Recension: Joe Queenan

One for the books

Fängslande om att vara en riktigt inbiten bokläsare.

av Linda Skugge

Joe Queenan läser i fyra timmar varje dag. Två timmar böcker och två timmar tidningar. Han läser så fort han får möjlighet, hemma, på bussen, när han reser, i parker. Han läser också medan han är på teater och konserter, under operationer, i kassakön i mataffären. Dock så läser han inte på toaletten, det är respektlöst mot den som skrivit boken. Han har i hela sitt liv hittat de mest omöjliga ställen att ljuga sig till lite tid att läsa (under ett sommarjobb, uppkrupen högst upp på en stege). Otaliga är de gånger han har smitit iväg från picknickar, födelsedagskalas, barnens fotbollsmatcher för att läsa. En gång skolkade han från jobbet en vecka för att ligga hemma och läsa tio Ruth Rendell.

Queenan skriver att om det var möjligt skulle han läsa böcker åtta till tio timmar per dag, året om. Han har läst mellan sex och sju tusen böcker hittills. Han har böcker i varje rum hemma förutom i badrummet. Han är en ”furiös bokjägare”. Han skriver att böcker ”förvandlar mörker till ljus, skapar ur ingenting”.

Han tror inte som C S Lewis att folk läser för att inte känna sig ensamma. Queenan läser för att han vill vara någon annanstans. Som en flykt. Han menar att passionerade bokläsare på något plan är missnöjda med sin verklighet.
Jag läser i tre timmar per dag. En timme tidningar och två timmar böcker. Jag har också travar av böcker i samtliga rum hemma minus toaletterna. Det känns som om jag slösar bort livet om jag inte läser minst ett par timmar per dag. Jag får flyktkänslor om jag inte har en bok med mig.
One for the books är den mest underbart anala bok om maniskt bokläsande jag läst. Queenan berättar i detalj om hur han märker böckerna, i vilken ordning han förvarar dem, vilka han läser, hur många han läser på samma gång och varför. Han skriver att han vägrar ta emot boktips av främlingar, och inte klarar av att ta emot tips av vänner, han fasar inför varje gång en vän ber honom läsa en bok som förändrat deras liv och så är det en bok som han avskytt sedan han var tonåring. Vidare så hatar han bokklubbar och snobbiga bokaffärer (han skriver att de okunniga lata trendmupparna i dessa butiker ser på honom som något äckligt som katten släpat in, och det beror på att han inte ser ut som en bokälskare utan mer som en polis).
Hans ständiga läsande har gjort att han aldrig någonsin har lagat något på husen där hans familj bott.  Han skriver: ”If it ain’t broke, don’t fix it, is my attitude. In fact, even if it is broke, don’t fix it.”

Att böcker är magiska visste jag redan. Böcker räddar liv. Böcker kan starta en kärlekshistoria. Som till exempel den i Laurence Cossés Drömbokhandeln. Boken innehåller en kärlekshistoria där mannen och kvinnan skriver brev till varandra där de parafraserar noveller, men det de egentligen skriver om är deras egen relation (eller snarare kommande relation). Extremt romantiskt.