Politisk jul

God jul önskar vi på Neoredaktionen alla våra läsare.

av Andreas Ericson

Man får ställa in sig på att ha julfirande någon annan dag, svarade infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd för några år sedan på frågan om hur folk som satt fast på insnöade tåg på julafton skulle handskas med sin situation.

Jul och politiker går sällan bra ihop. Julen är en tid då vi vänder oss inåt, mot familjen och de närmaste och bort från det offentliga liv som är politikens scen. Men helt klara är förstås inte gränslinjerna. Ofta har politiken försökt inta julen och ideologisera dess innehåll.

Dr Stephen R Holmes vid University of St Andrews argumenterar i sin bok The Politics of Christmas för att julen i högsta grad har politiska drag. Vi firar den till minne av en pojke som föddes i en tid av politisk oro, i ett folk som undertrycktes av imperialistiska ockupanter och av föräldrar som skulle bli asylsökande i annat land.

Holmes tes är att julen kommit att avpolitiserats. Den moderna brittiska julen  föddes när den under den viktorianska eran blev sentimental och något som firades bakom stängd dörr. Före 1800-talet hade den ofta firats som en anarkistisk manifestation mot strukturer och myndigheter. Julen var förr en dag då mycket var uppochnervänt. Herrarna gav presenter till sina tjänare, officerarna serverade manskapet. Dessutom fanns drag av stök, eftersom en annan gammal tradition bestod i att fulla ungdomar trakasserade grannskapet och krävde gåvor i utbyte mot att inte slå sönder huset. (Alltså inte så långt från den nutida barnvarianten ”trick or treat” på halloween.) Att en närliggande tradition funnits även i Sverige påminner ordet ”julklapp” om. De var tidigare anonymt överlämnade skämtpresenter som följdes av en rejäl dunkning på dörren.

En av de mest mytomspunna episoderna där julens budskap mötte politikens realiteter var de inofficiella vapenstillstånd som uppstod mellan skyttegravarna på västfronten under den första krigsjulen 1914. På flera håll upphörde fientligheterna och mannarna besökte ingenmansland för att umgås, byta julklappar och till och med spela fotboll. ”Det slutade med att vi alla sjöng Auld lang syne tillsammans” berättade ett vittne efteråt. ”Det var fullkomligt häpnadsväckande. Hade jag sett det på film hade jag varit övertygad om att det var fejk.”

Under kommande år såg arméledningen på båda sidor till att i förväg bannlysa den typen av förbrödring eftersom det nog fullt riktigt antogs minska stridsviljan. Man beordrade också artilleribeskjutning den 25 december för att omöjliggöra fler fotbollsmatcher. Det verkar också som att den spontana viljan till julmöten minskade ju längre kriget pågick och ju grymmare förlusterna blev på båda sidor.

I Sverige har den politiska verkligheten flera gånger brutit sig in i det intima firande. Den 23 december 1973 höll Olof Palme sitt berömda jultal om de amerikanska bombningarna av Nordvietnam (egentligen ett radiouttalande) och julen 1989 följde svenskarna statsvälvningen i Rumänien och diktatorn Nicolae Ceausescus fall. Annandagen 2004 är för många för alltid förknippad med den nationella katastrof som drabbades oss i och med jordbävningen i Sydostasien, en händelse som skulle få vittgående konsekvenser för Göran Perssons regering.

Yoko Ono och John Lennons klassiska Happy Xmas, War is Over från 1971 var en del i en progressiv fredsrörelse som svepte över världen. Även andra julsånger har försökt aktualisera julens budskap  i en samtidspolitisk kontext, allt från svenska Triads Tänd ett ljus (mycket tidstypiskt för det åttiotal där de politiska slagorden tappat innehåll men inte tonhöjd) till Cornelis Jultomten är faktiskt död där det traditionella firmafestfirandet fångats i all sin skabrösa realism.

En klart politisk jul blev det i år i Venezuela, när president Nicolás Maduro redan i november förklarade att det skulle bli en ”tidig jul”. Hans motståndare misstänker att presidentens oväntade högtidsflytt har att göra med att han vill se till att julbonusarna delas ut lagom till presidentvalet i december.

Julfirandet avslöjar mycket om oss själva, både hur vi är och hur vi vill uppfattas. Inte konstigt att vi gärna vill politisera det, med allt från att förfasas över klippningar i Kalle Anka till att gnälla över stress och konsumtionshets.