Edward Blom

”Gärna rombollar på stråhrom”

Edward Blom om varför livet blir roligare av att vara njutningarna förutan emellanåt.

av Mattias Svensson

Kärleken till det kulinariska har via tv-program och föredrag gjort arkivarien Edward Blom känd för en allt större allmänhet. Så känd att han från årsskiftet sagt upp sin anställning vid Centrum för näringslivshistoria, där han varit i femton år bland annat som redaktör för tidningen Företagsminnen och författare till skrifter om de tyska invandrare som skapade den svenska bryggerinäringen på 1800-talet.

DN på stan listade honom för något år sedan bland Stockholms hjältar med motiveringen: ”Få behärskar lika många verser av tyska studentvisor eller hyser en lika djup kärlek till rätter som mosad ost med smör, och ingen, ingen, kan uttala ’mat och dryck!’ med samma entusiasm som denne gastronomiskt bevandrade arkivarie.” 

Blom är kort sagt ingen person jag på rak arm skulle förknippa med begreppet fasta. Men det är genom fasta han förbereder sig för påsken. Dock inte i den ”moderna hälsobetydelsen” är han noga att påpeka.

– Den moderna katolska synen är inte särskilt fokuserad på strikta regler. Tanken är snarare att man genom egna val ska hålla nere på särskilt sådant man tycker väldigt mycket om, njutningar som man till vardags ägnar tiden åt.

Vad innebär det för dig?

– Exakt vad man fastar från är en personlig sak mellan Gud och en själv, så det vill jag inte gå in på i detalj. Ibland har jag låtit bli alkohol helt eller delvis, ibland vissa typer av mat och nöjen. 

Vad kommer då i stället?

– I bästa fall får man då mer tid till andlighet. Särskilt när jag var yngre kunde jag ta mig tid och åka på en reträtt en vecka, gå omkring i tysthet, bara be, delta i tidegärden och läsa andlig litteratur.

– För tillfället är mitt liv rätt stressigt, det är inte så lätt att få till den här tystnaden – öknen som man brukar säga – även om man behöver den. Det är lite grann en andlig svältnivå för mig i livet just nu, mycket som lockar, men det blir lite mer tid för eftertanke, bön och meditation.

Vad är poängen?

– Att stänga av bruset, det som kan störa gudsrelationen, så att man gör tid för stillhet, eftertänksamhet, andlighet. Man tänker då till exempel på alla som inte har tillgång till njutningar som man vältrar sig i till vardags, vilket är bra för medmänskligheten.

– Annat är mer handfast. Man avstår saker, som att inte gå ut på krogen så mycket, och spar pengar som man då kan skänka till välgörenhet.

Rekommenderar du någon särskild välgörenhet?

– Oh, i mitt fall är det väldigt enkelt, kollekt och Caritas, Röda Korset och Stadsmissionen. Men det kan vara mycket annat också, det får man känna efter själv. Egentligen skulle jag vilja betala för att sänka handelstullarna mot u-länderna, det vore verklig välgörenhet.

Hur planerar du själva påskfirandet?

– Fastan gör det mer improviserat. Före jul planerar jag mycket mer vad jag ska ha för mat och godis. Egentligen är det meningen att man som katolik ska fasta då med, men det är vår stora myshögtid häruppe i norr så det är det ingen som kräver.

– Påskveckan är annorlunda. När långfredagen är över är det mer att jag vaknar upp med tanken: Oj, nu är det påsk! Det blir firande med släkten och midnattsmässa. När jag kommer hem på annandagen brukar jag ha en riktig braklunch med några vänner, massvis med kylda rieslingviner för att fira våren, cigarrer, hemgjord ägglikör naturligtvis. En uppsluppen heldag som börjar vid ettiden.

Vad äter ni till påsk?

– För kristna passar ägg otroligt bra. Dels som uppståndelsesymbol, ägget rymmer ju livet. Och i Nordeuropa passar det extra bra därför att det fanns ett överflöd av ägg på våren. Vildfågel värper fortfarande först på våren och så var det även med tamhönsen förr. Lagom till påsk fanns det ägg, däremot inte så mycket annan mat.

– Lamm och bröd förstås, mångtusenåriga traditioner. Och vin! En viktig del både i det ursprungliga judiska påskfirandet och i Kristi instiftande av nattvarden på skärtorsdagen. Även den som inte dricker till vardags tycker jag ska unna sig några munnar vin just till påsk.

– Jag lagar också mycket eget påskgodis, på högprocentig choklad. Gärna rombollar på stråhrom så det blir rejält tryck i dem.

Det verkar som att fasta låter sig förenas rätt bra med livsnjutande. 

– Jag ser det ju inte som att det är något fel med njutning. Tvärtom! Däremot är det bra att sätta det i perspektiv. Det är ju inte det viktigaste i livet. Ofta kallas jag ’livsnjutare’, även om det inte är ett ord jag själv använder. En del unga fans verkar se detta som något riktigt fint. Alltså … njuta är ju något man gör för att det är njutningsfullt. Det är ju inget man ska ha medalj för, haha.

– Fastan gör också att det blir desto roligare resten av året! Traditionellt hade man fastedagar och festdagar. Vardag, asketiska perioder och riktiga rejäla fester som bröllop, jul, påsk, slakt- och skördefest. Det där att få viss rytm och variation i tillvaron, det tycker jag mycket om.

– Som studenter kunde vi gå ut och bränna den sista tusenlappen man hade kvar på en helkväll och sedan leva på pasta, eller surkål hade jag en gång. Det blir lite roligare så än om man fördelar knappa resurser jämnt.

 

Edward Blom om:

Kokboken:

Den heter Allting gott och alldeles för mycket och kommer till bokmässan i höst. Jag kan inte säga för mycket men det blir mycket sprit, mycket fett och stora portioner.

Släkten: 

En tysk-belgisk vävare kom till Sverige på 1700-talet och en liten gren av släkten lyckades på något märkligt sätt hålla liv i den katolska traditionen trots alla förföljelser. Det var ju först på 1950-talet som katoliker fick bli lärare och sjuksystrar i Sverige. Mina släktingar fick som andra svenska katoliker smyga till tyska ambassaden och fira mässa där, i lönndom.

Påskpynt:

Jag älskar det här med att folk omdekorerar sina hem med prylar i färger som är för kitschiga för att man ska kunna ha dem till vardags. Dukar i gult och lila, pynt, ris. Prydnadsföremålen är rätt hemska egentligen. Men de får vara framme i någon vecka kring påsk och ännu längre vid jul. Det accentuerar känslan av att skilja ut festdagarna från vardagen.

1. Magnus Almgren says: 18 april, 2013 kl. 12:09 StrOhrom trodde jag det hette? Svara