Recension:

Rätt ur jorden

Bella Linde, Lena Granefelt

av Linda Skugge

Gräv där du står och gör det nu! skriver författaren Bella Linde i förordet till den vackra boken Rätt ur jorden – handbok i självhushållning. Känner ni det också, visst lockar det! Något enormt pockar det och drar. Hela kroppen vill ha det där. Det är något så magiskt med självständigheten, friheten, oberoendet.

Jag som är någotsånär generationskamrat med författaren och fotografen känner så väl igen det som Bella Linde skriver om att det lyxigaste vi som barn visste var gröna ärter på burk. Vad beror det på att vi som älskade fruktfri fruktkräm i påse nu plötsligt porrar ner oss så totalt över tanken på att bli helt självförsörjande? 

Varför vill vi så gärna själva bestämma över vår tid? Inte vara löneslavar åt någon annan?

Nå, vad krävs då för att kunna bli helt självförsörjande på grönsaker? Jo, 500 kvadratmeter mark räcker för att förse en familj på två vuxna och två tonåringar med grönsaker under ett helt år. En genomsnittlig villatomt i en storstad är mellan 500 och 900 kvadrat. Till och med en kolonilott på 250 kvadrat räcker långt.

I texten ”Snörstumpen – ett enkelt exempel på omställning” övertygar Bella Linde starkt då hon beslutar sig för att spara snöret som surrade fast blommorna på midsommarstången. Hon iddes inte längre lägga tid på att arbeta och tjäna in pengar till snöret plus lägga ännu mer tid på att åka och handla (snöret) som sedan bara skulle brännas. Det kändes plötsligt så absurt – varpå snöret sparades och senare användes till att binda upp tomaterna i växthuset.

Så vad är det vi egentligen lägger tid på? Är det saker vi verkligen vill göra? Känns de meningsfulla?

Själv blastar jag mycket hellre av potatis och täcker den med isolerande material än ägnar mig åt att kallsälja till folk som ändå inte är intresserade. Jag gröngödslar gärna tack. Jag lär mig hellre allt om djupsängsodling än researchar saker som bara får mig att må fysiskt illa. Jag skriver hellre i min såkalender än i min möteskalender, eftersom växterna aldrig är nedlåtande, oförskämda, okunniga som tyvärr alltför många kunder är.

Min fiende blir kvickrot, knölklocka, åkertistel och fräken. De är mycket mer välkomna än företag som sätter i system att aldrig någonsin betala fakturorna. Eller de som bjuder in till möte och sedan bara ser mötet som ett gratis inspirationsmöte – de hade aldrig tänkt köpa ens tjänster utan bara velat utnyttja en.

Intressant är också att läsa om naturens skafferi och vad man kan och framför allt inte kan äta ute i naturen. Till exempel så vet jag nu att Sveriges tre giftigaste växter heter sprängört, vildpersilja och odört. Just odört förlamar andningsmuskulaturen och orsakar kvävning fastän medvetandet är intakt. Ett ovanligt otäckt sätt att döda någon. I en deckare alltså.

Rätt ur jorden inspirerar och gör en på riktigt gott humör. Livet när det är som mest meningsfullt