Föredömet Sverige
Diasporan förklarar det mesta.
av Nils Lundgren
Vi svenskar är föredömliga i vår syn på invandring och asyl. Vi är det minst främlingsfientliga folket i EU och proportionellt ger vi asyl till enormt många fler människor än alla andra EU-länder. Vi är knappt 10 miljoner som under 2011 gav 10 000 människor asyl. EU:s totala befolkning är en halv miljard, mer än femtio gånger Sveriges. Det betyder att om alla andra EU-länder hade gjort som vi, skulle drygt en halv miljon människor ha fått asyl. Alla sökande hade då tagits emot. Hur många blev det? Tja, cirka 85 000.
Många tror att några stackars EU-länder vid Medelhavet tar emot flertalet flyktingar från Syrien, Eritrea och Somalia. Enligt EU:s Dublinförordning ska ju flyktingar söka asyl i det land de först kommer till.
Men så går det inte till. Flyktingarna fortsätter upp genom Europa. Grekland med ungefär samma folkmängd som Sverige beviljade 2011 asyl till 590 människor, att jämföra med Sveriges drygt 10 000. Italien beviljade asyl till 7 500. Men italienarna är sex gånger fler än vi. De borde sett till sin befolkning ha tagit emot över 60 000 för att mäta sig med Sverige. Och Spanien borde då ha tagit 45 000. Det blev 1 000.
Det är i huvudsak en myt att EU:s Medelhavsländer skulle vara under svårt tryck av asylsökande. Och Tyskland med en befolkning nio gånger Sveriges borde ha tagit emot 90 000. Det blev 13 000.
Nu exploderar flyktingströmmen från Syrien. Migrationsverket räknar med 56 000 asylsökande i Sverige i år och bortåt 70 000 nästa år, en enorm ökning. Och asylrätten är helig. Vi kan inte skicka tillbaka asylberättigade till landet de flytt.
Den svenska politiken måste därför vara att via EU:s ministerråd förmå övriga EU-länder att ta ”sin” del av flyktingarna. Men det blir svårt inte bara för att dessa är ovilliga. Ty varför kommer så många till just Sverige?
Visst, Sverige är känt för humana villkor och generöst asylbeviljande, men migrationsforskningens huvudförklaring är diasporornas storlek. Med en diaspora menas då en invandrad grupp som uppfattar sig som tillhörande ett annat folk än majoritetsfolket i landet där de bor.
En diaspora har nära kontakt med folket i det land de har lämnat och detta underlättar oerhört för människor som är kvar där att följa efter. Ju större skillnad i kultur och språk, desto svårare att utan kontakter söka sig till ett främmande land. Men ju större diaspora från det egna landet som finns i det främmande landet, desto lättare.
Fattiga, outbildade människor i Sverige hade bäst kunskap om Minnesota och Chicago, därför att det länge fanns stora svenska diasporor där, som erbjöd kontakter med släktingar, tidigare grannar och bybor från hembygden.
Migrationsforskningen visar att detta skapar en komplex dynamik. En diaspora från ett land som är kulturellt mycket annorlunda, tenderar att förbli en diaspora under lång tid, eftersom integrationen då är svårare och tar längre tid. Detta leder till fortsatt snabb invandring från andra i ursprungslandet och diasporan kan fortsätta att växa under lång tid.
Det kan därför vara bäddat för en dramatisk utveckling av flyktingströmmen till Sverige under kommande år. Beslutsfattare och politiskt intresserade bör läsa Paul Colliers standardverk om modern migrationsteori.
