfällena på orten blir fler och skatteunderlaget ökar.

Det håller inte. Enligt grundlagen kan enskilda endast berövas sin egendom för ”angelägna allmänna intressen”. Att gynna kommersiella aktörer, på vanligt folks bekostnad, är inte angeläget allmänt intresse. CFR vinner oftast sådana fall. Likväl visade en statlig utredning för cirka tio år sedan att 65 procent av dem som övertog mark på detta sätt i svenska kommuner var privata aktörer.

Det är här skillnaden mellan att vara för marknadsekonomi, pro market, och att vara för företag, pro business, kommer in. Den förra är ett system som på grundval av äganderätt, frivilliga kontrakt, rätten att behålla och själv använda sig av sitt arbetes frukter är det hittills bästa systemet för att främja välstånd som mänskligheten utvecklat.

Den senare är att vara för en specifik aktör, som ingår i detta system, men som kunde ingå i något annat ekonomiskt system också. Thomas Gür Magnus Henrekson Paulina Neuding Neo nr 4 2014

Aktörer av lika slag tenderar att försöka organisera sig för att öka sin genomslagskraft. Ibland sker det på bekostnad av systemets funktionssätt. Adam Smith konstaterade 1776 i Nationernas välstånd: ”Personer inom samma bransch träffas sällan, ens för nöje eller förströelse, utan att samtalet slutar i en sammansvärjning mot allmänheten eller i något påhitt för att höja priserna.”

I en intervju i förra numret av Neo bryter professor Magnus Henrekson en lans för dessa gamla tankar. Bra intervjuer med personer som har något att säga ska både förmedla idéer och temperament. Intervjun med Henrekson uppfyller de bägge rekvisiten. Även för den som inte har träffat eller hört Henrekson, går vitriolen igenom: Socialdemokraternas tanke om lagstadgad rätt till heltid är ”förbluffande” – Hur kan det ”överhuvudtaget komma på tal”?

Största behållningen är Henreksons bejakande av möjligheten till kunskap: ”Det handlar i första hand om rätt eller fel, sant eller falskt, inte om vilka konsekvenser det ena eller andra kan få för opinionen.” Inga akademiska kryphål om att det beror på hur man definierar begreppen. Inget post-modernistiskt fluffigt om att ”det finns olika sanningar för olika aktörer”. Det är så självklart att det är kontroversiellt.

Artikeln publicerad i Neo #4 – 2014

Lämna en kommentar