Intervju, Katarina Tracz:

”Friheten, öppenheten och toleransen kommer inte gratis”

Ingenstans är Rysslands militära kränkningar och andra aggressiva handlingar så vanliga som i Östersjöregionen. Hur det påverkar Sverige och varför det berör stora delar av världen avhandlas i en aktuell bok.

av Mattias Svensson

Östersjön var fram till nyligen en mönsterregion. Efter Sovjetunionens fall omgiven av demokratiska stater som i tilltagande grad knutits samman av handelsförbindelser och i politiskt samarbete.

I dag är läget annorlunda och det försämras snabbt genom Rysslands upprustning och militära provokationer. En uppdaterad översyn ges av Katarina Tracz, chef för den utrikespolitiska tankesmedjan Frivärld, i boken Fredens hav? – Ökade spänningar kring Östersjön (Frivärld, 2015). Här sammanfattas kränkningarna på senare år; Rysslands fingerade flygattack på Sverige påsken 2013, kidnappningen av en estnisk säkerhetspolis strax efter Barack Obamas statsbesök och aggressiva flygningar även mot forskningsfartyg. Men Tracz sätter också in den militära eskaleringen i en internationell kontext, och förklarar varför Östersjön nu är högintressant på andra sidan Atlanten.

Vad är det som ändrats kring Östersjön på senare år?

– Från 2014 och under 2015 har antalet provokationer ökat markant. Dels direkta kränkningar som när en estnisk säkerhetspolis kidnappades av ryska styrkor från den estniska sidan av gränsen och senare dömdes till 15 års fängelse, dels också annat aggressivt beteende som att flygplan kommer alldeles för nära på internationellt luftrum och visar upp sin bestyckning.

– I Svarta havet och Arktis ser vi samma beteende, men när det kommer till antal incidenter är det Östersjöregionen som sticker ut. Det är vanligare här.

Påverkar det oss här i Sverige?

– Jag tror många ställer sig den frågan. Sverige har inte haft krig på 200 år och det är nästan ett otänkbart scenario. Skillnaden från tidigare i historien är att vi kommer att dras in vid exempelvis en aktion mot Baltikum. Dessutom berörs vi redan i dag av allt från Rysslands tonläge gentemot UD till kränkningar av luftrum och sannolikt vattenrum. Kontentan är att läget har försämrats, det kan försämras ytterligare och det behöver man vara förberedd på.

Finns det risk att vi dras in i krig?

– Få bedömer nog att Ryssland i närtid planerar en fullskalig invasion mot Sverige, men svenskt territorium berörs av händelser i närområdet. För att försvara de baltiska staternas luftrum vid en eventuell attack är USA och Nato i princip beroende av svenskt territorium. Detta gör Gotland strategiskt viktigt och det vet naturligtvis ryssarna om. Skulle de invadera Gotland blir luftvärnsförsvar av Baltikum mycket svårt.

Vad kan vi göra åt situationen?

– Både de baltiska länderna och Polen gör betydliga satsningar på försvarsbudgeten, Estland når två procent av BNP, Polen har ökat mest i hela Europa. I Finland utreds Natomedlemskap förutsättningslöst.

– Sverige kommer att genomföra en liten ökning, som dock i realiteten blir en minskning som andel av BNP, och vi har ingen utredning av Natomedlemskap. Det är rätt oroväckande att i en situation där hela Europa är ense om den försämrade situationen och att Sverige är i riskzonen, så är detta allt vi förmår.

Det du beskriver är en rätt entydig rysk aggression. Hjälper det att rusta upp nu?

– Ja, det tror jag absolut. Vladimir Putin respekterar militär makt. Det blir svårare i hans kalkyl att bete sig som han gör om motståndet blir större. Han testar hela tiden hur långt han kan gå utan att möta militär respons.

Du verkar kritisk till att vi nedrustat och satsat på att bygga upp handel och andra förbindelser kring Östersjön. Var det verkligen fel?

– Nej jag är inte kritisk till att vi satsade på handel kring Östersjön, jag är kritisk till att vi nedrustade. Båda behövs. Men det fanns en period efter kalla kriget med tal om historiens slut, som nog präglades av önsketänkande rörande risken för militära konflikter.

Samtidigt är det just kring demokratin och handeln som vi byggt upp en värdegemenskap kring Östersjön, trots olika språk och historia. Det är den som gör att vi på ett annat sätt knyts till en eventuell militär konflikt i Baltikum i dag.

– Absolut, men det svenskar måste förstå är att friheten, öppenheten och toleransen inte kommer gratis, de måste försvaras. Det finns en obehaglig tendens, inte minst till vänster, att ibland framställa det som att man är emot de här värdena om man är för ett starkt försvar.

– Ett starkt försvar är tvärtom den yttersta garanten för vårt levnadssätt. När Ryssland invaderar sina grannländer och på samma gång förtrycker alla oliktänkande och avvikande inom landet blir det väldigt tydligt.

Det där är ett perspektiv jag kan sakna i dagens säkerhetsdebatt. Jag som är gammal nog att minnas kalla kriget noterar exempelvis när Ronald Reagan inledde sitt tal vid Berlinmuren på tyska, riktat till dem som lyssnade på andra sidan muren. Man var tydlig att konflikten stod mot regimen, och inte mot befolkningen. Nu är det mycket tal om ”Ryssland”.

– Det finns säkert inslag av ryggmärgsmässig rysskräck, men för mig har det tvärtom handlat om att följa vad som hänt i Ryssland. Från att vi på Frivärld gav ut Boris Nemetsovs Putinkritik på svenska för några år sedan, till att han besökte oss i Stockholm, till att han mördades och att hans barns gudfar Vladimir Kara Murza, som också besökt oss, utsattes för en förgiftning i våras. Det har varit fruktansvärt att följa rösterna för demokrati inom Ryssland och hur de har tystnat och tystats. Regimens inre repression och yttre aggression hänger ihop.