Sociologen Carina Mood om:
Barnfattigdom över tid
Barnfattigdom är ett omdiskuterat begrepp. Carina Mood är docent i sociologi och har studerat hur föräldrars socioekonomiska status påverkar deras barn.
av Benjamin Juhlin
Vad är egentligen barnfattigdom?
– Det finns inte någon enskild etablerad definition av fattigdom. Fattigdom i rika länder brukar ses som en brist på ekonomiska resurser som gör att man inte kan leva på en skälig nivå i det samhället. Svårigheten att definiera fattigdom är att det inte finns något enkelt sätt att säga vad som är en skälig nivå.
– När det gäller barnfattigdom kan man välja att titta på föräldrarnas ekonomi eller barnens egen ekonomiska situation. Föräldrarnas ekonomi bestämmer viktiga saker som till exempel bostadsområde och resor, men barnens egen ekonomi kan vara viktig för deras vardagliga handlingsutrymme.
Hur har barnfattigdomen utvecklats över tid?
– Mätt i termer av barnfamiljernas absoluta fattigdom och ekonomisk deprivation har barnfattigdomen minskat från slutet av 1960-talet. Den ökade kraftigt under 90-talskrisen men har sedan minskat till nivåer som ligger lägre än innan krisen och har sedan 2006 legat stabilt på en låg nivå.
Samtidigt har den relativa fattigdomen ökat efter 90-talskrisen och särskilt på senare år. Det är alltså inte fler som blivit fattiga på så sätt att de har råd med mindre, men det är fler som har hamnat relativt långt från ”normalinkomsten”.
Är några barn överrepresenterade i fattigdomsstatistiken?
– Barn till icke förvärvsarbetande är fattiga i mycket högre utsträckning än andra. Samma sak gäller barn till invandrade föräldrar, vilket förstås hänger samman med att de oftare saknar arbete. Barn till ensamstående föräldrar är också överrepresenterade.
Är det alltid samma grupp barn som är fattiga?
– De allra flesta som klassas som fattiga ett givet år är fattiga en kort tid, så gruppen är väldigt föränderlig. Det är dock samma kategorier som tenderar att vara fattiga år från år.
Arbetar fattiga barn mer för att kompensera för sin fattigdom?
– Att arbeta kan vara en strategi för att få bättre ekonomi när barnen kommit upp i tonåren. Vi har undersökt ungdomar mellan 16 och 18 år men då visar det sig att barn i fattiga familjer inte arbetar mer än andra, faktiskt något mer sällan, men skillnaderna är små. Det kan bero på att de har färre vägar in på arbetsmarknaden eftersom deras kontaktnät innehåller färre personer med arbete.
Artikeln publicerad i Neo #1 – 2015