Recension: Sofi Oksanen

När duvorna försvann

av Hanna Lager

Sofi Oksanens förra bok Utrensning, som kom på svenska 2010, vann alla priser som gick att vinna och är hittills utgiven i över 20 länder. Så när hon återkommer håller bokälskarvärlden andan av spänning och förväntan. Tyvärr har många kritiker redan låtit andas sin besvikelse. Den nya När duvorna försvann sägs inte leva upp till hennes tidigare böcker.

I boken får vi möta tre personer; Roland, Juudit och Edgar. Tiden växlar mellan 40-tal och 60-tal och platsen är Estland, först som självständig stat sliten mellan stormakterna, senare som sovjetrepublik. Roland är den som lever för sitt land och vill befria det, oavsett om det är från ryssar eller tyskar. Hans kusin Edgar är den raka motsatsen, för honom är det viktigaste hans egen status och pengar och det spelar inte så stor roll vilka som ger order.

Juudith, Edgars fru har innerst inne ett gott hjärta. Äktenskapet med Edgar är olyckligt. Hon vill vara lycklig, bli älskad. Och ha sex, något hon inte får i sitt äktenskap. Hon inleder en relation med en tysk officer och lever i sus och dus så länge det går bra för Tyskland i kriget. Trots att hon är lycklig med honom går hon med på att hjälpa Roland med att gömma flyktingar som vill ut ur landet. I avsnitten som berättar om 60-talet är Juudit tillbaka hos sin man och deprimerad. Edgar jobbar för de nya ryska herrarna och Roland är försvunnen.

Sofi Oksanen har gjort omfattande research. Hon har valt att skildra två olika personer, en som helhjärtat arbetade för Estlands frigörelse och en som bara hade sin egen lycka i tankarna. När hon fann en man som arbetat både för tyskar och för ryssar samt förfalskat papper och medaljer för att vinna status, hittade hon den perfekta förebilden till Edgar. Det kokade ner till Edgar Parts, mannen som i romanen bygger sitt liv på lögner, även om många detaljer kring honom är ändrade. Till det yttre framstår Juudit som en person som gjort samma val.

Men så enkla böcker skriver inte Oksanen. Ju mer vi får veta om Juudit, desto mer komplex framstår hon. Även om hon kommer att helhjärtat stödja den tyska ockupationsmakten, gjorde hon det som fången i den roll kvinnor blev tilldelade. Det fanns mycket små möjligheter att bryta upp från sitt äktenskap, trots att det aldrig skulle kunna ge henne barn och det var en stor sorg för henne.

Som i alla Oksanens tidigare böcker finns det en feministisk vinkel, även om den inte är lika tydlig i den här. Hon lyckas skildra en kvinna som har alla möjligheter att vinna mångas sympatier, men fattigdom och förödmjukelse var tillräckligt för att få Juudit att gå över till fienden. För många ester var tyskarna hoppet. De som vunnit status på deras närvaro blundade länge för vad som verkligen hände ute i Europa.

Fokus i den här romanen är relationer och vilka val människor gör i en tid där deras land ligger i någon annans händer. Några vill rädda sitt land för sin och sina barns framtid. Vissa tänker bara på sig själva och andra flyter med strömmen utan att reflektera över vad som är rätt och fel.

Sofi Oksanen levererar igen. När duvorna försvann är inte hennes bästa bok, men det är en mycket bra bok.