Krönika:

Leve balkaniseringen!

Om en sönderfallande samhällsteori.

av Nils Lundgren

Ett skotskt ja till självständighet i folkomröstningen den 18 september skulle leda till ”balkanisering” av de brittiska öarna. Det fastslog Sveriges utrikesminister Carl Bildt myndigt för Financial Times läsare och därmed för den internationella makteliten i början av juni.  Avsikten var naturligtvis att skrämmas med Balkankrigen och skotten i Sarajevo utan att behöva stå för något substantiellt. FT:s journalist borde ha ställt följande frågor.

Vad är balkanisering? Enligt NE är det ”en term som används för att beteckna politisk uppsplittring och sönderfall av existerande statsbildningar, ursprungligen syftande på upplösningen av det osmanska väldet på Balkanhalvön”. Betyder det att Bildt skulle ha talat för ett bevarande av det osmanska väldet, om han hade intervjuats av The London Times år 1911? Beklagar Bildt att Irland bröt sig ut ur det Förenade kungadömet 1921 och därmed påbörjade balkaniseringen av de brittiska öarna? Hur påverkas Sveriges relationer till det suveräna Irland av det uttalandet? 

Och hur förklarar Bildt att han 1991-92 som statsminister stödde Måndagsrörelsens Norrmalmstorgsmöten för de baltiska republikernas självständighet och därmed medverkade till balkanisering av Östeuropa? Beklagar han den svensk-norska unionens upplösning 1905 och den isländska frigörelsen från Danmark 1944? Norden har därigenom blivit ett svårt balkaniserat område med 25 miljoner människor uppdelade på hela fem suveräna stater!

Bildt har också som statsminister varit med om att återbalkanisera själva Balkan. Slovenien, Kroatien och Bosnien-Hercegovina erkändes i början av 90-talet och de båda senare i sådan hast att de folkrättsliga villkoren för erkännande inte var uppfyllda. När Kosovo förklarade sig självständigt från Serbien i februari 2008, godkände utrikesminister Bildt detta å Sveriges vägnar nästan omedelbart.

Och när Tjeckien och Slovakien skilde sig och etablerade sig som två suveräna stater 1993, erkände Sverige under statsminister Bildt med samma snabbhet detta steg mot balkanisering av Centraleuropa.

Carl Bildt har som statsminister och utrikesminister alltså medverkat till balkanisering av Europa i en omfattning som vi inte sett maken till sedan tjugotalet. Samtidigt är den skotska kampen för självständighet föredömligt demokratisk och fredlig. Det råder politisk enighet i Storbritannien om att skottarna har rätt att välja självständighet. Varför lägger sig Bildt i denna fundamentalt inrikespolitiska fråga? Är det som svensk utrikesminister eller som företrädare för EU:s arroganta maktelit?

Uttrycket balkanisering betecknar alltså sådan upplösning av statsbildningar, som ökar risken för krig, därför att de nya, suveräna, staterna går i krig med varandra. Är det vanligt? Vem tror att balkaniseringen av Norden ökar konflikt- och krigsriskerna här? Eller att ett självständigt Skottland ökar de riskerna på de brittiska öarna? Eller att freden i Europa hotas av andra småstater som Österrike, Schweiz, Holland, Belgien eller Portugal?

Det pågår ganska många krig i världen. Sanningen är att dessa i princip alla är inbördeskrig inom länder och unioner som ett eller flera folk vill ut ur. Däremot pågår egentligen inga krig mellan självständiga stater. Balkanisering är uppenbarligen vägen till fred, medan unioner, imperier och mycket stora länder ökar risken för krig.

Leve balkaniseringen!