Ge mig (lagom många) av era trötta och era fattiga
När regeringen bemöter en främlingsfientlig opinion tonas ofta invandringens omfattning ner. Är det så smart? Är det ens sant?
av Andreas Ericson
För att illustrera osäkerheten i statistiken gör SCB även stokastiska prognoser. På så sätt kan variationer runt det prognosticerade medelvärdet visas.
(Bilden kommer inte från SCB utan är bara ett illustrativt exempel på hur en sådan variation kring ett sådant medelvärde kan se ut.)
När Sveriges integrationsminister Erik Ullenhag 2011 lanserade en webbsida för att bemöta ”vanliga nätmyter” kring invandring, var föreställningen om en ”massinvandring” en sådan myt som skulle bemötas.
Påståendet är direkt felaktigt. I dag är knappt 15 procent av befolkningen född i ett annat land. Statistiska Centralbyrån räknar med en liten ökning i framtiden, andelen beräknas öka till 18 procent 2050, skriver Ullenhag på regeringens sajt.
Låt mig vara tydlig: Själva ordet ”massinvandring” används nedsättande. Det klumpar ihop enskilda individer till en anonym massa och framställer dem som ett hot. Ordet är politisk lingo som används av människor med ett speciellt syfte – att avhumanisera invandrare och svartmåla dagens politik. 
Men på sin toleranssida på regeringens webbplats gör integrationsministern något annat än att avfärda ordet ”massinvandring” som nedsättande. Han avfärdar som myt att Sverige skulle ha en omfattande invandring (även om påståendet som formellt bemöts är att ”om några årtionden kommer svenskarna att vara i minoritet i sitt eget land”). Det är detta – huruvida Sverige kan anses ha en storskalig invandring, och grunderna för Ullenhags påstående – som den här texten handlar om. Integrationsministern använder nämligen siffror som kan diskuteras. Och han gör det för att försäkra oss om att invandringen inte alls är särskilt omfattande.
Erik Ullenhags avsikter må vara goda. Det är viktigt att bemöta de fördomar, myter och vanföreställningar som sprids på nätet. Men när han försöker lugna oss med att invandringen inte är särskilt omfattande, förutsätter det att vi – eller han – köper invandringskritikernas och hatarnas problemformulering: Att invandring är ett problem.
Min utgångspunkt är den motsatta; en omfattande invandring är en tillgång. Och det går att hitta betydande osäkerhet i det underlag som Ullenhag hänvisar till. Tvärtemot den bild som han målar upp har Sverige en mycket stor invandring. Såväl historiskt, i förhållande till den invandring vi har haft tidigare, som i förhållande till andra länder. Sverige har i dag till och med fler utrikes födda än USA. Det bör en liberal minister inte försöka dölja. Tvärtom bör han lyfta fram det som något gott. Så vad säger statistiken?
I slutet av sin rapport poängterar SCB att just invandring är svår att prognostisera. I diagrammet följs fyra tidigare prognoser upp och det framgår hur svårt det verkligen är.
Regeringens sida hänvisar till slutsatserna i SCB-rapporten Sveriges framtida befolkning. Sådana görs vart tredje år, och det har hunnit komma en ny sedan integrationsministern lanserade sidan; nu är drygt 15 procent av svenskarna födda i ett annat land.
I rapporten är prognosen mycket riktigt att andelen invandrare endast ska växa till 18 procent år 2050. Men eftersom andelen utlandsfödda i befolkningen har stigit från 10 till 15 procent på bara ett drygt decennium, är det förvånade med en beräknad ökning på bara några procentenheter det kommande halvseklet.
Hur räknar man?
– För invandrare som är födda utanför Norden och EU använder vi oss av Migrationsverkets antaganden fram till år 2016, berättar Lena Lundkvist som jobbar på den avdelning på SCB som tar fram statistiken som Ullenhag använder.
– Därefter gör vi våra egna antaganden och utgår delvis från historiska siffror och delvis från globala trender som går att se.
Det intressanta med dessa antaganden är att invandringen på sikt antas minska ganska mycket. Om SCB:s beräkningar ska infrias är nämligen förutsättningen att knappt 80 000 personer årligen kommer att flytta till Sverige mellan 2020 och 2060, det vill säga en minskning i absoluta tal med ungefär en femtedel jämfört med genomsnittet för de senaste fem åren (och även jämfört med de kommande fem enligt Migrationsverkets prognoser).
– Det är sant, men jag vill påpeka att snittet för hela 2000-talet har varit 80 000 invandrare årligen, säger Lena Lundkvist.
– Vi tittar inte bara på utvecklingen de senaste fem åren när vi skriver fram befolkningen 50 år.
Men också relativt den totala folkmängden förväntas invandringen att minska jämfört med Ullenhags statistik. Från ungefär 9,3 nya svenskar per år och 1 000 invånare under det senaste decenniet till drygt 7,5 stycken, vilket alltså också innebär en minskning med ungefär en femtedel. (Och utgår vi från det decennium vi befinner oss mitt i nu, det vill säga observerade och prognostiserade siffror för 2007–2016, beräknas invandringen minska med nästan en tredjedel.) Eftersom emigration från Sverige samtidigt beräknas öka kraftigt minskar nettomigrationen från ungefär 60 000 i början av 2010-talet, till färre än 17 000 i slutet av 2050-talet.
– Fler utrikesfödda leder till att även emigrationen från Sverige ökar, säger Lena Lindkvist.
För att folk flyttar hem?
– Ofta flyttar de faktiskt vidare.
Åren 2009—2011 är de tre senaste vi har ett faktiskt utfall från när det gäller invandring. Jämfört med de tre senaste prognoserna underskattade alla den verkliga invandringen.
Det är alltså ett trendbrott som väntar enligt regeringens statistik, och det beräknas komma i slutet av detta decennium. Det är främst de långväga invandrarna som beräknas bli färre. Invandrare från länder utanför Europa som nu uppgår till ungefär 50 000 årligen (och antas bli något fler de närmaste åren) antas minska till ungefär 30 000 efter 2020, alltså nästan en halvering. Ett skäl till att SCB räknar med en så stor minskning är att högre tillväxt i andra delar i världen leder till att Sverige blir relativt mindre attraktivt att flytta till. Den globala trenden är också att befolkningen i de mest flyttningsbenägna åldrarna minskar. Kanske ska den höga invandringen sedan millennieskiftet alltså ses som en parentes.
Men i så fall en parentes vars bortre gräns är beroende av att världen lugnar ner sig. Och det har visat sig svårare att förutsäga. Sedan den förra rapporten kom 2009 har det hänt en del. Inbördeskriget i Syrien exempelvis. Det fanns givetvis inte med i den gamla prognosen.
– Vi kan ju inte förutspå krig eller katastrofer, säger Lena Lundkvist.
Just krig och katastrofer är annars något som i hög grad har påverkat invandringen till Sverige. I dag skiljer vi oss från våra grannländer genom en hög andel asyl- och anhöriginvandrare. 2011 kom 44 000 asylsökande till Sverige, drygt fyra gånger så många som till Norge och sju gånger så många som till Danmark. Chefen för Utlendingsdirektoratet i Norge — motsvarigheten till Migrationsverket — Frode Forfang skriver på sin blogg: ”Det beror i varje fall inte på att asylsökande värderas olika. Vi är alla bundna av samma internationella konventioner och värderar dem relativt lika.” Forfang tror i stället att Sveriges goda rykte spelar in. ”Sverige framstår som det mest generösa landet genom alla de signaler landet sänder ut.”
Hög asylinvandring beror oftast på en specifik konflikt, som Balkankrigen på 1990-talet och inbördeskriget i Syrien i dag.
– Efter en viss tid klingar en flyktingvåg av ganska fort, säger Lena Lundkvist.
— Så var det med flyktingar från Chile på sjuttiotalet och med flyktingar från Bosnien på nittiotalet. Vi tror att samma kommer gälla dagens flyktingvågor från länder som Irak, Afghanistan och Iran.
Men ni förutspår inga nya kriser eller krig?
– Nej, det kan vi inte göra.
Nej, en svensk statistikmyndighet kan inte veta när och om nästa humanitära katastrof ska inträffa. Och hur vanskliga siffrorna är visar den förra prognosen som kom 2009. Bara för de följande två åren 2010 och 2011 underskattade man invandringen med 20 procent. Nästan 40 000 ytterligare människor flyttade till Sverige, något som inte gick att förutspå 2009. Jämfört med prognosen 2006 blir skillnaden drygt 140 procent. När SCB själva jämför utfallet med prognoser så långt tillbaka som 1973 visar det sig att alla undersökta prognoser underskattat invandringen.
Skärskådar man prognosen framgår att invandringen från EU antas minska något, eftersom den europeiska befolkningen innehåller färre personer i de mest flyttaktiva åldrarna. När det gäller invandring från resten av världen, tror man att det generella utvandringstrycket blir mindre från alla länder förutom från de allra fattigaste. För de fattigaste länderna, exempelvis Somalia, betyder paradoxalt nog en höjd levnadsstandard också ökad benägen att flytta. Först med en lite högre standard har människor en reell möjlighet att flytta. En generellt högre levnadsstandard innebär alltså minskad invandring från vissa länder, och ökad från andra.
Andreas Bergström, vice vd på tankesmedjan Fores var politisk sakkunnig hos Ullenhag när denne inledde kampen mot nätmyterna.
– Det var inte så att vi på departementet tyckte det var så väldigt intressant hur många utlandsfödda som kommer att finnas i framtiden. Men det är viktigt för andra. Vi tittade på vad som sades på nätet på exempelvis Flashback och Avpixlat.
Var det konstruktivt att ta en diskussion med de krafterna med hjälp av osäkra prognoser?
– Man kan ju inte stå för sig själv och kicka boll, utan ibland måste man ta sig över till motståndarens planhalva. SCB:s prognos är ju det mest seriösa försöket som gjorts att skatta framtidens invandring. Betydligt bättre än de försök som görs av främlingsfientliga bloggare.
Övre diagrammet
Andelen utlandsfödda invånare i några länder. (Siffran för USA avser 2010, de övriga 2011.)
Undre diagrammet
Andelen invånare födda utanför EU i några länder.
Historien om Sverige som invandrarland är en vanlig berättelse när man försökt definiera vår moderna utveckling. Det brukar sägas att vi alltid varit ett sådant. Det är sant, men ändå inte. Under större delen av vår historia har ju folk flyttat härifrån snarare än hit. De invandrare som väl kom — skotska knektar, vallonska bergsmän, romer och judar — var en liten rännil även i förhållande till det ännu lilla svenska folkhavet.
Men efter andra världskriget gick det fort. Sedan 1945 har ungefär tre miljoner människor flyttat till Sverige. Tre miljoner människor valde — och fick! — flytta från en annan plats på jorden till en plats innanför Sveriges gränser. En del av dem var födda i Sverige. En del hade föräldrar som var det. Andra hade aldrig haft en tanke på det lilla landet i norr när katastrofen drabbade deras samhällen och de tvingades söka sig vidare. Men hit kom de alla. Och det går inte att tänka sig Sverige 2013 utan dem.
Av dessa tre miljoner har hälften kommit sedan 1989 och en fjärdedel sedan 2003. Det är alltså inte bara antalet invandrare som ökar, även ökningen går i snabbare takt. Ytterligare nästan en miljon människor beräknas invandra fram till och med 2020. Under 2010-talet beräknas alltså Sverige ta emot lika många invandrare som under hela perioden 1945–1974.
En del debattörer skulle avfärda påståenden om att människor i dag rör sig fritt som en cynisk lögn. Men de rör sig i alla fall något friare in i Sverige än de gjort tidigare. 
Under de senaste tjugo åren har antalet svenskar som är födda utomlands ökat med 75 procent. Motsvarande siffra för dem som är födda i Sverige är knappt 3 procent. Den absolut övervägande orsaken till den snabba befolkningsökningen är alltså invandring. Om denna utveckling skulle fortsätta linjärt skulle drygt 23 procent av svenskarna vara födda utomlands år 2030. Gör vi samma framskrivning av siffrorna för de senaste tio åren kommer antalet utrikes födda att öka i än snabbare takt. En sådan utveckling må vara orealistisk, men den utgår från vad som faktiskt har hänt de senaste decennierna.
Vi kan alltså – om allt fortsätter som tidigare – ganska snart komma att hamna i betydligt högre siffror än de som Erik Ullenhag lutar sig mot. Att landa i framtida sanningar utifrån den typen av framskrivningar är spekulativt, men på ganska många områden skulle en tjugoårig trend ändå beaktas när man funderar på vad som ska ske i framtiden. SCB gör också en alternativ prognos där antalet utlandsfödda passerar 20 procent redan i slutet av 2020-talet. Men integrationsministern väljer ändå att lugna oss med prognoser som bygger på utgångspunkten om att invandringen ska minska.
Andreas Bergström tycker inte att det är ett problem.
– Som helhet är prognosen ganska rimlig. Den höga invandringen just nu beror på att vi har en del historiskt lite udda konflikter som inte kommer att vara för evigt. Och det finns inte så hejdlöst många länder där liknande konflikter kan uppstå.
Men frågan är varför vi skulle behöva lugnas? På ett sätt är det begripligt, om än tragiskt, att den ansvarige ministern inte vill tala om för höga andelar utlandsfödda eller en invandring som ökat och fortsätter att öka. Få områden omgärdas av så mycket mytbildning som det faktum att Sverige under de senaste decennierna förvandlats från att vara ett invandringsland i mängden till att vara ett av de vars befolkning är som allra mest blandad. Och med SD i riksdagen är storleken på invandringen dessutom politiskt sprängstoff. Mot den bakgrunden är det förstås lovvärt att arbeta mot att vanföreställningar förvandlas till folkliga sanningar. Samtidigt kan inte alla föreställningar om ett Sverige som förändras radikalt när det gäller befolkningens ursprung avfärdas som främlingsfientliga konspirationsteorier.
För enligt de flesta sätt att se på saken har vi en mycket hög invandring i dag. När vi i dag kan konstatera att ungefär var sjätte svensk är född utanför landets gränser är det inget som kan betraktas som normalt. Så hög har andelen aldrig varit tidigare. Även i jämförelse med andra länder är siffran hög. Visserligen inte i närheten av an-delen i länder som Schweiz eller Luxemburg, dit många söker sig för ett gott liv med låga skatter. Och fortfarande något under nivån i de baltiska staterna med deras speciella historia. Av länder som liknar oss är det Belgien och Österrike som ligger närmast oss i Europatoppen när det gäller invandring.
Tittar man på var den utlandsfödda gruppen kommer ifrån blir bilden delvis en annan. De nya svenskarna har ofta flyttat långt. Enligt EU:s statistik är 9,6 procent av vår befolkning född utanför unionens gränser. Bara fyra länder i EU har en högre andel; Estland, Lettland, Cypern och Slovenien. Alla med en annan förklaring än den svenska till den höga andelen; de baltiska länderna med folkomflyttningarna under Sovjettiden, Cypern som delar ö med Turkiet, och Slovenien som en gång tillhörde samma land som stater som inte är medlemmar i EU.
Såväl historiskt som internationellt befinner sig alltså Sverige på en hög nivå när det kommer till utlandsfödd befolkning. Vi ligger till och med något högre än USA gjorde i början av 1900-talet då immigrant-
båtarna kom som tätast. Och nu har vi med god marginal passerat USA som nybyggarland, bara ungefär 12 procent av amerikanerna är i dag födda utomlands. Det finns andra länder som ligger långt framför oss, exempelvis Australien vars befolkning till en fjärdedel är födda någon annanstans. (Men räknar man bort kusinerna från Storbritannien, USA och Nya Zeeland är andelen ungefär samma som Sveriges). Vi är alltså på väg att bli ett land där andelen födda utomlands är väldigt hög, vilka historiska och internationella jämförelser man än gör.
Invandringen är hög, är det något att hymla om? Behöver regeringen hänvisa till osäkra framtida trendbrott? För det är alltså mycket som behöver ske för att invandringen ska minska i Sverige. De fattigaste får inte bli så mycket mindre fattiga. De näst fattigaste måste bli rikare. Och så får vi inte stöta på några oväntade katastrofer.
Alla som ägnar sig åt prognoser vet att det man kan göra är att utgå från några mer eller mindre relevanta antaganden. Osäkerheten kommer man inte undan. Såväl konspirationsteoretiska invandringskritiker som departementstjänstemän har gott om siffror att leka med. Men varför är diskussionen alls viktig? På vilket sätt skulle en andel utlandsfödda på drygt 20 procent förändra Sverige? Vår huvudstad passerade den gränsen för många år sedan. Märktes det?
Frågan är varför man alls ska fundera på prognoser som ändå blir så osäkra. Ingen vänder sig till förutsägelser från 1960 för att förklara vår vardag drygt femtio år senare. Varför skulle dagens prognoser vara mer relevanta för 2060-talet? Vid sidan av dem som ägnar sig åt kärnavfallsförvaring är det få seriösa bedömare som laborerar med spekulationer bortom de närmaste åren. Kanske får Ullenhag rätt och invandringen avtar. Kanske ökar den ännu mer och landet som helhet närmar sig samma nivå som Stockholm. Eller tvärtom – kanske kommer andra länder att locka såväl nya som gamla svenskar att lämna de kalla vintrarna i norr för ett trevligare liv på annat håll.
Hur väl prognoserna än kommer att slå in rör de en tid då många av oss inte finns kvar. Det är dessutom omöjligt för oss att veta hur våra efterkommande kommer att definiera diffusa storheter som svensk och utlänning. En diskussion om nätmyter och invandring säger mer om vår egen tid än om framtiden. Det gör att såväl invandringskritiska larmrapporter som regeringens webbsatsningar för att avfärda dem framstår som beklämmande. Är det självklart att själva tanken på ökad invandring är skrämmande? Måste den avfärdas som myt?
Det kommer inga emigrantbåtar till Sverige. Men tänk om en staty på Arlanda skulle välkomna de nykomna. Vad skulle det stå? ”Välkomna så länge ni är lagom många”?
Eller kanske rentav: ”Välkomna så länge vi kan säga att ni inte är så många”?
Skrämmande hur de styrande ljuger och fantiserar ihop scenarier som går helt på tvärs mot de senaste 3 decenniernas accelererande trend!
”Erik Ullenhags avsikter må vara goda. Det är viktigt att bemöta de fördomar, myter och vanföreställningar som sprids på nätet.”
Men dessa ”myter och vanföreställningar” är ju precis vad Ericson själv skriver? D v s att invandringen är enorm, accelererande och har hela tiden ökat mer än vad som officellt förutspåtts
Och att en omfattande invandring av den typ som Sverige idag har är en tillgång, som Ericson känner sig tvungen att påstå, är så befängt att jag knappt ens orkar bemöta det. Det räcker ju bara att titta på vilka som i skyhögt högre grad är arbetslösa, går på bidrag, misslyckas i skolan, begår brott etc etc.
Som Staffan skriver tror jag inte vi ska underskatta antalet potentiella konflikter. Vi har bara under de senaste 20 åren haft blodiga konflikter i bland annat före detta Jugoslavien, Somalia, Irak, Tjetjenien och nu Syrien, samtliga konflikter som inte kunde förutspås bara något år innan de bröt ut. Iran, Pakistan/Indien eller Turkiet med sina 77 miljoner innevånare och närheten till Europa – kan mycket väl bli nästa krutdurk.
Utöver detta är hela Afrika att se på som en potentiell krutdurk fylld med blodiga konflikter, ibland med tiotusentals döda. Ser vi ett land där plötsligt hundratals eller tusentals slaktas – av religiösa eller politiska skäl – kan vi inte fortsätta att låtsas om som om det råder stabilitet i regionen.
”Vid sidan av dem som ägnar sig åt kärnavfallsförvaring är det få seriösa bedömare som laborerar med spekulationer bortom de närmaste åren” – klimat och koldioxid?!
Bergström anser att vår stora invandring nu är resultatet av udda konflikter som inte upprepas?Inbördeskriget i Syrien,Afgankonflikten ock Somalia emanerar ur motsättningar mellan muslimer,hur kan han säga att de är udda kommer inte upprepas?sedan 600 talet har Islam erövrat andra länder med miljontals offer,eller som nu i Syrien man dödar varandra jag ser inte det han Bergström antyder,snarare kan det bli det värre,den idee svenska plitiker har om värdet av stor befolkning,är det som ger flyktingströmmar till Sverige. Miljöpåverkan överbefolkning inga arbeten ger flyktingströmmar!