Även en fifflare kan ha rätt

Göran hinner inte få sin sak prövad förrän han har avtjänat sitt fängelsestraff. Sveriges rättighetsrevolution har kommit av sig.

av Paulina Neuding och Fredrik Bergman

Europadomstolen Paulina Neuding Fredrik Bergman svensk rättighetsrevolution Neo nr 4 2011

Under flera års tid hade Göran lämnat felaktiga uppgifter i sin självdeklaration. När Skatteverket kom på honom 2007 hade han hunnit lura staten på tre miljoner kronor.

Görans ärende var ett dussinfall, och behandlades helt enligt gängse praxis. I första hand fick han naturligtvis betala tillbaka de pengar han undanhållit staten. Utöver det beslutade Skatteverket om skattetillägg på drygt en miljon kronor, och lämnade sedan ärendet till åklagare. Tingsrätten och sedermera hovrätten dömde Göran till fängelse för skattebrott.

Europadomstolen Paulina Neuding Fredrik Bergman svensk rättighetsrevolution Neo nr 4 2011 fakta dubbla sanktioner

Därmed hade saken kunnat vara avgjord. Men skattesmitaren från Malmö valde i stället att överklaga sitt fall till Högsta domstolen, i en process som skulle blixtbelysa bristerna i skyddet för mänskliga rättigheter i Sverige. I dag avtjänar han ett fängelsestraff på två och ett halvt år, sannolikt i strid med sina rättigheter. Det är han inte ensam om. Varje år döms ett hundratal svenskar till fängelse i liknande fall.

Principen om att ingen får straffas två gånger för samma brott – ne bis in idem på latin – brukar på goda grunder betraktas som fundamental i en rättsstat. Genom straffet sonar brottslingen sin gärning, och när gärningen är sonad är ytterligare bestraffning inte längre rättfärdig. Ne bis in idem var också Görans argument när han överklagade sitt fall till HD. Genom att först krävas på skattetillägg – utöver att han fick betala tillbaka de pengar han lurat staten på – och sedan dömas till fängelse hade han blivit utsatt för dubbelbestraffning, menade han, vilket stred mot hans rättigheter enligt Europakonventionen.Europadomstolen Paulina Neuding Fredrik Bergman svensk rättighetsrevolution Neo nr 4 2011 fakta svenskars rättigheter

Och mycket tydde på att Europadomstolen skulle ge honom rätt. En prejudicerande dom mot Ryssland från 2009 talade för att det svenska systemet med dubbla sanktioner för skattebrott inte skulle klara en prövning i Europadomstolen. HD stod därmed inför alternativen att döma Göran till fängelse, sannolikt i strid med Europakonventionen, eller att underkänna en lag som stiftats av riksdagen.

I avgörandet som meddelades den 31 mars förra året valde HD att fråga sig huruvida det överhuvudtaget var HD:s ansvar att slå vakt om enskildas rättigheter enligt Europakonventionen. Det, i sin tur, är en konstitutionell diskussion som har pågått i över ett halvt sekel.

Till skillnad från vad som är fallet i andra västerländska demokratier har den klassiskt liberala idén om självständiga domstolar som vakar över grundläggande fri- och rättigheter i en konstitution eller grundlag haft svårt att få fäste i Sverige. Ett skäl är att vi tills nyligen inte hade någon sådan grundlag att försvara. Få vet att den svenska nationaldagen firas inte bara för att högtidlighålla Gustav Vasas kröning 1523, utan till minne av den gamla regeringsformen som antogs den 6 juni 1809. Denna grundlag, som inte innehöll några juridiskt bindande regler till skydd för enskildas rättigheter, överlevde förvisso sin 165:e födelsedag, men blev snabbt förlegad och följdes inte i praktiken. Så var den inte heller författad av någon James Madison eller Thomas Jefferson. När den gamla grundlagen ersattes 1974 hade synen på regeringsformen som ett i stora delar meningslöst och irrelevant dokument hunnit cementeras i den svenska politiska och juridiska kulturen.Europadomstolen Paulina Neuding Fredrik Bergman svensk rättighetsrevolution Neo nr 4 2011 fakta 2

Till detta bidrog också den syn på staten som präglade det långa socialdemokratiska maktinnehavet. Folkhemmets arkitekter betraktade staten som en förlängning av civilsamhället, snarare än en främmande koloss beväpnad med våldsmonopol och beskattningsrätt och som behöver underkastas medborgarnas kontroll för att inte förtrycka dem. Någon maktdelning för att kontrollera statsmakten behövdes inte i ett land där staten självklart stod på medborgarnas sida.

I vår omgivning var den förhärskande synen en annan. Åren omedelbart efter Auschwitz var de stora människorättsdeklarationernas tid. Tage Erlanders regering såg förvisso till att Sverige ratificerade den nya Europakonventionen som Europarådets medlemmar enats om 1950, men avstod från att göra svensk lag av dess artiklar. Efter en kort utredning konstaterade man att svensk rätt garanterade alla de rättigheter som listades i konventionen. Att Sverige förband sig att följa den var mest en symbolhandling – detta var ett dokument som andra länder behövde, inte vi.

Detta var en inställning som tidigt kom på skam. Sverige har fällts 47 gånger i Europadomstolen sedan 1951, och domarna har genom åren tvingat fram genomgripande reformer framför allt avseende svenskars rätt till rättvis domstolsprövning. Det mest uppmärksammade målet – Sporrong och Lönnroth mot Sverige från 1982, som bland annat stärkte svenska fastighetsägares skydd mot expropriering – retade upp Olof Palme till den grad att han vid en pressträff beskyllde Europadomstolen för att vara ”Gustaf Petréns lekstuga”, med hänvisning till en dåvarande domare i
Regeringsrätten.

Elisabet Fura är Sveriges domare i Europadomstolen. Hon är kritisk till HD-domen som innebar att Göran hamnade i fängelse. Foto: Paulina Neuding.

Elisabet Fura är Sveriges domare i Europadomstolen. Hon är kritisk till HD-domen som innebar att Göran hamnade i fängelse. Foto: Paulina Neuding.

I dag heter den främsta svenska väktaren av konventionen Elisabet Fura. Sedan åtta år tillbaka är hon Sveriges domare vid Europadomstolen, vilket innebär att hon är med och dömer i alla fall som rör Sverige.

– Nej, jag har inte fått något dubbelbestraffningsfall på mitt bord än, säger hon när hon tar emot Neo i sitt kontor i Europadomstolen i Strasbourg, ett futuristiskt komplex i glas och betong med utsikt över Europaparlamentets koloss på andra sidan Illfloden.

– Å andra sidan brukar det ju dröja länge innan fallen hamnar hos oss. Vi har en enorm hög med fall här som väntar på att vi ska få tid att ta oss an dem.

I maj 2011 väntade 151 250 mål på avgörande, och varje månad kommer det in 1 600 fler fall än domstolen hinner behandla. I dag kan det ta upp till fem år för människor att få sin sak prövad i Europadomstolen, och dit kommer man först efter att ha gått igenom alla instanser i hemlandet. I ett fall som Görans kan det således ta ett decennium att få en fråga avgjord.

– Det är därför vi är så måna om att medlemsländernas egna domstolar själva ska tillämpa Europakonventionen, och göra det enligt vår praxis, säger Elisabet Fura.

– Det är ju vad Sverige har förbundit sig till.

Europakonventionen består av en lista med negativa rättigheter som yttrandefrihet, religionsfrihet och skydd mot olaga frihetsberövande, vilket har gjort det möjligt för enskilda att driva konkreta klagomål i domstol. Det förklarar anstormningen av mål till Strasbourg. Genom att dessutom hålla dörrarna öppna för enskilda – och inte bara för stater – skapade Europadomstolen tidigt en rik rättspraxis som gav de högtidliga formuleringarna ett konkret juridiskt innehåll.

I Sverige styrdes utvecklingen tills nyligen av en motsatt syn på domstolarnas roll. I slutet av 1970-talet fick svenskarna visserligen en katalog över grundlagsfästa rättigheter, efter förslag av bland andra den liberale publicisten Herbert Tingsten, högerledaren Gunnar Heckscher och socialdemokraten Hjalmar Mehr. Dessutom erkändes domstolarnas lagprövningsmakt, det vill säga möjlighet att bortse från lagar som stod i ”uppenbar” strid med grundlag. Detta så kallade uppenbarhetskrav skulle förhindra att domstolarna drogs in i ”politiska strider”, något man varnade för i förarbetena.

Resultatet var dock en kompromiss mellan fundamentalt motstående intressen. Medborgarnas främsta skydd mot övergrepp skulle även fortsättningsvis ligga i det demokratiska systemet som sådant, med fritt verkande politiska partier som slår vakt om de grundläggande rättigheterna. Katalogen över rättigheter skulle framför allt ses som ett styrdokument för riksdag och regering, inte något som enskilda skulle kunna göra gällande i domstol.

Den avoga inställningen till maktdelning och domstolsskydd för grundläggande rättigheter innebar att inte heller 1974 års grundlag fick någon större praktisk betydelse för enskilda människor. Rättsprocesser som berörde dessa frågor var ovanliga och lagprövningsmakten kraftigt begränsad.

De stora förändringarna kom på 1990-talet. Den borgerliga valsegern 1991, Sveriges närmande till EG och kommunismens fall skapade nya förutsättningar för att stärka skyddet för grundläggande rättigheter. Under Carl Bildts regering stärktes regeringsformens skydd för både äganderätt och näringsfrihet. Och när Sverige under Ingvar Carlssons regering blev medlem i EU den 1 januari 1995, blev Europakonventionen bindande lag i Sverige. I förarbetena till den nya lagen underströk man dock att det i första hand ankom på riksdag och regering – inte domstolarna – att fortlöpande se till att Sverige uppfyller sina förpliktelser enligt Europakonventionen.Europadomstolen Paulina Neuding Fredrik Bergman svensk rättighetsrevolution Neo nr 4 2011 citat1

Likväl lade europeiseringen av svensk rätt grunden för en rättighetsrevolution som ägde rum i slutet på 1990-talet och under 00-talet, och som få hade förutsett. Ett antal formativa rättsliga strider markerade den nya eran. Dit hörde bland annat Regeringsrättens beslut i maj 1998 att tillfälligt stoppa stängningen av en kärnkraftsreaktor vid Barsebäck, med hänvisning till äganderätt och näringsfrihet. Dessutom drev det privata initiativet Centrum för rättvisa ett antal rättighetsfall som blev prejudicerande – bland annat mot kvotering vid svenska högskolor.

När lagstiftaren inte hängde med i utvecklingen grep HD in. Genom en rad avgöranden från 2000-talets början markerade domstolen Europakonventionens ställning och betydelse. HD frikände pingstpastorn Åke Green, som befunnits skyldig till hets mot homosexuella, med hänvisning till Europakonventionens starka skydd för yttrandefrihet. Dessutom slog HD fast att enskilda inte längre skulle behöva vända sig till Europadomstolen för att få skadestånd vid kränkningar av deras rättigheter enligt konventionen. På så vis tog rättighetsrevolutionen bakvägen via skadeståndsrätten (vilket Mårten Schultz utvecklade i Neo 3–2009).

Även EU-rätten stärkte rättighetsskyddet. Bland annat har staten i domstol tvingats försvara Systembolaget, spelmonopolet och apoteksmonopolet. Det sistnämnda var delvis olagligt enligt EU-domstolen. Och i det så kallade Laval-målet från 2009 slog Arbetsdomstolen fast att stridsåtgärder som fackförbundet Byggnads hade vidtagit mot det lettiska byggföretaget Laval i Vaxholm kränkte rätten till fri rörlighet. Den 1 december samma år blev EU:s omfattande stadga om grundläggande rättigheter juridiskt bindande.Europadomstolen Paulina Neuding Fredrik Bergman svensk rättighetsrevolution Neo nr 4 2011 citat2

Den reformerade svenska grundlag som trädde i kraft den 1 januari i år innebär en ytterligare förstärkning av skyddet för grundläggande rättigheter. Lagar behöver inte längre stå i ”uppenbar” strid med grundlag för att domstolarna ska kunna besluta om att de inte ska tillämpas. Genom avskaffandet av detta uppenbarhetskrav ökar domstolarnas möjligheter att värna enskildas grundläggande rättigheter i förhållande till politikerna.

På så vis börjar Sverige allt mer likna en konstitutionell demokrati. Men den snabba utvecklingen har också medfört en konstitutionell förvirring, som kommit allra tydligast till uttryck i dubbelbestraffningsavgörandet mot Göran.

En sällsynt splittrad Högsta domstol fastställde fängelsedomen mot Göran med röstsiffrorna tre mot två. I brist på ”klart stöd” i Europadomstols praxis menade man att det inte var HD:s uppgift att underkänna det svenska systemet med dubbla sanktioner vid skattebrott. HD lutade sig här mot förarbetsuttalandena från 1994 om att det i första hand ankommer på lagstiftaren – inte domstolarna – att säkerställa enskildas rättigheter enligt konventionen.

Därmed sköt HD ifrån sig ansvaret för enskilda människors rättighetsskydd. I stället för att tolka Europakonventionen och Europadomstolens praxis, gjorde HD klart att detta inte var det svenska rättssystemets uppgift. Försvaret av enskildas mänskliga rättigheter fick man sköta i Strasbourg.

– HD:s förhållningssätt till Europakonventionen i det här fallet är helt i strid med de principer som gäller för domstolarnas ansvar, säger Elisabet Fura.

Hon uttalar sig inte om dubbelbestraffning i sak, men är kritisk till HD:s ställningstagande i fråga om själva ansvaret för att garantera enskilda det skydd som Europakonventionen ger dem.

– Den inställningen som HD ger uttryck för i det här avgörandet hade man råd att ha för 50 år sedan, det kan man inte i dag. Det är så här vi får en situation med högar med mål som ligger hos oss i Europadomstolen och väntar på avgörande.

En annan som är kritisk mot domen är Ulf Bernitz, professor i europeisk integrationsrätt vid Stockholms universitet och Sveriges ledande auktoritet på området.

– Detta avgörande hade sannolikt inte fallit om man inte hade slarvat vid implementeringen av konventionen 1994, säger han när Neo träffar honom.

– Det framgår klart och tydligt av Europadomstolens praxis att Europakonventionen i första hand ska tillämpas av domstolarna i medlemsstaterna, och inte skjutas över på domstolen i Strasbourg.

Men kritiken mot HD har också kommit från oväntat håll. Flera underrätter har vägrat att följa HD:s avgörande i Görans fall, vilket är unikt i svensk rättshistoria. De har således valt att avvisa åtal för skattebrott mot enskilda som redan påförts skattetillägg, med hänvisning till principen om ne bis in idem. Om HD:s avgörande är ett eko av en föråldrad syn på domstolarnas roll i samhället, så är underrätternas vägran att följa avgörandet kanske ett tecken på att rättighetsrevolutionen har kommit för att stanna.

För fängslade Göran, och det hundratal andra svenska skattebrottslingar som får dubbla sanktioner varje år, gör det ingen skillnad. Om han klagar till Europadomstolen har han goda chanser att få rätt – men det vet vi i så fall först när domstolen hinner ta sig an ärendet. Det kan ta åratal. Under tiden avtjänar han det fängelsestraff som han förmodligen aldrig borde ha
dömts till.

Fotnot: Göran är ett fingerat namn.

Artikeln publicerad i Neo #4 – 2011

Lämna en kommentar