Kossor

av Hanna Marie Björklund

Årets kosläpp arrangerat av Arla blev en succé. 120 000 människor besökte gårdar runt om i Sverige för att se korna släppas ut på grönbete. Vi svenskar har onekligen en alldeles särskild relation till djur, natur och lantbruk .

Medan Sveriges kor gör upp om rangordningen på klöverängarna, behandlas regeringens förslag på ny djurskyddslag hos remissinstanserna. Det finns flera delar i det nya lagförslaget som kommer att innebära kostnader och ytterligare regelkrångel för de näringsidkare som lever på jordbruk. Exempelvis ska kor inte längre få hållas uppbundna, utan enbart i lösdriftsboxar. Något som tvingar flera bönder med små besättningar att bygga om.

Att driva jordbruk i Sverige är redan i dag betydligt dyrare än i de flesta andra länder. Jag vet en del om det, eftersom jag själv är uppvuxen på en bondgård som odlar ekologiskt, och där vi är måna om att våra djur mår bra. Till stor del beror de höga kostnaderna på vår höga djurskyddsstandard. Svenska grisar får inte bindas upp, utan går lösa i sina boxar. Svensk lag slår fast att våra djur ska ha rätt till generösa boxutrymmen.

Vi är helt enkelt måna om att djuren ute på vår landsbygd har det så bra som möjligt, och reagerar starkt på all form av vanskötsel.

Men vårt starka djurskydd kostar. De stora boxarna och de många veterinärundersökningarna är dyra. Och det är bönderna som får betala. Det kostar så mycket att allt fler bönder i Sverige inte längre kan bedriva sin verksamhet, utan får lägga ner.

Svenskar köper nämligen inte det dyrare svenska köttet som vi lagstiftat om genom våra folkvalda. I stället är det billigt danskt fläsk som åker i matkorgen. Att djur lider under uppfödning verkar inte spela så stor roll för konsumenter och vid upphandlingar, så länge vi slipper se det inom våra egna gränser. De kostnader man vill lagstifta om får till stor del bäras  av bönderna själva.

Artikeln publicerad i Neo #4 - 2012

Lämna en kommentar