Låta andra lysa!

av Lina Högberg

– Men du, vad är det du gör egentligen?

Det har varit den vanligaste frågan jag fått om mitt jobb som AD på Neo. Vad svarar man på det egentligen? På den där frågan som rör allt man gör har man ofta inget bra svar. Jag har vanligen sagt något i stil med att jag ansvarar för det grafiska uttrycket – placering av text och bild, bildsättning, val av typsnitt och färg. Har jag känt mig lite mer poetisk har jag sagt att jag använder form för att signalera vad en artikel handlar om, och att min viktigaste uppgift som formgivare är att bjuda in till läsning. Som jag tycker om att arbeta, handlar det ofta om att kunna ta ett steg tillbaka.

Som AD på Neo har jag fått ett fint arv att förvalta. Tidningen har utvecklats och förändrats med oss formgivare och vi har alla lämnat vårt eget, personliga avtryck. Ni kanske minns de sirliga anfangerna, den förstorade dekorativa bokstaven i inledningen av en text, eller att varje artikel tidigare brukade ha ett unikt konstnärligt uttryck.

Min föregångare Krista Nyberg lade grunden till den tidning ni håller i handen i dag, som genomgående har ett mer sammanhållet grafiskt uttryck och tydligt strukturerade sektioner. Under min uppsikt har formen blivit än mer avskalad. Citaten har flyttat upp i övre hörnet, de dekorativa elementen har blivit färre och brödtexten har fått ta mer plats. Intentionen har varit att ge text och bild mer utrymme att andas och främja läsbarhet. Många timmar, sena kvällar och pusslande ligger bakom en grafisk form som för de flesta förblir osynlig, men låter fotografer, illustratörer och textförfattare lysa.

Typografi, alltså hur texten ser ut, ligger mig varmt om hjärtat och har också fått ett större fokus i tidningen. Det här numrets omslag är ett exempel på det, där valde vi att samarbeta med bokstavsritaren Björn Berglund.

Så ges tankarna form och blir tidningen du håller i din hand.