Klart du kan simma i Nangijala

av Sylvia Bjon

I Törnrosdalen är folket inte fritt, förklarar Jonatan Lejonhjärta för sin lillebror Skorpan. Min son lyssnar på ljudboken utan att blinka: ”Inte fritt”, vad hemskt. Frihetsbegreppet är något som sjuåringen intuitivt förstår. Märkligt, med tanke på hur invecklat det är för vuxna.

I en nyutkommen pamflettbok, Livet i välfärdsstaten (Elämä hyvinvointivaltiossa) skriven av två inbitna finländska liberalister, ägnas hela första kapitlet åt frihetsbegreppet. De skiljer på negativ frihet, som är frihet ifrån någonting (ett myller av lagar och tvång) och positiv frihet, som är en möjlighet att få något mer. Den senare typen av frihet går de åt med hård hand: Det finns inte ett samhälle där man kan dela ut positiva friheter åt folk utan att det begränsar andras frihet. Skribenterna avser då att en inkomstöverföring ger åt någon vad som tas bort från någon annan, och att lagstiftning kan göra en människas frihet till någon annans begränsning.

Pamfletten är inte bara en enskild företeelse. Två finländska riksdagsledamöter gav nyligen ut en lista med över 46 exempel på onödiga lagar och bestämmelser, och krävde att riksdagen, som stiftar lagarna, också ska ha mod att avskaffa dem.

Visst, det är helt klart att vi måste bli bättre på att genomskåda det slentrianmässiga lagstiftandet om det ena och det andra, ett otyg som devalverar lagstiftandet. Men när pamflettförfattarna vill likna välfärdssamhället vid en förslavad Törnrosdal är det ändå något som haltar i frihetslogiken.

Jag letar efter felet i bilden och jag hittar det i den fria Körsbärsdalen. När Skorpan anländer hittar han en gård med höns och hästar, som är hans. Han kan också rida, skjuta pilbåge och simma. Men varifrån kom hönorna, hästarna och de nya färdigheterna? Vem fick ge vika för Skorpans positiva frihet? Man kan likna ankomsten till Nangijala vid ett barns födelse: Man kommer tomhänt, vad händer sen?

Det är nämligen den enda sak pamflettförfattarna, och mången annan liberal, sällan problematiserar i sin egen världssyn. Ett nyfött barn kommer tomhänt och får sig enbart positiva friheter. Blodsbanden, med därtill kommande äganderättigheter, ifrågasätts inte utan anses självklara också i de mest omvälvande av liberala pamfletter.

Pamflettförfattarna anser att liberalismen är holistisk – antingen är man liberal på alla fronter eller så är man hycklare. Men så är det inte riktigt. Många liberala, kanske de flesta, är mänskligt ologiska och
affekterade i olika sakfrågor, inte ideologiskt helgjutna. Därför är det möjligt att så många finländare håller med om att irriterande lagar borde avskaffas, men ändå till exempel håller fast vid inkomstöverföringar.

Krögaren Jossi på Guldtuppen i Körsbärsdalen skulle aldrig gå med på ett förbud mot att servera dubbelwhisky (förbjudet i Finland). Samtidigt bjuder folket i Körsbärsdalen på ett startkapital av hästar, mat och nödvändig simkunskap. Vi vet vad Astrid Lindgren ansåg om märklig beskattning, men vi ska inte kräva logik vare sig i sagornas värld eller verkligheten. Den kombination av friheter och avkall på friheter som vi är beredda att acceptera är inget teorem, utan komplicerad och motsägelsefull, och kommer att förbli det.