Intervju: Magnus Henrekson

”Delar av borgerligheten missförstår marknadsekonomi”

Vinsterna är inte problemet. Men reglerna på välfärdsmarknaden måste förändras – annars hotar en motrörelse från vänster. Paulina Neuding har diskuterat klassresor, betygsinflation och privata förskolor med en av borgerlighetens främsta ekonomer.

av Paulina Neuding

– Det här handlar i första hand om rätt eller fel, sant eller falskt, inte om vilka konsekvenser det ena eller andra kan få för opinionen, säger Magnus Henrekson om sin kritik mot Hälsans förskola. Foto: Erik Cronberg

– Det här handlar i första hand om rätt eller fel, sant eller falskt, inte om vilka konsekvenser det ena eller andra kan få för opinionen, säger Magnus Henrekson om sin kritik mot Hälsans förskola.
Foto: Erik Cronberg

– Jag hade aldrig kunnat göra min klassresa i dagens skola. Aldrig. Magnus Henrekson välfärd vinst skola klassresa invandring integration Neo nr 4 2014 info

Vi är på Institutet för Näringslivsforskning på Östermalm i Stockholm. Vd Magnus Henrekson är en av Sveriges mest välciterade nationalekonomer, och en av dem som haft störst inflytande inom borgerligheten. Han är liberal, men också kontroversiell bland liberaler. Vi ska återkomma till det.

Men vi börjar på gården utanför Vadstena där Henrekson växte upp, adopterad till en svensk lantbrukarfamilj.

På frågan om han hjälpte till hemma svarar han förvånat att han jobbade och fick betalt, ibland uppåt åttio timmar i veckan under skörden i slutet av sommarloven. Han jobbade också bland annat som kyrkogårdsskötare, svetsare och släpvagnsmontör. 

– Mitt första skrivbordsjobb var när jag praktiserade på S-E-Banken i Singapore den sommar då jag fyllde 23 år.

Men skolan var annorlunda då. Även elever från studieovana hem hade höga krav på sig, och även studiebegåvade pojkar fick lära sig att plugga.

– Det är ju ett av de stora problemen med dagens skola. Att elever som har lättare för att lära kan slösa bort skoltiden på dataspel för att man aldrig lär sig att anstränga sig. Så var det inte då, lyckligtvis.

År 2001 blev Magnus Henrekson professor vid Handelshögskolan i Stockholm. Arbetet har hela tiden kretsat kring de institutioner som bär upp marknadsekonomin. Varför? ”För att det är det enda system som någonsin har skapat välstånd för breda samhällsgrupper.” När den ekonomiska debatten i Sverige var som mest vänsterdominerad var Henrekson ganska ensam om att hävda sådant som i dag har blivit allmängods: Han undersökte tidigt att höga skatter och en stor offentlig sektor påverkade svensk tillväxt negativt. Han pekade på att de flesta stora svenska företag var gamla, att innovationer och entreprenörskap hämmades av den ekonomiska politiken. Att människor hade börjat överutnyttja sjukförsäkringssystemen.

Men han skiljer på att vara pro market och att vara pro business – att konstatera att fria, men korrekt reglerade, marknader skapar välstånd, och att försvara enskilda företagsintressen. Han är noga med att påpeka att en liberal nationalekonom sysslar med det förra. Det senare är en fallgrop som lockar borgerliga politiker och debattörer med bristande insikter om nationalekonomi, säger han.

Det framgår vad han menar när vi ses. Han är rasande över privatägda Hälsans förskola, som har avslöjats i Uppdrag Granskning kvällen innan. Företaget har serverat vatten och knäckebröd till småbarn för att hålla kostnaderna nere. Nio kronor per barn och dag.

– Det är en sån gnidighet. Girighet, rent ut sagt.

Foto: Erik Cronberg

Foto: Erik Cronberg

Är inte det risken med vinstdrivna företag i den här sektorn? Att man sparar in på barnen för att kunna ta ut vinst?

– Det måste finnas kontrollmekanismer för att stoppa den här typen av agerande. Sådana finns bara delvis. 

– Detta är också dålig företagsamhet. Om man driver en förskola, och dessutom kallar den för Hälsans förskola, så kan man inte förvänta sig att verksamheten ska gå bra om man samtidigt lägger ner en struntsumma på mat till barnen.

Det är med företagsamhet som med lycka, säger han. Om man jagar lycka blir man aldrig lycklig. Om man jagar vinst som företagare blir man aldrig framgångsrik.

– Man ska göra något man brinner för och vilja vara bäst, så kommer vinsten som en bieffekt. Inte på det här sättet, att man snålar på mat till småbarn.

Uppdraget på Institutet för Näringslivsforskning är att bedriva studier som kan fungera som underlag för politiska beslut, och bland forskarna finns tunga namn som Assar Lindbeck, Henrik Horn och Yves Zenou. Huvudman för verksamheten är Svenskt Näringsliv.

Är du inte orolig att folk ska tappa förtroendet för systemet med vinstuttag i välfärden när till och med du som chef för IFN uttrycker dig så här om Hälsans förskola?

– Det här handlar i första hand om rätt eller fel, sant eller falskt, inte om vilka konsekvenser det ena eller andra kan få för opinionen.

– För det andra är det just oseriösa företag, som underminerar stödet för systemet med vinstuttag i välfärdssektorn. Och för marknadsekonomi överhuvudtaget. Det finns många hot mot fri företagsamhet, men ett av de största hoten är företag som levererar dåliga saker. Som utnyttjar en ojämlikhet i relationen till kunden så att kunden råkar illa ut.

Det gäller som sagt att vara pro market, aldrig pro business. Men han tycker inte att systemet med vinstuttag i välfärden ska stoppas, eller att vinsterna ska regleras.

– Skälet till att vi överhuvudtaget öppnade för de här företagen är att kompetensen inte fanns inom kommuner och landsting. Vi behöver de privata företagens kapital och vi behöver deras managementkunnande.

– Om man däremot reglerar vinsten blir det ingen innovation. Det är ingen idé att göra saker bättre om du inte får behålla överskottet.

Han jämför med andra innovationer: Smarta telefoner blir bara bättre och bättre, men kostar lika mycket för kunden att köpa. ABS-bromsar var ”rena rymdforskningen” för trettio år sen, nu ingår de i varje bil som standard. Ett enskilt företag kan göra de mest banbrytande innovationer, men får ändå bara ut vinst för dem ett kort tag. Sedan tar andra företag efter. Så går det till på en välfungerande marknad. Innovationer kan ge revolutionerande förbättringar, men nästan hela värdet tillfaller kunden i form av lägre priser. SMagnus Henrekson välfärd vinst skola klassresa invandring integration Neo nr 4 2014 citat1

– Om man stryper möjligheten att göra vinst inom välfärdssektorn, då kommer ingen ha skäl att utveckla motsvarigheten till nya smartphone-appar, eller ABS-bromsar. Man fortsätter att göra samma sak som året innan, eller lämnar verksamheten åt politiker. Och politiker gör sällan innovationer, eftersom kunskaperna och drivet saknas.

Men för att vinster i välfärden ska kunna fungera måste marknaden fungera. Spelplanen måste vara jämn. Och spelplanen är inte jämn, menar han, därför att regelverket inte är väl genomtänkt. Det märks särskilt inom skolan, säger han. Magnus Henrekson välfärd vinst skola klassresa invandring integration Neo nr 4 2014 företag

– Kommunaliseringen av skolan, som Göran Persson drev igenom 1991, var ett första stort misstag. Kommuner styrs till övervägande del av fritidspolitiker. Jag vet inte hur man kunde tro att de skulle klara av att administrera dessa väldigt komplexa institutioner. Det är obegripligt.

– Samtidigt var friskolereformen, som drevs igenom av regeringen Bildt, slarvigt genomförd.

Hur då?

– Det handlar till stor del om ideologi, och att delar av borgerligheten missförstår marknadsekonomi. Till vänster i svensk politik har man haft för vana att säga att allt som bedrivs i offentlig regi är bra. Inom borgerligheten verkar folk stundtals tro att privatisering är svaret på allt.

Men friskolereformen förde med sig nya problem för skolan, menar han. De privata aktörerna släpptes in utan att det fanns ordentliga kontrollorgan. Resultatet är betygsinflation och att skolorna konkurrerar med annat än att de är bäst på att förmedla kunskap. Affärsidén för skolorna har blivit väldigt enkel:

– Som regelverket ser ut nu blir den bästa affärsidén, rent ekonomiskt, att säga till eleverna att ’Hos oss får du bästa möjliga betyg mot en så liten ansträngning som möjligt.’ 

– När mitt äldsta barn skulle börja gymnasiet gick vi till gymnasiemässan i Älvsjö. Det var en så mardrömslik upplevelse att jag lät bli att gå när det var dags för mitt andra barn att välja skola. Gymnasierna marknadsförde sig med att de bara hade lektioner på förmiddagarna så att man skulle ha tid att jobba vid sidan av. Att eleverna fick gratis dator. De konkurrerade med alla möjliga medel som inte hade med kunskapsförmedling att göra.

Med fritt skolval, näst intill fri etableringsrätt och vinstdrivande aktörer kan inte skolorna tillåtas att sätta betyg helt på egen hand, enligt Henrekson. Då får man betygsinflation.

– Det här är inget att bli förvånad över. Så arbetar privata företag, man svarar på de incitament som finns på marknaden. Du lär dig redan på grundkursen i nationalekonomi att ett system som detta inte kan fungera.

– Det jag inte begriper är hur borgerligheten har kunnat ge vänstern det här öppna målet. Borgerliga väljare tycker att fria marknader är något gott. Hur kan man sjabbla bort skolmarknaden på det här sättet?

Däremot tror han inte att småskalighet är bättre. Stora skolföretag har särskilda skäl att göra ett bra jobb, just för att de har ett varumärke att tänka på.

– Om en skolkoncern missköter en skola på en ort, så drabbar det skolans anseende på alla andra håll. Dessutom finns det stordriftsfördelar med stora verksamheter.

Det märks att betygsinflationen stör honom. Den leder till orättvisor, menar han, och i det finns en klassdimension.

– Vi får en situation där de fina skolorna, med de fina eleverna, sätter högre betyg än vad eleverna förtjänar. ’För det är klart att våra ungar ska komma in på de mest prestigefyllda utbildningarna.’

Det senare märkte han av som professor på Handelshögskolan, en av Sveriges mest utpräglade elitutbildningar. Studenterna har sämre förkunskaper än tidigare, och många kommer in på Handels med betyg som är högre än de förtjänar. Ofta handlar det om privilegierade studenter från skolor i Stockholms innerstad med rykte om att vara just lite finare.

Hur märker du att förkunskaperna är sämre på senare år än när du började undervisa?

– Många har inte grundläggande förmåga att hantera algebraiska uttryck. Folk kan inte derivera. Och då måste utbildningen anpassas till en ny lägre nivå. Trots att detta ska vara the best and the brightest.

– Många har inte grundläggande förmåga att hantera algebraiska uttryck. Folk kan inte derivera. Och då måste utbildningen anpassas till en ny och lägre nivå, säger Magnus Henrekson om att undervisa i dag. Foto: Erik Cronberg

– Många har inte grundläggande förmåga att hantera algebraiska uttryck. Folk kan inte derivera. Och då måste utbildningen anpassas till en ny och lägre nivå, säger Magnus Henrekson om att undervisa i dag.
Foto: Erik Cronberg

Men det gäller förstås inte alla studenter. Han minns ett tillfälle, när en av studenterna kom fram för att diskutera innehållet i en föreläsning.

– Resten av studenterna hade gått, förmodligen för att det jag pratade om inte var tentarelevant. Men han och jag hamnade i en livaktig diskussion som har pågått sen dess.

Studenten hette Tino Sanandaji och är numera disputerad nationalekonom från University of Chicago och forskare hos Magnus Henrekson på IFN. Tillsammans har de forskat om entreprenörskap, och skrivit om hur så kallade ”icke-kognitiva färdigheter” påverkar ungdomsarbetslösheten.  Magnus Henrekson välfärd vinst skola klassresa invandring integration Neo nr 4 2014 citat2

Vad är en icke-kognitiv färdighet?

– Det är sådana färdigheter som inte har med faktakunskaper eller inlärning att göra. Självdisciplin, uthållighet, arbetsvilja. Att man dyker upp i tid. Sådana egenskaper efterfrågas i arbetslivet, men skolan har blivit allt sämre på att lära ut dem.

– Det kan vara en förklaring till att vår ungdomsarbetslöshet är så hög. Arbetsgivare efterfrågar egenskaper som den äldre generationen besitter i högre grad än den yngre.

Det är först de senaste decennierna som forskare har börjat intressera sig för icke-kognitiva färdigheter. Nobelpristagaren och Chicagoprofessorn James Heckman har till exempel visat att framgång lika ofta hänger samman med det icke-kognitiva, som med medfödd begåvning. Också här finns en klassdimension, menar Henrekson och Sanandaji. Genom att förmedla icke-kognitiva färdigheter till elever från studieovana hem kan man göra det möjligt för fler att göra en klassresa. Den uppgiften sviker den svenska skolan.

– Det är väldigt orättvist. Särskilt när vi har så stor ungdomsarbetslöshet, och särskilt i en situation när vi har så stort utanförskap bland invandrarungdomar. De privilegierade ungdomarna klarar sig för det mesta ändå, det gör inte de mest utsatta.

Jag fick en fråga på Facebook inför den här intervjun, ’Hur löser vi utanförskapet?’ Det tyckte jag lät optimistiskt. Kommer vi att lösa utanförskapet?

– Inte under min livstid, tyvärr.

Hur menar du?

– Vi har råd i meningen att utanförskapet inte har lett till statsbankrutt eller stora underskott i kommuner och landsting. Samtidigt innebär segregationen att de som jobbar och gör karriär inte ser så mycket av problemen. Man bor inte i Husby, man hör bara om Husby på nyheterna. När de välmående inte ser problem omkring sig minskar trycket att göra något åt det. Magnus Henrekson välfärd vinst skola klassresa invandring integration Neo nr 4 2014 om...

– Det fina med det Sverige som jag växte upp i var att människor levde och jobbade tillsammans. Så är det inte längre, och det är en sorg för mig.

Sverige har det största sysselsättningsgapet i OECD mellan infödda och invandrare, ”vårt kanske största ekonomisk-politiska misslyckande”, enligt Henrekson. Att segregationen inte är dyrare hänger samman med att det har blivit förhållandevis billigt att ha ett drägligt liv även om man inte jobbar, menar han. Jämfört med tidigare är nödvändiga varor som mat och kläder mycket billigare och det är lättare att fylla sitt liv med meningsfulla aktiviteter till låg kostnad. Det gör att människor som inte arbetar deltar i samhällslivet på ett annat sätt än tidigare.

När blir invandring en ekonomisk tillgång?

– När vi får kompetens som vi saknar. Man kan se på Australien, Nya Zeeland och Kanada, som framför allt har invandring av människor som har kompetens som arbetsmarknaden efterfrågar. Det handlar ofta om högutbildade människor med kapital och affärsidéer. Sådan invandring är lönsam. Men så ser ju inte invandringen till Sverige ut.

– Sen ska invandring inte behöva vara lönsam, det är ju inte därför vi tar emot människor på flykt. Det är något vi gör av medmänsklighet, och därför väljer vi att bära kostnaderna. Men det hävdas allt oftare inom borgerligheten att den invandring vi har är en ekonomisk tillgång, eller enkelt kan göras till en tillgång med lite justeringar av skatter och regler på arbetsmarknaden. Johan Norbergs och Fredrik Segerfeldts bok Migrationens kraft till exempel, eller Philippe Legrains bok Invandrare – Ditt land behöver dem, som nyligen har getts ut av tankesmedjan Fores. Men det bygger på väldigt skakiga resonemang och beräkningar.

Han förklarar vilken kompetens Sverige skulle behöva: Svenska elever läser för lite matte för att bli mattelärare, eller för att bli ingenjörer och utveckla nästa generations Scanialastbilar.

– Sådan kompetens saknas i Sverige. Vi kommer inte att kunna få fram den inhemskt heller eftersom skolan är för dålig.

Vi är tillbaka i skolan igen, och Henreksons kritik mot skolmarknaden. Betygsinflationen, skolorna som konkurrerar med att eleverna får gratis datorer och kan jobba vid sidan av. Han varnar för att illa konstruerade marknader och slarvigt genomförda privatiseringar underminerar stödet för marknadsekonomi i sig.

– Med en skolmarknad som inte fungerar som den ska kommer människor att resa krav på begränsningar i näringsfriheten. Det ser vi ju redan. Det kommer krav på regleringar som minskar konkurrensen, försämrar etableringsmöjligheterna och hämmar entreprenörskap. Vilket i sin tur ska finansieras med höjda skatter.

Han pekar på ett varnande exempel: socialdemokraternas ekonomiska politik under 70- och 80-talen. Olof Palmes klasskampsretorik, löntagarfonderna, de skyhöga skatterna. Politiken ledde till en motreaktion, en mobilisering inom borgerligheten som på sikt ledde till att socialdemokratins långa maktinnehav kunde brytas.

– Tankesmedjan Timbro, den borgerliga opinionsbildande verksamheten, Alliansen – allt detta är ett resultat av en motrörelse mot en socialdemokratisk politik som människor hade förlorat förtroendet för. Den uppfattades som verklighetsfrämmande. En likadan motrörelse kan drabba borgerligheten från vänster. Därför är det så oerhört viktigt att man får ordning på marknaderna inom välfärden. Det räcker inte att privatisera, det gäller att privatisera på rätt sätt.

Han är kritisk mot Alliansen, alltså, bland annat just på grund av riskerna med ett maktskifte.

– En av Alliansens viktigaste insatser är att man har gjort det mer lönsamt att jobba jämfört med att inte jobba. Där skulle det bli återställare med rödgrön regering. Högre a-kassa, förmodligen successivt sänkta jobbskatteavdrag, ökade marginalskatter. Kanske tvingas Socialdemokraterna till en orealistisk energipolitik av Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

– Bara detta att Socialdemokraterna pratar om lagstadgad rätt till heltid är förbluffande. Att det överhuvudtaget kan komma på tal i ett samhälle som bygger på decentralisering och entreprenörskap. Människor behöver ju komma till en produktiv arbetsplats överhuvudtaget, även om det så bara är på deltid, och ta sig vidare därifrån.

Det rödgröna alternativet oroar honom mer, med andra ord. Men inom borgerligheten knorras det över att chefen för IFN ska vara så förbannat kritisk mot den egna sidan.

Du uppfattas som kontroversiell inom borgerligheten. Hur ser du på det?

– Allt handlar om huruvida det man säger är substantiellt och underbyggt. Det är därför vi har forskning, inte för att forskningen ska hitta argument åt den ena eller den andra maktstrukturen. Är man skolad i en akademisk miljö är man van vid det. Man blir kritiserad på akademiska seminarier och av anonyma bedömare, det är så forskning går till och går framåt.

– De som överlever i forskarvärlden är de som ser kritik som värdefull input till den egna skaparprocessen. De som blir kränkta och känner sig förolämpade och förminskade av kritik – de blir inte långvariga.

Artikeln publicerad i Neo #3 – 2014

Lämna en kommentar


35 kommentarer

  1. Länge sedan | TankaSmart says: 13 oktober, 2014 kl. 00:35

    […] Det där sista tänkte jag faktiskt på tidigare idag.  Du kan läsa hela artikeln här. […]

    Svara
  2. zacharias says: 20 augusti, 2014 kl. 17:59

    1 + 1 = 2. Om du har 2 kr och stoppar den ena i din ficka och köper tjänst för den andra, så får du bara hälften så mycket tjänst om mot du använder bägge kronorna.
    Svårt att förstå?

    I så fall, gå om grundskolan.

    Svara
  3. Ulf Lönnbergs nyhetsbrev – 12 aug 2014 | Ulf Lönnberg - kandiderar till Riksdagen för Kristdemokraterna - Personkryssa #17 på KDs stockholmslista says: 12 augusti, 2014 kl. 19:45

    […] 4     Magnus Henrekson: ”Delar av borgerligheten missförstår marknadsekonomi” – Det jag inte begriper är hur borgerligheten har kunnat ge vänstern det här öppna målet. Borgerliga väljare tycker att fria marknader är något gott. Hur kan man sjabbla bort skolmarknaden på det här sättet? (intervju i Neo) Läs vidare […]

    Svara
  4. kjell-erik selin says: 11 augusti, 2014 kl. 16:33

    Ja ett skarpare regelsystem behövs och hade behövts redan när privatiseringsvågen startade. Nu finns risk för att några få alltför giriga entreprenörer har åstadkommit så stor skada att skolans privata ägare kommer att få stora problem, i synnerhet om Alliansen förlorar valet.. Det vore förstås inte bra.

    Tack för en synnerligen komplett artikel i ett viktigt ämne.

    Svara
  5. Om fas 3, värdet av nyföretagande och ljus i mörkret i omvärldsbevakningen vecka 24 » BLÅELD says: 9 juni, 2014 kl. 08:54

    […] Neo: Delar av borgerligheten missförstår marknadsekonomi […]

    Svara
  6. Tino Sanandaji: Sandviken-fiasko blottar okunnig elit « Avpixlat says: 5 juni, 2014 kl. 15:09

    […] är lönsamt för landet. Visst, det finns några avvikare som Assar Lindbeck, Jan Ekberg och Magnus Henrekson som inte håller med. Fast märker du inte att de bara är […]

    Svara
  7. Kalle, gymnasielärare says: 31 maj, 2014 kl. 20:36

    En väldigt intressant artikel. Som lärare på gymnasiet vill jag lämna en kommentar. Jag hade gärna haft möjlighet att införa mer av arbetsmoral, självdisciplin, passa tiden osv. Tyvärr har vi regelverket emot oss eftersom vi enl Skolverket t ex inte kan kräva att eleverna lämnar in i tid, vi kan inte vägra rätta något som lämnas in försent. Det får inte vägas in i betygssättningen, så länge kursen inte är avslutad.

    Tyvärr verkar det just nu utvecklas en kultur där elever och föräldrar tycker att det är accepterat att komma lite försent om man t ex kan ta en senare buss. Skolledning tycker ofta att en ”bra dialog” med eleverna, dvs nöjda kunder, är viktigare än att vi ställer krav på dem. Som lärare befinner man sig i en hopplös situation, att försöka bedriva undervisning, ställa krav, rusta eleverna för arbetslivet är näst intill omöjligt.

    Vill man ha en skola som rustar eleverna för arbetslivet så måste man ge lärarna befogenheter att ställa krav: kom i tid, prestera efter förmåga och på utsatt tid.

    Svara
    • Lars Eriksson says: 9 juni, 2014 kl. 08:51

      Tack för din kommentar. Jag har också funderat på lärarnas befogenheter. Politiker, och andra, halkar gärna in på frågor om kommunalisering och de ”stora strukturerna”. Men diskussionen måste börja med, ”Vad händer i klassrummet?” Och varför. Förväntningarna på eleverna måste vara höga, men realistiska också så att inte individen ”tappar sugen”.

      Svara
  8. Svenska invandrare jobbar minst | Petterssons gör skillnad says: 30 maj, 2014 kl. 06:18

    […] Läs hela intervjun på NEO  […]

    Svara
  9. Arbetslös Civilingenjör says: 27 maj, 2014 kl. 16:56

    Jag har civilingenjörsexamen. Det är omöjligt för mig att få ett jobb inom det yrket i Sverige idag.

    Sedan 2006 har det tagits in ca 20.000 UTOMEUROPEISKA arbetare till Sverige PER ÅR.

    De ingenjörsföretag jag sökt jobb hos har fått mellan 70 – 300 ansökningar per tjänst. Gäller i år, förra året osv.

    Svara
    • Torgny says: 5 juni, 2014 kl. 23:34

      Lustigt att å ena sidan sägs vi importera analfabete, men nu verkar det vara civililingenjörer som importeras.

      Om du inte får jobbet, utan en outbildad analfabet från MENA, tar det istället kanske beror på att du är väldigt dålig civilingenjör. Kanske dags för dig att inse att du kanske är kass och spotta i nävarna istället för att skylla på folk som du inte ens konkurrerar med.

      Svara
  10. CC says: 27 maj, 2014 kl. 00:38

    Problemet med välfärdsmarknaden är att den inte är marknadsekonomisk.
    Den svenska välfärdsmodellen är en marknadsimperfektion, en dysfunktionell marknad som inte uppfyller grundläggande marknadsekonomiska kriterier.
    Grunden i en fungerande marknadsekonomi är att kunden betalar ur egen ficka och tar en ekonomisk risk. Kunden gör då i de flesta fall rimligt rationella val utifrån pris, kvalitet och ”nytta”. I den svenska välfärdsmodellen finns ingen ekonomisk relation mellan kund och företagare. Kunden betalar inget för tjänsterna, eller mycket lite, och kan gratis ta del av och styra utbudet på marknaden – och som gratiskund på ett mindre rationellt sätt.
    Företagaren kräver ingen betalning av kunderna utan får sina inkomster från våra skatter. Och eftersom kunderna är pris-okänsliga så erbjuds kunderna även kostsamma tjänster som är onödiga och tömmer den gemensamma skattepotten. Flera hundra skattemiljoner kapas årligen på onödiga knäledsartroskopier.
    Dålig kvalitet borde ge förluster. Men lägre kvalitet ger vinst för företaget på den dysfunktionella marknaden – låg kvalitet betalas nämligen med samma belopp som hög kvalitet. Det finns inget samband mellan pris och kvalitet. Här gynnas företagaren på kundens bekostnad. Hälsans förskola och Praktiska Sverige AB (gymnasiala yrkesprogram) tillämpar framgångsrikt denna strategi.
    De missförhållanden som uppkommer är systematiskt återkommande. Det är inte frågan om ”olycksfall i arbetet” eller att undantagsvis någon oseriös företagare ”inte tar sitt ansvar”. Det allvarliga är att politiker i det längsta ofta stöttar ägarna till företag som missköter sig, trots omfattande klagomål. Allianspolitiker vill inte se sin väckelse för valfrihet kritiseras. Kommuner reagerar för sent och är då i högsta grad delaktiga i det personliga lidande som människor utsätts för – omständigheterna kring Hälsans förskola är bara ett exempel.
    I en marknadsekonomisk fungerande välfärdsmarknad har vi privata vårdgivare, privata skolor av olika kvalitet och med skiftande elevavgifter, omsorgen om våra åldrande föräldrar sköter vi själva eller köper omsorgen från ett företag. Kunderna betalar själva för tjänsterna och det finns en marknadsekonomisk relation mellan kunder och företag. Några skattepengar går inte till dessa verksamheter. Här har individerna frihet att välja de företag och tjänster de önskar, individen kan bestämma själv. Och här gör företagen vinst på ett anständigt sätt.
    Välfärdskunderna har här försäkringar i försäkringsbolag och tillsammans ser de till att marknaden fungerar. Marknaden reglerar sig själv utan något större behov av statliga ingrepp, så som Adam Smith tänkte sig med sin liknelse om ”den osynlige handen” – vi får en ”win-win situation” där både kunder och företagare är vinnare på marknaden.
    Denna marknadslösning förändrar även samhället på ett genomgripande sätt – till det bättre eller sämre kommer det naturligtvis att råda delade meningar om, och olika liberala, socialliberala och reformsocialistiska värden kommer att balanseras mot varandra.
    En avgörande invändning mot att skapa en skattefinansierad välfärdsmarknad är att det strider mot andra demokratiska beslut. Vi ska ha en likvärdig skola och alla ska få en god vård och omsorg. På en konkurrensmarknad så slås de dåliga företagen ut, de som inte levererar tillräckligt god kvalitet, och företag som levererar god kvalitet blir kvar. Vi får en kvalitetshöjning och en ännu bättre skola, en ännu bättre vård och omsorg. Men vems barn ska under tiden gå på de dåliga skolorna, vem vill ha en dålig sjukvård och vems föräldrar ska få en dålig omsorg?
    I sin argumentation så ser Alliansregeringen en marknadsekonomisk välfärdslösning som den ideala och något att sträva mot. Men då bör Alliansen även öppet politiskt driva den linjen i sin frihetskamp mot ett, enligt allianspolitiker, socialistiskt monopol. I stället stöder Alliansregeringen ett särintresse som inte är marknadsliberalt
    .

    Svara
  11. Gustaf says: 26 maj, 2014 kl. 23:11

    Ledsen Magnus men du visar på ett önsketänkande om vad marknaden skulle kunna vara istället för vad den egentligen är. En marknad har ingen moral som du önskar, Assymmetri uppstår nämligen endast om jag tror att skolan gör ett jobb den inte gör. Har jag inga illusioner om marknaden så finns inte assymmetri. Således, sådana nationalekonomer som du som iofs har ett hedervärt önsketänkande om marknaden måste faktiskt börja ompröva era värderingar om marknaden och dess egentliga mekanismer.

    Svara
  12. jan says: 26 maj, 2014 kl. 13:02

    proffesor ja men någon kunskap om hur det är att leva på a-kassa har du inte hur kroppen slits på oss vanliga mäniskor så du borde bli degraderad lär dig det först…Och sverige har väl alltid vart rik på innovationer trots trots att vänsterpolitik .De har gjort sverige till en stark industrination tillverkar o exporterar bilar bussar traktorer lastbilar flygplan,vapenteknologi m,m ok nu med en högerregering börjar vi ioförsig tappa men det är väl inte möjligt.. vi ligger i framkant inom många områden som inte något annat land med den befolkningsmängden som sverige har gör. Höjer man a-kassan,sjukpengen ser till att de sämst ställda också kan bli konsumenter igen trots att de för tillfället inte jobbar så gagnar det företag tex en resturang får mer kunder staten får skatteintäkter. De kanske kan resa utomlands trots att de efter ha slitit ut kroppen för en skitlön är oförmögen att jobba vidare..Du kommer aldrig att behöva nyttja det system jag nyttjar du behöver inte vara tvungen att jobba 2 12 timmars nätter med feber på en storhelg, tack vare karensdagen skulle jag förlora en för stor del av lönen på 80 talet kunde jag avstå ingen karensdag om du minns det? Men jag är väl bara en lat arbetare.Lev på en städerskas lön känn hur slitsamt det är känn oron varje år när det är dags för en ny upphandling får man ha jobbet kvar eller inte m,m under ett år upplev o ta med det i dina utredningar

    Svara
  13. Håkan Broström says: 25 maj, 2014 kl. 23:34

    Problemet är att det inte finns någon marknad eller konkurrens inom utbildningsystemet. Det finns ingen offentlig verifikation där EN fysikuppgift har ETT svar. Problemet är inte algebran utan vad algebran används till.

    Endast en fysikuppgift kräver på ”realexamensnivå” många års tidigare träning och allmänna lagar eller allmänna begrepp hjälper föga.

    Problemet är fysiken och inte tekniken. Det är fysik som är kreativitet. Då två idéer slås ihop skapas något nytt. Två tekniker som slås ihop effektiviserar men riskerar att tappa idéerna som finns bakom.

    Matematik är bara ett spel med synonymer. Likt nationalkonomi. I fysik kan en person få rätt mot 20 idioter från handelshögskolan.

    Samtidigt bevisar det intellektuell heder.´Man bara trodde sig ha fattat.

    Som Wittgenstein sa har vi en föraktfull inställning till det enskilda fallet.

    Svara
    • Gunnar says: 28 maj, 2014 kl. 09:08

      På vilket sätt kan man studera fysik utan att använda matematik?

      Svara
  14. Dag Wellander says: 25 maj, 2014 kl. 16:19

    ”Du lär dig redan på grundkursen i nationalekonomi att ett system som detta inte kan fungera.”

    Vad är det som inte kan fungera? Dvs vad är det närmare besett, som utgör produkten, vilken ska levereras till lägsta möjliga kostnad, något som ska faställas som jämviktspriset, alltså punkten där utbuds- och efterfrågekurvorna korsas? Kort sagt: vad ska levereras när av vem?

    På den så kallade skolmarknaden är den frågan, svår, för att inte säga omöjlig att besvara. Vilket kan exemplifieras med tre enkla sakförhållanden.

    VAD skolan lär ut, är för det fösta – undantaget ett antal väsentliga förmågor och kvaliteter som berör individens danande (i vid mening bildning, t ex ett demokratiskt sinnelag eller mer specifikt estetisk orientering och förmåga, som att ha ett hum om vad låt oss säga vad musik är och i någon grad kunna utöva denna på något sätt överhuvudtaget) – vad skolan väsentligen lär ut är att tala, läsa skriva och räkna på succeccivt allt högre och alltmer spefikt tillämpade nivåer. Detta kunde vi kalla produkten. Men vad är det mer precist som levereras? Det är ett uslag av spritt språngande verklighetsförvanskning att tro sig kunna besvara den frågan på något slutgiligt och exakt sätt. Betänk något så till synes banalt och enkelt – men ack så fundamentalt – som ordkunskap, ordförråd. Kvalitativt visar sig ett aktivt ordförråd inte bara i läsförståelse, vilken kanske kan demonstreras med standardiserade test, utan också i tal och skrift. Nå, vilket aktivt, fullödigt behärskat ordförråd ska vara produktien av låt säga svenskundervisningen i var och en av grund- och gymnasieskolans tolv årskurser? Vilken enfald är det inte att tro sig kunna säga vad denna ”produkt” är?

    NÄR, för det andra, levereras produkten? Antag att någon tror sig kunna precisera denna förståelse av vad”produkten” ordförråd, ordkunskap är årskursvis – vilket är just ett av de ogrundade och väsentligen outtalade antaganden som ligger bakom de nationella proven i svenska – antag att vi vet vilken den eftersträvade ordkunskapen ska vara i en viss årskurs, hur ska man i så fall kunna avgränsa leveranstidpunkten? Förståelsen av ord- och ljudbildning, kombinerad med en viss grad av idiomatisk särkerhet i fråga om ordval och konstruktioner, växer successivt, vilket innebär att det redan inlärda är fundamentalt för kommande inlärning och förblir produktivt under högre stadier av språkutveckling. Vad du lärde dig ditt första skolår förblir produktivt i årskurs tre på gymnasiet, under vilket det är alldeles ogörligt att säga vilken av de föregående tolv tänkta ”ordkunskapsprodukterna” som på vilket sätt producerar den avslutande ”ordkunskapsprodukten”. Vilken den nu är!

    VEM, frö det tredje, levererar produkten? Det handlar så klart ingalunda om en ”produkt” vilken likt en app eller annan teknikalitet ger individen isolerad en viss förmåga. Den föreställdda ”ordkunskapsprodukten” leverarar ordkunskap mellan individer i samma ålder, och mellan generationer, där t o m barnbarnen lär sig av mer eller mindre aktiva far- och morföräldrar.

    Okej, denna fundamental realitet, att man ej kan väsentligen veta och fastställa VAD som levereras NÄR av VEM, har man bortsett från och trollat bort med antagandet att betyg, relaterade till så kallade kunskapskrav (nyss kallade ”kriterier”) skulle kunna läsa problemet. Systemet antar sig, påstår sig veta, att en viss produkt, dvs kunskapskravet (frågan VAD) levereras årskursvis (frågan NÄR) av en viss skola/huvudman (frågan NÄR), såsom ett visst betyg (kopplat till vissa kunskapskrav).

    En viss förmåga, i fråga om ordkunskap i en viss årskurs, generar som en delkomponent en viss uppfyllelse av kunskapskraven i svenska, vilket generar ett visst underlag för vissa genomsnittliga betyg i svenska hos en viss huvudman i en viss årskurs ett visst år, till en viss kostnad, vilken antas bidra till en viss vinst eller förlust, vars storlek bestäms av differrensen mellan denna kostnad plus de övriga kostnaderna, minus intäkterna, vilket blir det ekonomiska slutresultat som bestämmer huvudmannens överlevnadsförmåga på den tänkta ”marknaden” för utbildning.

    Kort sagt den aggregerade kostnaden för en viss måluppfyllse, för ett visst snittbetyg, kommer, plus intäkterna att generera en viss vinst som ger en viss överlevnadförmåga. Eftersom man alltså vet VAD som levereras NÄR av VEM, kommer över tid kunderna/eleverna/föräldrarna att placera sin skolpeng där resursanvändningen är som effektivast, eftersom effektivast möjliga resursanvändning ger högsta snittbetyg, till lägsta möjliga snittkostnad plus en viss riskpremie/vinst, vilken emellertid aldrig kan bli för stor på denna genomlysta marknad, eftersom en konkurrent då kommer att dyka upp och leverera ordkunskap på en högre nivå i en viss årskurs till en visserligen något högre, men likväl uthålligt hållbar kostnadsnivå.

    Nåväl, ett slags marknad har man förvisso gjort av svensk grundutbildning, och därmed har man korrumperat den. Faktiskt ända från botten till toppen, då även universiteten får betalt inte för det de lär ut, utan för vilka de godkänner. Och ett slags konkurrens råder. Men vad som produceras och levereras är inte något slags utbildningsprodukter utan betyg och examensbevis, för vilka incitamenten ligger rakt av fel. Ju högre de är och ju lättare det är att nå dem, desto mer konkurrenskraftig blir aktören.

    Och som om detta inte vore nog, blir målrelaterat betygssystem, i sig, och oberoende av konkurrensförhållanden, inflationsdrivande eftersom det driver mot att med minsta möjliga ansträngning uppnå simplast möjliga tolkning av målen.

    Svensk skola är mot denna bakgrund dömd att nå sämre och sämre resultat under decennier framöver. Och sammanfattningsvis kan man säga att utbildning, den grundläggande likaväl som den högre, inte kan vara en incitamentsstyrd verksamhet där man försöker leka marknad fastän man ej vet vad som levereras av när av vem. Det är en verksamhet som måste vara normstyrd, där det handlar om rätt och fel, sant och falskt, gott och ont. Att tänka sig skola och universitet som en marknad, är ungefär lika befängt som att ha konkurrerande konkurrensverk eller rättsväsenden eller försvar. Hur kunde borgerligheten invaderas av detta eländiga marknadflum?

    Svara
  15. Kenneth Nyman says: 25 maj, 2014 kl. 14:02

    Mycket bra artikel!

    Ibland tror jag att vissa typer av privatiseringar eller liberaliseringar rentav kan göra saker värre ur ett frimarknadsperspektiv. Man liberaliserar i ena änden, men inte i den andra, och resultatet blir en skevhet i incitamenten.

    Ta det här med betygsinflation. I dagsläget har skolor incitament att sätta glädjebetyg. Om vi hade ett renodlat laissez-faire-samhälle, där högskolor var helt privata och fick ta in vilka elever de ville, skulle nog betygsinflation vara ett mindre problem. Om högskolorna skulle misstänka att vissa skolor satte glädjebetyg, kunde de ta hänsyn till detta i antagningsprocessen – t.ex. genom att räkna ner betygspoängen i motsvarande grad för elever från dessa skolor, eller använda sig av andra selektionsmekanismer än betyg.

    Nu tror jag inte att något renodlat laissez-faire-samhälle är möjligt eller ens önskvärt. På många områden – som utbildning – kommer det att behövas något slags reglerad marknad – och då måste man se till att regleringen blir så rättvis som möjligt, och skapar så få skeva eller oönskade incitament som möjligt.

    Svara
    • Anders B says: 26 maj, 2014 kl. 15:02

      Underbart

      Svara
  16. Anders B says: 25 maj, 2014 kl. 13:36

    Kul artikel!

    Jag ställs frågande efter att han ger kritik mot Hälsans skola om han förstår varför marknaden fungerar som den gör. Hälsan fick tydligen kunder, kunder som inte vet vad dem skriver på för kontrakt tydligen. Så han säger att det behövs kontroller av staten, för föräldrar kan inte fråga och kolla, och skriva kontrakt själva. Problemet här är ju inte kontrollerna, man ser ju istället bara hur lite tid föräldrarna lagt ner på sina barns utbildning.
    Men ska barnen få lida för dåliga föräldrar? Det kommer barn att få göra. Och dem får göra det dels för att andra föräldrar låter sina barn välja på ytliga grunder. Så andra föräldrar kan hjälpa barn med dåliga föräldrar, genom att göra ordentliga val.

    detta är en ny marknad, i början när konsumenterna inte är vana vid det, kan rötägg finnas. så är det på elmarknaden t ex med företag som tex Telinet där jag själv jobbade ett tag.

    När marknaden får spelas ut, i en sektor, ser man hur stort demokratiskt underskott det varit på det området. Att föräldrar bara förutsätter att maten är bra, visar hur lite dem sätter sig in i barnens liv. Och nu kan föräldrar inte skylla på politiker längre.

    Kanske har ekonomen ett bias mot att marknaden måste ha vissa förutsättningar, det biaset för att annars skulle han inte kunna jobba som ekonom. Som att fråga en frisör om du borde klippa dig, med andra ord.

    Svara
    • Jakob says: 26 maj, 2014 kl. 12:30

      Anders B: Han kritiserar ju just bristen på kontroll och blandningen av fritt och styrt.
      Föräldrar som ”valt” Hälsans förskola har inget val, du blir tilldelad en plats till ditt barn, tackar du nej har du förlorat din platsgaranti. Därför vågar många inte tacka nej. Hade marknaden fungerat hade det givetvis funnits fler förskoleplatset än barn. Då hade det varit fritt val på riktigt.

      Svara
  17. Elias Koskinen says: 25 maj, 2014 kl. 10:04

    Något av den bästa politiska analys jag har läst! Det är politiker som tänker som han som Sverige behöver! Hade han ställt upp för något parti hade han direkt fått min röst!

    Svara
  18. Mats K says: 24 maj, 2014 kl. 18:18

    Det har var det bästa och mest genomtänkta som jag har läst på väldigt länge.

    Nu blir jag prenumerant!

    Svara
  19. Erik says: 24 maj, 2014 kl. 15:24

    En tanke om skolan:

    Om antagningar till nästa nivå av utbildning byggde uteslutande på antagningsprov skulle den föregående nivån räta upp sig med automatik.

    Eller?

    Svara
  20. Matsini says: 24 maj, 2014 kl. 09:53

    Att ”missförstå marknadsekonomi” vill jag tillstå en schematisk betraktelse av rådande obalans relativt rådande förhållanden.
    ”Missförståelsen” vill jag betrakta som potentiellt, strategiskt väldisciplinerad OM så är fallet (man vet ju aldrig vad som förse’går i ‘maktens korridorer’)!
    Att lämna ett nationalekonomiskt styrsystem och söka implementera ett ‘nytt’ utan ”missförståelse” måste förlåtas! Det är som att sätta en fostrad roadracingförare på en enduromotorcykel och skicka ut hen (då för tusan!) på Novemberkåsan! Hur tror vi det kommer att sluta?
    ”Pro-market”-filosoferat så finns det en tidsaspekt att ta med i beaktandet när det gäller en ‘adoptionsprocess’. Det går inte över en natt!

    Svara
    • Matsini says: 24 maj, 2014 kl. 10:28

      Nej, nu blev jag debattsugen 😉
      Det verkar som vid vidareläsning (jag är så ‘het’ att jag måste kommentera under pågående föreläsning!) att Sveriges faktiska geosociala omständigheter glöms bort eller ‘åsidosätts’!
      För höge farao! Det går icke att införa marknadsekonomiska incitament ur amerikansk ‘sedelära’ relativt svenska förhållanden!
      Vi har inte den strukturen!
      Felet vi definitivt gör är att söka implementera efterfrågansaspekter relativt amerikanska koncept!
      Vi kanske inte ens HAR någon efterfrågan relativt det utbud marknadsekonomins gränssättare av idag söker definiera akademiskt!
      Eller, ens VILL ha! – ”Å, vem bestämmer det då”?
      Magnus Herekson, VAD är vår ‘avkastning’ ur en högre kompetens-/utbildningsnivå relativt vårt ‘människovärde’?
      SKA vi verkligen söka avkastning emanerat ur ett globalt makroperspektiv?
      Är det ‘att höja människovärdet’ per capita?
      Jag vill mena, i direkt strid med ”grundkursen i nationalekonomin” att staten måste i vårt land som ”vilar på fornstora da’r”, restrigera ‘dumhetens’ efterfrågan av kapitalismens giriga utbud!
      FASEN vi går ju på knäna! Jorden pallar globalt INTE med att tillfredsställa den av girigheten skapade artificiella efterfrågan!

      Nej, vad Sverige behöver är en ‘gillad’, auktoritär ledarprofil!
      En ‘folkets man’, ingen ‘kärring’!
      En som vill ‘folkets väl’ och sätter ner foten för VAD som utgör ”folkets väl”!
      DOCK, har jag en ”bättre” idé 😉 och det är en ny form av nationalekonomi…det B E H Ö V S!!!

      Svara
  21. Olle Danielsson says: 24 maj, 2014 kl. 09:45

    Magnus Henrekson är verkligen mycket inlärd, informativ och både realist och visionär. Jag delar helt hans synpunkter. Han och likvärdiga, som Assar Lindbäck m.fl. skulle med större inflytande ge svensk politik det försprång, som skulle behövas, inte minst inom skolan, som här tilldrar sig Magnus stora intresse.
    Jag citerar ”Och politiker ger sällan innovation, eftersom kunskapen och driften saknas”. Politiker pratar städigt om att skapa arbetstillfällen. Det är företagen, små och stora, som skapar arbetstillfälen. Politiker kan nästan inget göra utan att betala med skattemedel. Se på Frankrike och den socialistiska regeringen med president Holland, som under två år inte skapat någon som helst arbetstillväxt, därför att ekonomin saknas. Holland har inkompetens föklarats som den minst populäre presidenten någonsin. Löfven gjorde uttalandet att Sverige skulle ha Europas lägsta arbetslöshet 2015. Det är ju rent påhitt och utan substans.
    Magnus nämner att våra stora företag är gamla. Ja vi saknar fortfarande mindre entreprenörs företag, som i bältet nord Italien, Sydtyskland t.ex. Varför? Jo den svenska socialistiska regeringens långa dominas stimulerade storförtag med Wallenbergarna, Volvo m.fl. i spetsen, där privat kapitalism inte var lika synlig. Småföretag skapade ju privat kapital, vilket inte megavs, i likhet med forna Sovjetunionen.
    Bravo Magnus Henrekson, läs gärna mitt lite mer lustbetonad inlägg http://olledanielsson.se/

    Svara
  22. Kent says: 24 maj, 2014 kl. 07:11

    Det viktigaste är att de som kan sätter fokus på vad som sker.
    Ingen i media eller i politiska debatter ställer frågan hur sverige ska tjäna mer pengar…
    I stort sett alla våra kunskapsföretag är nu utsålda.
    Naturtillgångarna plockas upp av utländska aktörer.
    I nästa generation kommer digitala produkter att flyttas ut.
    Allt handlar i politiken om att fördela en kaka som alltmer lånas upp via ökande stadskuld.
    Vi borde åtminstonde satsa på programmerare, men tecknen just nu visar att de jobben också flyttar ut.

    Hur ska sverige förändras för att kunna skapa värde som kan ge intäkter i framtiden?

    Svara
  23. Klimatrealisten says: 24 maj, 2014 kl. 06:51

    Det hade behövts saklig analys om hur invandring påverkar ekologi och klimat. Om exempelvis klimatgaser fördelas på nya immigranter och jämfört med befintlig befolkning så är utsläppen av klimatgaser ungefär dubbelt så höga i konsumentled. De sk gröna partierna har tappat all form av miljötänk och har gett upp sådant som ekologisk balans till förmån för fri invandring och markant befolkningsökning. Borgerliga ekonomer ser gärna en befolkningsökning av ekonomiska skäl och struntar helt i faktorer som självhushållning på livsmedel, tillgång till vatten, natur/skog/grönt, närodlat, ekologisk balans och växthuseffekten.

    Fri invandring undergräver självfallet alla dessa sk ”gröna” parametrar. Blotta idén att vilja flytta så många som möjligt från sydliga varma länder med marginellt energibehov till vårat kalla klimat är direkt klimatfientligt. Hjälp på plats är att föredra.

    Fri invandring kan teoretiskt inte leda till annat än också en form av ekologisk kollaps. Tyvärr har vi en underlig partistruktur i Sverige.

    Fp, M och delvis KD prioriterar ekonomi och tillväxt vilket de fått för sig att hög innvandring gynnar

    C, Mp, Fi prioriterar hög invandring framför miljö och klimat

    V prioriterar hög invandring för att krossa vår demokrati

    SD vill ha låg invandring men av nationella skäl, sådant som ekonomi och ekologi/klimat är utanför deras intressesfär

    Svara
  24. Andreas says: 24 maj, 2014 kl. 01:34

    Ögongodis!

    Svara
  25. Eva says: 23 maj, 2014 kl. 21:31

    Tack för en intressant och informativ text, det känns uppfriskande att få läsa en genomarbetat och djupgående analys av ovanstående frågor. 🙂

    Svara
  26. Adar Komdenja says: 23 maj, 2014 kl. 19:26

    Tack för detta klarspråk. Sällsynt att finna i dagens konforma, politiskt-mediala, tysthetens och enkelriktningens land.

    Svara
  27. Rick N says: 23 maj, 2014 kl. 19:21

    För femtielfte gången så far det genom skallen: Tänk om vi hade politiker som var lika raka.

    Kul att Tino S. nämndes 🙂 Honom läser jag också. Rakt på sak utan krusiduller och vanlig folk förstår vad han skriver.

    Jo förresten, det sista stycket om forskare och kränkthet, att de tunnskinnade inte blir långvariga. Vete tusan … det finns ju en del brådmogna inom vissa områden som galer i högan sky och får medhåll i media så det skvätter om det. Fast …. det är nog bara de själva (och politiker/journalister) som anser att det är vetenskap de håller på med 🙂

    Svara