”Det är definitivt ett nytt fenomen att vi är så utsatta”
Ambulanspersonal utsätts för allt mer och allt grövre våld. Ambulansförbundets ordförande Henrik Johansson efterlyser avancerad skyddsutrustning med gasmask och skottsäker väst för att skydda personalen. Han tvivlar inte på att våldet går ut över patienterna.
av Paulina Neuding
– Det handlar om alltifrån skjutningar och knivskärningar till hot. Vi var fredade tidigare på ett sätt som vi inte är längre, berättar Henrik Johansson om ambulansförarnas vardag.
Foto: Bertil Enevåg Ericson / TT
– Det handlar om alltifrån skjutningar och knivskärningar till hot. Vi var fredade tidigare på ett sätt som vi inte är längre.
Henrik Johansson är ordförande för Ambulansförbundet, det största svenska fackförbundet för ambulanspersonal. Han efterfrågar nu ”taktiska enheter” som ska klara av att åka in i områden där personalen hotas av våld. Det kräver avancerad skyddsutrustning med gasmask, kravallhjälm och skottsäker väst, men också utbildning i hur man hanterar hot.
Hur nytt är det här?
– Det är definitivt ett nytt fenomen att vi är så utsatta. Det började någon gång på nittiotalet och har blivit riktigt allvarligt under de senaste tio åren.
– Samtidigt verkar det ha utvecklats en acceptans för våldet. Anställda rapporterar inte alltid längre incidenter, eftersom man börjar tycka att det hör till vardagen.
Hur vanligt är det att ni inväntar poliseskort innan ni åker in i ett område?
– Det är mycket vanligt. På vissa adresser vet vi att vi inte ska åka in utan polis.
– Samtidigt har vi inte tillgång till polisens information om känsliga adresser, vi har i stället bara vår egen erfarenhet att gå på. Ibland kommer man till obehagliga miljöer, och då har vi en knapp som kopplar oss direkt till polisen.
När man trycker på den där larmknappen tar det tid innan man kommer in till patienten, berättar Henrik Johansson. Det kan dröja innan polisen hinner dit.
Vad innebär det för patienter i otrygga områden?
– De kan få vänta länge. Det är just det som är det stora bekymret, att det här går ut över tredje man. Vi får en B-klass i samhället.
– Man får inte samma hjälp i otrygga områden som om man bor på Öfre Östermalm. Om det har varit oroligheter i ett område, så ligger detta kvar över området sedan.
Det är en effekt av upploppen i Husby och andra förorter sommaren för två år sedan, menar han.
– Det vilar ett orosmoln över de här områdena för vår del. Har det varit oroligheter som bilbränder och attacker på polis, brandkår och ambulans kommer ambulanspersonal att bli mer benägen att vänta in polis innan vi går in till en patient. Vi måste ju tänka på vår egen säkerhet. Effekten är att patienter får vänta.
Hur tänker du kring det?
– Vad ska jag säga, jag är ledsen och bedrövad.
– Och det är inte bara våld mot oss direkt som gör jobbet svårare. Ta Ronna i Södertälje. Vi hade en elev med oss i bilen vid ett tillfälle och kom fram till en port som någon har skjutit på. Det är kulhål i den. Eleven blir alldeles omskakad. Så träffar vi en vaktmästare som berättar för oss att det där hände för tre veckor sen.
Foto: Fredrik Funck / DN / TT
En annan konsekvens av våldet och hoten är att personalomsättning bland ambulanspersonal blivit ”skrämmande hög”, enligt Henrik Johansson. Det har i sin tur lett till att man har sänkt fyskraven för ambulanspersonal. Vissa regioner har inte ens krav på att man ska orka bära en bår, berättar han.
– Att personalen inte klarar jobbet rent fysiskt leder till ökade sjuktal. Det händer också att personal vägrar åka ut på uppdrag eftersom de inte klarar kraven – en räddningsinsats på en segelbåt kräver till exempel att du klarar den typen av simning. Det gör långt ifrån alla.
Det handlar till stor del om personal som har lång akademisk utbildning, och som helt enkelt inte tycker att det var detta de utbildade sig för.
– Vi åker på skottskadade och knivskärningar varje vecka. Förr, på nittiotalet, var det ett unikum som man inte behövde räkna med.
– Ska vi jobba med sånt måste vi ha rätt förutsättningar. Det är därför vi efterfrågar de här taktiska enheterna med särskild skyddsutrustning. Vi måste ju kunna åka in i Rosengård, men då måste vi ha skydd så att vi inte råkar illa ut.
Det hävdas samtidigt ofta att våldet minskar i Sverige?
– Det är inte den verklighet vi ser, att våldet skulle minska. Tvärtom. Det är möjligt att man har tittat på anmälningstalen och det kan ju ge en annan bild. När jag talar med ungdomar inom vår verksamhet får vi bilden att det inte längre är givet att man ska anmäla brott.
I vilka områden är ni mest utsatta?
– Miljöer där det finns missbruk eller våld. Framför allt utanförskapsområden. Inte enkom, det vill jag vara noga med att understryka, men framför allt.
– Och det är inte bara våld mot oss direkt som gör jobbet svårare. Ta Ronna i Södertälje. Vi hade en elev med oss i bilen vid ett tillfälle och kom fram till en port som någon har skjutit på. Det är kulhål i den. Eleven blir alldeles omskakad. Så träffar vi en vaktmästare som berättar för oss att det där hände för tre veckor sen.
– Jag har svårt att tro att det skulle hända på Östermalm, att man låter en port sitta kvar med kulhål i tre veckor. Jag tog en bild på den där porten för den illustrerar så väl vad man kan möta i det här jobbet.
Du berättar om något som är väldigt allvarligt, tycker du att det här kommer fram i medierapporteringen? Hur utsatta ni är?
– Det är jättetyst. När jag ser alla dessa skjutningar eller knivskärningar så upplever jag att detta måste man börja problematisera, skriva om, men det är oroväckande tyst. Det är något förbjudet kring det här, jag kan inte sätta fingret på det. Jag är rädd för att tredje man kommer att drabbas, och så är det ju redan i dag.
– Vi kommer se mer av den utvecklingen, jag vet inte vad man kallar det, med att rika bygger egna stadsdelar och skyddar sig …
Gated communities?
– … ja. Med egen ambulansverksamhet. Så kommer man sörja för sin egen säkerhet.
Artikeln publicerad i Neo #1 – 2015
Tack. Ett uppslag som anknyter;
http://sjunne.com/2015/03/25/forska-om-valfardsarbete-rattsvasende-och-raddningstjanst/
Lite fel tänkt här.
Tvivlar inte och vet att våldet förekommer har drabbats av det själv flera ggr i ambulanssituationer. men att utrusta ambulanspersonal med skyddsvästar etc, Blir helt fel, vilket bemyndigande har ambulanspersonal att agera i hot våld situation? och hur får ambulans personalen agera? samt vilken utbildning skall ambulans personalen ha? skall man ha med sig batonger handklovar?.
Då är det väl viktigare att få fram organisationen som säkrar området i detta fall polisen som får gå in först. och som är utbildade och bemyndigade att agera i sådana situationer.
Tyvärr blir det väntetider men det är ju i så fall en politikerfråga att ordna upp i.
[…] http://magasinetneo.se/artiklar/det-ar-definitivt-ett-nytt-fenomen-att-vi-ar-sa-utsatta/ […]
[…] http://magasinetneo.se/artiklar/det-ar-definitivt-ett-nytt-fenomen-att-vi-ar-sa-utsatta/ […]
Ingenting är nytt förutom att det numera är en NYHET. Att saker tas upp i media, kallas för sitt rätta namn och inte skönmålas är en grundförutsättning för demokratins fortlevnad. Kedjan är aldrig starkare än den svagaste länken.
Tycker du att media sköter sitt jobb på ett bra sätt, Lars?
Det nya Sverige känns verkligen fräscht och spännande. Inbördeskriget känns fortfarande avlägset men det finns numer på kartan.
[…] – … ja. Med egen ambulansverksamhet. Så kommer man sörja för sin egen säkerhet.NEO: ”DET ÄR DEFINITIVT ETT NYTT FENOMEN ATT VI ÄR SÅ UTSATTA” […]