Rop på hjälp

av Andreas Ericson

Två ledarskribenter bråkar på Twitter. Tänk er två hyggligt etablerade opinionsbildare som båda arbetar heltid med att tycka saker om politik. Efter några snabba slagväxlingar på 140 tecken vardera beskyller den ena av dem sin motdebattör för att vara anhängare av rasbiologi. Bara sådär. Ämnet de diskuterade? Hiphop.

Ni kanske inte tror mig. Men det är så där det är nu. Det ligger aldrig långt borta att offentligt lufta tanken att personer som råkar rösta på ett annat parti i själva verket är anhängare av en rasistisk pseudovetenskap som ingen anständig människa trott på de senaste generationerna. Det verkar vara så lätt att ta till. Till och med i en diskussion om rapmusik.

Det anses töntigt att gnälla på det som kallas debattklimat. Det ses som smartare att fälla ut ett paraply mot invektiven och härda ut. Men det är en konstig hållning. Sinnesrubbade förutsättningar för det offentliga samtalet är ett problem för oss alla. Därför måste vi ta debatten om debatten hela tiden.

Sålde Palme ut oss till ryssarna? Syftade LO:s förslag om löntagarfonder till att göra rådsrepublik av Sverige? Är Tobias Billström övertygad rasist? Njuter Edvard Unsgaard av att fattiga migranter städar bajs i hans trappuppgång? Vill Jimmie Åkesson bygga förintelseläger? Höll Göran Persson på att skapa en enpartistat? Vill Miljöpartiet avskaffa tillväxten och föra oss tillbaka till medeltiden? Ska Lars Ohly döda alla med glasögon? Är Jan Björklund barnhatande sadist?

Vuxna, normala och sansade människor funderar inte ens på sådana frågor. Att en så stor del av våra professionella opinionsbildare inte bara formulerar dem utan också utan att blinka besvarar dem med ett ”javisst!” är ett gigantiskt problem.

Så ni vuxna, normala och sansade människor där ute – snälla, kom in på planen! Ni behövs.