Krönika:

Bostadsstatistik

Medier ger sken av skenande utveckling.

av Fredrik Johansson

I början av januari presenterade e-handelsföretaget Blocket bostad statistik över hyrorna och utbudet på andrahandsmarknaden för bostadsrätter. Det låter möjligen inte så upphetsande, men det är glödhet
bostadspolitisk information. 

Sedan februari 2013 är det nämligen tillåtet att hyra ut sin bostadsrätt till en hyra som – åtminstone indirekt och någorlunda – avspeglar marknadspriset. Bostadsrättsinnehavaren har inte bara rätt att täcka avgiften till bostadsrättsföreningen, utan också sina kapitalkostnader (också de indirekta, om vederbörande inte är belånad).

Åtgärden syftade till att öka rörligheten på bostadsmarknaden och i någon mån lätta på ett ständigt växande tryck. Behovet av åtgärder är skriande.

Den dysfunktionella bostadsmarknaden griper kring sig och spiller över på allt fler politikområden. Den är ett socialt problem och ett hinder för en fungerande integration. Den slår direkt mot arbetsmarknadens funktionssätt genom att försvåra att människor flyttar dit jobben finns.

Men det är en större fråga än så. Bostadsfrågan äter sig in i Sveriges grundläggande ekonomiska stabilitet. Hushållens höga skuldsättning påverkar penningpolitiken och bland andra EU-kommissionen har visat att den är det stora makroekonomiska orosmolnet i Sverige.

Avsaknaden av en ”spotmarknad” för bostäder med mer eller mindre kortvariga kontrakt blir i sig ett tillväxtproblem – framförallt i Stockholm, men också i andra storstadsregioner. För ett år sedan presenterade Stockholms Handelskammare en undersökning som visade att var femte tillväxtföretag i regionen misslyckats med rekryteringar på grund av bostadsbristen. En tredjedel anser sig ha haft betydande svårigheter när de försökt rekrytera. Bostadsmarknaden slår direkt mot BNP och sysselsättning.

Det är delvis denna rörlighet som reformen vill öka. Men den är också mer principiellt intressant. Vad händer när man låter tillgång och efterfrågan få ett större genomslag på en del av bostadsmarknaden? Viktigt, inte minst mot bakgrund av debatten om ett avskaffande av prisregleringen på vanliga hyresrätter.

Föga överraskande har två saker hänt. Andrahandshyrorna har stigit och utbudet har ökat. Eller egentligen har en sak hänt: utbudet har ökat därför att hyrorna har tillåtits stiga.

I Stockholms stad ökade utbudet – enligt Blocket bostad – med cirka 30 procent under reformens första år. Under 2014 har tillväxten fortsatt med sex procent. Tusentals lägenheter som tidigare inte var tillgängliga har kommit ut på marknaden.

Goda nyheter. Kan man tycka.

Ett vanligt perspektiv i medierna är däremot att hyrorna gått upp. Det är dåliga nyheter och därmed antagligen bra nyheter.

Di.se valde exempelvis att den 13 januari i år beskriva den senaste statistiken som att ”Andrahandshyrorna skenar”. Mest ska hyran för tvåor i Stockholm ha ”skenat”. Enligt Svenska Akademiens Ordlista betyder skena: ”rusa iväg vilt, obehärskat eller okontrollerat”.

Det låter onekligen rätt allvarligt.

Tittar man lite närmare på siffrorna talar vi dock om nitton procent första året och nio procent det andra. Om det fortsätter i några år till är det något som ”skenar”. Sannolikt har marknaden närmat sig en balanspunkt och prisutvecklingen kommer främst – men inte enbart – bero på hur efterfrågan utvecklas.

Däremot har utbudet inte ”skenat” om man får tro Dagens Industri. Det ökade som sagt med trettio procent första året och sedan med ”måttliga” sex procent.

Vad som är ”obehärskat eller okontrollerat” ligger som bekant till betydande del i betraktarens öga.