Recension:

Etik

Ann Heberlein

av Patrik Strömer

Patrik Strömer recension Ann Heberlein Etik Neo nr 4 2014

Varför skriver man en bok om introduktion till etik? Hur ska det gå till att besvara alla frågorna? Är det en klok idé att modernisera eviga dilemman så att djurrätt och sexualitet ständigt får exemplifiera ont och gott? Blir läsaren verkligen nyfiken på att fortsätta efter det att varje kapitel inletts med en rad frågor? Patrik Strömer recension Ann Heberlein Etik Neo nr 4 2014

Den som finner det intressant att kastas in i frågeställningarna, få en hastig överblick, men bli lämnad ensam utan svar och dessutom ogärna tränger in på djupet, kan säkert läsa Ann Heberleins Etik – Människa, moral, mening (Albert Bonniers Förlag) med något slags behållning. Filosofi i allmänhet och moral i synnerhet, är komplex materia som inte så enkelt låter sig formas efter skribentens önskemål.

Att pressa in allt från Aristoteles till Judith Butler och dessutom försöka föra en diskussion för eller emot den ena eller andra ståndpunkten, går helt enkelt inte.

Resultatet blir en lättläst produkt, men en svårtänkt upplevelse. Dessutom tyngs boken ned av normativa personliga utsagor. När det inte tycks gå att komma till någon annan slutsats, får författarens egna tyckande fälla avgörandet.

I en tid av så mycket värderande tvärsäkerhet finns onekligen behov av ett referensverk om etik. Boken hade vunnit på att antingen bli en personlig essä, där referenser till andra tänkare inte varit så flitigt förekommande. Eller så borde Heberleins egna ställningstaganden ha lämnats utanför. Det hade varit att inte underskatta läsaren.

Artikeln publicerad i Neo #4 – 2014

Lämna en kommentar