Nya horisonter

av Andreas Ericson

I januari 2006 sköt Nasa upp rymdsonden New Horizon för att utforska planeten Pluto. Den kommer fram i juli. Tyvärr försvann målet på vägen. Ett halvår efter uppskjutningen beslutade nämligen den Internationella astronomiska unionen att Pluto skulle omklassificeras till en så kallad dvärgplanet. Det är inte särskilt exklusivt – det finns beräkningar som tyder på att solsystemets utmarker innehåller upp till 200 sådana himlakroppar.

För alla oss som gick i skolan på 1900-talet kommer nog Pluto ändå leva vidare som den nionde planeten ett tag till. Senast människan utforskade en ny planet var 1989 när Voyager 2 passerade Neptunus. Då fanns ännu lite av rymdresandens pionjärtid kvar. De bemannade månfärderna var fortfarande i färskt minne och färder till Mars tycktes ligga bara några år in i framtiden.

Nu är allt förändrat. Rymdfärderna vädjar knappast till folkfantasin som förr. Numera har Nasa inte ens förmåga att skjuta upp bemannade farkoster. Av de tolv människor som gått på månen är fyra redan döda och den yngsta av dem fyller 80 i höst.

Men rymden finns kvar. Jag tror den väntar på oss. Det har hänt förr att det dröjt mellan det första och andra steget när vi utforskar vår omvärld. Det dröjde hela 42 år från det att Amundsen och Scott nådde Sydpolen till dess någon annan kom dit.

1900-talets rymdkapplöpning var på många sätt onödig. En resurskrävande kamp mellan supermakter som skickade ut folk på livsfarliga resor. Men den födde något fantastiskt hos oss som kom efter. Medvetandet om att det finns en annan värld, bortom det vi kan se och göra i dag. Känslan av att det omöjliga är greppbart.

Kanske kan det första besöket vid Pluto bidra till att förnya intresset för rymden. Påminna oss om att oavsett astronomernas definitioner finns det alltid en ny horisont att utforska.