När tiggarna kom till Sverige
Det är min egen frihetsvision jag möter i tiggaren på gatan. När jag var med i MUF på 90-talet viftade vi med EU-flaggor och tjoade om fri rörlighet. Nu är den här i form av fattiga människor i snart sagt varje gathörn. Politiker tycks stå handfallna samtidigt som medier inte lyckas ge hela bilden. Och jag våndas inför nöden och den utsträckta pappmuggen.
av Mattias Svensson
Studien konstaterar att dessa människor har gjort en ”realistisk skattning” av sina färdigheter, möjligheter och mål. Att utnyttjas som tiggare var rent krasst bland det bästa de kunde hoppas på.
Foto: Tim Meier
Jag har också gått på krycktricket. På Sveavägen i Stockholm mötte min bror och jag en tiggande man med skakig gång och inåtvända fötter, stödd på kryckor. Vi tryckte varsin större sedel i mannens kopp.
– Det där fejkar man inte! sade vi allvarligt till varandra innan vi skildes åt.
Men det gör man. Från hela Europa rapporteras incidenter som tyder på att kryckorna och den ryckiga gången vanligtvis är ett trick. Tyska Der Spiegel skildrar i ett ambitiöst reportage från våren 2014 en man från en by i rumänska Transsylvanien, som bussats till Hamburg via ett tiggerinätverk. På plats i Tyskland utrustas han med en krycka och instrueras hur han ska gå på ett ryckigt sätt. En välspridd Youtubefilm från Umeå visar samma sak, två män som tigger på kryckor men som sedan promenerar in i en butik och köper fika.
Jag sörjer inte sedeln, den tiggande mannen behövde den säkert trots att han sannolikt inte var handikappad. Men ingen tycker om att bli lurad. Och avslöjade tricks påminner om att tiggande också är en entreprenöriell verksamhet, som följer trender och intäktsmaximerandets lagar. Tiggare som alla andra lär sig vad som ger pengar, och om rätt skylt, ett foto på barn i hemlandet eller en krycka kan hjälpa dem kommer många att använda dem. I slutet av 1990-talet började exempelvis tiggare i USA att använda humoristiska skyltar som ”I won’t lie to you – I need beer” och på den välbesökta hemsidan NeedCom lades de bästa tiggartricksen ut och diskuterades. Studier visade samtidigt att de allra flesta som tiggde var hemlösa, och fortfarande inte drog in särskilt mycket pengar. Att människor är fattiga gör dem inte dumma eller utan handlingskraft.
Trots att svenska medier har skrivit extensivt om tiggare har jag inte stött på någon artikel som nämner krycktricket. Eller det är inte helt sant. Det finns gott om bloggar och alternativa medier, vanligtvis med främlingsfientlig prägel, som påpekar detta. Och företeelsen medges utan omsvep i Dagens Nyheters chatt, apropå tidningens långa och prisbelönta reportageserie: ”Marius Gaspar som arbetar vid Stadsmissionen berättade att det i vinter funnits flera tiggare i city som fejkat handikapp, i synnerhet Parkinson.” (Josefine Hökerberg, DN 30/5 2013).
Journalisten Josefine Hökerberg förklarar därefter att det är en ännu större ansträngning att fejka ett handikapp i minst åtta timmar om dagen. För henne accentuerar det nöden bland människor som tigger. Kanske är det därför krycktricket inte avslöjats i själva artikelserien, en nyhetsvärdering där man valt bort lite fusk som riskerar att skymma den stora berättelsen om människor i djup misär. Kanske finns också omtanke om människorna som reportern lärt känna under sin research. Det är fullt förståeligt.
Men många tidningsläsare undrar helt legitimt vad det är för människor som kommer hit och ber om pengar och rent konkret om det där de hört om tiggaren på kryckor. De kommer att leta förgäves efter svar i de viktiga reportagen i våra stora medier. Går de ut på nätet kommer de snabbt att kunna hitta andra nyhetskällor, som dessvärre i många fall inte är Der Spiegel. Därefter kommer de att misstro den svenska medierapporteringen, och kanske bli förbannade när de avkrävs sympati för människor de mött som bedragare. Det går också att förstå.
Jag kan inte blunda för tiggandet, även om det förstås är lockande i mötet med det obekväma, för det är på sätt och vis min egen frihetsvision jag möter där på gatan. När jag var med i MUF i början av 90-talet viftade vi med EU-flaggor och tjoade om fri rörlighet. Vi drömde om att svenskar skulle få åka till kontinenten utan pass och enklare kunna studera och jobba.
Numera symboliseras denna EU:s fria rörlighet av tiggande EU-migranter. För något år sedan var de omkring tvåtusen, nu höftar de initierade att de är mellan fyra- och sextusen. De kommer från fattiga byar där de har levt i skjul utan el eller avlopp. Andra kommer från städer där de levt separerade från den övriga befolkningen, i vissa fall med murar. Och de har kunnat resa genom hela Europa ända upp till Sverige utan att fråga någon om lov.
Det är inte bara EU:s fria rörlighet som har gjort det möjligt. Sveriges praktiska tillämpning av fri- och rättigheter innebär att tiggande, så länge det sker på vissa villkor, är att betrakta som en grundläggande mänsklig frihet. Rätten att få adressera andra och informera om sitt nödställda tillstånd är en del av yttrandefriheten. Till detta kommer en integritetsaspekt, att den som är fattig inte ska få skuffas undan bara för att det sticker i andras ögon.
Även jag – en principfast liberal, vän av öppna gränser och hyfsat blödig humanist – är dock tilltagande skeptisk till att ge pengar till tiggarna jag möter. Med viss rätt kan vi vara stolta över den fria rörligheten och det rättighetsskydd som även omfattar tiggandet, men resultatet – mötet med tiggare på våra gator – är inte vackert. EU-migranternas ankomst ger många av oss vad Peter Santesson träffande kallat ”en brutal snabbkurs i ödmjukhet” (Dagens Samhälle 25/3 2015). I mitt fall har det blivit fem brutala insikter om hur verkligheten ser ut.
De som kommer till Sverige för att tigga har levt i fattigdom och utsatthet av ett slag som jag, och förmodligen många med mig, inte har känt till vidden av.
Foto: Tim Meier
Brutal insikt nr 1:
De som kommer till Sverige för att tigga har levt i fattigdom och utsatthet av ett slag som jag, och förmodligen många med mig, inte har känt till vidden av. Det kan skildras grafiskt i personliga reportage, men framgår nästan lika hjärtskärande av torra rapporter. En schweizisk studie från 2013 (Trafficking in persons for begging) har gått igenom ett hundratal fall där människor från Rumänien tvingats att tigga. Djupintervjuer med offren ger en bild av nöden: ”Jag ställde inte så många frågor om vilken sorts jobb det handlade om eller om lönen … Dessutom hade jag inget att förlora. Jag behövde inte få betalt för att ge mig iväg.” säger en 40-åring. En annan är 22 år och har åtta års rumänsk särskoleundervisning bakom sig (det är vanligt att romer sätts i sådana skolor, när de tillåts gå i skolan): ”Jag har begränsad utbildning, jag är inte bra på affärer och jag kan inte tänka mig att tjäna pengar på andra sätt än genom arbete … Jag vet att jag inte är särskilt smart, men jag kan ta hand om mig själv.”
Studien konstaterar att dessa människor har gjort en ”realistisk skattning” av sina färdigheter, möjligheter och mål. Att utnyttjas som tiggare var rent krasst bland det bästa de kunde hoppas på. I Der Spiegels reportage lyckas mannen med kryckan så småningom betala av sin skuld och slippa tigga. Han avancerar till att samla pantburkar.
Hemlösa försäljare av Situation Stockholm vittnar om en allt hårdare gatumiljö där de attackerats, spottats på och körts bort av EU-migranter.
Foto: Tim Meier
Brutal insikt nr 2:
Samma människor är inte sällan kapabla till rätt obehagliga handlingar. Rent bedrägeri på svagare gruppers bekostnad är bara ett exempel. I många svenska orter rapporteras om EU-migranter som bett om underskrifter för ändamål för dövstumma. När förbipasserande skrivit under har de krävts på pengar, ibland på ett aggressivt sätt. Även i dessa fall har funktionshindret varit spelat. Hemlösa försäljare av Situation Stockholm vittnar om en allt hårdare gatumiljö där de attackerats, spottats på och körts bort av EU-migranter (Situation Stockholm, april 2015). EU-migranter har också attackerat varandra i konflikter mellan olika familjer och nationaliteter om de bästa platserna att tigga på.
En av de sorgligaste historierna kommer från småländska Gnosjö. Civilsamhället i Gnosjö, känt för sin småföretagaranda, uppmärksammades i de stora medierna i höstas när man ambitiöst hjälpte tiggare att sälja ved, bär, svamp och egenbakat bröd. Det samlades även in betydande summor för att hjälpa den rumänska by som tiggarna kom ifrån, bland annat genom köp av åkermark. I november hyllade tankesmedjan Fores i en rapport Gnosjöexemplet som ”ett ljus i mörkret” och kanske ett embryo till en alternativ arbetsmarknad för EU-migranter. Lagom till jul sändes tiggarna hem med en reskassa som skulle försörja deras familjer över vintern.
Redan i februari var samma grupp människor tillbaka med högljudda krav på att genast få de pengar som Gnosjöborna samlat in för långsiktig hjälp, summor på ett par hundra tusen kronor. Till SVT (12/2) säger initiativtagarna bakom hjälpen att de inte känner något agg mot tiggarna som säkert fått uppleva många svikna löften, men att det inträffade dränerat dem på energi. Därefter har situationen snabbt blivit sämre. Tiggarnas bilar har attackerats nattetid när de sovit där och en del har skrämts från staden. Stödgruppen i Gnosjö står dock fortfarande upp för tiggarnas rättigheter och fördömer förövarna som attackerat lägren.
Det finns rasism och ett aggressivt hat mot tiggarna bakom en del av attackerna.
Foto: Tim Meier
Brutal insikt nr 3:
Attacker mot tiggare kan ha andra orsaker, men det finns rasism och ett aggressivt hat mot tiggarna bakom en del dåd. Medan många svenskar, inte minst i kyrkor och välgörenhetsorganisationer, axlat ett betydande ansvar för att hjälpa EU-migranter, verkar andra ha gjort till sin livsuppgift att sprida misstänksamhet mot denna grupp i sociala medier. Det har bland annat drabbat hjälparbetare. En tandläkare i Östergötland som på sin fritid hjälpte EU-migranter med akut tandvård blev efter att lokala medier uppmärksammat detta översköljd av hatiska budskap (Corren 15/2 2015).
Ingen blir avhyst som inte hänvisas till ett alternativt boende. Det gör att man inte kan avhysa några enstaka störande, det är inte ekonomiskt försvarbart att öppna boendet för några få personer.
Foto: Tim Meier
Brutal insikt nr 4:
Efter researchen till den här artikeln förstår jag bättre avhysningarnas nödvändighet.
Det är lätt att ställa sig på de fattigas och svagas sida när lägren rivs långt borta. Jag har själv läst i tidningarna om hur romer fördrivs från ”illegala” läger i Frankrike och på andra håll i Europa och skakat på huvudet över hur man kan behandla människor så.
Runt de svenska lägren har nedskräpningen skapat kännbara problem för andra. Vid större bosättningar jagas folk bort från promenad- och joggingstråk. När allt kommer omkring är det inte tillåtet att bara ta över andras eller allmän mark. Att man är fattig och diskriminerad i sitt hemland innebär inte att man får sätta sig över lagen och kränka andras rättigheter, även om det inte rör sig om några enorma lagöverträdelser. Och man får som välmående granne bli arg på och kritisera sådana överträdelser, även om de som gjort dem har det svårt. Sådant tänkte jag aldrig på när jag läste i tidningen om platser långt bort.
Stefan Holmén är ansvarig för frågor som rör avhysningar av bosättningar i Stockholms innerstad. Han sitter regelbundet ner med representanter för Stockholms stad och Socialförvaltningen och försöker prioritera vid vilken av ungefär sextio kända större sovplatser på stadens gator, i parker eller under broar som situationen blivit mest akut.
– När folk bor utomhus staplas skräp och folk bajsar i barnens sandlådor. Matrester samlas och lockar råttor som äter sig stora som katter. Vi har prioriterat avhysningar i närheten av dagis, öppna förskolor och fritidsgårdar, berättar Holmén.
I påskas hade turen kommit till Sveavägen–Odengatan i centrala Stockholm. Tiggare informerades före avhysningen på flera språk och fick plocka i ordning sina tillhörigheter. De informerades om det sjukhem i Vårberg som erbjuder korttidslogi i upp till fem nätter och som öppnas i samband med avhysningar. Ingen blir avhyst som inte hänvisas till ett alternativt boende. Det gör att man inte kan avhysa några enstaka störande, det är inte ekonomiskt försvarbart att öppna boendet för några få personer. Efter avhysningen på Sveavägen kom ett sextiotal migranter till Vårberg.
– Där sov de fem nätter, sedan var de flesta tillbaka på gatan igen.
Så mycket mer kan polis och myndigheter inte göra. Nedskräpningen och miljöbrotten i samband med boendet är förseelser med lågt straffvärde och några häktningar är det inte tal om (det skulle dessutom kosta mer än att erbjuda boende). Holmén passar också på att avfärda att EU-migranterna som tigger skulle vara kopplade till inbrott och fickstölder, som ökat på senare år. Brotten har andra förklaringar och görs ofta av specialiserade ligor.
– Många vill gärna se de här tiggarna, särskilt romerna som syns mest, som dåliga och kriminella människor, men så kan man inte säga att det är. De är ganska normala. Någon kanske tar en barnvagn eller cykel när de letar boende på natten, men de är inte överrepresenterade i kriminalitet på något sätt.
Jag har aldrig sett dem bli hämtade eller lämnade i snygga bilar eller någon som samlar in dagskassan, och det var länge sedan jag såg mannen på kryckor nu. Inget skumt alls.
Men det som syns är inte hela bilden.
Foto: Tim Meier
Brutal insikt nr 5:
För min del har jag aldrig upplevt något bekymmer med tiggandet i kvarteren kring mitt jobb i Stockholms innerstad. Sannolikt har jag än en gång låtit mig luras. Just i dessa kvarter ska utnyttjande och utpressning, med våldshot från skrupelfria aktörer för att få del av intäkterna från de bästa platserna att tigga på, vara som värst.
Det krävdes ett antal bakgrundsintervjuer inför det här reportaget för att jag skulle få höra talas om det, uppgifterna är sannolikt korrekta men inte säkra. Jag har sett migranterna vara på plats från klockan sex-sju på morgonen. Jag har varit glad att se dem gå och prata uppsluppet framåt kvällen när arbetsdagen är slut. Jag har aldrig sett dem bli hämtade eller lämnade i snygga bilar eller någon som samlar in dagskassan, och det var länge sedan jag såg mannen på kryckor nu. Inget skumt alls.
Men det som syns är inte hela bilden.
– Det kommer in mer hårdföra typer, som i värsta fall är redo att utöva våld mot dem som tigger. Ibland tillhör de samma grupp och kan komma från samma områden i hemlandet, berättar Martin Valfridsson.
Han är jurist, senast statssekreterare åt Beatrice Ask och utsågs i början av året till regeringens nationella samordnare för arbetet med utsatta europeiska migranter. Han är i början av uppdraget, men har redan stött på oroande uppgifter. Enligt Martin Valfridssons initierade gissning kan utpressning och beskyddarverksamhet riktat mot tiggare vara en företeelse som ökar.
– I början tycks det här inte ha varit ett problem och det är fortfarande långtifrån så överallt, men vi kan inte acceptera att människor kommer till Sverige och är ännu mer utsatta än tidigare.
Stefan Holmén och polisen i Stockholm nås av samma berättelser, men folk är samtidigt rädda för att vittna. Mest talande för hur lite vi vet är kanske Dagens Nyheters prisbelönta reportageserie. DN-journalisterna följde ett flertal tiggare hela vägen från den fattiga byn Sbircea i Rumänien till Sverige och deras liv på våra gator. Ändå kom journalisterna inte i närheten av ett svar på frågan hur resor, boende och tiggarplats organiseras: ”Historierna spretar – det är alltid ’någon’, ’okända’ eller ’vänner’ i Sverige som hjälper till. Men vi får aldrig någon direkt förklaring.” (DN 24/3 2013)
Med en slant i en mugg kan jag alltså göra tillvaron bättre för en familj från en by i Rumänien. Samma slant kan också gå till en brutal utpressare. Den kan stödja att fler människor skuldsätter sig under mer eller mindre falska förhoppningar, eller tvingas hit för att tigga. Eller allt samtidigt, det är en gråskala.
Av denna information drar välmenande människor olika slutsatser. Iveta Cherneva är människorättsjurist som arbetar i Geneve för FN:s Höga kommissionär för mänskliga rättigheter. Hon är ursprungligen från Bulgarien, har även bott i Sverige och gav 2011 ut e-boken Trafficking for begging – Old game, new name. Det var i samband med att tiggare börjat synas på gatorna i Genève.
– Folk var så naiva! Jag som är uppvuxen i Bulgarien har haft insikten med mig från unga år att man inte ger till tiggare. Det är bluff, en välorganiserad bluff, vilket också framgår av de polisrapporter och vittnesmål jag studerat.
Cherneva hänvisar till rättsfall och exempel i Europa och andra delar av världen där barn och handikappade utnyttjats eftersom folk då ger mer pengar. I Thailand noterade man att ett funktionshindrat barn kunde samla 1 000 baht om dagen, medan ett friskt barn drog in runt 300 baht. Ett faktum som hänsynslöst exploaterats, bland annat genom att barn kidnappas och sätts att tigga.
– Fråga nästan vilken hjälporganisation som helst och de säger samma sak: Ge inte pengar till tiggare! Någon annan tar pengarna, du göder en cynisk industri.
Det tiggande som spridit sig över norra Europa följer liknande mönster, menar Cherneva. Det uppfyller kriterierna för att betraktas som trafficking och bör möta samma motåtgärder på EU-nivå.
– Man framstår tyvärr som hård när man påpekar problemen och utnyttjandet tiggandet för med sig. Jag har ju sett hur inte minst romer lever under vidriga förhållanden i Italien och Bulgarien och det är fruktansvärt hur de diskrimineras. Men det får inte förblinda oss för att organiserat tiggande inte erbjuder någon utväg.
Samtidigt vet vi att många människor tar sig hit för att tigga på eget initiativ. Aaron Israelson, chefredaktör på Göteborgs gatutidning Faktum, vill därför tona ner föreställningen om att tiggare i allmänhet skulle vara utnyttjade.
– Som en kvinna som tigger sade till mig: ”Om vi är maffia är vi världens fattigaste maffia.” Pengarna de drar in på att tigga är kaffepengar för organiserad brottslighet.
Bland tidningen Faktums säljare är ungefär hälften EU-migranter.
– De jobbar extremt hårt och är ofta duktiga försäljare, berättar Israelson. I höst tar han nästa steg, då han slutar på Faktum för att starta en gatutidning i Rumänien.
– Jag är en stor anhängare av migration och jag hoppas att rika EU-länder inte täpper till möjligheten att komma hit och dra in lite pengar. Men det finns minst två miljoner romer i Rumänien och alla kan inte flytta till Nord- och Västeuropa.
Samtidigt hårdnar situationen. Alla jag pratat med menar att tiggandet ger mindre pengar nu, fler har kommit hit och folk har tröttnat och ger mindre. De som kommer sist får knappast de bästa platserna. Och toleransen minskar för att tiggarna bor i bilar, på gatan eller i läger med de olägenheter det för med sig, vilket på ett eller annat sätt påverkar kalkylen genom stigande boendekostnader.
Vad händer då? Några av de personer med god kunskap om frågan som jag pratar med menar att med snävare intäktsmarginaler från passivt tiggande kommer en punkt då fler kommer att åka hem och färre kommer hit. Andra befarar att tiggandet kan komma att bli mer aggressivt. Redan nu finns vittnesmål om framfusiga tiggare som ofredar äldre i butiker och insisterar på att de ska betala för varor som slängts ner i korgen, andra sliter tag i påsar med pantburkar så att folk inte längre vill ta dem till affären. Tiggare har också börjat ringa på hemma hos folk och tiggt av barn utanför skolor. En del EU-migranter som skuldsatt sig för att komma hit kan också komma att tumma på sina föresatser om att inte begå brott, eller tvingas till det för att kunna betala av skulderna de dragit på sig genom att komma hit. Många säger: ”Vi har tre val: tigga, begå brott eller prostitution. Då väljer vi att tigga.” Vad gör de om tiggandet inte längre är ett val, eller förbjuds?
Finns det någon lösning? Ja, för migranternas del är lösningen att deras situation i hemländerna förbättras så att tiggande inte längre är det mest lönsamma alternativet. Martin Valfridsson är hoppfull och pekar bland annat på infrastrukturinvesteringar som nu sker i Rumänien, som kan knyta dess bördiga jordar till landets och världens marknader. Men vad gör vi under tiden åt problemen här i Sverige?
Vi kan inte gärna slänga ut EU-migranterna ur landet, och inskränka de friheter att resa och söka jobb i Europa som vi tar för givna för egen del. Och att tiggandet medför problem innebär inte att ett tiggeriförbud är lösningen. De flesta studier tyder på att ett tiggeriförbud förvärrar situationen för de redan utsatta människor som tigger, och att polisinsatser, häktning och rättegångsförfaranden kostar mer än att erbjuda mat och husrum. Det går att vara kritisk till tiggandet utan att vilja förbjuda det.
Samtidigt finns en skepsis som jag i stor utsträckning delar mot att låta EU-migranterna omfattas av våra offentliga skyddsnät; garantera bostad, försörjning, sjukvård med mera. Det skulle sannolikt bli ett ensidigt försörjningsåtagande för lång tid framöver, och lika sannolikt omfatta långt fler än de som är här i dag.
Jag började studera tiggarfrågan och dess många implikationer rädd för de brutala insikter som skulle krocka med min rosiga tro på fri rörlighet och personlig frihet i alla dess former, även rätten att resa genom Europa för att tigga på en svensk gata. Jag kommer mörbultad ut med en övertygelse om att de principerna ändå representerar något mindre naivt än både förbud och universell välfärd. Tiggandet och tiggarna kan tolereras utan att idealiseras.
Även den vägen medför många problem, men också goda krafter som arbetar med dem. Martin Valfridsson har nu att överväga och föreslå lösningar på frågor som hur barn till EU-migranter ska behandlas. Ska man hota med omhändertagande, som i Stockholm, eller erbjuda skolgång, som i Göteborg? I det ena fallet skiljs föräldrar och barn, och en del så unga som tio år lämnas att ta hand om hushåll och syskon i hemlandet, i det andra finns risken att fler barn tas med till osunda boendemiljöer här. Få avundas nog det uppdraget. Aaaron Israelson gör sitt för att förbättra vardagen för Europas mest utsatta minoritet i EU:s fattigaste medlemsland och Iveta Cherneva försöker ta fram de juridiska verktygen för att komma åt det organiserade utnyttjande som förekommer.
Stefan Holmén kommer under tiden att behöva hantera de alltmer akuta problem som uppstår kring boendet, och så gott det går hålla ordning på såväl EU-migranter som den fientliga delen av allmänheten. Han suckar lite uppgivet åt det väntade scenariot med än fler tiggare på gatorna.
– Vi förbereder oss på en het sommar.
Tiggandet och tiggarna kan tolereras utan att idealiseras.
Foto: Tim Meier
Artikeln publicerad i Neo #3 – 2015
Denna del av Mattias text tycker jag tydligt visar varför en politisk förändring måste komma tillstånd:
”Så mycket mer kan polis och myndigheter inte göra. Nedskräpningen och miljöbrotten i samband med boendet är förseelser med lågt straffvärde och några häktningar är det inte tal om (det skulle dessutom kosta mer än att erbjuda boende).”
Ett samhälle som låter sig invaderas av främmande (även om de är fattiga) och där barns sandlådor och lekplatser blir toaletter med bajs, ett sådant samhälle så fast i sina principer om ”öppenhet” och ”allas lika värde” måste reformeras. Det är inte ett samhälle med framtiden för sig.
Visst skall vi hjälpa fattiga människor i nöd, men inte genom att låta det egna samhället förfalla. Det kommer aldrig att fungera i längden och vem blir hjälpt av det då?
Jag vet inte om det är som när f-n läser bibeln men Mattias text känns för mig som en argumentation FÖR att förbjuda tiggeri. Han skriver ju i princip att inget kommer att förbättras om vi inte förbjuder det. Jag känner igen mig i hans sätt att resonera. Idén om liberalismen som dogm. Jag resonerade likadant själv för några år sedan. Men efter noggrannt övervägande kom jag fram till att det inte finns någon lösning så länge det tillåts fortgå.
Tack för responsen, och artikeln är till för att skildra problem som uppkommer och behöver lösas så då kan man självklart komma till olika slutsatser om just detta.
Jag ska unna mig en reflektion. Att det kissas och bajsas på offentlig plats händer lite då och då där människor samlas. Vid stränder, löparspår etc. Detta orsakar lokala problem och förståelig upprördhet. Vanligen blir dock responsen att sätta upp en bajamaja eller liknande. Mer sällan talas det om strängare polisinsatser, eller att förbjuda människor att bada eller springa. Få drar slutsatser om ett samhälle på väg att krackelera.
Det är ingen som ser någon lösning i att tiggare bor på detta sätt, och därför sker avhysningar enligt gällande lag (som kan behöva reformeras). Att börja beivra helt andra saker, vilket kräver kostsamma och begränsade polisresurser, har också ett pris.
[…] osanningar (Se t ex Neos Mattias Svensson angående människohandel och övergrepp kopplade till tiggeriet – och jämför med punkt nr 18 nedan). Tack vare människor med helt andra jobb som tänkt fritt […]
Hej, jag har själv kunskap och är insatt i neurologiska sjukdomar och problem, och tyvärr, så är de flesta, som åtminstone jag träffat och pratat med, sjuka och skadade på riktigt! Sedan att någon fejkar kan jag ej uttala mig om då jag inte stött på detta, och då har jag träffat och pratat med väldigt många av de dom tigger. För vissa saker är omöjliga att fejka, med vilja! Det är också logiskt att fler bland de som är hemlösa och saknar tillgång till vård och behandling blir sjukare i större omfattning! Och även får skador och handikapp som ej får den omvårdnaden som skulle behövas! Därför ter sig det säkert så konstigt att så många har handikapp och är sjuka, när vi har bättre skyddsnät! Men det skulle inte förvåna mig om nu någon har stött på att någon fejkar, för många är desperata, men också finns det idioter och kriminella bland alla grupper, även svenskar!, så varför skulle just romer vara förskonade? Problemet är att de som eventuellt fejkar, förstör och skadar den majoritet som verkligen är sjuka och handikappade, och får vissa att bli misstänksamma mot dem, när dessa är i så svår sits redan och behöver akut hjälp! En del som tigger har Tex deformerade Ben Eller enbart ett ben, men när det kommer till det neurologiska så finns det många olika tillstånd,då bara för att en tiggare är bättre än dag, eller en viss tidpunkt innebär inte att det är fejk, utan ddr kan variera symptomen, ibland syns det inte, sedan mer märkbar. Så man ska inte vara så snabb med att döma. Det är en naturlig följd av att leva under sådana svåra förhållande, utan vård, att fler blir också sjuka.Der är tragiskt och väldigt elakt gentemot dom som verkligen är sjuka, att dessa illasinnade rykten fortsätter att spridas av rasister och de få som eventuellt fejkar, håller dessa rykten vid liv.
@Anonym
Att det finns många tiggare som fejkar sina handikapp är väl inget kontroversiellt? Hade en grupp på 10-20 tiggare som jag brukade cykla förbi på väg till jobbet i somras och bland dem var det flera som bar kryckor och annan rekvisita helt bekymmerslöst över axeln på väg ner på stan.
Jag tycker inte det är särskilt konstigt eller oväntat och känner mig inte lurad heller, trodde det var allmän kännedom att människor som tigger givetvis maximerar sina förutsättningar precis som andra verksamheter gör. Man ska vara bra blåögd för att känna sig lurad.
Sedan är det förstås, som du säger, många som har en dålig hälsa på många andra sätt men som kanske inte genererar pengar så som ett synligt handikapp. Att man har TBC inbjuder inte säkert till extra pengar i muggen på samma sätt som en klumpfot. Dålig tandstatus med infektioner är inte heller en lika säker eller uppenbar inkomstbringare som att balansera på kryckor. Tråkigt men sant.
Tycker det var en bra och nyanserad artikel, även om skribenten verkar varit mer än lovligt naiv.
Varför inte studera lite om romsk kultur innan man skriver en artikel som din Mattias. Då kanske du kan förstå lite av det du inte förstår.
Jag föreslår att du ser på proffesor Karl-Olov Arnstbergs forskningsrapporter och övriga skrifter.
Jag läste hans bok från 90-talet, vilken ihop med senare studier fick kokas ner till meningen om att försörjningsbördan för ett tillträde till välfärdsstaten sannolikt blir betydande för lång tid framöver. Arnstbergs skriverier sedan han lämnat akademin tycker jag inte håller samma nivå.
Vänligen,
Mattias
https://youtu.be/aHpYRgflzo8
En väldigt bra dokumentär om dessa människor och varför dom har det som dom har. Kanske får några av er att nyktra till.
Att EU-migranterna inte har förmåga att tjäna pengar på annat sätt än tiggeri, är en i grunden rasistisk tanke. OK, utan utbildning kan man knappast ta ett jobb som ingenjör med det finns faktiskt jobb till lågutbildade om man tar sig en funderare.
Vad är det för fel på att sopa gator och plocka skräp och samtidigt få en lön för det? Vad är det för fel på att vara diskare? Städa hotell, vara tidningsbud eller sälja korv på stan?
Problemet är tiggarnas egen inställning till lönearbete och alla godhetsivrare som betraktar tiggare som oförmögna att ta hand om sig själva och måste hjälpas in i absurdum med gratis sjukvård, tandvård och skola, d v s förmåner som ingen svensk invånare kommer i närheten av.
Jag tycker fokuset måste förändras från att se tiggarna som välfärdsproblem till att se dem som arbetskraftsinvandrare. Det är ju så den fria rörligheten är tänkt att fungera
Nej, de är de som inte vill anställa dom, pgr av deras ursprung som isf är rasister, som ser ned på deras förmåga, ingen annan! Sedan är många sjuka och handikappade, som inte får den vård de skulle behöva, då ser de ingen annan utväg än att tigga, för att de och deras barns överlevnad! Jag har själv observerat tiggare som sopar och plockar skräp, som hjälper till med olika saker, sedan om de får pengar för det eller ej, är en annan fråga. Dessutom vill de flesta ha jobb, det står även på deras skyltar, och några har även blivit anställda, fått ett arbete! Det är bara att ta Spanien som ett exempel! Innan den ekonomiska krisen var de FLER romer som hade arbete där, än ickeromer! Så de är en fet lögn att de skulle handla om deras inställning! Snarare är de väldigt driftiga! Handlar snarare om inställningen till, och hur illa man behandlar minoriteter i ett land, snarare. Och hur de får utgöra syndabockar, blir oskyldigt anklagade så fort ngt händer.
hejsan maj,
det låter fantastiskt att det finns gott om jobb till tiggarna. jag tycker att du ska tipsa dem om de jobb som finns för folk utan bostad, hygien och kunskaper i svenska, så att de kan lämna tiggeriet.
om tandläkare eller andra specialister på sin fritid vill hjälpa (just när det gäller tandvård läste jag om en tandläkare som sa att tiggarnas tandhälsa var som det var i sverige för 100 år sedan) så är det väl inget att orda om, speciellt om det är privatpraktiker. och även om jag inte har läst något om att tiggares ev. barn får gratis undervisning har väl skolan vad jag vet alltid varit gratis i sverige.
Tiggarkulturen är en rest från den tid när människan försörjde sig som jägare och samlare. Man tog av det som fanns och när födan och viltet var slut (utrotat) vandrade man vidare till nya marker.
När vi började odla och blev bofasta fick vi en annan relation till naturen och insåg att vi måste sköta om jorden och vår fasta egendom för att den skulle vara ekonomiskt bärkraftig på lång sikt. Därför njuter vi av synen av odlade marker och välskötta gårdar.
I den moderna ekonomin är det istället Affären, dvs det fria utbytet av varor och tjänster, som bildar grund för ekonomin. I en kommandoekonomi är det Planen som är grunden för ekonomin och säg mig den som jublar av lycka när inköpsordern av 1 styck grå, tyvärr icke fungerande cykel istället för den Trabanttraktor man ansökt om tilldelning…
I den sunda affären där både köpare och säljare har nytta, säljaren gör en vinst utöver lagrets minsta värde och köparens upplevelse av att få en vara som är mer värd än priset vilket avgör hans fria beslut till köpet, leder till att båda är lite rikare än före affären. Detta är grunden till den moderna ekonomin. Alltså lika mycket som redovisas i BNP finns hos köparna men är tyvärr inte direkt mätbart men eftersom köparnas incitament borde vara på samma nivå som säljarnas kan vi uppskatta det till ungefär samma belopp.
Därför bör tiggarkulturens representanter få utbildning i att göra riktiga affärer istället för att bevaras som en historisk relik som det bara är synd om.
Välskrivet som alltid i Neo.
Det är nästan lite rörande att se hur den etablerade borgerligheten långsamt börjat vakna upp ur sin törnrosasömn. Dessvärre är det för lite och för sent. De romska tiggarna är sannerligen Sverigedemokraternas bästa valarbetare. De jobbar dag ut och dag in, påminner den vanliga medborgaren om Alliansens (läs Moderaternas) fullständiga intellektuella och ideologiska kollaps. Oförmågan och oviljan att lösa denna symbolfråga kommer gammelmoderater som jag själv vare sig glömma eller förlåta.
Att Sverigedemokraterna som parti med några få undantag företräds av en hög med närmast efterblivna stollar drivna av tvivelaktiga motiv är ingen hemlighet. Vilken enorm förnedring, att gamla stolta partier som Moderaterna och Centerpartiet gång på gång i fråga efter fråga gör fel och får fel medan de analyser förment rasistiskafascistiskanazistiska Sverigedemokraterna som parti är ensamma om att göra, utan undantag visar sig vara korrekta (något alla borgerliga väljare som tillåter sig själva att tänka fritt sedan länge insett). Hur kunde samma organiserade tiggeri som Mattias Svensson så bra beskriver upphöra att existera samma stund som SD gjorde det till en profilfråga? Hur kunde borgerligheten kapitulera och ställa sig på den intellektuellt ohederliga vuvuzuelavänsterns sida i en fråga där en förkrossande majoritet av väljarna är för ett förbud?
Det är Moderaterna som är ytterst ansvariga för situationen och innan partiledningen offentligt tar avstånd från den Reinfeldtska tiden och på sina bara knän ber om ursäkt till sina kärnväljare förtjänar partiet inget annat än förakt. Att tro att det räcker med små utspel på dagstidningarnas debattsidor och pliktskyldiga tillkännagivanden i riksdagen visar bara att samma röta som styrde M mot avgrunden fortfarande finns där, post-Reinfeldt.
Synd att du i en annars välskriven kommentar röjer din infantila hållning gentemot ett annat politiskt parti. Att ”vuxen mobba” ett parti och dess medlemmar bara för att de dränerar det parti man själv tycker sig representera bör leda till självrannsakan och inte till osakliga angrepp utan politiskt innehåll.
Tror du missförstod. Jag har inget emot SD som parti eller deras politik i stort och ser dem som en naturlig samarbetspartner i en framtida borgerlig regering. Problemet för SD är att deras företrädare generellt håller en alldeles för låg intellektuell nivå. Tror inte man som SD-sympatisör ska inbilla sig att det stora och alltjämt växandet stödet för SD i första hand är tack vare att företrädarna skulle hålla någon högre nivå…
Folk röstar på SD pga sakfrågorna eftersom inget annat parti ens förstått problemet som väljarna vill ha en lösning på. Jag är pragmatiker, jag bryr mig inte om särskilt mycket om SDs historia eller kulturvänsterns konspirationsteorier. Jag vill ha en stabil högerregering som gör upp med alla former av marxism som infiltrerat vårt land under så lång tid. För det krävs det ett seriöst, stabilt och ansvarstagande SD med företrädare som på ett bra sätt kan arbeta tillsammans med Alliansen (det inkluderar att köra över vänstern i fråga efter fråga). I dagsläget är vi inte där, men det går definitivt åt rätt håll!
Precis som att Alliansen komma behöver släppa på stoltheten och gå SD (och väljarna) till mötes så kommer SD behöva gå mer åt höger i de ekonomiska frågorna och släppa den värsta folkhemsnostalgin. Som alltid kommer det vara upp till den ansvarstagande konservatismen att städa upp efter socialister och socialliberalers misslyckanden.
”Vi kan inte gärna slänga ut EU-migranterna ur landet, och inskränka de friheter att resa och söka jobb i Europa som vi tar för givna för egen del.”
Detta är en argumentation man verkligen bör akta sig för om man inte i smyg vill propagera för ett förbud mot importerade tiggare. Det går nämligen alldeles utmärkt att inte tolka tiggeri som varken arbete, studier eller turism och därmed inte omfattas av den fria rörligheten. Dessutom går det utmärkt att förbjuda tiggeri i allmänhet i lokala ordningsförordningar.
Att vi i Sverige har betydligt fler romska tiggare än andra europeiska länder (som ligger både närmare RO/BG och har ett mildare klimat) beror just på att vi har generösare tolkningar av EU-gemensamma bestämmelser och att vi har en mycket tillåtande nationell lagstiftning.
Detta är inte av Gud givet utan kan ändras med politiska beslut. Vill man inte att detta skall ske så måste man motivera varför, istället för att gömma sig bakom påståenden som att vi inte ”kan” och hålla tummarna för att ingen synar bluffen.
Mvh Jonas
Håller med. Varför måste svenska politiker i varje läge alltid tolka olika lagar och avtal på ett sätt så att Sverige och svenskarna vållas maximal skada? Varför är det ingen – utom SD – som försvarar det svenska intresset, eller ens erkänner att ett sådant finns?
Och att just Sverige skulle så hårt bundna av olika avtal är bara trams, det är bara att se på t ex Finland för att se att man kan tolka samma avtal på ett icke självdestruktivt sätt. Eller ta Luciabeslutet som regeringen Carlsson införde 1989, blev det några FN-sanktioner mot Sverige då…? Vilket land skulle f ö kunna kritisera Sverige om vi nu i elfte timmen lade om vår politik i mer restriktiv riktning?
Våra politiker har valt en väg där inte alla längre är lika inför lagen. Tror inte att det finns ett effektivare sätt att skapa motsättningar.
Har själv i Dominikanska Rep sett polisen dra ner byxorna på en enbent tiggare, det visade sig att han bundit upp underbenet med remmar mot låret, fiffigt.
En första fråga vi bör ställa oss är om det är ok att ha tiggare som sitter på gatorna överallt i varje kommun och det för all framtid. Är svaret JA, då tycker jag att samhället (=skattebetalarna) är skyldigt att ställa upp för dem och ordna med en anständig bostad, skola och den vård som de akut behöver. Många behöver t.ex. akut tandvård. Är svaret NEJ, då måste något göras bums (=totalförbud). EU:s fria rörlighet gäller för alla EU:s medborgare, men att resa till ett annat land utan pengar och ordnad försörjning, bostad och försäkringsskydd är inget annat än ett fullständigt ansvarslöst och oacceptabelt beteende. Och ni som ger till dem (gäller även vår regering), ni ska veta att varje krona som ges understödjer deras respektive hemländer att fortsätta med sin korrumperade och diskriminerande politik.
Kanske dags att förflytta Rumänien ut ur EU. Landet får stödpengar från EU att använda till romer, men gör det inte. Istället tar man tillfället i akt att stjälpa dem och blunda för att man pålägger andra länder större börda. Nej – ut ur EU. Då blir de kvar i sitt hemland och kanske kan EU sätta lite press på de styrande där, om att de ska ta sitt Ansvar!
Jag anser att medborgare ska bo i sina hemländer och att det är respektive lands förbaskade skyldighet att ta hand om sina medborgare. Detta gäller även ett korrupt land som Rumänien.
Romer diskrimineras ej när det gäller skola. Där råder skolplikt. Men det är delvis emot den romska kulturen att sätta barn i skolan. Och de kan liksom inte tvinga föräldrar att mot sin vilja se till att deras barn går i skolan. En hel del utanförskap är därmed självförvållat och det i hemländerna. Jag tror att om man jämför romer och etniska svenskar kring kriminalitet så är kriminaliteten större i den förra gruppen. Ok jag har inte data på detta men är övertygad om att det stämmer, det hjälper ej med floskler från en självutnämnd ”expert” som i artikeln om detta. Ren konkret statistik från kriminalvården, polisen etc krävs.
Det går att hålla mer än en tanke i huvudet. Det finns indikationer och rapporter på att romska barn även i Sverige har låg skolnärvaro och det är helt klart ett problem. Men att romer diskrimineras och är utsatta för rasism är dessvärre också ett okontroversiellt påstående. Vad gäller praxis i vissa länder att sätta romska barn i särskolan har den uppmärksammats av Amnesty och finns bland annat beskriven i denna rapport från Unicef.
http://www.romachildren.com/wp-content/uploads/2011/11/When-Special-Means-Excuded.pdf
Tiggeriet i Sverige måste stoppas. Svenska politiker uppvisar en skrämmande naivitet och okunnighet. I Indien där tiggeri förekommer i stor utsträckning har man en större realism när det gäller problem av det här slaget. Detsamma kan sägas om många andra länder där dylika problem förekommer.
[…] Mattias Svensson: Tiggarna kan tolereras utan att idealiseras, fri rörlighet mindre naivt än förb… […]
Det känns som att Mattias, likt många andra journalister i Sverige, vill ge intrycket att det bara är Svenssons och hemska rasister som attackerar tiggare. Som exempel använder han attacker mot tiggare i pursvenska Gnosjö, och nämner att ”svenskar […] gjort till sin livsuppgift att sprida misstänksamhet mot denna grupp i sociala medier”. Samtidigt är det ju ett faktum att flera attacker mot EU-emigranter skett i invandrartäta områden (t ex så greps en man med Irakisk bakgrund för detta i Kista vid årsskiftet).
Så istället för att skylla på rasism kanske man bör tänka ett steg till. Kan det inte vara så enkelt att folket bara är trött på illegala invandrare som stör, tigger och begår brott i deras hemkvarter, utan att samhället gör något? När samhället inte lyssnar kommer medborgarna ta lagen i egna händer.
Jag tycker att det blivit uppenbart att svenska polisen inte längre vågar göra något av politiska skäl (dom vill inte ha ett nytt mediedrev såhär post-REVA) — eller, om man ska tro dom — så finns det inte tillräckliga resurser eller lagliga medel för att göra något. Oavsett, så måste samhället börja lyssna på folket och utvisa illegala invandrare, förbjuda och avvisa lösdrivare och tiggare (som många andra länder i Västeuropa framgångsrikt gjort, tvärt emot Mattias påståenden). Annars kommer attackerna bara bli fler och allvarligare i takt med att EU-migranterna ökar i antal och blir mer aggressiva.
Skulle det vara mindre rasistiskt eller på något sätt mer okej om den som attackerar tiggaren inte är en vit Svensson? Eller för den delen att attackera tiggare för att det saknas politiskt stöd för den repression man vill se mot dem?
Mycket välskrivet och tar upp precis allt jag gått igenom själv under många månader.
Finns egentligen inget jag kan tillägga mer än min stora förundran över hur enormt skräpiga grupperna kan vara. Varför det är så … tja, att det finns otrolig fattigdom i synnerhet bland romer och Rumänien nämns ofta, det är då ingen nyhet för mig. För många år sedan gick en dokumentär på TV och det var fruktansvärt skräpigt.
Förbjud tiggeriet och kör bort de som bryter mot allemansrätten. Det är första steget. Var och en som vill hjälpa får antingen stå som fadder här (ta precis allt ansvar det innebär, SJÄLV) eller fadder ’där’ eller skänka till de hjälporganisationer som ofta omnämns.
Vidare … i min stad säger lokaltidningen att det finns 100+ i läger och boendes i bilar. Inte en chans att ens hälften är utpluttade utanför de butiker som finns, oftast äldre eller kvinnor, så vad gör de övriga (de yngre männen som verkar hämta sina anhöriga efter ’arbetsdagen’) dagtid? Eller nattetid …. inbrott, stölder, slanging (diesel från personbilar!), snatteri och till och med ficktjuvar som jag aldrig hört talas om tidigare i stan, det har gått upp. Visst, när balter fångas så får vi veta det, men då det inte står någonting annat än möjligen tolk, eller inte har adress i Sverige, då undrar jag allt. Vad gör de som inte sitter utanför stadens butiker.
Förbjud tiggeriet säger du? Vilken straff tycker du att jag skall få om jag ställer mig upp på gatan med en papmug i handen? Vem har jag skadat? Vem är offret?
Du läste alltså bara dom delar av artikeln som passade dig och inte hela?
Hur kommer det sig att du använder ordet ”migranter”?
Det är en vanligt förekommande term. Hur så?
”Migranter” betyder, om man ska vara petig, att dessa flyttar till Sverige med avsikten att jobba här och stanna kvar.
Tiggarna är här enbart på turistvisa och ska inte jämställas med arbetskraftsinvandrare.
Gatuprostitutionen har också ökat genom tillströmningen av människor från de gamla öststaterna. Utomlands tolkar man den svenska sexköpslagen som om prostitution, att sälja sex, är lagligt. Och det är det ju!
Förnedrande tiggeri
Vi bör göra mer för att hjälpa tiggarna. Vi bör se till att våra politiker lokalt och i EU tar i ordentligt mot främst Rumänien och Bulgarien och uppmanar de staterna att ta hand om alla sina medborgare. Dessa länder har fått stora pengar från EU för att förbättra romernas villkor, men inget händer. ”Under budgetperioden 2007 till 2013 avsatte EU 184 miljarder kronor till Rumäniens utveckling. 32 miljarder kronor av dem kunde användas för utbildning, sociala insatser och för att hjälpa landets fattiga – däribland romer. Men när ett drygt år återstod av perioden visade det sig att Rumänien endast hade plockat ut 6 procent.” DN 30/2 2014.
Tiggarna säger att de inte får sjukvård i sina hemländer och att barnen inte får gå i skolan eller att föräldrarna inte har råd att betala bussen till skolan för sina barn. Har någon undersökande journalistik ägnat tid till att nysta i den kontroversiella tråden och kolla fakta på plats? Inte bara berätta anekdotisk om en lämplig tiggare de särskilt valt ut i Säffle eller Storuman, en person från en viss by i Rumänien med en tårdrypande historia . Varför inte tillämpa sedvanlig källkritik i den här frågan och vidga vyerna och materialet? Vem har följt med en rom till sjukhuset eller socialbyrån i Bukarest eller hemstaden för att följa upp situationen?
Den ”forskning” om tiggeri som en viss trygghetsundersökning i Stockholm redovisade i oktober 2014 är helt undermålig. Med ett bortfall på mer än hälften av 2 248 utskickade enkäter kan man inte dra några meningsfulla slutsatser. Det borde enkätmakarna i Stockholm och doktoranden Erik Hansson i Uppsala känna till. En grundkurs i sociologi vore kanske något?
Erik Hansson vill i en kommentar till undersökningen beslå oss med skam och inåtvänd skuld när vi ser tiggeriet. Det är nästan så att det är vårt fel att de sitter där, eller? Vi vet inte hur vi ska ställa oss eller vilket håll vi ska titta åt. Mötena med tiggarna kan nog upplevas så av många. Vi är ovana vid att konfronteras med ett ihärdigt systematiskt tiggeri. Men i själva verket är vi vid närmare eftertanke kanske mer utåtriktat irriterade på det hyckleri tiggandet är förknippat med. Hansson och andras tes bygger på en moralisk relativism i vilken vi indirekt skuldbeläggs och därmed fås att tro att tiggeriet är ett godtaget och permanent inslag i stadsbilden som vi bara har att finna oss i. tiggare
Tiggarnas dramaturgi är bara beklämmande och ömsesidigt förnedrande. De flesta medborgare är förmodligen tillräckligt skarpsynta för att genomskåda budskapen på tiggarnas trix. Vi är inte dummare än att vi förstår att tiggeriet är organiserat; hur skulle de annars varje dag hitta till sin rätta plats i gathörnet eller utanför Systembolaget? Och vi tror inte helhjärtat på att tiggarna egentligen kommit hit för att för att arbeta och betala skatt. Det är annars en av tiggarnas favoritberättelser inför okritiskt lyssnande journalister och hyggliga hjälparbetare.
Från Länsstyrelsens (A-län) rapport 2014-05-08, se länk nedan.
Det systematiska och närmast industriella tiggandet och lurendrejeriet är inte bara en utmaning mot utan främst ett missbruk av vår traditionella kultur som sedan något årtusende bygger på personligt förtroende, tillit och välvilja. Få människor tycker om att bli utsatta för tiggarnas utnyttjande av vår välvilja, flera gånger varje dag i var och vartannat kvarter. Det är inte de enskilda stackars tiggarna som ska kritiseras utan hela den mer eller mindre organiserade tiggeriindustrin och de som försvarar den. Tiggarna är uppenbarligen inte här för att arbeta eller studera, de är tillfälliga lycksökare och har som EU-medborgare rätt att stanna i Sverige i tre månader utan visum. Stannar de längre (utan att försörja sig) vistas de illegalt i landet. Vi i Sverige bör genast sätta igång alla legala och politiska aktiviteter för att för alla människors bästa motverka det organiserade tiggeriet, dess grenverk och efterverkningar.
http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/Sv/nyheter/2014/Pages/ny-rapport-utsatta-eu-medborgare-i-sverige.aspx
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/minskat-stod-for-tiggeriforbud_4531470.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20150501
Välskrivet och till synes väl undersökt.
Däremot nämns inget om den onda cirkel som man förevigar i och med att man skänker en slant. I tiggeriet finns inte nyckeln till vare sig temporär eller permanent förändring. Den fastställer bara ordningen som tiggaren underkastat sig. Därtill finns ofta barn hemma i Rumänien som ingen tar hand om.
Gör som jag, stöd hoppets stjärna som sedan många år utför ett gott arbete för romerna i Rumänien, men lägg inte en krona i pappersmuggen. Då dömer du tiggaren till att förbli just en tiggare.
http://www.starofhope.se/stod-oss/helhjartat.html
Bra Lars Cromander som kom med något konstruktivt både i åsikt och gärning.
Gatutiggeriet kommer att förbli ett problem, och därtill vara ett växande problem, så länge folk envisas med att lägga pengar i dessa fördömda muggar. Ja, som Lars säger, ge till organisationerna istället! Det finns ju hur många som helst som arbetar i behjärtansvärda syften, och med autogiro eller sms-gåvor blir givandet väldigt lätt. Förmodligen också generösare.
Det råder ju ingen brist på hjälpbehövande människor i världen, så att säga. Det är väl klart att man ska hjälpa, på bästa möjliga sätt! Men inte på sämsta möjliga sätt.