Islamiska staten

av Ivar Arpi

Bör vi förhandla med Islamiska staten? Jag menar, det verkar inte finnas någon genuin vilja att besegra dem. Det är bara de ständigt olycksdrabbade kurderna som kämpar mot dem dag ut och dag in, medan västländer grubblar över om vi ska skicka vapen till dem eller inte. Så kanske borde vi börja förhandla med Islamiska staten? Prata är väl bra?

”Vad är kriget? Krig är blott en fortsättning på politiken med andra medel”, så skrev Carl von Clausewitz i boken Om kriget från 1832. Det är ett vanligt sätt att förstå krig. Ställer man frågan vad den som utför en krigshandling vill ha, så kan man också förhandla. Olja? Pengar? Den där gränsstaden? Gotland? Genom kriget får den vinnande sidan förloraren att göra som den vill.

Men trots alla förtjänster med von Clausewitz, så förutsåg han inte den moderna erans terrorism. I september 2002 skrev författaren Lee Harris artikeln ”Al Qaeda’s Fantasy Ideology: War without Clausewitz” om hur man borde se på 11 september. När al-Qaida flög in två flygplan i World Trade Center var det inte för att tvinga USA till förhandlingsbordet, menar Harris. Terrordådet var sitt eget ändamål. Sin egen belöning, i mer morbida ordalag. al-Qaida ville inte att George W Bush skulle ge dem något, de ville och vill att USA och Väst ska upphöra att existera. Elfte september var en symbolisk attack mer än något annat.

Islamiska staten är som bekant sprungna ur al-Qaidas gren i Irak. Det var de som ledde uppropret mot USA under ockupationer. Om din fiende inte är beredd att spela enligt Clausewitz regler, där krig är politik, så bör man inte heller agera som om han gjorde det. Islamiska staten vill upprätta ett globalt kalifat. Världen ska kuvas, enligt deras ideologi. Alla som vägrar att inordna sig och underkasta sig deras ideologi är deras svurna fiender. Därför vore förhandling med en grupp som Islamiska staten inte bara farligt, utan även meningslöst.