Recension: Renée Frangeur

Kerstin Hesselgren

av Hanna Lager

Hanna Lager recension Renée Frangeur Kerstin Hesselgren Neo nr 4 2013

Kerstin Hesselgren var den första kvinnan i riksdagens första kammare och en förkämpe för kvinnors rättigheter i början av 1900-talet. Som en av de kvinnor som undervisade på Medborgarskolan på Fogelsta kom hon att samarbeta med många andra kvinnor som senare fått biografier tillägnade sig. Men så icke Kerstin Hesselgren, och det tycker författaren och docenten Renée Frangeur är märkligt. När Ulrika Knutson skrev sin bok Kvinnor på gränsen till genombrott, valde hon att inte ens ge Kerstin Hesselgren ett eget kapitel med motiveringen att hon gjorde en såpass konventionell karriär. I biografin Kerstin Hesselgren – Den gränsöverskridande politikern vill Frangeur visa att Ulrika Knutsson har fel. Kerstin Hesselgrens karriär var i högsta grad unik.

Hon satt i riksdagen för Liberala samlingspartiet 1922–26, var vilde fram till 1934 och representerade därefter Folkpartiet fram till 1944. Enligt hennes egna anteckningar uppvaktade liberalerna henne för att ställa upp på en plats på riksdagslistan snarast som en gest mot den nya tiden, inte för att de ville att hon skulle komma in.

Hesselgren hade ingen familj. Exakt hur det påverkade henne är svårt att veta. Det enda som nämns om eventuella tankar på äktenskap i brev och dagböcker är ett frieri Hesselgren beskriver i ett brev till sin mamma och där hon säger att hon var så trött att hon höll på att ge med sig, men att hon inte lovat bort det lilla förnuft hon hade kvar. Hesselgren var väl medveten om vad äktenskap betydde för en kvinna. Hon skulle omyndigförklaras och lönearbeta var det bara tal om ifall maken gick med på det.

Hesselgren var en aktiv politiker både i Sverige och internationellt. I Riksdagen var hennes främsta område socialpolitik, och hon lyckades få igenom många hjärtefrågor genom samarbete med såväl liberaler som Socialdemokraterna. Bland annat gifta kvinnors rätt att arbeta, sexualundervisning i skolorna och moderskapsersättning.

Jag uppskattar verkligen att Renée Frangeur har tagit sig tid och äntligen skrivit en biografi över Kerstin Hesselgren. Tyvärr är boken lite väl akademisk och kommer förmodligen inte att bli läst i vidare kretsar. Boken är ganska kort (under 200 sidor), men den känns betydligt längre. Även många av de mest inbitna biografiläsarna kan nog avskräckas av ett inledande metodkapitel.

Mest gläds jag ändå över att det äntligen finns en biografi om den första kvinnan i riksdagen. Trots att den stundtals är tungrodd är det ett gediget porträtt av en stor svensk politiker. Kerstin Hesselgren skildras genom sin politiska karriär som en modig och driven kvinna.

Som författaren konstaterar finns det gott om liknande biografier över mindre betydande män. Lite märkligt är det att ett porträtt av riksdagens första kvinna dröjt ända till 2013

Artikeln publicerad i Neo #4 – 2013

Lämna en kommentar