Intervju: Yuval Levin

Balanserad, höger, intellektuell

Medelklassens ångest, inkomstklyftor och sveket mot de yngre. Yuval Levin räds varken de svåra frågorna, eller de obekväma svaren.

av Janerik Larsson

Yuval Levin Janerik Larsson Neo nr 4 2013 intervju
Yuval Levin kallades nyligen av vänstertidskriften The New Republic för den amerikanska högerns nya favoritintellektuell. Han är redaktör för den vitala och intressanta National Affairs och utkommer mot slutet av året med en bok baserad på hans doktorsavhandling: The Great Debate: Edmund Burke, Thomas Paine, and the Birth of Right and Left.

För Kindle-användare finns redan A Time for Governing: Policy Solutions from the Pages of National Affairs.

Vi träffas på hans kontor på tankesmedjan Ethics and Public Policy Center i centrala Washington DC. Han är en försynt och vänlig ung man, född i Israel, uppvuxen i New Jersey, jobbade för Newt Gingrich när denne var talman i representanthuset, doktorerade sedan i politisk teori i Chicago.

Hans fokus och intresse ligger inte i utrikespolitiken, men han för gärna debatter i både filosofiska och inrikespolitiska frågor. Den politiker han på senare tid haft med kontakt mest är Mitt Romneys vicepresidentkandidat Paul Ryan som han talar mycket väl om.

Levin ser framför sig en framgångsrik strid för ett nytt Amerika, bortom den så uppenbart ineffektiva och kostsamma amerikanska välfärdsstaten:

– Det behövs en agenda för reformer som utgår från verkligheten: en åldrande befolkning där de äldre är mer förmögna än de unga. Ett sådant samhälle kommer aldrig bli det entreprenöriella, vitala samhälle med fri ekonomi och social rörlighet som jag eftersträvar, ett samhälle som sträcker ut en hjälpande hand till de fattiga.

– Det handlar om en mycket mindre stat men ett mycket bättre fungerande samhälle.

Levin har gjort sig känd för att ta upp centrala amerikanska samhällsproblem, trots att de inte har omedelbara politiska lösningar. Ett sådant rör medelklassens position.

– Man måste tala klartext om den amerikanska medelklassens ångest. Här har vi en majoritet amerikaner som inte upplevt någon realinkomstökning på decennier eftersom tillväxten varit så svag. Inte heller här finns det lätta politiska lösningar även om alla politiker ständigt talar om hur de vill stärka medelklassen. Men några svar på ”hur?” ges mycket sällan.

Den amerikanska tillväxtmaskinen under efterkrigstiden bestod enligt Levin av en snabb ökning av arbetskraftsutbudet (kvinnorna in på arbetsmarknaden inte minst) och produktivitetsökningar. De faktorerna finns inte i dag.

USA har i stället länge sökt öka de disponibla inkomsterna genom massiv upplåning, både privat och offentlig. Den bubblan sprack 2007/2008.

– Den amerikanska välfärdsstaten konsumeras nästan uteslutande av de äldre. Demografin är därför ett större problem här än i Europa. Inte minst vårt otroligt ineffektiva och dyrbara sjuk- och hälsovårdssystem konsumeras i hög grad av de äldre.

Levin resonerar om ObamaCare på ett mer nyanserat sätt än de republikanska politikerna i den senaste valrörelsen. Han säger att det givetvis är bra att 50 miljoner människor utan sjukförsäkring får en sådan, men Obamas reform är inget bidrag till att lösa den svåra kostnadskrisen i den amerikanska sjukvården.

En annan problematik som Levin menar hotar både demokratin och kapitalismen är att de som lever på samhällets botten inte har någon föreställning om hur de ska komma i åtnjutande av kapitalismens fördelar.

– Vi har i ett halvt sekel sett hur fattiga familjer och de sociala gemenskaper – communities – där de funnits bryter samman, upplöses.

– När det gäller just äktenskapens roll så är det lätt att se att det inte är det egentliga problemet. I norra Europa har man också upplevt att det livslånga äktenskapets roll minskat starkt utan att man därför fått vår socialt destruktiva effekt. Jag tror inte på att man genom nostalgi och predikningar ska kunna återskapa något som varit.

Inga enkla lösningar alltså. Särskilt som problemen rör många olika områden. Vårt samtal glider över på den decennielånga debatten om det amerikanska utbildningssystemets allt sämre resultat.

– Det är lätt att bortse från att det handlar om en helhet: utbildningens roll i en människas liv. Den amerikan som utbildar sig, får en examen från college, gifter sig och får barn kommer garanterat inte att höra till underklassen.

Problemet vi har är männi-skor som får barn först, som sen inte får en examen och som i slutänden inte får jobb. Det är konstigt att så många här i debatten tycks tro att detta är ett lättlöst problem, ja rentav något som regering och politiker sitter med lösningen på.

– Jag menar att civilsamhället är en del av lösningen, ja en viktig del så att ge civilsamhället större ”egenmakt” är en väg. Men det finns en spänning i relation till politiker som på ena eller andra sättet vill lägga livet till rätta för de fattiga. Kan man hoppas på en ny religiös väckelse som skulle kunna lösa detta? Ja, kanske. Men ånyo är det inget som politiker kan beordra.

– Är välfärdsstatens sätt att söka ”lösa” problemen med penningbidrag och andra överföringar en del av problemet i dag? Kanske. Men ånyo är det inte så enkelt. De problem jag talar om är drastiskt mycket större för fattiga män än för kvinnor. Vi har över huvud taget en växande klyfta mellan män och kvinnor i USA och i andra västländer.

Bill Clinton reformerade den amerikanska välfärdsstatens mest destruktiva del – bidrag utan krav – 1996. I dag sätter Levin inte samma hopp till partierna.

– På 80- och 90-talet skapades det en samsyn mellan höger och vänster i USA att socialbidragen inte var lösningen utan del av problemet. Men i dag saknas det både till höger och vänster en känsla för hur problemen ska lösas.

– Den socialdemokratiska drömmen är bankrutt. Det demokratiska partiet har huvudet i sanden när dess förespråkare tror att det enda som behövs är smärre justeringar av the Great Society. De ser inga alternativ.

– Det republikanska partiet sitter fast i ett fantasilöst ”nu gör vi motstånd”-tänkande. Man för inte ut några begripliga alternativ, man skisserar inga alternativa institutioner utan talar bara om att alltför mycket regeringsmakt är problemet. Det är sant, men obegripligt för medborgarna.

Låsningarna syns även i den sakpolitiska diskussionen.

– I dag tror republikanerna fortsatt att vikten av att ha en låg inflation och låga marginalskatter är de centrala samhällsfrågorna. Men vi har låg inflation och låga marginalskatter! Det är inte där problemen finns!

Levin understryker vad han ser som sitt uppdrag, att söka återge politiken mer substans, att visa republikanska politiker att de behöver se hur USA ser ut, vilka de verkliga utmaningarna är. Men några taktiska råd erbjuder man inte i National Affairs. Därför är tidskriften i frisk fläkt i den annars ytterst politiserade tankesmedjevärlden.

För tio år sedan var han med och grundade tidskriften The New Atlantis som handlar om mötet mellan etik och teknologi/vetenskap. Han skrev sin doktorsavhandling med professor Leon Kass som lärare och mentor och en hel del av hans arbete har handlat om att söka efter etiskt acceptabla lösningar på dagens bioteknologi.

– Jag söker en förnuftig medelväg och det var det jag arbetade med när jag var i Vita huset under George W Bush. Vid sidan om de bioetiska frågorna menar jag generellt att det är viktigt att den amerikanska högern blir mer intellektuellt öppen och mindre populistisk.

 

Artikeln publicerad i Neo #4 – 2013

Lämna en kommentar


En kommentar

  1. Björn M says: 24 juli, 2013 kl. 13:49

    Att ha jobbat för Newt Gingrich är nog inget man skall notera på sitt CV.

    Svara