Porträtt: Franklin E Zimring

”Brott är rekreation”

De goda nyheterna är att brottsligheten kan minskas radikalt, att Ilmar Reepalu har fel och att det är väl värt att pröva ett artigare polisarbete. Neo har talat med en av världens ledande brottsexperter.

av Mattias Svensson

I New Yorks fall talar siffrorna för sig själva. Sedan de högsta nivåerna 1990 begås betydligt färre grova gatubrott. Morden har minskat med 82 procent, rånen med 84 procent, våldtäkterna med 66 procent och bilstölder med hela 94 procent fram till 2009. En minskning som bara fortsatt under 2000-talet och därmed är ungefär dubbelt så lång och dubbelt så stor som den generella brottsnedgången i USA under 1990-talet. Två decennier av oöverträffad brottsminskning.

Om detta skrev Franklin Zimring i Neo (2/2010) redan innan hans aktuella bok The city that became safe kom ut i höstas. Med uppmärksammade dödsskjutningar i Malmö är frågan om Sverige har något att lära.

Vilken är den viktigaste lärdomen från New Yorks brotts-nedgång?

– Hur mycket av brottsligheten som är variabel, som kan påverkas av små förändringar som effektivare polisarbete. Brott beror på situation och tillfälle och kan som allt annat beteende påverkas.

– Vi har trott att ett förhindrat rån på 125:e gatan bara innebär att det sker på 140:e i stället. Nu talar det mesta för att ett förhindrat rån innebär ett rån mindre totalt sett.

På vilket sätt är det en ny insikt?

– Våldsbrott i New York har minskat med i runda tal 80 procent utan att det kan förklaras med demografi, kultur, hur många som sitter i fängelse, arbetslöshet eller fattigdom. Sådana faktorer är helt klart länkade till hur brottsligheten fördelar sig och var den sker, men säger mindre än vi tror om nivån på brottsligheten.

Vad beror det på att så mycket kan påverkas?

– Det är en riktigt dålig idé att försöka tjäna pengar på inbrott eller att råna folk och affärer. Sådana brott är en rekreationsaktivitet, de kriminella gör det för att roa sig. Det är därför det sker i gäng, vilket ytterligare minskar avkastningen.

Sverige har fått en uppblossande diskussion om våldsbrott efter ett antal dödsskjutningar i landets tredje största stad, Malmö. Finns det några läxor från New York som är applicerbara?

– Jag känner till Malmö, det ligger mittemot Köpenhamn, eller hur? I de flesta amerikanska städer finns en viss brottsgeografi, det går att förutse var den här typen av gatukriminalitet kommer att begås och vilka typer som kommer att begå den. En intensivare polisbevakning av sådana platser fungerar i USA, i Paris, i London, och det borde vara samma sak i Malmö.

En åtgärd som diskuteras i Sverige är intensivare kontroll av handeldvapen. Det har varit framgångsrikt i New York vad jag förstått.

– Vi har lite olika situation i USA. I exempelvis Houston i Texas har många vanliga medborgare handeldvapen på sig. I New York är det olagligt, vapen är mer sällsynta och det gör att man med större sannolikhet kan sluta sig till att den som ändå bär vapen har skumma avsikter.

– I Europa är situationen mer som New York, men jag undrar om inte antalet handeldvapen i omlopp är så mycket mindre att det blir svårt att hitta dem med den typ av omfattande visitering som man haft i New York. De flesta brottslingar använder inte handeldvapen, det är för krångligt att få tag på dem.

Kommunalrådet i Malmö Ilmar Reepalu säger att stadens problem med brottslighet är kopplat till inströmningen av invandrare. Vad säger du om ett sådant resonemang?

– Första generationens invandring är ett underbart sätt att få ner brottsligheten. De är bra för i stort sett allt i en storstad och har förändrat hela grannskap. I New York skulle ökad invandring ha kunnat förklara en del av brottsminskningen, men de är i fel ålder. Jag tror de haft större inverkan på matkvaliteten än på brottsligheten, haha.

– Jag vet att invandring kan ge kulturella konflikter och att exempelvis Hollands erfarenhet av muslimsk arbetskraft inte är helt lyckad. Men generellt innebär migration en selektion av dem som vill lyckas. Det är människor med ambitioner, som vill arbeta och tjäna pengar, och det är väldigt bra för den sociala ordningen.

När jag läser din bok slås jag av den obekymrade uppdelningen av brottslighet efter etnicitet. I Sverige ifrågasätts värdet av att alls redovisa sådana siffror.

– Man ska komma ihåg två saker. Det första är att även utsattheten för brott följer etnicitet. Den riskfaktorn behöver man bry sig om. Det andra är att vi i New York kan se att man hindrat brott lika lätt i de mer brottsbenägna grupperna. Grov brottslighet har minskat lika mycket i alla grupper. New York har i dag lika låg mordfrekvens som 1960, med dubbelt så hög andel svarta i befolkningen. Det är inte så att vissa grupper är predestinerade att begå brott.

En annan kritik är att socio-ekonomi förklarar det mesta av skillnaderna i brottslighet. Att brottslighet förklaras av fattigdom, social utslagning och relativt låga inkomster.

– Jag är säker på att ni har svenska kriminologer som alldeles ypperligt kan förklara hur brottsligheten är fördelad, socioekonomiskt och så vidare. Vad New York nu upplever är hur lite den fördelningen säger om nivån på brottsligheten. Det är två olika saker!

Vad kan du säga mer i detalj om vilket polisarbete som fungerar och inte fungerar?

– Det vi kan konstatera har fungerat i New York är dels bevakning av brottsintensiva platser, så kallade hot-spots. Samt tillslag mot öppen drogförsäljning på gatorna.

– En del har inte direkt varit raketforskning. Tidigare gick exempelvis narkotikaavdelningen av sitt skift klockan sju på kvällen och var lediga under den tid på dygnet då den drogrelaterade skottlossningen började.

Trots den strategin menar du att New York är ett exempel på en framgångsrik harm reduction-strategi när det gäller droger.

– Precis. Tillslagen mot de öppna marknaderna har inte minskat droganvändande eller drogförsäljning, men det har radikalt minskat det drogrelaterade våldet. Narkotikarelaterade dödsskjutningar har minskat med 90 procent.

Du är mer kritisk till de aggressiva polismetoderna, bland annat flitig visitering och arrest för mindre förseelser kopplade till brott som exempelvis skuggade bilrutor.

– Vi vet att polisen använt detta vid sin bevakning av hot-spots, men inte om de har förklaringsvärde på egen hand. Och de har ett högt pris. Många fler än de skyldiga utsätts för visitering och misstanke, särskilt i vissa grannskap och i vissa etniska grupper. Oproportionerligt många i dessa grupper straffas också för mindre förseelser.

Är det värt priset?

– Om det verkligen visar sig vara nödvändigt för att få ner en våldsbrottslighet som också drabbar samma grupper. Men i dag vet vi inte och den okunskapen är svår att motivera.

Vad skulle du rekommendera?

– Jag skulle verkligen vilja se en mer städad bevakning av hot-spots prövad och utvärderad, där man övervakar platser utan de aggressiva, generella visiteringarna. Det kanske vore något för Sverige.