Isobel Hadley-Kamptz

”Numera är jag ganska vänster”

Mänskliga rättigheter är dåligt och västvärlden har blivit mindre fri. I en ny essäbok svär Isobel Hadley-Kamptz i den liberala kyrkan.

av Mattias Svensson

 

Mänskliga rättigheter är dåligt och västvärlden har blivit mindre fri. I den nya essäboken Frihet och fruktan svär Isobel Hadley-Kamptz i den liberala kyrkan.

Mänskliga rättigheter är dåligt och västvärlden
har blivit mindre fri. I den nya essäboken Frihet och fruktan svär Isobel Hadley-Kamptz i den liberala kyrkan.

Blev inte du heller arg? Isobel Hadley-Kamptz tittar roat och misstroget på mig över bordet på slamriga fiket Saturnus där vi slagit oss ner för att prata om hennes nya bok Frihet och fruktan – tankar om en ny liberalism (Natur och kultur, 2011)

Jag förstår hennes reaktion. Boken vänder upp och ner på många traditionellt borgerliga uppfattningar om arbete och säkerhet och väjer varken för oortodoxa slutsatser som medborgarlön eller för att låta precis som vänstern i sin kritik av finansmarknader. Den kritiserar även liberala teoretiska grundsatser som individ, intresseharmoni och rättigheter.Isobel Hadley-Kamptz Frihet och fruktan Neo nr 5 2011 bakgrund

Detta kan man naturligtvis förargas över, men boken förtjänar snarare läsning och eftertanke tycker jag.

Varför har du skrivit den här boken?

– Jag skrev en artikel för Expressen kultur om det jag hybrismässigt kallade Den Nya Liberala Teorin. Trots att den gick över hela uppslaget var det massor av saker jag ville säga som inte fick plats. Sedan berättade jag om idéerna för Richard Herold på Natur och Kultur, som bad mig skriva en bok.

Vad hoppas du åstadkomma?

– Det jag skrivit är essäer i den ursprungliga meningen, försök till tankar, och jag är övertygad om och hoppas på att andra smarta människor kommer kunna plocka upp dessa trådar och formulera något storslaget.

Din utgångspunkt är att vi efter murens fall och liberalismens förmodade seger har fått mindre frihet i västvärlden. Hur menar du?

– Jag tänker exempelvis på högerextremismens och högerpopulismens utbredning i Europa, med deportering av romer och arbetsläger i Ungern. Även här i Sverige har vi fått en annan syn på flyktingar. Det som tidigare var en fråga om solidaritet eller frihet ses nu som en fråga om säkerhet och brottslighet.

– Terrorbegreppet har också vidgats, nu omfattar det ibland också rena åsikter vi tycker är obehagliga.

Men vi har i Sverige på 2000-talet fått sänkt skatt, avskaffad värnplikt, äktenskap och adoption för homosexuella, arbetskraftsinvandring. Är inte det ökad frihet?

– Jo, skulle jag på rak arm berömma den borgerliga regeringen så är det för två saker: förvärvsavdragen och arbetskraftsinvandringen.

– Sverige är långtifrån det tydligaste exemplet även om de trender jag kritiserar med övervakning och en hårdnande syn på samhällets utsatta även märks här.

Du funderar på om medborgarlön skulle kunna vara ett bättre sätt att hjälpa de mest utsatta. Kan du inte förstå tanken på att ge en missbrukare tak över huvudet, en säng och en dusch snarare än pengar i handen som skulle kunna finansiera ett fortsatt missbruk?

– En medborgarlön hindrar inte att man också kan ha härbärgen eller socialt uppsökande arbete, särskilt inte om barn är inblandade. Sedan är ett stort problem att de längst ner ofta hatar samhället, då de har blivit illa behandlade av poliser och sociala myndigheter. Det är anledningen till att frivilligorganisationer ofta är bättre på just socialt arbete.

Det låter som mer av allt.

– Jag föreslår inte en lösning, utan en pluralism som bättre hjälper oss att leva med varandra. Jagandet och prövningen, som i dag är i fokus, kostar också betydande summor utan att jag kan se att det stärker människor.

Du är emot den klassiskt liberala idén om mänskliga rättigheter.

– Ja. Dels för att de, åtminstone i den naturrättsliga versionen, bara är sagor, dels för att de bygger på idén att alla verkliga värden är i harmoni med varandra, om konflikter uppstår måste något definieras om. Jag menar att värden krockar hela tiden. Men rättighetsidealen gör det omöjligt att hantera de krockarna.Isobel Hadley-Kamptz Frihet och fruktan intervju Neo nr 5 2011 citat

Hur menar du?

– Ta abortfrågan till exempel. Det enda hederliga är att medge att flera saker är rätt här. Kvinnans frihet och kroppsägande står mot barnets liv. I strävan efter att få rättigheter att hänga ihop tenderar man att ignorera endera sanningen. Då blir Livets ord de enda som tillåter sig prata om små barnafötter och livets mirakel.

Men hela poängen med rättigheter är att värna något som går bortom demokratiska majoritetsbeslut och allmän insyn. Tidigare hanterades abortfrågan genom en överprövning där myndigheter och läkare krävde full insyn i kvinnans livssituation. Att abort numera är en rättighet, kvinnans val; är inte det en bättre ordning trots att frågan är komplex?

– Jo, aborträtten är bättre än prövning. Jag försvarar aborträtten till och med i de sena fallen som det ofta bråkas om. Men jag gör det främst på grund av det lidande för kvinnor som en inskränkt aborträtt skapar.

Jag läser din bok som en radikal, libertariansk kritik mot det mesta staten tar sig för. Du kritiserar det mesta av finanspolitik, industripolitik och statsingrepp för att skydda upphovsrätten. Du kritiserar statliga socialförsäkringssystem och marginalskatter och förespråkar ett grundskydd som minimerar paternalism inom socialpolitiken. Du värnar rättsstaten och vill avskaffa övervakning.

– Mitt mål är att ge människor mesta möjliga makt över sig själva och visst, staten står ofta i vägen för det. Men boken handlar inte så mycket om sakpolitik, så det går att läsa in fler slutsatser.

Vad är din egen slutsats?

– Numera är jag ganska vänster och ser maktperspektiv lika mycket på arbetsmarknaden som i förhållande till staten, och ojämlikhet mellan dem som har mycket och lite. Därför är jag exempelvis stark anhängare av fackföreningar.

Men har vi inte fått en korporativ ordning där även facket blir maktfullkomligt, och där staten och kapitalet sitter i samma båt?

– Den risken finns så klart. Om man läser exempelvis Fernand Brandel är det fascinerande hur mycket av hans kritik från vänster som låter väldigt likt hur Adam Smith resonerade.

– Samtidigt har liberaler blundat för att en stor del av ekonomin är monopoliserad och statsstödd. Trots det hyllas storföretagen som hjältar. Vi har ju aldrig haft någon särskilt fri ekonomi. Men om en sådan erbjuds är jag beredd att prova det.

Så var är du oense med en klassisk liberal?

– Jag anser att friheter är olika viktiga och det viktigaste för mig är att de som har det sämst ställt får större friheter. Och det får de inte sällan genom välfärdsstaten.

Artikeln publicerad i Neo #5 – 2011

Lämna en kommentar


En kommentar

  1. Karin Kangas says: 21 mars, 2014 kl. 13:37

    Du funderar på om medborgarlön skulle kunna vara ett bättre sätt att hjälpa de mest utsatta. Kan du inte förstå tanken på att ge en missbrukare tak över huvudet, en säng och en dusch snarare än pengar i handen som skulle kunna finansiera ett fortsatt missbruk?
    – En medborgarlön hindrar inte att man också kan ha härbärgen eller socialt uppsökande arbete, särskilt inte om barn är inblandade. Sedan är ett stort problem att de längst ner ofta hatar samhället, då de har blivit illa behandlade av poliser och sociala myndigheter. Det är anledningen till att frivilligorganisationer ofta är bättre på just socialt arbete.

    Medborgarlön är något man får när man inte har ett arbete och man kan bo i Vällinge och vara arbetslös. Dom är ju väldigt utsatta eller hur.

    Svara