Recension: Siri Hustvedt

Living, thinking, looking: Essays

Porren kittlar, men för lite privatliv.

av Linda Skugge

Trots att det heter att böcker ska vara personliga och inte privata så letar i alla fall jag hungrigt efter privata detaljer ur det amerikanska författaparet Siri Hustvedts/Paul Austers 30-åriga äktenskap när jag läser deras böcker.

Att läsa om det mest privata på ett vackert språk är väl i själva verket drömmen?

Jag letar efter nycklar och fakta. Jag får veta att Siris vackra norska systrar heter Asti, Liv och Ingrid. Men jag vill veta mer, jag vill veta vad Siri och Paul bråkar om, vad de äter till frukost, vad hon gråter över i hemlighet, om Paul kan trösta henne, hur de gjort för att leva ihop så där länge, om de har kul.

Jag vill veta vad Paul tycker om att hon skriver. Har Siri det som Märta Tikkanen som också levde ihop med en författare? Märta fick gå upp i ottan för att riva ur sidor där hennes böcker recenserades för att Henrik inte skulle bli rasande.

Eller som Suzanne Bröggers svenske läkarman i boken Ja, som hatade henne för allt hon skrev. ”Bara det inte står nåt kritiskt om männen nu igen … Men kruxet var, att om det gjorde det, så var det ofta jag själv som hade skrivit det!”

Hatar Paul Siri för att hon också skriver? Ligger det något uns av sanning bakom Siris bok Sommaren utan män? KAN en man med så stor sexuell aptit som Paul Auster förbli trogen? Det låter ju inte helt orimligt att han helt enkelt blir förlamad av passion och ber om lite respit precis så som Ingmar Bergman gjorde när han hittat en ny flamma han bara ville njuta lite av.

Dottern i Sommaren utan män är skådis, precis som Siris/Pauls verkliga dotter Sophie är …

Även om Sommaren utan män nu är ren fiktion så vad tyckte maken Paul om den? För även om den inte är självbiografi så KAN ju folk tro det och ”vad fan ska folk säga, hur kunde du?”

Samma tankar fick jag även när jag läste Karolina Ramqvists Alltings början. Den passionen hon skriver om där, vad säger hennes man om den? Blir han svartsjuk och ”vad fan ska folk säga, hur kunde du?”

Det enda som kittlar i Siris essäbok Living, thinking, looking är när hon skriver: ”Att se på pornografi är upphetsande, men intresset avtar efter orgasmen.” Åhå! Ser Siri och Paul porr? Mer information tack.

Living, thinking, looking är en otroligt lustfylld bok. Alla författare borde någon gång skriva en bok om hur deras böcker kom till. En bok leder till en bok leder till en bok och hamnar i den där ”läsfamiljen” som Bodil Malmsten pratar så fint om i Vi läser. Bodil umgås inte med människor utan bara med sin ”läsfamilj”: böckerna som hela tiden leder till nya böcker, nya författarskap.

I essäboken Yonder skrev Siri: ”Att skriva skönlitterärt är som att minnas det som inte har hänt.” Och här skriver hon: ”Att skapa skönlitteratur att lite som att drömma medan man är vaken.”

Siri skriver om hur alla författare lånar ur sitt eget liv. Men hur mycket lånar då Siri? Det får vi aldrig veta.