Den ständiga vårdkrisen
Köer, omänsklig väntan på akuten och överbeläggning på BB. Stämmer bilden av kris? Neo har granskat den svenska sjukvården.
av Andreas Ericson och Mattias Svensson
En sökning på ordet ”vårdkris” ger över 40 000 googleträffar. ”Kris i vården” 17 000 och ”kris i sjukvården” ytterligare 8 000. En sökning i en artikeldatabas pekar åt samma håll. Kris och vård – två ord som ofta dyker upp ihop. Och så har det varit i många år.
De flesta av oss har egen erfarenhet av den svenska sjukvården. Och alla har nog hört om mardrömslika erfarenheter om timmar av väntan på akuten, månadslånga köer till operationer och undersökningar. Sjukdomar som inte diagnostiseras, hjälp som inte kommer och läkare som inte har tid att svara i telefon.
Sjukvården är viktig för oss. När opinionsundersökningsföretaget Novus i september i år lät svenskarna ranka de politiska frågorna hamnade sjukvården högst upp. Vi tycker att den är viktigare än arbetslöshet, ekonomin och skolan. I SCB:s valundersökning 2010 var 78 procent ”mycket eller ganska oroliga” över att sjukvården skulle bli sämre. Mest oroade var de rödgröna väljarna, men även var tredje av Folkpartiets och Kristdemokraternas väljare sa sig vara ”mycket oroliga”.
Kanske beror oron på att det är svårt att hitta svar på frågorna kring vården. Kunskapen är svårtydd och ovanlig att hitta samlad. Därför har Neo sökt och sammanställt så mycket som det går. Fakta och siffror, så överblickbart som möjligt.
Det finns några väsentliga saker att komma ihåg. För det första att det är landstingen som är huvudman för sjukvården i Sverige. I varje landsting röstar vi fram egna politiker som tar ut skatt, fördelar resurser och beslutar hur sjukvården ska bedrivas. Det gör att det finns variationer inom landet. Det innebär också att det är svårt att hitta bra mått för hela Sverige. Först på senare år har statliga myndigheter börjat försöka sammanställa fakta nationellt.
För det andra finns såklart inget enkelt svar på hur bra eller dålig svensk sjukvård är. Svaren beror på vem man frågar, hur man frågar och vad exakt man frågar om. Sjukvård är ett för komplext område för att någon ens ska försöka sig på att ge ett heltäckande svar. Vi har gjort ett försök att besvara några av de vanligaste frågorna som vi väljare kan ha kring sjukvården. Svaren ger inte hela sanningen. Men det är en början för att förstå vilka utmaningar vi står inför.
1. ”Sjukvården har fått mindre resurser.”
Har den svenska sjukvården för lite resurser? Vid en första anblick är det lätt att svara tvärt nej. Sjukvården har aldrig haft så mycket resurser som i dag. Sedan 2005 har de totala kostnaderna för all sjukvård i Sverige ökat med 32 procent, från 250 miljarder till drygt 330 miljarder. I fasta priser innebär det en ökning på ungefär 19 procent och utslaget per invånare drygt 13 procent.
Det har heller inte blivit så att vi själva fått betala mer för sjukvården i rena avgifter. Till drygt 81 procent finansieras sjukvården via skatten. Den andel vi själva betalar via patientavgifter eller privata sjukförsäkringar har faktiskt minskat något mellan 2005 och 2011. (Privata försäkringar står för en mikroskopisk del av sjukvårdens totala kostnadsmassa, 0,28 procent 2011.)
Också som andel av BNP har sjukvården fått mer resurser. Under de senaste åren har i snitt 9,4 procent av BNP gått till sjukvård. För femårsperioden dessförinnan var motsvarande siffra 9,1 procent.
Trots att vi lägger mer än någonsin på sjukvård finns tre viktiga ”men”. Sjukvårdens resurser kan inte bara mätas i pengar. Andra mått som ofta används är antal anställda, antal vårdplatser och antalet vårdcentraler. Exempelvis har antalet anställda inom landstingen varit konstant sedan 1990-talet, trots att mer pengar har lagts på sjukvården och att vi har blivit fler. 2011 var 265 077 personer anställda i landstingen, jämfört med ett snitt på 265 391 sedan millennieskiftet. Samtidigt har antalet anställda inom den privata vård- och omsorgsbranschen ökat med över 30 procent sedan 2008 och sysselsätter nu över 120 000 personer.
Ett andra ”men” gäller det totala antalet vårdplatser, som har minskat med 10 procent sedan år 2002. Detta placerar Sverige klart under snittet i OECD.
Slutligen kommer sjukvården förmodligen att behöva ytterligare resurser i framtiden. Medicinska framsteg gör att allt fler sjukdomar blir möjliga att behandla, samtidigt som Sveriges befolkning blir äldre. Enligt en rapport från Sveriges Kommuner och Landsting kommer kostnaden för sjukvården att öka med upp till 30 procent fram till 2050, med den största delen av ökningen redan före 2030. Vi kommer alltså behöva lägga än mer resurser på vården i framtiden.
2. ”Vårdköerna växer”
Få saker kan upplevas som så grymma som att höra talas om människor som behöver vänta för att få den hjälp de behöver i vården. Vårdköer har diskuterats i decennier. För att förstå något om sjukhusköer måste man förstå den så kallade vårdgarantin. Den har funnits i över tjugo år men betytt lite olika saker under årens lopp. Det har också visat sig att allmänheten inte känner så väl till vilka rättigheter vårdgarantin innebär.
Den nuvarande vårdgarantin brukar beskrivas med sifferserien 0-7-90-90. Siffrorna syftar på den maximala väntetiden för fyra olika steg i en behandling. (Se faktaruta nedan.) Först på senare år har en nationell uppföljning inletts. Det gör att det är svårt att se utvecklingen över längre tid.
Socialstyrelsen har i flera rapporter försökt undersöka hur väl vårdgarantin har uppfyllts. Generellt nås samtliga tidsmål inom vårdgarantin i ungefär nittio procent av fallen. Men variationen är stor mellan landstingen.
Om utvecklingen över tid skriver Socialstyrelsen att man ”nu följt vårdgarantin och de väntetider den omfattar i fyra år. Den bild som växer fram är att väntetiderna förbättrats över åren och att de sedan 2011 nått en mer stabil nivå.”
Regeringen initierade 2008 en särskilt satsning för att få fler landsting att klara målen, den så kallade kömiljarden. Det innebär att landstingen kunde få ett tillskott efter hur väl man presterade med att uppfylla vårdgarantin. Den satsningen har nu förlängts till 2014.
Sveriges kommuner och landsting har byggt upp en databas där alla resultat från alla landsting sammanställs. Den finns på www.vantetider.se. Där kan man se väntetiderna i sitt eget landsting.
Fakta: Vårdgarantin
När vårdgarantin infördes 1992 omfattande den bara ett mindre antal specificerade behandlingar. Först senare kom primärvården att omfattas. Numera är den generell och innebär att landstingen ska garantera:
• Kontakt med primärvården samma dag.
• Besök hos läkare inom primärvården inom sju dagar.
• Besök hos den specialiserade vården inom nittio dagar.
• Planerad vård inom nittio dagar.
The Euro Health Consumer Index
(2010 och 2011 gjordes inga mätningar)
3. ”Sverige har världens bästa välfärd”
Parallellt med uppfattningen att kvaliteten sjunker finns föreställningen om att svensk välfärd är bäst i världen. Eller i alla fall har varit det. Kvalitetsmätningar är notoriskt svåra och detsamma gäller jämförelser mellan länder. Men enligt de mätningar som finns stämmer ingen av uppfattningarna ovan.
Sedan 2006 har Socialstyrelsen utvärderat vården utifrån ett stort antal kriterier. Den sjunde rapporten för 2012 visade en förbättring för 69 procent av indikatorerna för kvinnor och 71 procent för män sedan 2006. Indikatorer som speglar överlevnad eller död har i stort sett alla förbättrats.
I rankningen The Euro Health Consumer Index 2012 placerar sig Sverige på sjätte plats. Svensk sjukvård har goda behandlingsresultat och har snarare blivit mer omfattande på senare år. Tillgängligheten fortsätter trots riktade satsningar att vara i europeisk bottenklass. Eurohealth, ett samarbete mellan bland annat EU-kommissionen och WHO, menar att Sverige ligger i världstopp rörande befolkningens hälsa och behandlingsresultat, men anmärker på förvånansvärt låg effektivitet i att utnyttja medicinsk teknik och att det finns stora skillnader mellan olika landsting.
Att döma av de kvalitetsmätningar som finns har sjukvården blivit allt bättre på senare år, och håller ställningarna jämfört med andra länder. Men svensk sjukvård är varken bäst i världen eller i Europa.
Not: När Neo nr 6 2013 skickats till tryck kom årets Euro Health Consumer Index. Sverige tappade där ett antal placeringar trots att vårdkvaliteten inte minskat.
Källa: Vårdbarometern
4. ”Människor är missnöjda med vården”
Är människor missnöjda med sjukvården i Sverige? Nej, det stämmer inte. Sveriges kommuner och landsting sammanställer två stora undersökningar som båda kan användas för att mäta hur nöjda vi är. Vårdbarometern mäter förtroendet och inställningen i allmänhet, och den Nationella patientenkäten mäter hur människor uppfattar det faktiska mötet med olika delar av vården.
Den senare är en ganska nytt fenomen och det finns inte äldre siffror än 2009. När det gäller Vårdbarometern finns det siffror tillbaka till 2001, men metoden har ändrats något under tiden vilket gör det vanskligt att avläsa utvecklingen över tid.
Klart är att vi generellt tycks ha blivit nöjdare de senaste åren. Enligt vårdbarometern instämde år 2012 80 procent helt eller delvis med påståendet att man har tillgång till den sjukvård man behöver. Motsvarande siffra för 2005 var 75 procent.
Det är mycket få som ger betyget ”dåligt” till vården, för de flesta vårdtyper ligger nivån på tre eller fyra procent. Sämst tyckte patienterna om den slutna psykiatriska vården, där 11 procent ansåg att den var dålig. Andelen missnöjda var minst inom den slutna barnsjukvården som bara var hundrade tyckte var dålig.
Källa: Nationella patientenkäten 2012
5. ”Man får vänta i timmar på akuten”
I februari i år skrev ledarskribenten Eric Erfors en hjärtskärande artikel på Expressens ledarsida om ett besök på akuten. Hans 83-åriga dementa mamma fick vänta tre timmar och 42 minuter på att träffa en läkare och över fyra timmar på behandling. Hur vanligt är det att sådant händer? Det görs ungefär 2,5 miljoner besök på akuten varje år i Sverige. 2011 kunde Socialstyrelsen konstatera att ”kunskapen om den verksamhet akutmottagningarna bedriver var mycket begränsad”. Då fanns ingen aktuell nationell sammanställning, inte ens över antalet besök på akutmottagningarna och hur dessa utvecklats över tid. Det gör det svårt att svara på om köerna blivit värre eller ej. Men som Socialstyrelsen skrev 2011: ”Det är helt klart att många personer kan vittna om att de har tvingats vistas orimligt länge på akutmottagningarna.”
Källa: Nationella patientenkäten 2012
2010 fick Socialstyrelsen i uppdrag av regeringen att undersöka hur långa köerna egentligen är. En första rapport kom 2011 och ytterligare en i år. Den senaste delrapporten visar att Erfors erfarenheter inte är unika. Kartläggningen som gjordes under 2012 visar att den genomsnittliga totala vistelsetiden på akuten varierar mellan 2 timmar och 10 minuter i Norrbottens läns landsting och 3 timmar och 40 minuter i Uppsala läns landsting. (Tiderna syftar på medianen, det vill säga att lika många patienter väntar längre som kortare.) Också i Stockholms län – där Danderyds sjukhus som Erfors besökte ligger – varierade väntetiden stort, för Danderyd var den något mer än 3 timmar. I samtliga undersökta landsting och på de fem Stockholmssjukhusen var den genomsnittliga vistelsetiden för patienter över 80 år längre än den genomsnittliga. Så Eric Erfors upplevelse var inte så ovanlig.
Ett annat mått på väntetiden är tiden fram till första läkarbedömningen. Här är medianvärdet för hela landet 55 minuter. Medelvärdet för samma väntetid är 88 minuter. Här utföll undersökningen till de äldres fördel. I åtta av de tolv landstingen som besvarat enkäten gick det snabbare för äldre att få en första läkarbedöming, i tre tog det längre tid och i ett var tiderna desamma. Också på Danderyds sjukhus fick äldre över 80 år vänta något kortare än genomsnittet.
Trots väntetiderna säger sig patienterna vara ganska nöjda. I den nationella patient-enkäten 2012 ansåg 14 procent att de fick vänta ”alldeles för länge”, lika stor andel ”något för länge”, 50 procent ansåg att väntetiden var acceptabel och 22 procent behövde inte vänta alls.
Källa: Nationella patientenkäten 2012
6. ”Kvinnor tvingas föda utomlands”
Att svenska mödrar kan tvingas föda utomlands blev en stor nyhet i somras, när medierna rapporterade om ett avtal som gav Region Skåne möjligheten att skicka blivande mödrar till Danmark. Men avtalet har knappt kommit till användning.
– Det har använts en gång då en danska skulle föda. Rent generellt är det även ytterst sällan någon skickas utanför Skåne, berättade Jimmy Gottfridsson för Kristianstadsbladet (8/8 2013).
Att kvinnor vid förlossning hänvisas till ett annat sjukhus än de valt är ett storstadsfenomen visar en kartläggning av SVT (19/3 2013). Vanligast är det i Stockholm där omkring 6 procent av kvinnorna får föda på ett annat sjukhus än de valt, en siffra som varit ungefär densamma sedan 2005. I Skåne är siffran 1,3 procent och var 2012 uppe i 2 procent i Malmö. Förutom ett knappt tiotal fall per år i Jönköpings län sker inga hänvisningar till andra sjukhus utanför de tre storstadsregionerna.
Rapporterna om en ansträngd och för mödrarna riskabel situation i förlossningssjukvården är dock många, särskilt under sommarens födseltoppar. Personalen larmar om underbemanning och att knappt hinna äta eller gå på toaletten. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) gjorde den 10 juli i år ett oannonserat besök på förlossningsenheten på SUS i Malmö och kritiserade återkommande personalluckor och brist på rätt utbildad personal, med stängda vårdplatser, fler hänvisningar till annat sjukhus och äventyrad patientsäkerhet som resultat. Region Skåne säger sig ta kritiken på allvar men menar att det finns en brist på barnmorskor med rätt kompetens, vilket försvårat rekrytering.
”…Sjukvårdens resurser kan inte bara mätas i pengar. Andra mått som ofta används är antal anställda, antal vårdplatser och antalet vårdcentraler. Exempelvis har antalet anställda inom landstingen varit konstant sedan 1990-talet…”
Någon som ställt frågan om vilka yrkeskategorier dessa anställda var under 1990-talet och vilka dom är i dag?Kontorspersonal, sjukvårdspersonal, uskor, chefer etc.
Av diagrammen framgår att sjukvårdskostnaderna i fasta priser ökade med drygt 25% mellan 2001 och 2011, och under samma tid från ca 8,9 till 9,5% av BNP.
Under perioden 2001-2011 ökade samtidigt BNP per capita med ca 20% i fasta priser. 2011 (och 2012) låg dock BNP per capita kvar på samma nivå som 2007, dvs drygt 370 000 kr i 2012 års priser.
Man behöver inte gnälla som omvårdnadspersonal – låt mig istället uttrycka mig så här: svensk sjukvård skulle kunna fungera så mycket bättre! ästeg ett är attinse värdet (det ekonomiska!) i att ge oss sjuksköterskor rätt lön. Bristen på vårdplatser inkl problemet med patienter som hamnar på fel avdelning beror på bristen på sjuksköterskor – och värre lär det bli. Läkarna kan intyga värdet av en kompetent och varaktig sjuksköterskekår inom den egna kliniken, det är dags att lyssna på oss. För som sagt, vi kan böi bättre. Eller vill ni bara vara nöjda och stoppa utvecklingen?.
[…] Undrar du över hur sjukvården i Sverige fungerar? Är larmrapporterna sanningsenliga eller hörs bara det negativa i debatten? En superintressant artikel på NEO ger fakta om sjukvården i Sverige: http://magasinetneo.se/artiklar/den-standiga-vardkrisen/ […]
Men betala bättre då, så får ni fler barnmorskor. Vårdj**vlar gnäller över brist på folk att rekrytera medan de vägrar höja grundlönen. Följ naturlagarna och erbjud bättre betalt så kommer personalbristen att lösa sig. Jag tror inte det kommer vara svårt att i dagsläget motivera skattehöjningar för att ge vårdpersonal rimligare lön i nivå med utbildning och ansvar.
Tack! Men med rätt agerande behöver man nog inte ens höja skatten. Det kostar att vara snål med lönerna, för det i sig får så många negativa följder (personalbrist, hård arbetsmiljö, minskat intresse för vårdyrken, förlängda vårdtider på sjukhusen, fler vårdskador, sjuka och utbrända sjuksköterskor, svårigheter att jobba vidare efter pension, ökad belastning på sjukhusläkarna, liten tid för utveckling av arbetet och försvårad implementering av rutiner på sjukhusen.) Jag kan tänka mig att många arbetsplatser stångas mot fel i systemet, men vi sjuksköterskor har ju dessutom en genant lön. Hjälp oss.)