Healing Sverige

av Andreas Ericson

”Men någonting håller på att gå sönder.” Carin Jämtins bedömning av tillståndet i Sverige från i februari i år har återkommit otaliga gånger i debattartiklar och tal från socialdemokratiska politiker och opinionsbildare. Landet slits sönder. Läget är katastrofalt. Välfärden urusel. En ond tid.

Jag tycker de låter som de där talen som hjälten håller inför sin armé inför de avgörande slagen i filmer. Världen hänger på en skör tråd. Nu måste varje man göra sin plikt.

Nå. Säg att det är så. Hur ser stridsplanen ut? Hur ska världen räddas?

I korthet med hjälp av 20 miljarder kronor. I relation till helheten 2,4 procent. Eller Jönköping och Botkyrkas befolkning i förhållande till hela Sveriges.

Regeringens budget för 2014 innebar utgifter på 856 miljarder. Pengar som går till försvar, skolor, sjukvård. Kort sagt: välfärd för oss alla. Socialdemokraternas motförslag utgjordes av dessa 856 miljarder plus 32 miljarder som man vill satsa på bland annat nya statligt finansierade jobb för arbetslösa, mindre skolklasser och en kampanj för att Sverige ska väljas som ledamot av FN:s säkerhetsråd.

Gott så, som ledarskribenterna säger.

Men så sa Stefan Löfven i en intervju att inga skatter skulle höjas för vanligt folk. Ni kommer inte röra det femte jobbskatteavdraget? frågade reportern. Nej, blev Löfvens svar. Och så rök 12 av de 32 miljarderna man skulle satsa. Kvar 20 miljarder. Alltså en ökning med 2,4 procent. Satt i relation till den borgerliga budgeten alltså Sveriges befolkning plus Botkyrkas och Jönköpings.

Är det bara jag som tycker det känns lite futtigt? Inget ont om Botkyrka och Jönköping – men nog borde det krävas lite mer för att rädda Sverige? Kommer armén verkligen nöja sig med det peptalket från Löfven? ”Sverige har gått sönder! Med 2,4 procent större statliga utgifter får vi Sverige helt!”

Vill man verkligen slåss för det?

Artikeln publicerad i Neo #4 – 2014

Lämna en kommentar