Krönika:

Behöver vi fondförvaltare?

En miljon till banken.

av Nils Lundgren

Vi sparar alla i pensionsfonder, medvetet eller omedvetet. Den allmänna pensionen finansieras delvis ur AP-fonder, tjänstepensionspengarna förvaltas i fonder och många sparar privat i fonder för att få en guldkant på pensionärstillvaron.

Fondförvaltning kostar. Det kan bli runt 1-1,5 procent av fondkapitalet, en stor andel av avkastningen. Den totala förvaltningskostnaden kan även för en normalinkomsttagare bli mer än en miljon kronor under ett fyrtioårigt yrkesliv.

Det är självklart att en tjänst som kräver många arbetstimmar per år av högutbildade och högbetalda experter kostar. Det är inte konstigare än att det kostar skjortan att köpa en lyxbil eller åka på kryssning med ett lyxfartyg. Nils Lundgren Behöver vi fondförvaltare? Neo nr 4 2014

Det speciella med fondförvaltning är att vi inte vet vad vi får för pengarna. Vi vet inte ens om vi får något alls. Forskningen i finansiell ekonomi ger inget klart besked, vilket vi påmindes om i vintras när Ekonomipriset gick till Eugene Fama. När jag kör min nya BMW eller solar på däck efter en god lunch på kryssningsfartyget, kan jag själv bedöma värdet. Men vad är min fondförvaltning värd?

Grundtanken är att finansiella experter kan placera mina pengar så att de ger bättre avkastning än om jag struntar i alla placeringsråd och bara ”köper index”, alltså investerar i aktier, obligationer och andra finansinstrument i samma proportioner som dessa förekommer på marknaden.

Fama kom fram till att aktiekurserna rör sig helt slumpartat, oförutsägbart. Det finns inga tekniska mönster och ingen ekonomisk information att tillföra som säger hur de kommer att röra sig. Detta beror på marknadens informationseffektivitet. Allt som vi kan veta idag om framtida avkastning på tillgångar är redan rationellt inkorporerat i dagens kurser. Det finns så många som har tillgång till all information att ingen expert sitter på någon unik insikt som andra har missat.

En studie visar att under en trettioårsperiod hade två tredjedelar av alla kapitalförvaltare lyckats sämre än index och, än värre, det var inte så att det var samma förvaltare som hade lyckats bättre hela tiden. Det vanliga är att en förvaltare som lyckas bra flera år i följd ändå hamnar på eller under genomsnittet därefter.

Det finns exempel på att fondförvaltare har slagit index kontinuerligt under långa perioder, men det är bara vad vi kan vänta oss av vanlig sannolikhetskalkyl. Om vi har 100 000 kapitalförvaltare i världen kommer några att slå index många år i följd av ren slump.

Så då är saken klar? Ut med fondförvaltarna! Nja, det finns också modern forskning om irrationellt beteende, hjordinstinkter och beteende under osäkerhet som pekar åt andra håll. Finansiell beteendeekonomi är inne. Och legenden Warren Buffet, som har placerat rätt i över ett halvsekel säger att kapitalförvaltning är enkelt. Man ska vara försiktig när andra är giriga och girig när andra är försiktiga.

Slutsatsen i det rådande kunskapsläget är dock att i första hand placera i indexfonder utan förvaltningskostnader. Man avstår från aktiv förvaltning, men man ser till att få goda råd från finansiella experter om hur man skall välja risknivå under livets olika faser. Bankerna blir inte glada men det är inte vårt problem. Och tycker man att det är spännande med placeringar, skall man nog följa Warren Buffets råd. Det är konsistent med forskarnas resultat.

Nils Lundgren Behöver vi fondförvaltare? Neo nr 4 2014 Robert Schiller Eugene Fama Lars Peter Hansen ekonomipris 2013

Artikeln publicerad i Neo #4 – 2014

Lämna en kommentar