Intervju: John Tomasi

Blödig kapitalism

Social rättvisa eller äganderätt och frihet. John Rawls eller Robert Nozick. En amerikansk filosof vill förnya liberalismen genom svaret ”all of the above”.

av Mattias Svensson

 

Politisk-filosofiskt har konflikten pågått länge. Liberaler som betonar jämlikhet, positiva rättigheter och en stor välfärdsstat (socialliberaler eller high liberals) mot liberaler som betonar frihet, negativa rättigheter och en begränsad stat (klassiska liberaler eller libertarianer). De senaste skyttegravarna grävdes på 1970-talet då John Rawls En teori om rättvisa, där samhällen bedöms efter hur väl de gynnar de fattigaste, utmanades av Robert Nozicks Anarki, stat och utopi. Frågan i den senare boken var om människans rättigheter och de principer som följer av att äga sig själv och resultatet av sitt arbete är förenliga med någon stat över huvud taget.

Filosofen och statsvetaren John Tomasi kom tidigare i år med boken Free market fairness (Princeton University Press) med ambitionen att skapa en hybrid han kallar marknadsdemokrati, byggd på komponenter från de båda skolorna. Hemläxan på respektive sida om skyttegraven är egentligen rätt enkel. Läxan för socialliberaler: Ekonomiska rättigheter som äganderätt, näringsfrihet och frihandel är lika mycket värda som andra rättigheter (yttrandefrihet, religionsfrihet och rösträtt).

– John Stuart Mill, John Maynard Keynes och även John Rawls var skeptiska till marknaden. De såg arbete för att tjäna pengar som suspekt och arbetslivet behövde bara uthärdas. Och det är fel! Ekonomisk aktivitet kan också vara värdefullt och meningsskapande, säger Tomasi när jag intervjuar honom under hans Sverigebesök hos forskningsinstitutet Ratio.

I Free market fairness utvecklar Tomasi hur Mills och Keynes prognoser om att ekonomin skulle få minskad betydelse i takt med att vi blir rikare helt ställts på ända. Ekonomiska friheter har snarare blivit viktigare. ”Vanligt folk” engagerar sig mot fastighetsskatter eller kapitalskatter som de knappt betalar, som en rättvisefråga, vilket är obegripligt för akademiska socialliberaler.

– Filosofer är människor som alla andra, och deras uppgift är generella resonemang. Men det går inte att komma ifrån att de ganska tidigt i livet valde att bli akademiska filosofer, en profession utanför marknaden. Jag tror att det säger något om vilka de är. Och när alla ens vänner gjort samma slags val riskerar ens intuitioner att få slagsida, de speglar inte erfarenheter naturliga för exempelvis folk från arbetarklassen.

Tomasis enklare bakgrund än många akademiska kollegers menar han gav en större förståelse för ekonomiska friheter.

¬ Jag är född och uppvuxen i en familj som hyllar och tror på hårt arbete. Min farfar sålde frukt i stenbrottet, pappa kunde gå på college och sedan öppna ett apotek, ett litet företag som försörjde oss. Det här är ”mitt folk”, lägre, hårt arbetande medelklass.

Enligt John Rawls principer är grundläggande fri- och rättigheter primära för ett gott samhälle, vilket utesluter vissa statliga ingrepp för att omfördela resurser. Tomasi menar att detta bör gälla även ekonomiska rättigheter.

– Vore det inte fel att undertrycka religioner även om det på något sätt hjälpte de fattiga? På samma sätt är det fel att inskränka den ekonomiska friheten, även om det skulle hjälpa de fattiga.

Hemläxan för libertarianer är också enkel: Andra rättigheter är lika mycket värda som ekonomiska rättigheter, även demokratiska rättigheter där vi som samhällsmedborgare fattar beslut som rör våra medmänniskor.

– Ayn Rand och Robert Nozick är briljanta filosofer, men de utelämnar något väldigt viktigt, att vi är skyldiga våra medmänniskor respekt och att samhällen inte bör lämna någon utanför.

– Sådana libertarianska tänkare har lett oss vilse. Klassiska liberaler som Adam Smith talade hela tiden om de fattiga och om vilken positiv betydelse marknader hade för de fattiga.

Av socialliberalernas starka betonande av social rättvisa föddes Tomasis tanke. Hela frågan om marknader i själva verket kan vara bättre för social rättvisa än stora statliga program är väsentligen outforskad. En empirisk och historisk fråga, väl värd att utforska.

– I dag vet vi att de statliga välfärdsprogrammen i bästa fall har ett blandat resultat när det kommer till att hjälpa de fattiga. I tysthet har marknader hjälpt de fattiga mycket mer än välfärdsstaten. Det är dags att vi uppmärksammar det.

Häri ligger hybriden som Tomasi hoppas ska förena liberaler från alla läger: socialt ansvar med stor respekt för alla slags friheter. Jag frågar vilka politiska partier Tomasi tänker sig ska ta upp hans program och får svaret att partierna till höger ligger närmast.

– Jag önskar att republikanerna kunde säga att sjukvård är en mänsklig rättighet. Det hade kunnat ändra debatten och öppnat för andra lösningar, som inte gör problemen värre. Vi lägger enormt mycket pengar på sjukvård i Amerika och mer marknadsbaserade lösningar vore till stor hjälp.

Men Tomasis fokus är inte bara Amerika. Även under sitt Sverigebesök vill han värva anhängare till ett brett forskningsprogram om socialt rättvisa marknadslösningar och andra marknadsdemokratiska rättighetsteorier (”Gärna en baserad på katolsk naturrätt, det vore intressant.”) När jag frågar om den mest brännande sociala rättvisefrågan är ansatsen också internationell.

– Global rättvisa är en av de viktigaste libertarianska insikterna. Folk är folk oavsett var de är födda. Särskilt nationalekonomen Ludwig von Mises talar om liberalismen som en ideologi för hela världen, att alla har samma rättigheter, fri rörlighet, frihet att arbeta.

– Och rätten att inte bli bombad! En stat som kontrollerar ekonomiska beslut har stor makt. Den makten kommer förr eller senare ta sig militära uttryck. En poäng med begränsad stat och stark ekonomisk frihet är att det blir svårare för staten att rusta sig.

 

Patrik Strömers recension av Free market fairness läser du här.