I backspegeln: Ledarsidor

tyckande. Det är orättvist att sitta i framtiden och lyfta fram daterade samhällsanalyser. Men det är kul. Vi tittar tillbaka på några nedslag i ledarsidornas historia.

av Johan Wennström

På 1990-talet fick svensk ledarjournalistik en ny karaktär, genom en utveckling mot fler signerade artiklar och ett rappare och mer personligt tilltal. Denna modell fick så småningom genomslag på alla stora ledarsidor, när läsarna fick allt mindre tålamod med texter som bjöd på allmänt hållna klokskaper utan tydlig avsändare.

Särskilt märktes förändringen på Svenska Dagbladet, som under en lång tid och ofta med rätta hade uppfattats främst som  en hejarklack åt Moderata samlingspartiet. På 1990-talet markerade ledarsidan sitt oberoende i förhållande till partiet, och  fick en ny profil med rekryteringar som Johan Hakelius, Susanna Popova, Marie Söderqvist, Thomas Gür, PJ Anders Linder och  Eddie Tistelgren. 

Den senares namn och mustiga texter sägs ha föranlett en känd feminist att tro att Svenska Dagbladet hade en pseudonym för artiklar som tidningens skribenter inte vågade stå för själva.

Från brittisk press anammades också  greppet att lägga forskningsrapporter och studier åt sidan och i stället ge sig ut i verkligheten för att få grepp om samhällsutvecklingen.

Så tog exempelvis Marie Söderqvist 1998 pulsen på samtiden med ett reportage från nattklubben Spy Bar i Stockholm, nollpunkten för 90-talets ytlighet där alla ”ser lätt klonade ut” (17/11).

”Toalettbesök sent på natten är sällan uppbyggliga upplevelser, men de kan vara intressanta,” observerade hon när kön långa stunder inte riktigt tycktes röra sig framåt. Den enda konversation som Söderqvist inledde denna natt var ”med en ung man som frågar om jag kommer ihåg vad Barbamamma har för färg.” De flesta andra pratade i mobiler.

”[F]rågan är förstås vart alla ringer klockan tre på natten?” undrade hon.

När 1990-talets skribentstab lämnade Svenska Dagbladets ledarsida vid millennieskiftet anades en viss lättad hos konkurrenten Dagens Nyheter under rubriken: Svenska Dagbladet ut ur dimmorna? (DN 12/1 2000).

Artikeln publicerad i Neo #3 - 2012

Lämna en kommentar