Verklighetens friskolor

Ingen sätter Jennys son i hörnet

Litet och nära. Att kunna se varje elev. Frustration över att behöva beställa dyrt och dåligt från de kontrakterade kommunala leverantörerna. Anledningarna att starta och driva friskolor är många och varierande. Liksom skolorna.

av Sara Assarsson

– Se dig omkring! Här finns elever från Kirseberg, Rosengård, Rörsjöstaden, Södra innerstaden, Värnhem och Oxie. Det är en mötesplats för elever från hela Malmö.

Wail Rabi, som tidigare jobbade på Värner Rydénskolan i Malmöstadsdelen Rosengård, sitter i matsalen på Östra Skolan och berättar om det friskoleprojekt som han och kollegan Sofie Nyberg Horning sjösatte för två år sedan. På borden runt omkring slamrar några högstadielever med sina bestick, pratar och skrapar med stolarna.

– Det ni ser är resultatet av ett mission impossible. Att starta en skola i Malmö är nästintill omöjligt, säger han.

– Formellt är det Skolinspektionen som bestämmer, men indirekt har kommunen mycket makt.

2011 fick de tillstånd av Skolinspektionen – och Malmö Stad – att öppna en högstadieskola i Värnhems sjukhus gamla lokaler i centrala Malmö.

– Tanken var att skolan skulle ligga mitt i Rosengård, men det fanns inga lokaler, skjuter Sofie Nyberg Horning in.

Hon är rektor för Östra Skolan, en friskola med 130 elever fördelat på sex klasser i årskurserna sju till nio. Drygt en fjärdedel av eleverna bor i invandrartäta Rosengård. Många kommer från skolor i innerstadsområdet.

Från början var det främst elever som ville komma bort från sin skola som sökte sig hit. För vissa är det fortfarande så att det är viktigare att byta, än vad man byter till. Men vi hoppas att de flesta kommer hit för att de gillar vår pedagogik, och inte för att de vill komma bort från en dålig skolsituation, säger Sofie Nyberg Horning.

Tanken med skolan, berättar de, var att skapa en mindre skola där de kunde förverkliga sina pedagogiska idéer. Sofie Nyberg Horning och Wail Rabi jobbade tillsammans på Värner Rydénskolan i Rosengård under många år, och kände båda två frustration över att vara en del av en storskalig kommunal verksamhet.

Det var en kaotisk och stundtals omöjlig situation. De elever som syns är de som stökar eller behöver mycket stöd. Det fanns ett gigantiskt mellanskikt som försvann i det stora maskineriet, många var osedda. Vi ville göra det bra för så många elever som möjligt, säger Sofie Nyberg Horning.

Efter jullovet 2010 sade de upp sig från sina tjänster och började arbeta heltid med friskoleprojektet.

Vi stod med ett hyresavtal men hade varken lärare eller elever. Jag pantsatte mitt radhus! Man måste nog vara lite orädd för att dra igång ett sådant här projekt, säger hon.

 

Den ökade segregationen och de ökande klyftorna mellan skolor, och mellan elever beroende på var man går i skolan, är ett mycket allvarligt problem. Det kan leda till att ungdomar som växer upp i socialt utsatta områden ges betydligt sämre möjligheter till framtida högre utbildning. Grunden för den svenska skolan har varit och ska enligt skollagen vara en så likvärdig utbildningsmöjlighet som möjligt, och här ser vi en snabb försämring i den svenska skolan.”

Så skrev ett antal ledamöter i Kungliga Vetenskapsakademien på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt i mars 2013. Även Skolverket stämde in och pekade på faktorer som ökad segregation och att det fria valet bidrar till en negativ utveckling när man presenterade sin lägesrapport några veckor senare:

”Skolverkets bedömning är att likvärdigheten har försämrats. Skolvalsreformen har med stor sannolikhet bidragit till att skillnaderna mellan skolor har ökat.”

På Östra Skolan i Malmö hävdar lärarna att deras skola tvärtom motverkar segregationen.

– Blandningen är väldigt schyst. Man kan säga att vi har ett snitt av hur Malmö ser ut, säger Sofie Nyberg Horning när vi står i entrén, det som tidigare var sjukhusets akutintag.

På väggen i trapprummet hänger porträttbilder på skolans 130 elever, och innanför ytterdörren står skolungdomarnas ytterskor prydligt uppställda. Eleverna äter frukost tillsammans innan skoldagen startar. En mötesplats, kallar Wail Rabi det.

– I Malmö finns inte längre några avstånd, och ungdomarna rör sig i dag på ett helt annat sätt än för bara tio-femton år sedan, säger han.

Det är fredag förmiddag. Klasskamraterna Luka Törnert och Patricia Kozul, som går i klass 9A, har precis haft engelska och sitter i korridoren och väntar på nästa lektion. I famnen håller de varsin Apple Macbook. När vi börjar prata om varför de bytte skola, och varför de sökte sig till Östra Skolan, kommer orden snabbt. De berättar om stökiga lektioner och låga förväntningar på skolorna där de tidigare gick.

– Det hände att elever kastade runt stolar och bord. Här känner jag att jag lär mig något för första gången, säger 15-åriga Luka Törnert.

– På min förra skola gick lärarna gråtande från lektionerna, berättar Patricia Kozul, 15 år.

Ingen av dem fick någon utmaning i skolan, och Patricia berättar att hon kunde sitta med samma uppgifter i flera veckor.

– Jag var också orolig för mina betyg. Eftersom jag vill läsa Naturprogrammet på gymnasiet behöver jag höga betyg och det tror jag inte att jag hade fått om jag hade gått kvar på min gamla skola.

Niondeklassarna öser beröm över sin  skola, sina lärare och klasskamrater. Det är bra stämning, men är långt ifrån en elitskola, menar de.

– Det är en lugn och fin skola. Studiemiljön är väldigt bra, säger Luka Törnert.

Lugn och trygg skola. Småskalighet. Bra studiemiljö. Begrepp som ofta lyfts fram i diskussionerna om hur vi vill ha framtidens skola. Men rapporterna från Malmö pekar på det rakt motsatta – en skola i förfall. Under åren har rubriker om stora klasser, låg lärartäthet och usla resultat duggat tätt. I våras sände Sydsvenskan en podcast om just friskolor och segregation. Tidningens politiska chefredaktör Heidi Avellan säger bland annat att ”det fanns en vacker tanke i början” när friskolor började etableras i Sverige. ”Tanken från början var att tänka nytt, pedagogiskt”, säger hon och reflekterar över att utvecklingen i stället gett friskolor som ägs av kunskapskoncerner ”där vinstintresset är en drivande faktor.”

Men tittar man närmare på Skolinspektionens statistik från förra läsåret ser man ett annat mönster, i alla fall när det gäller grundskolor. Mindre än en fjärdedel, runt 180 av Sveriges omkring 800 grundfriskolor, ägs av större utbildningskoncerner. Resten drivs av föräldrakooperativ, stiftelser eller enskilda aktiebolag.

 

– Alla föräldrar vill ha en liten skola men kommunen är inte beredd att leverera det. Karlskronaperspektivet har hela tiden varit att effektivisera och förtäta den kommunala skolan, och satsa på vad de kallar kunskapscentra. Själv kallar jag det skolfabriker, säger Freddy Lundmark, vd för Strömsbergs Friskola utanför Karlskrona.

Mindre än en månad har gått sedan han tog över den lilla landsbygdsskolan som ligger ett par mil norr om Karlskrona. Efter ännu ett nedläggningshot 2011 bestämde sig några av föräldrarna för att ansöka om att starta en friskola. Men trots att Karlskrona styrs av en borgerlig femklöver som enligt Lundmark har ”en positiv inställning till friskola” blev det en långdragen kamp innan kommunen gick med på att sälja skolbyggnaden och den tillhörande marken.

Med hjälp av banklån, eget kapital och finansiering från Almi lyckades Freddy Lundmark och hans affärspartner skrapa ihop de 1.8 miljoner kronor som behövdes för att köpa skolan. Ytterligare 700 000 kronor har de investerat i läromedel och inventarier.

– Det är två och en halv miljon kronor i ren samhällsinsats. Är det något man ska se som landsbygdsutveckling så är det att behålla skolan. Finns inte skolan, finns inte heller någon återväxt. Det är sista utposten, säger Freddy Lundmark som förutom arbetet med skolan jobbar heltid på Telenor.

I dag har Strömsbergs Friskola 55 elever, men planer finns att ta in ytterligare trettio barn från förskoleklass till årskurs sex.

– Men fler än 90 elever vill vi inte ha. Det är inte mitt syfte att slå ihop eleverna i stora klasser. Men visst, det kostar lite mer per elev att driva en landsbygdsskola.

Hur ska ni klara ekonomin om inte kommunen gjorde det?

– Den stora skillnaden är personalkostnaden. Lärarna jobbar mer över gränserna och alla rycker in där det behövs. Vi har också fått ner driftskostnaderna av fastigheten och upphandlat billigare lösningar för it-driften. När det är ens egna grejer är man noga med att reparera saker och släcka lampor. För två år sedan rasade taket samman för att kommunen inte hade skottat bort snön. Sådant kostar pengar.

– På sikt räknar vi med att ta ut en lön för det jobb vi lägger ner, men det finns inga stora pengar att tjäna. Man kan inte skära guld med täljkniv.

 

Varför kommer du försent?

– Sofie Nyberg Horning haffar en tonårskille som kommer insläntrande på Östra Skolan i Malmö. Han hälsar, ler ursäktande och berättar att han försovit sig innan han skyndar vidare nedför trapporna.

– Här är det ingen som är anonym, säger hon.

– Vissa elever gillar inte synligheten. Det är inte en skola som passar alla, utan vi vill finnas som ett komplement till de kommunala skolorna.

Lokalerna hyrs av Malmö Stad, och startkapitalet som behövdes för att slå upp portarna till Östra Skolan var betydligt mindre än i Strömsberg. Liksom Freddy Lundmark är Sofie Nyberg Horning övertygad om att det går att driva en skola med de skattemedel som beviljas för eleverna.

Det är meningen att skolpengen ska räcka. Skillnaden mot att jobba i en stor apparat är att vi har bättre kontroll och styr mycket mer över vår ekonomi. Det drev mig till vansinne när jag arbetade som skolledare på Värner Rydénskolan och var tvungen att använda de leverantörer som kommunen hade ett avtal med, säger hon.

Nu, efter två år, har hon och Wail Rabi möjlighet att ta ut marknadsmässiga löner.

– Skulle vi verkligen vilja göra vinst skulle vi stoppa in trettio elever i varje klass, säger hon.

Att mycket av debatten om friskolor har kommit att handla om vinstuttag tycker hon är beklagligt.

– Jag saknar en vettig pedagogisk debatt. I Malmö är det just nu väldigt mycket fokus på den praktiska omorganisationen, men jag hoppas att debatten snart blir mer nyanserad.

En skolform som gynnar barn med resursstarka föräldrar? Elever från socialt utsatta områden som halkar på efterkälken? Kritiken om ökande klyftor, segregering och oproportionerliga vinstuttag haglar tätt. Stigmat kring begreppet friskola är starkt, menar Sofie Nyberg Horning.

– Det är inte mycket positivt som lyfts fram. Vi blir måltavla för mycket av kritiken som rör Lundsberg eller JB [den konkursdrabbade utbildningskoncernen John Bauer], säger hon.

Jenny Wallbergs son går i nionde klass på Östra Skolan. Att det var en liten skola var viktigast när det var dags för sonen att börja högstadiet.

– Tidigare gled han in längst bak i klassrummet, drog upp sin huva och satt och pillade med ett suddgummi hela lektionen. Om han satt i ett hörn och var tyst var han duktig, berättar hon.

– Det har varit jättesvårt för honom att bryta den vanan, att han faktiskt behöver vara med på ett aktivt sätt.

Gratis läxhjälp och ett stort engagemang från lärarna har bidragit till att sonen, som har diagnosen ADHD, har fått betyg i alla ämnen. För ett år sedan saknades betyg i sju ämnen.

– Alla har rätt till en bra skolmiljö, men kommunerna har inte alltid resurser att skapa rätt förutsättningar. På min sons förra skola hade de flera olika lärare mellan trean och sexan, och det var svårt att få kontakt. Det slutade med att jag fick klagomål för att han var sprallig hela tiden, säger Jenny Wallberg.

– Alla friskolor är naturligtvis inte bra, men vi har haft tur att hamna på en skola som passar min sons behov. Jag tycker att det är bra att man har möjlighet att välja.

Enligt SVT:s skolpejl har Östra Skolan en relativt låg andel elever som uppnår kravnivån på det nationella provet i svenska. Knappt 86 procent av sjätteklassarna under läsåret 2011/2012 fick godkänt. För matematik ligger skolan ungefär i snitt med övriga landet.

Att det skulle handla om en elitskola slår Wail Rabi ifrån sig.

– Vi är väldigt kommunala i vårt sätt att arbeta. Målet är att alla skolor ska bli bättre. Själva skolformen spelar ingen roll, säger han.

Wail Rabi vill tona ner Malmöskolornas dåliga rykte.

– Mediebilden är att Malmös skolor är värdelösa. Men utbildning är en färskvara, och det finns elever som gör väldigt bra ifrån sig på skolor som klassas som dåliga. Jag gick själv på en skola som ansågs vara stökig och det var jättebra, säger han.

Intagningstrycket på skolan är stort, och varje dag ringer elever och föräldrar och frågar om det finns plats.

– Det är tufft att tvingas säga nej. Men vi vill inte bli den där skolan med 27 elever i varje klass. Det är emot hela grejen med skolan. Det som skiljer oss från andra högstadieskolor i området är att vi har en närhet till eleverna, säger Sofie Nyberg Horning.

Wail Rabi, som är biträdande rektor på skolan, berättar att han till och med har fått förfrågningar från föräldrar vars barn inte har börjat förskolan ännu.

– Häromdagen ringde en förälder som funderade på att ställa sin son i kö. Han nämnde någonting om elva, så jag trodde att sonen var elva år. Men det visade sig att han var född 2011.

Han skrattar.

Att se eleverna utvecklas har alltid varit Wail Rabis drivkraft.

– Att vara med och forma 130 elevers framtid är helt otroligt, säger han.